vi valde att åka till Romme igår, och köra ett provlopp med Predda. Detta för att ge honom en förhoppningsvis bra genomkörare före start, där det inte tokkörs, utan i bestämt tempo, med möjlighet tt sträck ut de sist 500. 

Och detta var nog riktigt bra för hans självförtroende. 

Spår 1, ingen kunde runda honom i starten, och sen höll han tempot hela vägen, och släppte inte ifrån sig "segern" utan sträckte på sig in i mål. 

 

Maran var med i ett annat lopp, men hon var inte alls lika fin som sist, utan något besvärar henne. Finns en misstanke om halsen tyvärr, men vi vet ju inte riktigt. Men hon kommer sannolikt hem igen, så får vi se vad vi ska ta  oss till med henne. 

 

Greta fick trava några varv runt ovalen efteråt, tyvärr utan sällskap. Hon skulle behöva någon som drar upp tempot framför. 

 

Predda är bättre än någonsin, och vi har nu provat kopparsöm, med framgång. 

bild från idag: 

 

 

Kan man springa ifrån de hotfulla molnen? 

 

 

 

Men nu har jag väl äntligen något positivt att rapportera. Preddas sår är på god väg att läka, så pass att jag har börjat rida efter 10 veckors konvalescens, och vi räknar med att han ska kunna med lite tur vara startklar om 2 månader. Förutsatt att vi slipper fler bakslag. 

Det som hände var att såret var av sådan art att det behövdes vara lindat dygnet runt, för att hålla svullnaden nere och smuts borta. Annars skapade svullnanden ett tryck som fick såret att gå upp. Likaså behövdes det skyddas mot eventuella nya broddsparkar. 

Men hans gamla sårskador på benet, både under det nya samt på baksidan av benet, mäktade inte med friktionen som blir av ständiga bandage, och huden sprack upp och blev öm. 

Fler inflammationsdämpande och smärtstillande kurer, samt salva. Så när äntligen skorna kunde tas av helt så kunde han få gå utan bandage och bara med plåster i hagen dagtid. 

 

Greta har endast blivit tömkörd då Hasse haft en besvärlig vinter, och förhoppningsvis kan hon komma i vagn nu, så hon hinner med att gå premielopp före Oktober. 

 

 

hästarna var pigga och busiga i helgen och saker och ting gick överstyr. Vid insläpp på kvällen var det en stor blodfläck under Predda och väl i stallet kunde vi konstatera att han skurit sönder sitt ben, troligen med broddarna på andra benet. 

Jag såg direkt att det behövdes sys, och att det troligt skett någar timmar innan. Så när äntligen distriktsveterinären kom ( hade akuta ärenden på kö) så var klockan efter 12 på natten. Senan syntes och såret var väldigt fult med trasiga sårkanter. Så 8 stygn efter lugnande och lokalbedövning blev det. Jag kom i säng vid 3 och somnade först två timmar innan uppstigning. 

Det är nästan omöjligt att undvika infektion i ett stall, och hålla sterilt men kylan och snön gör det lite bättre ändå.

Han har fått Metacam, smärtstillande och infektionshämmande och sen ska såret läggas om var tredje dag. 

"Feberkurvan" ser bra ut än så länge och nu återstår att se när vi trappar ner medicinen. 

 

Så livet blev lite tråkigt för dem, han i en liten avdelad sjukhage då han inte får springa eftersom stygnen då kan gå upp, och Greta som får gå ensam i sin hage, känner sig väldigt ensam även om de kan nosa på varann över tråden. 

 

Ingela, vår "egen" veterinär kom idag och kollade till honom och gav honom extra stelkramp. 

 

 

 

 

 

Busiga hästar i kylan 😀

 

året har börjat bra, men kallt. Underlaget har varit svårtränat eftersom det har skiftat mellan tjällossning och hårt. Först ingen snö alls, och nu alldeles perfekt men istället kallt. 

Så Predda har haft lite ojämna träningstillfällen då vi inte vill träna på hårt underlag, och Hasse inte klarar kylan. Så vid ett par tillfällen har han jobbat tätare, och det har varit positivt att få svar på att han håller för det. Inga negativ påverkan på benen eller muskulaturen, även om vi får passa oss så han inte riskerar överträning. 

