Alla vi travmänniskor är väl som storfiskare egentligen. Vi har alltid hugg. Och det var så nära... Och för varje gång vi berättar så blir "fisken" lite större.

 

Och idag imponerade Maran igen. Hon går från klarhet till klarhet och Hasse har lagt ner mycket arbete sista veckorna på horsemanship. Hon har blivit nästintill odräglig för mig att hantera, och det måste bli bättre. Hon börjar ta till sig hanteringen, och det är mest sin mamma hon nu vägrar att respektera. Om Tösen hade varit dräktig tror jag det hade varit annorlunda.Nu låter hon henne hållas.

 

Men när det gäller träningen, kan jag helt uppriktigt och med mina partiska ögon såklart konstatera, att jag aldrig sett en bättre nybliven tvååring. Hon skulle lätta trava ifrån Maya, varmblod och fyraåring, om hon fick. Hon har ett så vägvinnande och reglerbart steg, och är lätt som en fjäder trots sin styrka. Det allra bästa från bägge sina föräldrar. Idag fick hon dessutom sällskap, i rygg på Hasse dök det upp en pensionerad herre (fast det vet han inte om) med rockard bakom, samt ett sällskap med ryttare. Dessa bägge hängde på Maran, som klarade av den händelsen med bravur. I uppförsbacken bad Hasse kusken att köra om så han fick testa rygg, och det gick suveränt. En häst hon aldrig sett förr, och en i rygg.

 

Travaren i fråga, ett kallblod, är en rejäl herre med mycket muskelmassa, har tjänat en del, och har gått hyfsade tider. Han tände till rejält, och hon fick mycket att hålla i. Maran bara längde steget och hade lätt kunnat kliva om!!

 

Frågan är ju nu om vi ska orka detta, det krävs mycket banjobb och sedan långa tävlingsdagar. Eller om vi ska försöka oss på ett samarbete med någon annan tränare, eller i sälja efter premie. Jag tror inte man får en sådan här häst igen, iallafall inte som egen uppfödning. Men inget är vunnet om man inte orkar med själva loppet, så att säga.

 

Och Tösen, vilket avelssto! Hur kan man låta bli att försöka betäcka henne igen?

 

Och så älskade Maya Mystica. Som älskar att träna. Hon blir tokig av avundsjuka när Hasse selar Maran, och när det är "hennes" träningsdag får alla andra veta det. Då har hon företrädelserätt till allt. Hela dagen.

 

Men om hennes kapacitet räcker till, är fortfarande tveksamt. Men det känns bra när hästen vill göra det hon är ämnad för.

 

Trevlig söndag, Mia.

Tiden går så fort. Skönt att vi går mot ljusare tider. Vi har rejält kallt som vanligt, och vissa dagar går det under -20, och då fryser vattnet i stallet. Tur vi har thermobaren i hagen med ljummet vatten. Nästan ingen av hästarna dricker inne längre, annat än en  liten skvätt, men Baren tömmer de snabbt.

 

Motivationen är väl kanske inte på topp när fingrar och tår stelnar av kylan, och kostnaderna skenar för hö etc. Men både Maya och Maran tränar gudomligt bra, och att sälja dem nu skulle nog fungera, men känns ändå trist då man äntligen kanske kan få en rolig vår och sommar och sikta mot banan. Maran har en ganska stor peng att hämta, i form av premie och kval innan året slut, och eftersom vi är både ägare och uppfödare så blir det en rejäl slant, förutsatt att hon får vara frisk och klarar av det. Men när man ser henne springa så rent och lätt, blir man nästan tårögd, och inte trodde jag väl att vi skulle få en häst som slog Tösens kapacitet i träning, men den är nog redan passerad med råge om man ser till ålder. Kanske skulle man ta tag i sig själv och gå en kurs för amatörtränare, och våga börja köra själv?

 

Maya betyder ju så mycket, då vi haft så mycket arbete med henne, och för att hon är vårt minne av Copy. Och se henne glänsa som hon gör nu, är som balsam för själen. Men jag tror inte hon är en häst som bryr sig om vart hon är, eller hos vem, bara hon får sina behov tillgodosedda. Precis som med Piggelin. Läser om henne ibland, och hon mår verkligen bra, och är älskad och aktiv.

 

De andra två juvelerna, är ju knappast något arbete med, men kan ju inte försörja sig själva. Men de ligger mig trots allt varmast om hjärtat, och är sanna gamla vänner.

 

Kanske börjar också vissa barnbarn ta en större plats i hjärtat också, börjar bli trångt!

 

för smitta av bakterier. Hu... här har influensan slagit till. Hasse är däckad i feber och elak hosta, och själv värmde jag upp med värk i leder och en irriterad ischiasnerv, och har nu fått eländet i luftvägarna, men klarat mig hittills från feber. Så vi går på halvfart och hästarna tvingas till ofrivillig vila.

 

Maya gick dock så otroligt bra i senaste jobbet, och är nu i ny brunst. Trots det är hon fin att hantera och bara ytterst lite irriterad i huden. Men det kan lika gärna vara myror i kroppen av att inte få träna. Kellie hade en tuff dag igår, då hon blev föremål för Marans framfart, så det fick bli massage med liniment för de korta och ansträngda shettisbenen.

 

Maran har skött sig idag, och förhoppningsvis landar hon snart igen. Men en viss trotsperiod får vi nog räkna med. Men vi kan inte börja åka till banan ännu, om hon inte sköter sig. Däremot kan det snart bli aktuellt med Maya för att träna lite farter.

 

God fortsättning!