För jag har arbetat min sista dag, och ska ha semester i hela 4 veckor. Tjoho... Jag ska gå här och skrota, och sitta på gräsmattan och se Maya växa centimeter för centimeter. Så underbart!
Semestern var ju lagd för det stora äventyret att Copy skulle föla, men den biten har vi ju redan avklarat, så nu är ju resten bara bonus. Maya som har varit så kavat, har nu efter två veckor kommit på att den finns två olika rastyper i världen, häst och människa! Så nu är hon lite blyg för oss och gömmer sig bakom mamma. Men efter nästa helg kommer det storstilat besök minsann, då kommer ett annat sto, Watch Me på besök med sin lilla hingst som är tre veckor äldre, hit som sällskap Då blir det livat i Kallesbacken vill jag lova. Fölen behöver ju leka, och  Angelicas andra hästar är redan ganska trötta på lilla "Gabbe".

Vi har också haft herrbesök här på "tjejgården" i veckan. Vi har inte mindre än 4 brunstiga brudar i hagen. Och i granngården bor ju Blixten. Visserligen är ju Blixten en äldre gentleman på 18 höstar, och kastrerad, men det vet ju inte han. Och brudarna tycker nog att han kan duga ( i brist på annat) så de ropar och kråmar sig minsann. Så när Blixten känner för att dra på raggarstråt, så tar han helt enkelt en av staketstolparna mellan tänderna och lyfter rakt upp, med eltråd och allt, och slänger på backen. Ingen baggis för en stor stilig karl minsann.
Och det är lite kramgoa låtar över det hela...
Tänk er en Krister Sjögren typ, med äkta härlig värmlandsdialekt som kommer gående i sakta lunk på grusvägen i Självbo, glider upp bredvid brudarnas hage och säger:" Tjena smulan, brukar du gå hit ofta? Kanske skulle vi ta och dela på en tuva du och jag..."

Tja... men ännu lustigare vart det ju imorse. Hästar är ju som sagt lite kluriga och därför måste vi människor vara smartare. Så döm om min förvåning när jag står inne i Copys box och mockar, och plötsligt hör jag ett brak i skogen... Tittar ut och där står Blixten på gräsmattan, och från ängen kommer Copy i full galopp med Maya vid sidan, för att stila lite för charmören från värmlandsskogarna. Men något i perifirin stör bilden? Vad i....
I buskarna fem meter från Blixten smyger en karl i t-shirt och långbyxor i hettan. ???
Jo, det är Blixtens husse som ägnat hela morgonen åt att försöka fånga Blixten. Efter några timmar hade han gett upp och gått in för att äta frukost för att orka fortsätta jaga. Efter diverse hot och mutor och springande hade han mer övergått åt en smygande taktik, och som den jägare han är ( till och med varit i Afrika och jagat storvilt!) så tänkte han använda sig av det beryktade överraskningsmomentet när Blixten var upptagen med att spana in Copy.
"Men vad gör du då?" hinner jag dumt kläcka ur mig. !Sch!!!" hörs det från buskarna. Jägaren pekar på Blixten. "Vad? Vill du ha tag på han "säger jag, och kliver raka vägen fram och tar tag i grimman, innan Blixten hinner tänka ut en flyktplan.
"Men vad faan, säger storjägaren, jag har ju hållt på hela morgonen!!,hur fan gjorde du?"
Livet är inte alltid rättvist som sagt.

Lite bilder från hagen på de två machobrudarna som styr ordningen i hagen, från Ulrikas besök senast.(Tackar!)
 
och en surande kisse som tror att jag gömt Majsan, och fryser ut mig. Alla andra får klappa utom jag. Kommer jag med handen så "duckar" hon smidigt undan så jag klappar i luften. Snacka om att vara en "nobody".