Under slutet av året så visade han tecken på att utveckla sadeltvång, vilket vi gissar hänger ihop med hans mage och ömma bukmuskulatur. På banan har han en tryckutjämnande gjord, men hemma fungerar inte den till remselen så han har fått gå med väldigt lös bukgjord och då går det bättre, han spänner ju ut sig och släpper sen efter, men vi upplever att han bromsar om man spänner åt ett hål till. I ridningen blir det lite värre, eftersom sadeln måste spännas hårdare för uppsittning än bukgjorden, så därför har vi nu funderat lite över vad vi kan hjälpa honom med och hur detta kunde uppstå. Han är ju känslig, precis som med sitt "skotvång" skulle han mycket väl kunna vägra gjord under lång tid framöver. 

 

 

 

Han verkar dels ha ett sämre upptag av viktiga komponenter som mineraler, vitaminer och olika viktiga spårämnen särskilt i samband med pälsfällning, samt överbelastad lever, irriterad grovtarm och möjligen tecken på begynnande magsår. Det sistnämnda kan mycket väl bero på att han utsätts för viss stress i samband med byte av hagkompis, som vi tyvärr har haft en hel del av här pga omständigheter. Han är mycket nogrann med att "hamstra" på hö, nästan manisk faktiskt. Och att då ha en hagkompis som inte släpper maten innan den är slut, skapar oro för tom mage, likaså en kompis som trampar ner den, stör matron osv. Vi ser ju tydligt hur han reagerar om vi inte hängt in hans höpåse i transporten, kontra när den hänger där. Han kan verka väldigt lugn på ytan, men vi börjar se lute bakom det. 

Eftersom han tidigare svarade så bra på ett tillskott delvis innehållande öljäst, så har jag letat runt lite. Fastnade sedan för Mühldorfers Revitopur. Den innehåller prebiotika bla för att stärka tarmfloran. Detta har också flera olika referenser oberoende av varandra sagt att de haft mycket positiv respons av på hästarnas hovar, så nu provar vi och hoppas att det ska ge resultat. Hovformen blev ju inte så rolig efter den fart han utsattes för i loppen barfota, och efter det fick han gå med skor. Nu har han istället börjat plocka av sig skorna bak, så det blir högst troligt en ny barfotaperiod när nu han inte startar. 

Vi märker redan på pälsen och den lilla hovsprickan fram att det händer grejor. Hullet har ju alltid varit bra, men förhoppningen är ju att han ska orka igenom nästa pälsfällning och få mindre känning av magen, samt bättre upptag. Han får ju andra homeopatiska tillskott, och om förbättringarna beror på Revitopurs inverkan eller om det helt enkelt är därför att de andra tillskotten nu tas upp bättre, det ska jag låta vara osagt. 

Men det blir helt klart en intressant debut under våren som han tränat nu, och tar åt sig träningen. 

 

Greta växer och växer och har fullt sjå att hålla reda på sina långa ben. Hon har vilat under 6 veckor och fått sina vargtänder borttagna. Så när det var dags igen var backarna lite otäcka, då hon inte bromsar vagnen korrekt. Så vi backar ett steg och tömkör för balans och kondition, och små pass med vagnen på en kortare rakare sträcka. 

 

 

 

 

 

Tack och lov, måste jag ändå säga. Vi väntar på snö och att dagarna åter ska bli ljusare, och ett nytt härligt tävlingsår. Trots uteblivna resultat för Preddas del, är vi toppen nöjda. Det känns nästan som en omöjlig kombination idag att komma tillbaka i hans klass, efter så lång tid. Hästarna blir snabbare och så även banorna. 

 

Ska man vara lite krass är det synd. Farten är skadlig och jakten på tiondelarna gör i många fall skada. 

