Verkligheten bygger på känslan av hur man upplever saker och ting. Och jag vet verkligen hur det känns att bygga ett luftslott. (Tack Stieg Larsson för den titeln..) För vad som är sant för en person behöver ju inte vara en annan persons sanning. Det finns alltid två sidor av myntet och mitt liv är inget undantag. Om man tex. läser statistik om min älskling (Tösen alltså..) så ser det inget vidare ut. Diskad, nollor och en 6:e placering i den berömda "raden." Aj, aj.. men ni som följer min blogg vet ju sanningen.. jag alltså min sanning, vi hare bara haft lite strul och otur och hon är egentligen bättre än någonsin fartmässigt.

Ryggen blir bättre och vi tror att vi hittat en tillfällig lösning med kil under selen och denna gång ska den JÄKLA säkerhetsremmen inte lossna! För det är dags igen... På fredag går hon ut i ett totalt hopplöst startfält. De andra har tjänat mellan 200-500 000 kr om jag såg rätt( slutade titta efter två hästar längre bak i startlistan...) och har tider under 27,9 allihop. Men som sagt det vet ju inte Tösen... så hon springer nog med, förhoppningsvis ändå.

Kanske lite segt till en början då hon startar på en egen volt 20 och 40 meter före de andra volterna, och möjligen behöver vända sig om och fråga vad gör ni där bakom kompisar, har ni fest eller?
Jag tror inte vi kan hoppas på någon tur mer, då vi fått våra dagar i rampljuset ( och i luftslottet) och inte heller borde hon kunna få någon placering om man läser startfältet efter statistik. Men hon får springa på Rättvik igen. Där känner hon sig i alla fall hemma. Det kändes inte riktigt schysst att sluta säsongen med det senaste loppet i minnet.

Men som sagt... vill ni veta veckans trampade A-brunnar? Jo, hon måste ju klippas ser ut som ett riktigt troll. Men av alla de människor som brukar hyra ut sina maskiner har vi inte lyckats få tag på någon ännu. De är nämligen trasiga eller väntar på nya blad som skulle kommit men pga strul inte gjort det. " Brukar vanligtvis gå på några dagar, men nu har det gått snart två veckor, konstigt har aaaldrig hänt förut".
Och som vanligt så går hon ju NATURLIGTVIS ut i sista loppet!! Vad har vi gjort för att förtjäna detta egentligen?
Hur kan en lycka och medgång som varade i två lopp bara försvinna? En strålande häst, mediauppmärksamhet och alla glada gratulanter... Vi var  ju stjärnor för vi ägde ju en stjärna! Hon är fortfarande stjärna hos oss, men varför känns det som om jag står på landsvägen och tittar efter bussen som lastade på alla glada, trevliga, lyckliga  människor och lämnade mig kvar i tystheten och blåsten?

Så har jag ju lämnat La Familia ett par dagar för att besöka Göteborg. Vi har haft konferans och gått på bokmässa med jobbet. Snacka om verklighetsflykt nummer två. Vi har ju firat att företaget fyller 10 år, och våra framgångar inom pocketbranschen. Och vilken fest! Takvåningen på hotell ... ja jävlar har redan glömt vad det hette, men var i vart fall flott. Fick höra av någon som med viktig min påpekade att den faktiskt kostade 18 000:- per natt att bo i. Folk måste vara galna. Scandic duger bra. Men trevligt var det. Vi hade tvättäkta kändisar på besök. En något obekväm Guillou som enligt rykte tvingats dit av någon trevlig person som tyckte att vi behövde lite uppskattning för vårt jobb, och en mycket glad Martina Haag som helt enligt protokollet och enligt egen utsago åt minst 80 st av de små mini snittarna från bjud- buffén...
Anna Jansson, Martin "Hej mitt namn är Elton..." Svensson och Mons Kallentoft samt Marie och Tomas Ledin såg jag också i vimlet. Missade säkert tusen andra men man kan ju inte glo mer än på en i taget. Och låtsas att man är så påläst så i litteratur världen. För att nästa dag ta itu med en dammig hylla på Willys, där personalen helst önskar livet ur alla böcker som tar så står plats från något  så viktigt som den senaste modellen av rakhyvel...