Ha det!/Mia

Jag fick frågan här för ett tag sedan hur de andra hästarna tar detta. Ganska okej. Elite är nyfiken, Piggelin generad tittar bara bort, Kellie bryr sig inte så länge det finns grönt i hagen, men Tösen...
Hon undrar så varför vi luktar konstigt. Och var är sura Copy? Så hon har fått tjuvkika lite. Med chokade och nyfikna ögon.
Men sanningen är att vi faktiskt just nu tycker andra saker än Maya är oviktiga. Jag har till och med glömt skriva att Tösen skulle starta idag på Rättvik!
Hon fick ett  startnummer 13, och stod på två tillägg. Ut direkt i tredje spår och jagade sakta men säkert ikapp. Hela loppen hängde hon därute själv, med sin stänkhuva på! Kajsa tyckte hon kändes lite ostadig och "rullig", men lyckades hålla henne i trav hela vägen imål. Hon tordes inte driva heller, utan satt helt stilla. Tösen travade lugnt in på en tredje plats, slagen bara med en nos av tvåan. Så kan det gå! Lite snopet då hon med facit borde fartmässigt kunna vunnit lätt, men ibland är marginalen mellan trav och galopp så liten, att Kajsa valde rätt. De andra fock driva rätt bra, men Tösen hade som sagt alla krafter sparade, trots att ensam ha dragit i tredje spåret hela vägen. Känns som om hon är på gång tillbaks till storformen iallafall.

God natt.../Mia

... Håll till godo, med denna lilla chokladglass. Idag har mor och dotter varit ute, i två omgångar. Bjursås visade sig från sin soligaste sida, och vinden var mjuk och lugn. Copy blev lite till sig av allt det gröna i hagen, och att vi hade öppnat upp till betet. Så vi stod med klumpar i magen och såg på när hon med storm, störtade runt, runt och slutligen ner genom skogen till ängarna. Med lilla Maya i släptåg. Hon hängde med i svängarna, och galopperade runt med svansen i vädret. Efter en rundvandring återkom de upp till oss nära huset, och Maya fick gå runt och nosa på det mesta som hon fann spännande. Tillexempel eltråden. Aj!

Copy fick träna kommunikation och att inte tappa bort den lilla. Men dia i det fria ville hon inte. Så efter en timme fick de vila ut i boxen igen, och Maya fick äta. På eftermiddagen var det dags för en ny sväng och då gick det mera stilla till. Maya sover efter en spännande dag, och vilar sin onda mage. Att vräka i sig mjölk, och dessutom tre dagar gammal börja smutta på mammas hö och vatten, ger diarré. Ni som tyckte det var besvärligt att byta blöjor på mig när jag var liten, ni vet ju mer man torkar ju mer kladdar det fast; ni hade ju ändå turen att jag inte var så luden. Här fastnar allt inte bara i den lilla stjärten utan också i den lilla svansen och längst med benen, så matte fick rycka in med tvättsvampen i högsta hugg, och hjälpa till!

Ha det! /Mia




Titta mamma jag kan kissa! (Maya pottränar i boxen..)



Skönt att vila en stund, jobbigt med alla beundrare...

Som ni förstår har vi inte så svårt att få dagarna att gå! Vi slänger oss ur sängen, ovanligt viga sätter på Té och väntar med frukosten, för att skynda oss ut och morgonfodra. Vi länger lite grann på stegen, för att hinna först fram till Copys mathink, då vi absolut inte vill bli den som INTE får säga godmorgon till Maya först.

På sitt tredje dygn har hon hunnit bli riktigt världsvan. Copy är en fantastiskt mor, och Maya en liten tuffing. Äter, äter, äter, äter och äter. Däremellan sover hon , precis varsomhelst, gärna mellan Copys bakhovar, och busar.

Vi tar oss gärna en liten paus i arbetet med att färdigställa hage och vindskydd, och sätter oss en stund i den mjuka och fluffiga halmen hos Copy och Maya. Det tar inte många sekunder innan denna chokladbruna varelse är på fötter och kommer fram. Sedan ska det undersökas, bitas och klias. Och precis som sin mor, vänder hon rumpan till när hon inte får som hon vill, och avger en liten spark. Vad ska det bli av den tjejen månne...
När Copy får kraftfoder, ( är superhungrig hela tiden då Maya diar så mycket) vill hon inte dia. Maya känner genast att mammas uppmärksamhet är på annat håll OCH SKA DIA. Copy flyttar sig undan och om det inte hjälper hytter lite med benet, för att Maya ska förstå att det inte passar. Vadå?? jag är ju prinsessa i detta kungarike och SKA HA MAT NU!!! Paris Hilton släng dig i väggen. Vissa gener är helt klart medfödda. Hon har också ärvt Copys långa öron, är annars en direkt kopia av sin far Express Lavec, i både färg och huvudform, samt fina kraftiga ben. De är ännu lite böjda, men blir bättre för varje dag.

Imorgon om vädret tillåter ska de få gå ut för första gången. Bilder är på väg, Anja var här med kameran i högsta hugg, och lovat att mejla.