Vi kan väl ändå summera att vi lärt oss väldigt mycket, så även Predda. Hur många kan sela ut en äldre häst som läet om och taggat ner? Enklast möjliga utrustning och fräsch efter alla loppen. Så nästa år ska vi göra ett försök att satsa på monte. Tror det kan passa hans styrka och uthållighet, och speeden är lite underordnad en duktig ryttare då det är väldigt ojämn klass på tjejerna, och det är inget promenad i parken att rida lopp precis. 

 

Det bästa vore nog också för Predda att få vara utan skor, och skos endast till snabbjobb och lopp. Han är väldigt tydlig med det mesta numera, och när marken frös till utan snö, så blev han öm i ryggen av att få med brodd och skor på stumt underlag. Då plockade han av sig skorna två nätter i rad I boxen. 😂

Däremot lyfter han snällt upp hovarna och Hasse får numera sko utan problem. Men frågar man honom om han vill ta av dem lyfter han ännu snabbare på benen. Hm... 😉

 

I samband med detta har han också visat lite reaktion på en begynnande sadeltvång. detta tycks hänga ihop, och det får man ta på största allvar. Letar just nu efter en ny sadelgjord och har spanat in den här. Sadeln sitter bra, men gjorden är minst lika viktig. 

Det är dyrt att ha häst. 

 

Eftersom Greta inte ännu klarar av att stå ensam någon längre stund i stallet, så tar vi bokslut på tävlandet för i år. 

Vi har istället passat på att fixa tänderna på bägge två, något som var behövligt. Predda är väldigt sned i munnen och i sitt bett, så han sliter inte ner dem själv utan måste filas ofta. Och eftersom han kräver lugnande för att klara av tandvården är det ju bra att passa på under icke tävlingssäsong. 

Greta har fått sina vargtänder avyttrade och ska vila munnen från bett i 4 veckor. Så det blir lite promenader. 

 

Ingen dag passerar utan att sorgen och tomheten efter Tösen gör sig påmind. ❤️

Hoppas verkligen att vi får se någon av döttrarna lika fin på banan så småningom. 

 

 

 

 

 

 

 

Predda var fantastiskt fin igår. Han startade med nummer 7, dock struken nummer 6 så han kom ner ett spår bakom bilen. Tre hästar snabba ut, däribland Predda. Det är i princip riktigt svårt på Rättvik att ha spår 6-8. 

Tyvärr släppte inte 3:an fram Predda i dödens, utan han blev hängande i tredje spår, som är riktigt löst underlag och i övrigt hård undertill. Kladdig i stallkurvan och det blir tungt. Han fick senare backa sist, då tempot var högt först 500. Han gick sen en riktigt, riktigt fin långsida men tappade tempo på sista kortsidan pga framförvarande häst och tog sen inte i efter det. Det tog väl i och kändes lönlöst för honom. Men han var långt ifrån trött efteråt. Men väldigt nöjd med sig själv? Hm. Dock tror jag att vi får inse att hans svaghet är brist på speed. Och naturligtvis så ledsnar en rutinerad häst om han måste växla tempo en tredje gång i ytterspår. 

 

Hasse värmde själv och han säger att han aldrig känts smidigare, och den nya balansen med tre Holgersson skor, och en tjockare travsko på vänster bak gjorde susen. Även kusken tyckte han var rak och fin och tror han skulle behöva ett invändigt lopp i rygg eller spets för att bli lite kaxigare. Och det stämmer nog väldigt bra; för i Eskilstuna gick han rygg ledaren hela vägen i mål och var riktigt framåt, dock tröttnade ju ledaren sista 20 m. 

 

Så lite tur hade inte suttit ivägen. Och vi får väl också konstatera att hästen har nog ingen riktig vinnarskalle, utan gått med på ren talang tidigare, för fart har han. Och glad är han. 

 

Jag är nog den gladaste förloraren, men jag skäms inte för min häst. Jag är inte ens besviken. Bara ledsen för de som inte ser hur fin han är, utan bara läser raden. Men sånt är ju spelet. 

Och att sela ut en häst med vanligt tredelat ridbett, inget tungband, ingen check, inga krusiduller. Det känns rent och fräscht och ärligt. Och han är absolut toppenfin i munnen och har inget trix för sig. 

 

 

fick ett snabbjobb idag, efter några pass hemma i både vagn och under sadel. Han känns precis som vanligt igen, och något mer laddad. 

