Igår var vi och besökte ett helt hav av dalmatinervalpar. Vart vi än vände oss, så fanns de där. Och när man satte sig i gräset, så helt plötsligt spetsades ett par öron, och en liten rultig vit sak med bruna eller svarta prickar, styrde kosan rakt upp i knät. Och kom en kom alla...... Fyra pussande prickhundar samtidigt, så blev man ganska kär.
Tiken i fråga hade fått inte mindre än 14 (!) valpar, men en dog vid födseln. En hade blivit såld, och kvar vara bara tolv... Tolv kramgoa, vackra, glada och busiga valpar, med en matte som var alldeles färdig. Tänk själv att varje dag lyfta ut alla valparna från lägenheten från tredje våningen, ner i hagen på gräset. Och in igen... Och alla ska vägas, vaccineras, hörseltestas, matas osv.

Eftersom också rasföreningen bara aviserar valpar från en "riktig" uppfödare så blir en helt vanlig glad hundägare ganska övergiven bland annonserna från kennlarna, trots stamtavla, vetrinär intyg etc.
Vi kom överens om att hur underbara dessa än var, och hur mkt billigare de än är pga att hon inte kan behålla alla dessa, börjar redan bli akut, så är dalmatinern än för stor ras för oss. Den kan bli ganska stark och ganska energisk, och har en svans som piskar som ett propellerblad...... Och efter att ha släpats både hit och dit av Tösen, vore det trevligt att få känna sig som en stolt ledsagare någon gång.

Och efter moget övervägande, och en viss kritik om hur dåligt en kinesisk "naken" nakenhund skulle trivas i vårt antarktisl-iknande landskap, så inser vi att det vore nog ganska själviskt av oss. Men........ som av en händelse så finns det en liten underbar Chinese crested Powder Puff, dvs med päls...... som är otroligt lik den nakna, och vi smalt direkt........ Denna lilla kille söker ett nytt hem, och är mkt tåligare än sina nakna syskon. Så till helgen bär det av till Kinesland och titta på puffar och nakna kineser. Han är ännu inte färdigutvecklad, och kommer få lång härlig päls, som måste borstas varje dag. Det du Sandra!





Ha det!/ Mia

Här är det full rulle, och vi har ännu inte bestämt oss om hundras. Nu ska vi också åka och titta på dalmatinervalpar!
Och Kellie ska vara med i tidningen förhoppningsvis,som nominerad till "Årets Dalahäst" om bara juryn faller för henne först vill säga. Då krävs bra bilder...... Och hur fotograferar man en shettis då? Det handlar om porträttbilder något som Kellie aldrig ställt upp på. Hon tittar konsekvent bort. Och Sandra hade kämpat hela eftermiddagen med att borsta och putsa. Kellie började med att gäspa, springa runt och göra oss allmänt tokiga.

Och att ta med mutor innebär bara mer besvär...



Hästen fick absolut inte äta, utan skulle stå med huvudet uppe och öronen spetsade.

Men visst ser hon proffsig ut? Skulle göra succé på utställning.
Kan ju bero på att Sandra övat med henne, i många år...

Maya fick också vara med på bild. Här visar hon upp sin fina fläta i pannluggen. Egentligen måste man vara en stor tjej för att få ha fläta, men vi gör väl ett undantag en dag som idag.

Ni som undrar hur Tösen bar sig åt för att slita ut sina muskelfästen i nacken, får nu en lektion. Om ni gör så här ca 40 ggr om dagen, i alla gångarter så kommer ni förstå.

Ha det! /Mia

Blir bara värre och värre år för år... Hitills under denna sommar har den skördat en telia box, samt vår stationära dator. Så nu är vi utan fast telefoni och kan bara använda internet på vår gamla rauter, och har EN lapptop att slåss om, som är ganska seg och välmatad...

Tidigare år har åskan slagit ut telejacket, men med nuvarnade styrka slår den i eluttagen i ytterväggarna. Jag blev alldeles stel av skräck då jag såg ett vitt sken på kontoret och sedan hörde braket... gick dit för att titta och just som jag klev över tröskel small det igen... kraften från nedslaget i uttaget fortplantade sig genom golvet och kändes upp i benen ända till knäna. Så nu är jag åskrädd och blir helnipprig när det börjar... sitter still i en stol med fötterna upp, och skriker hysteriskt åt alla som tänker vara ute eller i närheten av någon el.

I går var vi till Yttermo i Leksand och lämnade Piggelin. Vi blev väl mottagna av en välkomstkomitté med unga tjejer, som stod med stora förväntande ögon, och samtidigt utbrast i kör: "Åhh vad söt!!!" när vi lastade ur. Den förhoppningsvis blivande ägarinnan tindrade med ögonen och växte en halv meter i sina foppa tofflor.
Vilken liten Buller By... som hämtat ur Astrid Lindgrens böcker. Glada, friska barn med massor av spring i benen, och jag kan tänka mig att det går undan när dessa flickor dundrar fram i byarna på sina lika många busiga ponnyer... Snacka om dröm.
Hoppas nu bara Piggelin kramas istället för att ta en tugga på lilla Klara, så ska nog detta gå vägen...
Har iallfall lite bildbevis på att den cylinderformade ponnyn kan hoppa och ha tävlat. Blev en viss skeppsis när hon tvärnitade i ridhuset som sagt.