Ha det! /Mia

Vi har fått hjälpa till med att dia, genom att fylla upp en nappflaska, så hon fått i sig den livsviktiga råmjölken. Copy och lilla Maya pussas, närmare sig varandra mer och mer, efter en lite blyg och trevande inledning. Efter fjärde nappandet så har hon nu börjat få kläm på att dia själv. Och Copy njuter. Det tog inte så många minuter innan hon började treva runt med ammas, förlåt mammas fotboll, och sedan satte hon sig sonika och klämde ut en lite klick träck på den. Efter mer mat och vila, tog hon sina första hoppsa steg i galopp med ett litet bocksprång nu vid 17.30 tiden. Den är det krut i! Att benen är svaga i kotorna bekymrar henne mycket litet, hon kämpar på, för livet är härligt!

Fortsättning följer...

Copy har stökat hela natten, och jag har varit ut flera gånger och sett till henne. Och mycket riktigt! tjugo minuter över 6 födde hon lilla Mayan Mystica. ( arbetsnamn..)
Tre veckor och två dagar för tidigt enligt ultraljudet, men ingen prematur och hitills ser hon frisk ut!
Så de hade nog fel... inget ovanligt med små nymfomaner...

Copy är nyfiken och försiktig, och klarade det galant... när jag äntligen somnat och Hasse vaknade för att gå ut och titta till henne var precis bakhovarna på väg ut!

Nu väntar vi på att hon ska kunna resa sig och dia för första gången. Spännande!
Nä nu kan jag inte sitta här längre! En nytt litet liv har kommit till världen..........

Helt värdigt och lugnt somnade hon in i husses knä, med lite hjälp från vetrinär Marie.
I söndags talade hon tydligt om att hon inte orkade mer. Efter en tids sjukdom, med symptom som svullen mage och avmagring, var det dags för vårt lilla hjärta att lämna oss, och återförenas med Nikki.
Lugn och fin låg hon i kattburen och kurrade under hela bilfärden, och alldeles säkert visste hon precis vad som väntade. Men inte med rädsla eller obehag, utan med ett lugn och en lättnad. Hon somnade kurrandes in klockan 13.17 och vilar nu bredvid Nikki under den stora granen.

Hela 16 år fick hon vara huskatt här i huset, och det kommer ta tid innan vi slutar titta efter henne på kontoret, i vardagsrummet och sluta lyfta på fötterna för att inte trampa henne på tassarna i köket.

Tänk ändå vad djuren är kloka. Den sista månaden har Majsan helt värdigt flyttat ut i vardagsrummet, då klivet upp på skrivbordet blivit för högt. Och inte heller har hon sovit mellan mina sparkande ben, för troligen ömmade den lilla kroppen. Och inte en enda gång har Misse så mycket som suckat om att inte Majsan kan ligga bredvid henne i fåtöljen i vardagrummet. De till och med åt bredvid varandra i matskålen förra veckan.

Efter flera års fräsande och trätande kom så den dag, då ungdom fick flytta sig undan för ålder. Tänk om alla fick åldras på samma vis, med respekt, värdighet och själva få bestämma när livet är färdig levt. Majsan och jag tog ett allvarligt samtal på söndagen, då hennes lilla kropp inte längre bar henne mer än några meter åt gången. Hon satte sig framför mig på herde mattan och gjorde en stor pöl, precis som om hon ville säga, "se här.. jag orkar inte gå ut längre!" och när hon väl kom upp i min famn vände hon huvudet och såg på mig med sina blanka ögon, och kved som en liten kattunge.

Okej, sa jag... Jag förstår.

Men när det ena lilla livet lämnar jorden, föds ett nytt. Ikväll har Copys juver vuxit till sig och hon har bildat vaxproppar i spenarna. Hon har inte legat ner på några nätter, så nu drar det ihop sig. Visserligen är det tre veckor tidigt, men det känns som om hon fått nog nu av den tunga magen. Så nu har vi gjort iordning bädden, badat henne och kan bara vänta och vänta. Piggelin har tillfälligt tagit över kontrollen i hagen, och vakar över Copy och magen.

Dessvärre är inte fölbeteshagen klar, och Hasse snickrar för brinnande livet på lösdriftsboxen...  Snälla ge oss några dagar till!