Banan var hård på innerspår, och jag hade väl önskat något mer svikt i banan för honom. Efer det sedvanliga trasslet med svansen som irriterar och kittlar honom på bakbenen ( bara i banjobb) så slängde han så småningom upp den över kanten i vagnen ( något som går i en speedcart med stänkskydd) och sen kunde han slappna av. 

 

 

 

Rak och fin i vagnen, även om vi ju ser att han fortfarande har en bit kvar med det högra bakbenet innan det jobbar lika som det vänstra, så är det så stor framgång. Förra loppets aktion i svängarna såg vi inget av idag. 

Funderingen är att eventuellt sätta på en viktboots några ggr för att jobba det högra benet lite mer. Men det kräver nog också en sula på den vänstra hoven, då benet upplevs något kortare, gissar på att musklerna där är så mkt starkare och sammandragande ännu. 

Han isättning av hoven kan vi nog inte göra så mycket åt. När hoven är mer låst med sko så hindrar det honom att helt gå på utsidan av hoven när han trycker ifrån, och istället så får kotan mer belastning när han skruvar. 

Detta märkte vi ju redan i sista loppet han gjorde på Solvalla, då han gick barfota men hade mkt plastuppbyggnad för att inte slita ner hela utsidan. Så det är väl ganska enkelt att dra slutsatsen att det är de höga farterna som kräver den isättningen av hoven med hans benställning. Och hov vs kota. Nu har vi inte sett någon negativ effekt av detta på kotan ännu, däremot på hovarna efter sista barfotaloppet, då de tappade form. 

Förra skoningsperioden gick han med i 5 veckor utan att trampa av sig eller sparka på sig alls! Något han nog inte gjort någongång tidigare i livet med skor. Så nog har alla behandlingar och träningen gjort resultat. 

 

 

 

Summa sumarum kan man väl kanske säga att vi numera har koll på hans svagheter. Grovtarmen kommer nog alltid vara ett bekymmer som han måste ha hjälp med. Det är väldigt tydligt i samband med pälsbyte som kräver extra protein och B- vitamin och att han inte tar upp tillräckligt av detta Genom en "normal" giva. När tarmen inte orkar med, belastas kroppen soptunnor; lever, njurar och bindväv. Den som själv har problem med magen vet ju att det inte är skönt att dra åt bältet i midjan vid dessa tillfällen. Han påverkas också vid infektion, mögel, vaccinering och avmaskning. Dessa ska således helst inte krocka vid foderbyte eller pälsbyte. 

Det har nog varit nyttigt att haft lite "tråkigt" med Tösen i hagen, och han var riktigt uppåt över att få resa idag. 

 

Vi siktar på anmälan till Ronme den 18/10 men knappast troligt att vi kommer med. Den 26 är det sedan ett till breddlopp på Rättvik, även om vi helst inte startar på det banunderlaget. 

 

 

 

Predda har nu vilat från vagn sen hans sista start på Romme. Ridit lite försiktigt och senaste passet kändes han fräsch i kroppen, även om han var motvillig att gå hemifrån. 

Och när man kan läsa sin häst, kan man också få lite facit kring det som snurrar i våra huvuden. 

Predda har gått i vagn sen han var liten kolt, och när han inte mått bra har han haft en hetsig attityd. 

Här har han lärt sig genom att bli skolkörd, vad vi förväntar oss av honom, och även om en travhäst ska vilja framåt, så är det inte samma sak som att rusa planlöst. Utan två saker är en grundregel här, alla hästar ska kunna stå still i vagn, och vi rusar inte iväg mot handen när vi vänder upp, utan nosen ska vara framåt och varje steg ska vara kontrollerat, gärna med framåtbjudning. Detta för att undvika olyckor och onödiga felsteg som leder till skador. Det är ingen skitsak att dra en vagn i våra backar, och hästarna behöver balans, styrka och vara rejält uppvärmda, inte svettiga av stress 😉 

 

Predda signalerade redan före att han var lite oroad och framförallt obekväm. Hästar tänker bakåt, vilket gör att hans senaste minne i vagn, inte var positivt. Han behövde gå in och kissa en extra gång, misstog benskydden för transportskydd (?) och lyfte på benen rejält, så där som de gör när man lindar skyddsbandage, inte träningsbandage. Redan där förstod man att han inte var i nuet. Hästar är skärpta vanedjur och kan våra minsta rörelser, det går liksom inte att lura dem, men här lurade han sig själv. 