Bilderna är lånade från tidigare ägaren. Men även om hon var fin och slimmad så har hon faktiskt lagt på sig lite muskler också, så lite nytta har vi gjort här. Hoppas nu lilla Klara och Piggelin finner lyckan under dessa fyra "prov" veckor, och kan komma ut på tävlingsbanorna till vintern.

Här hemma har det hänt lite... de fantastiskt vackra lyktorna har kommit, upp men saknar ännu glas, armatur och hattar. Det ska också komma upp fina skyltar som talar om vilka som bor här. Blommar gör det också...

Mormors plantering...

Nu ska det bara sås gräs också och litet fint singel runt foten.

Och inte för att vi längtar efter vintern, men det blir bra mysigt när dessa lyser upp i mörkret. Och vilken triumf för mörkrädda kallblod, som länge protesterat mot denna mörlklagda gård.

Ha det!/ Mia

Så kom beskedet idag att Tösen är dräktig! Vi är inte förvånade då hon sedan i måndags ätit "som en häst" och visat med all tydlighet att hon BORDE brunsta, men gör inte det.... Maya har också luktat på henne och undersökt, men inte sparkat med frambenen eller skrikit, som hon gjort de senaste brunsterna som Tösen blivit inseminerad på. Och gudars vad fin och lugn hon är... Trots en envis skåpbil som nästan körde rakt in i transporten då han inte kom oss på vägen, och ett gäng med HD-knuttar bakom släpet med knattrande "riskokare" så visade hon inte en tillstymmelse till stress eller svett, trots fleece-luvan på i värmen. Snacka om harmonisk.......

Nu väntar några veckors vila, och en tur tillbaks efter 30 dagar, för att kontrollera så ett litet hjärta slår där inne också.

Den stolta blivande fadern kämpar på ute på banorna, och hans son Grei Sol går bara bättre och bättre... Lånat en bild på hingsten ifråga:



Aldermarin

Och Piggelin lämnar oss nu i dagarna för att på prov vara hos en familj i Leksand, där dottern Klara vuxit ur sin ponny. Eftersom Piggelin inte riktigt är i form just nu, ser mer ut som en jättelik cylinder, så är det lite svårt att avgöra om hon ridmässigt "räcker till i hoppningen". Hon hade den dåliga smaken att stanna på provridningen i ridhuset.... men med den magen är man ju kanske inte så morsk.

 

Och hundletandet går vidare...... svarta mopsvalpar vimlar det inte av i den här delen av Sverige, om man vill ha en välstammad och registrerad valp. Så nu går även letandet bland annonserna efter en annan lite udda ras, som vi alla blivit minst lika förtjusta i:

    

Chinese crested dog, dvs Kinesisk nakenhund!

Finns med och utan päls, och i alla underbara teckningar...... Undra vad misse kommer tycka?

/Ha det!  Mia

Underbart! Någon dräktig Tösen har vi inte ännu fått, men vi håller tummarna för att hon ska ha en liten äggblåsa att visa upp på ultraljudsskärmen nästa gång.
Tösen och Kellie åkte till Lassols Gård i måndags, och då hade hon visat en mkt otvivelaktig brunst sedan fredagen, det stod dock ett ägg på 4 cm, men hon var inte öppen för seminering. När det så blev dags, visade det sig att Hingsten vi nu valt att satsa på hade bra kvalitet på sin produktion vid tappningen, men vi hade hoppats på att kunna hämta flera gånger, då hon inte släppte ägget och han bara bor en mil ifrån, men fick med  fler sprutor i stället att lägga i kylen, då det inte passade hingsthållaren att tappa direkt igen, om jag förstått det hela rätt. Kanske pga träning eller tävling...... Tyvärr försämrades kvalitén ganska omgående i kylen, så det blev inte optimalt denna gång heller... Damen är verkligen snål att släppa på äggen....... På fredagen var det dock klart så vi hämtade hem tjejerna igen... Och Tösen blev så glad när vi kom.

Tyvärr visar hon nu också hälta, för första gången i sitt liv, då hon slitit ner sina hovar alldeles förskräckligt, så hon ser lite skamfilad ut. Någon som glänser desto mer, är fina Maya Mystica. Hon har vuxit rejält och rör sig med grace. Lusten till att springa har börjat pocka på, och hon tar varje chans hon ser att få fart på flocken med "tanter".

Piggelin ska förhoppningsvis provridas till veckan igen av en familj från Leksand, och vi håller alla tummar att de ska trivas ihop. För nu har vi kommit överens här hemma, att vi vill ha en liten en igen, och då behövs tid och pengar...

Fast med fyra ben förstås. Vad trodde ni?

Sandra är sugen på lite valpträning och agility, och vi andra håller med... Tassandet på hallgolvet har tystnat efter sådär tre års spökande, och vi har nu sörjt klart vår fina Nikki, fått vår "hundfria tid" och känner oss redo igen...

Valet står mellan den underbara rasen mops, en social, mysig, intelligent och humorfylld hund, som dock är dyr i inköp och svårt att hitta i svart.









Och den fartfyllda, häftiga, roliga hundrasen Jack Russel, den optimala stallhunden, som finns gott om och vår vetrinär har en alldeles underbar kull till salu...




Vi får se vad som händer framöver....... /Mia