Ha det/Mia

Det lilla barnet, hon som äger den lilla gråa, har växt om mig! ! Nyss var hon ju "bara" 1,60 och hade en betryggande marginal på hela 4 cm kvar, men nu är hon ganska precis lika lång, men med nordens längsta ben. Undra vem hon ärvt dem efter?

Och när växte hon dessa centimetrar? troligen över natten. Kanske har Hasse vattnat lite på henne, vem vet. Hon har i allafall varit lite seg och känt av pollen, och därför varit hemma nästan en vecka från skolan. Och vips var hon längre än mig. Har just hört att jag är kortast i hela familjen. ?? Tänker därför hädanefter räkna in både hästar och katter. Jag är defintivt högre än Kellie och Pigge och fortfarande Tösen. Marginellt större än Copy, och Elite är nog tveksamt. Hon bara växer och växer... Och ser just ut som om hon filmar för en NIKE reklam. Rätt var det är drar hon en repa i hagen i kanonfart, för att testa sina nya framskor. Jordens åttonde underverk, Elite har fått skor på framhovarna. Tyvärr gör det henne inte mindre åsnelik, men var verkligen behövda för de ömmande fossingarna. Grannarna skrattar när Hasse tömkör, för Elite är mer intresserad av allt grönt som växer i dikena. Ser knappast ut som någon löpstjärna nu, men har man sett hennes jättekliv i hagen förstår man att det blir svårt att springa ifrån henne om hon är löpmotiverad.

Och Tösen har startat... Och kom sist. Fast vi deppar inte. Vi har nämligen kommit en bit närmare gåtan Tösen, och som Kajsa sa efter loppet, hon är ju ingen liten tjej längre, utan en mogen dam som deklarerar vad hon vill och inte vill. Och hon vill inte gå iväg från start i bakspår, för då får hon grusstänk i sina känsliga ögon. Tidigare har hon inte kunnat visa det, men nu var det så tydligt. Hon tog inte i alls, förrens de andra sprungit några längder. Normalt brukar ekipaget kunna styra ut i tredje eller fjärde spår och runda, men loppet gick i rasande fart. (Gävle är Sveriges snabbaste bana, beroende på underlag och kurvdosering) och ingen av kuskarna längst fram ville missa en ledning.

Så loppet öppnades på en kmtid av 27 sekunder, och fortsatte i rasande tempo. Kajsa styrde upp i rygg igen, och Tösen slängde sig undan fältet i galopp. Trots detta ( ingen annan galopperade vilket också är unikt för ett kallblodslopp) så kom de ikapp på upploppet och fick kontakt med klungan på upploppet fast att de tappat ca 60-70 meter när Kajsa tog ner Tösen i trav igen. Ensam drog hon ikapp, i rasande tempo och vi ska se om hennes sista 800 metrar går att klocka via ATG live. Hon fick jobba rejält i sin första start för säsongen, men de andra var bättre.
Så nu ska det testas en huva som skyddar mot stänk, och sedan tar det nog några lopp innan Tösen lär sig att hon med den slipper stänk i ögonen. Men hon var så arg! Hur fan vågade de springa ifrån henne! Väl inne i stallet skulle hon bara ut igen. Tösen är världens snällaste (men jobbigaste häst ibland. )Men hon bet mig i armen! För att jag vägrade släppa henne så hon kunde springa ut igen. I utselningsstallen är det två dörrpar, en i varje ände av stallgången, för att hästarna med vagn på sig inte kan vända inne. Så därför var dessa öppna när hon kom in, och hon ville bara springa rakt ut igen!

Men nu märks det i benen, att hon fick en riktigt genomkörare, musklerna är sega och stela trots stretch och massage, Tar nog några dagar tills hon är fräsch igen. Men vi behöver ju inte fundera något mer på Dannero och V75. Hon behöver mer fart i benen, och gå några lugnare lopp. Hade vi startat i Rättvik istället, så hade åtminstone tiden varit en enkel match att ta, men marknadstravet brukar vara stökigt, och vi vet ju hur känslig hon är.

Vi tar nya tag!

Ha det!/Mia... (Majsan orkar inte idag heller. Är bara skinn och ben samt en stor koloss på magen. Suck, känns tungt nu. men hon verkar uppskatta vårens värmande strålar, och har abdikerat från kontoret  till en fåtölj med fårskinn i vardagsrummet, varvat med någar timmar på ullpläden i en annan. Vi får se hur länge hon hänger med.)