Efter en extra kiss, vägrade han sonika att kliva ur boxen.... Kändes tryggast att stanna där. 

Efter lite bestämd övertalning, så kunde vi sela. Då började han vagga när gjorden skulle spännas och blåste upp sig som en ballong. Efter att ha stått med lös gjord ett tag, gick det bättre. Självförtroendet och kanske förtroendet för oss (?) har fått sig en törn. 

Mycket riktigt var alla innötta kunskaper som bortblåsta, och istället för ett motionspass, blev det ett skolpass för att upprepa de två reglerna. Om och om igen.... 

Efteråt var han trots allt nöjd, kände sig nog betydligt bekvämare och tryggare med ramarna, och att gjorden inte snördes åt. 

Avmaskad efteråt och nu hoppas vi snart att magen ska bli balanserad igen, tills dess kör vi ett jobb i veckan med vagn, och två ridpass. Sen får vi se om formen kommer tillbaka. 

Vi kan iallafall konstatera att allt det jobb som lagts ner av Marina & Birgitta har hjälpt enormt. Han har nu haft samma skor på sen i månadsskiftet, vilket måste vara nytt rekord. Och det handlar om benställningen och att han är frisk i sin rygg. Vi kommer inte köra några fler lopp barfota, men väldigt gärna låta honom gå skolös hemma, när förutsättningarna tillåter. KG Holgersson "Holger" som vi gärna lyssnar på, har beskrivit det som vi upplevt efter 5 starter barfota, i en artikel i Travronden. Det ska inte förväxlas med att hästen lever barfota, utan just tävla. 

 

 

 
Han  är iallafall grymt nöjd med sin box.... Vilar gärna i Kellies hörna, och går mellan sina fönster för att spana. 

 

❤️❤️❤️

 

 

 

Hasse har byggt ihop Kellies och Preddas innebox till en. Nästan 25 kvm med 2 fönster och tre taklampor, ljust och luftigt. Märktes direkt när vi fick bort mellanväggen och den understa brädan som var möglig, att luften blir bättre. Tomma utrymmen dammar lätt, och särskilt en hög gallervägg. Nu blir det lätt att sopa av taket och väggarna och även ingången blev bredare. 

Predda var lite förrvirrad först, men han vänjer sig nog snart. Ny krubba och höhäck ska upp, då han ratar så mkt hö i onödan och det blir lättare att hålla rent. 

Han kändes mkt finare i ridningen i veckan, men är fortfarande lite tjurig. Hemåt går det undan så jag tror att Marans  flytt tagit honom hårt, och han blir orolig som flockledare. Han är väldigt mån om Tösen, som blir allt sämre i sina leder tyvärr. 

Predda har fått ta igen sig efter loppet, och igår tog vi en ridtur. Han känns ren och fin i benen men har tunnat ur och det finns inget sting i honom alls. Han knatade på utan någon som helst bjudning eller intresse, så formen sitter inte i. 

 

Vi har nu påbörjat behandling med Colofor igen, och även ökat på fodret. Tyvärr äter han för lite hö, då det gröna gräset lockar mer, trots att näringen där sviker. Avmaskning blir det till veckan, och sen får vi se hur vi går vidare.

pälssättning är på gång, och vi vet jag att det tar på hans humör. Men jag vill gärna se hull och en härlig hals samt rund och fin bakdel. Men det gick fort Utför. Vi sätter in extra magnesium också. 

 

Tyvärr har inte hovarna tagit påfrestningen från loppen väl, och hovarna vill växa konväxt på utsidan, och utflutna / konkava på insidan, konsulterat hovslagaren som säger att det rör sig om felbelastning på hoven. Det är ju stor skillnad på hur han använder hoven i vardagen och i lopp i höga farter. 

