Nä, det blev inget nytt jobb den här veckan. Efter att ha grillats i intervjuer och blivit uttagen bland de två som valdes ut av ett helt spann kompetenta sökande (vadå mallig?), så förlorade jag på målfotot....... (Till en man givetvis.)

Kanske hade han ett starkare CV, kanske var han trevligare vad vet jag...... Men jag är ganska säker på att han slapp frågor som "Vi eftersträvare ju ett jämlikt tänkande här på företaget, men vi vet ju att det oftast är så att kvinnor bär ett större ansvar i hemmet. Hur skulle det fungera för dig när vi har arbetstoppar, blir det problem?"

Och trots att jag ärligt då kunde svara, att nej jag tillhör den sällsynta skara kvinnor som faktiskt har markservice hemma, och bara behöver dammsuga när dammråttorna anfaller, annars får jag frukost serverad, kläderna tvättade, behöver inte hämta från dagis eller skola eller laga mat, och behöver bara ta hand om djuren när jag har tid. Så nej... det var som dom inte trodde mig. Hm... undrar om min man är av utrotningshotad art, eller om dom trodde att han inte skulle stå ut så länge till med mig?

Men det kändes så solklart etfer intervjun att de valt mig, men när det hela kom upp på högre instans så föll valet på den andra istället. Men tänk vilken bra träning detta var, och nu vet jag redan så mycket mer om mig själv, marknaden, och hur löner värderas inom försäljning.
Man 20-25 med ingen eller lite erfarenhet = kvinna 35-40 med mer erfarenhet.
Man 40 = extremt begåvad kvinna med kunskaper och vässade klor som klarar av ett chefsjobb.
Ja, visst har vi kommit långt med jämnställdheten......
Men för att klara av en granskning så är det iallafall en jämnare fördelning i antalet anställda män/kvinnor, och det är ju alltid något, så vi faktiskt får yrkesarbeta.


Men ingen kan ju sitta på två stolar....... och den "andre" lämnar ju händelsevis en tom stol efter sig på ett annat företag, och CV dit är redan skickad..... Och tänk. Närmsta chefen där är en kvinna. Även om inte hon sköter rekryteringen, så vill hon säkert ha medarbetare som respekterar henne. Vi får se vad som händer...... Och då hoppas jag att hon vågat förhandla upp sin lön, för det är ju knappast brukligt att ha högre lön än sin chef, och jag tänker då inte gå under titeln "billig arbetskraft". Heder åt Pocketstället, som iallafall förhandlat med indviduella löner efter förmåga, vilja och kunskap och inte efter kön. Och det där med att storstadsbor ska ha mer för högre omkostnader, lyckades vi iallafall argumentera bort i Dalarna i allafall......

Vår lilla puff, fyllde ett år den 26 januari och kan nu mer titulera sig man.

/Ha det Mia

Passade på att pyssla om Tösen rejält medan Maya & Hasse var ute och tränade tömkörning idag.
Och efter en stund tog jag fram stetoskopet och lyssnade runt......
Tösen har en otroligt ljudlig mage med mycket tarmrörelser... men jag lyssnade mig fram och palperade på magen efter vart den lilla troligen låg...... Och vips fick jag en tydlig rörelse! Jag kunde inte urskilja några hjärtljud ännu, men efter ett tag rörde den sig igen! En riktig liten vild bebis, inte undra på att Tösen har varit så trött, och äter och äter och äter...... Den kräver nog en hel del där inne.

Måste komma ihåg att ta bilder på den allt rundare mamman.....

Maya jobbar på. Hon är fortfarande bakskygg och vi väntar med vagnen. Hon får börja om med inkörningen, i förhoppning om att hon ska komma över incidenten med bilen, och få tillbaks sitt självförtroende. Hon har vuxit väldigt mycket, och är nu runt 1,60- 1,64 baktill, och betydligt lägre i mankhöjd.

Hon har också fått besvär med täta och kraftiga brunster, som påverkar henne väldigt hårt. Copy var ju likadan och vi hade hoppats på att det inte skulle gå i arv. Vi ska fundera lite och läsa på om det finns möjlighet till behandling, eller om det inte längre tillåts pga de hårdare dopingreglerna. Erfarenheter från behandlingar med läkemedel, ingrepp eller naturpreparat mottages tacksamt, alla tips är välkomna att prova.

Sparkskadan i hasen har läkt fint, men hon är väldigt känslig i bakbenen och rejält piphasig, så det tycks som bakpartiet är hennes akilleshäl.


/Mia

Skrev jag inte och klagade för ett tag sedan att vi troligen hade minst snö i hela Sverige? Trots att vi bor i "SNÖGARANTI" området Bjursås...... (Hur man törs marknadsföra något sådant med klimatförändringarna i världen är verkligen vågat)........ men vi bor ju också i "Dalarnas Schweiz" enligt annan marknadsföring och där ska det ju vara snörikt. Vilken tur då att vi plötsligt drunknar i snö...




Det har kommit flera decimeter och det bara fortsätter...... Äntligen är temperaturen dräglig igen, och man kan ut och promenera eller roa sig med att skotta snö!

Hasse har plogat upp gångar med slungan, som är alldeles lagom för en liten puff att springa i, och de naturliga vallarna gör att vi lätt kan sätta för "ingångarna "till tomten med en stege, så inte puffen rusar ut på vägen, då han inte syns bakom dessa gigantiska vallar, och kan bli påkörd... (särskilt som tydligen E4:an har fått en ny dragning, just förbi Kallesbacken detta år)

Visst blir man bara bättre och vackrare med åren? Men tydligen inte våran Tös!
Enligt avelsindex har hennes värde nu minskat från 114 till 112 i index, ett dev på -2. Dvs skillnaden från det förväntade värdet på hennes framgångar, mot det verkliga utfallet. Surt sa räven... Vi får verkligen hoppas att hennes små blivande telningar blir något alldeles extra, så kanske hon kan få några pluspoäng som avelssto!

Undrar vad jag har för index på marknaden?

/Insnöad Mia