Resan dit blev lite vild. Hon går villigt på, men har ingen lust att stå och ha tråkigt. Sparkade loss bakbommen, och slet sönder hönätet. Men glad och inte det minsta stressad. Hon gick riktigt lugnt och sansat på banan, tittade en hel del, och bröt några gånger mot utgången och defileringsvolten. Efter värmning och bakvarv, gick hon och sällskapet ( en 12-årig valack som tjänat runt 140 000 kr) två rätvarv, och hon tog inte i det minsta förens på upploppet då Kajsa släppte av den andra, då hängde hon glatt på, tiden 2,38.

 

 

 

Hem gick resan betydligt lugnare, lite trött och även hungrig. Och som vanligt vet man att man har med en släkting till Tösen att göra... hon satte ner sin hela vikt och hov på två av mina tår, och vägrade flytta sig i duschen. Men, men det läker väl också....

 

På travbanan idag. Maya har inte åkt transport på ca 1,5 år, och det var lite läskigt. Hon blev lite stressad, och svettades en del. Väl framme var allt läskigt, särskilt skottkärror, ensilagebalar och annat. Men på stallgången stod hon som ett ljus under selningen.

 

Hasse körde i sällskap med Kajsa och en annan häst, men hon brydde sig inte i den alls, tittade mest på allt runt om. Joggade i slow motion några varv, och tittade och tittade.

Hon kommer nog behöva upprepa detta några gånger, innan hon kan höja tempot, och förstå vad det hela går ut på. I duschen slog hon så hårt i väggen att skon flög av, men tyckte så småningom att det varma vattnet var ganska skönt, så länge det inte var på bakdelen, då fortsatte hon att slå ifrån sig.

 

Hemresan gick bra, även om hon först inte ville gå på transporten.

 

Nästa gång blir det Marans tur.

 

 

Texas....

 

Maran stod som ett litet ljus,när vi provade nya selen och vagnen. Satt som en smäck, dock kommer vi att fortsätta lägga skumgummi under, ska klippa till lite nytt. Hon får ett för hårt tryck under selen, precis som Tösen får av sadlar.

 

 

Däremot Maya........ Jösses vad stor hon är!! Selen saknade 1 dm stropp på varje sida. Suck! Hon får väl gå med den slitna selen ett tag, tills hon sprungit in någon slant, vet inte om Walshen är liten i storlek, eller om man måste köpa extra stora selar till stora travare......

 

För då råkar vi väl ut för någon olycka igen...

 

Men nu går det som tåget här. Maya är i bättre form än någonsin, såret läkte ihop fint med min special lösning, Aloe och Arnika. Och ny träningssträcka, upp över berget där det är mjuk sand att springa i, och VÄLDIGT branta backar. Kul sa hon, och tog i. Jösses.... Klarar hon av att fungera med andra hästar och miljön på banan, då är hon snart klar för kval. Tro det eller inte.....

Även Maran har nu börjat visa sig från den rätta sidan igen. Det var det hårda underlaget som ställde till det, och hon tränar nu också i mjuka backen, och travet flyter. Hon får gå lindad bak, och det trivs hon med. Hoppas på premie snart, om hon bara inte tänker sätta igång och växa för mycket....

 

Vi har varit och fyndat en ny vagn till hästarna, som de kan gå banjobb i, och en ny sele, en riktigt fin amerikansk walshsele. Det gjordes bättre kvalité förr, och denna är i riktigt bra skick. Så nu snart kör vi...........

 

Tösen åldras dock fort, och vi känner att tiden börjar rinna iväg. Ska vi betäcka igen, så bör det ske i år. Någon som är intresserad av att köpa en avkomma? Med rätt person kör vi gärna ett bra upplägg, avkomman mot självkostnadspris, dvs vi som uppfödare och köparen står för seminkostnader/ fölavgift etc

Enda anledningen till det är att vi vill att Tösen får komma till användning, hon är alldeles för fin för något annat. Och nu står vi själva plötsligt med 2 fungerande blivande starthästar.

 

Högst på listan står nu:

 

Briskeby Philip

 

Ulvsås Zico

 

Tangen Scott

 

Bork Odin

 

Vi törs nog inte annat än att ta skick på semin, och anlita Agneta på Lassols.

 

Kellie har dock lite jobbigt just nu, som en hel del andra pollenallergiker. Björken har exploderat och så även Kellies näsa.... vi torkar och torkar. Brukar gå över på något dygn, men Tösen är väldigt orolig över henne, och ropar på oss när det är dags att våttorka ur näsborrarna.

Förra helgen så roade vi oss med att titta på en liten underbar sädesärla som levde farligt... Titta noga bakom Maya. Han eller hon, tyckte att hästarna skulle flytta sig, och hoppade om och om på dem på ryggen, benen och i manen och fladdrade ilsket med vingarna. Maran tittade intresserat, och Maya riktade sparkar med öronen surt bakåt. Modig liten krake det där........

 

 

 

 

Maya är skadad igen... Förhoppningsvis inte så farligt som det först såg ut. Hon trampade igenom på grusvägen och ramlade med framdelen, skrapade bägge framknäna, ett skrapsår på kronranden och ett på hasen. Hon fick också skalmen i sidan när hon reste sig.

 

Vägarna är allt annat än bra och säkra nu, trots att de bara skrittade lugnt. Maya blev givetvis skärrad och det hade kunnat slutat med ett brutet ben. Man får vara glad att det gick så pass bra.

 

Hon är nu ompysslad, och vi ska byta bandage till kvällen igen, så får vi se. Det brukar märkas bättre dagen efter, hur mycket belastning det blev på framförallt knäna.

Såret är inte så djupt, men det är alltid besvärligt att hålla rent när det sitter så nära hoven.

Hon har fått tvättat med steriliserat vatten och aloe vera akutspray, och sedan ett galoppomslag med arnikadränkta kompresser.