 

Planen var att få två lopp till för säsongen så han var med förbredd inför nästa, men som det är i dagsläget och som han bromsade i sista loppet, så får vi helt enkelt avvakta. 

 

Nu har man ju också klubbat igenom barfotaförbud på landets samtliga banor december- februari och för tvååringar. Även plastning kommer att räknas som beslag, dvs en sko. Men exakt var gränsen går, menar de plastad sko / sula eller bara en limmad kant, är inte klarlagt ännu. Tidigare var ju en söm det som räknades, men alltså inte nu. 

Och vi får ju se om Predda fortsatt kan gå med skor eller om han får känning av sömmen igen. 

Bäst vore väl att han får gå barfota med boots i vinterträning, och fortsätta med biotinet, och kanske bara skos till lopp i framtiden. Vi får väl fråga om inte Marina ska uppfinna en Shings som går att sömma? Ingenting går upp emot schvunget i Shings, och det vore nog en dröm för hästarnas knä med en sula av samma uppbyggnad som gick att sömma fast för användning i lopp. 

 

Tack och lov har det börjat bli fokus på banornas beskaffenhet, banmästarnas kompetens och vilka som faktiskt sätter hästarnas bästa först och som mål. Men det är många banor kvar som har lång väg att gå. 

Axevallas banpersonal sa upp sig, kände sig överkörda och troligen stötta då ledningen ringde in akut hjälp inför V75 från Halmstad, för att de aktiva gav tummen ner för banunderlaget och man blev rädd för att inte få fulla lopp. 

Och hästarna är de stora sportsmännen här, deras bästa ska alltid vara i första rummet. 

 

Maran har vi stora förväntningar på nu! Efter hon blev av med sin mjölktandsbit i munnen så har hon gått banjobb och det felfritt. Med den grundträning hon har så blir det lite puts av Christina och sen kval. Vore fantastiskt för oss som uppfödare om vi nu ska få ut vår första till start.

Greta sköter sig utmärkt i tömkörningen och är snart dags för vagn. 

 

 

Här är några av mina andra pojkar på väg mot ett stort mål i livet, licens inom motorsporten. 

Texas ser lika förväntansfull ut han som sin pappa var. Grattis Fredrik, trots allt motorhaveri och andra bekymmer, så löste det sig Med lånebil. 

Så underbart när man kan dela sina intressen. 

 

 

 

Jag kan liksom inte bli besviken på den här hästen, för han fascinerar mig för mycket. Snarare tror jag att han är besviken på oss, som inte förstår när han så tydligt försöker berätta för oss. 

 

Jag har egentligen några olika funderingar, men de börjar faktiskt gå ihop till två olika, kanske slutligen till en. 

* Det första är ryggmuskulaturen, den lilla karp som återkommer med värme, gissningsvis beroende på överbelastad lever. Eftersom det är vad mananalysen visar ( även om veterinärens prover inte påvisar något tecken på sjukdom / skada på lever eller någonting annat som kan ses på blodprov) och han faktiskt upprepat blir sämre när vi slutar med Coloforen så tror vi det är det största bekymret. Störningar uppstår i lever- meridianen som går via höger ryggmuskulatur och ner i benet, om jag greppat detta rätt. 

Vilket leder oss till punkt två .

* Hasen. Han hade en reaktion på insidan av hasen dubbelsidigt, precis under den stora leden, där det kändes svampigt och mjukt, gissar att det är ett korsband eller något fäste som går där? Ingen värme dock. 

I övrigt kändes han fin i knän bak och fram, han visar ju annars tydligt om han har ont där genom att sparka, men nu fick jag massera mjukdelarna runt knäskålen och lägga gröngröt på leden och han njöt. 

En liten reaktion i form av en galla höger kota fram, och något tjock i fästena på baksidan av kotorna bägge bak. 

Detta tror jag ligger bakom hans såliga bakaktion igår. 

 

Ingen häst blir oberörd, inga elitidrottare heller, under tävlingssäsong, men mindr skador i vävnad reparerar kroppen själv, och vi hjälper till med våra "snälla" produkter från bla Alyose, jag har nu även köpt in kylspray från Dr. schaette, arnika och pepparmynta är de verksamma substanserna i den. 

 

Men nu kommer vi till det som jag funderar lite mer över.... Vissa som sett loppet igår, kan möjligen tycka att Predda gjort sitt,  för att han slog i handbromsen när Per styrde ut honom ett spår. Hästen vill inte mer. 

Det tror inte jag. För han blur överlycklig över att få åka och tävla, men något sitter i hans minne. 

Vi har hört det förut, att han bromsar eller vägrar ta styrning ut från innerspår. Att han vill gå kvar i rygg. 

Igår fick han en rygg att gå i även på ytterspår, Per gjorde en styrning enligt skolboken, bara gled ut, ( han är garanterat en blivande stjärnkusk. ) men hästen  släppte taget bara och bromsade. Ordentligt. En så pass rutinerad häst vet troligen att man går ut för att man ska gasa rejält. Och varför ville han inte det? Han älskar ju att få springa, och har inte bromsat tidigare detta år. 

 

Vi bytte gjord till selen igår. En av de första åtgärder vi gjorde då vi såg hur känslig han är när man drar gjorden, spänner ut sig rejält, vilket tyder på att någon dragit den för hårt tidigare, så skaffade vi honom en tryckutjämnande gjord. Men förra gången på Solvalla så skavde den lite eftersom den är bredare, på de insektsbett han har under magen, och det irriterade honom. Så vi bytte till en vanlig bukgjord igår för att kunna sätta på ett fårskinn runt. 

Och vi var väldigt fundersamma på hur löst/ hårt vi skulle spänna. Nackdelen med selar i syntet är att de är väldigt stel i remmarna och de är väldigt stumma vilket gör att de är hårda att dra i och känslan för "lagom" försvinner. 

 

Eftersom han spänner ut sig rejält så händer det att gjorden hänger löst efter en stund och då kan selen röra sig lite, vilket också kan störa honom. Så vi valde ett hål extra, fårskinnet sitter ju emellan, och kanske blev det fel. 

 

Men.... Tänk om det faktiskt är så att han har fått dåligt med luft i samband med att han ska gå ut på upploppet för att ta i pga en gjord som suttit för hårt och att han inte fått tillräckligt med luft? Är inte det anledning nog för att bli orolig att det ska hända igen? Hm. 

 

Tänk matte tänk.... 😉😳😜

 

 

predda var fin i värmningen och gjorde en mycket bra start efter 3 omstarter. 

Det är alltid svårt att stå vid sargen för man ser dåligt. Men kusken berättade att han gick bra ända till han styrde ut honom i en lucka halva varvet kvar drygt, och då la han i bromsen. sen tog han i 150 meter före mål och släppte precis före mållinjen till en 8: e plats. Han gick med skor runt om idag och allt var normat i puls och knappt trött.

som han var senaste borde han ha vunnit idag om allt var som då. 

Men efter att ha sett loppet i arkivet så ser jag direkt felet. Han släpper höger bakben och travar inte bra bak, det går orytmiskt och slängigt i svängarna. Rumpan är sänkt på höger sida och svansen piskar. 

Jag var rädd för detta, eftersom vi fick slut på Colofor för två veckor sedan ca. Han blev ganska direkt varm över ryggen på samma ställe som tidigare, och jag ville nog inte riktigt tro så mycket på ett homeopatiskt medel och en mananalys som vi borde gjort. 

Jag tror inte att skorna störde honom eftersom han travade så här tidigare emellanåt innan han kom till oss, och då barfota i lopp. Däremot OM han skulle fortsätta med det så kommer han bli sned igen, så nu måste vi backa lite.

 

en riktigt bra kusk, vill gärna ha honom fler gånger, och att han inte reagerar beror ju på att han inte känner hästen, och många hästar travar på det här viset, men vi nöjer oss inte med det. 

 

Så... Jag hoppas trots allt att det inte sitter i huvudet, svårt att säga för de andar loppen har han inte bromsat i, inte travat orytmiskt, men och andra sidan inte fått någon placering.