Men för de som orkade gå vidare efter vår fest så väntade en samling ännu mer eminenta gäster på Park, dit vi svarta får i bokbranschen ( men också författarnas länk till brödet) var välkomna. Och den som orkade knuffas kunde få en titt på självaste Liza Marklund.
Men roligast var i alla fall att lyssna på författarintervjuer på Piratförlagets scen, i mässhallen. Fredrik Belfrage intervjuade bla. författarna till boken Hemlös. Där var de raka puckar, Och att se dessa hemlösa ( förhoppningsvis f.d hemlösa efter att boken kommit ut i handeln) äntra scenen som kändisar, fick mig att känna mig så småaktig. (Annars är det bara Göran Greider som tycker jag är det) men jag fick ändå en känsla av att gå från att vara  uteliggare till att bli författare och stå och bli intervjuad på bokmässan... Ä r inte det känslan av att vara stjärna? Luftslott eller inte. Förhoppningsvis landar de i en ren och varm lägenhet istället för i någon trappuppgång under vintern. Håller tummarna för er killar... ni var så tvätt äkta! Hade gärna delat bord mer er på festen. Men såg inte till er någonstans.
Så mitt luftslott kanske inte är av modell störst, men det pös ändå rätt bra när den där någon stack in nålen.

Ha det bra!/ Mia

Det gick inte så bra igår. Känner mig lite grann som en storfiskare just nu... Ibland blir det napp, ibland bara hugg, och som nu nästan hugg... Och minst lika många bortförklaringar...

Tösen var så fin igår! Kajsa sa att hon aldrig varit så harmonisk tidigare som hon var i värmningen. Och att se henne komma sist in i  delfilleringsledet  på banan, som den ståtligaste hästen på banan, med ett steg som en gudahäst och verkligen se hur hon njuter av att få visa upp sig, jag tror det är det hon gillar bäst, att få göra defilleringen förbi publiken, det är magiskt, hjärtat sväller till det tredubbla!

Loppet blev precis så enkelt vi trott. Inget märkvärdigt tempo, Tösen tog in sina 60 meters tillägg redan på första raksträckan, men sedan hände det som inte får hända.
En rem lossnade...

Remmen kallas för säkerhetsrem och sitter spänd runt om "låset" för vagnen för säkerhets skull om det skulle gå sönder. Men nu var det spännet till remmen som öppnade sig. Jag vet att jag dubbelkollade det innan, så att det satt fast. Men det är en liten karbinhake som troligen tömmen kom åt på fel vis.

När remmen släppte så gled den ner på skalmen och hängde och slängde mot henne och vagnen. Hon blev rädd.
Det är kanske just det som skiljer Tösen åt mot många andra. Hennes nerver. Hon blev så störd att hon slängde sig i galopp två gånger. Tyvärr är det sådant som en travhäst måste klara av.

Vi hade släppt lite på gjorden för att selen skulle sitta lösare och inte klämma åt, och när remmen lossnade kom selen lite grann nästan obemärkligt på sned. Men Tösen kände. Så där rök både peng och startpoäng sin kos.
Trots två rejäla galopper och 60 meters tillägg så sprang hon ikapp klungan och hängde med i mål men utanför placering. Det är inte många som har en så fin häst, men tyvärr räcker det inte för att vinna. Jag tror travet består av ungefär 30% tur, 30% skicklighet från kusk, 30% bra häst samt resten inställning. Men i vårt fall är det ca 60% otur som råder!

Kajsa säger alltid, vi får ta nya tag, men just nu känns det tungt. Lite sorgligt... mest ledsamt för mig är nog att jag blir så ledsen av att se Tösen så orolig och nere. Först för att det gamla spöket vaknar när hon blir skrämd och sedan för att hon känner vår besvikelse.
Hon vill ju så gärna (utan när hon brunstar då struntar hon blankt i oss) men saker "bara händer" just henne.
Tungt att misslyckas oavsett man är häst eller människa.

Men som den lilla människan sa (herregud fattar inte var hon får kraften ifrån, som en liten söt pyttemänniska)
trots en rejäl förkylning och efter massor av lopp körda samma dag både på Bollnäs vid lunch och på Romme på kvällen: Det är bara att ta nya tag! på klingande dalmål.

Så ska skåpet stå!

Brr... flera av mina nära och kära flög söder över imorse! Utan mig! Hoppas ni har det riktigt skönt och njuter av sol, ljus och värme.
Själv ligger jag här med värk i ryggen. Varför? Jo för jag försökt att hitta en bekväm plats framför tv:n med det är absolut hopplöst. 
Det är upptaget på alla de bekväma platserna. Av husets katter! Normalt kan de inte vara i samma rum då de verkligen inte tycker om varandra. Men just nu har de tydligen hissat vit flagg, för att få ligga nära braskaminen.
Jag vill också vara katt! De ägnar minst 10 timmar om dygnet framför brasan...

Att flytta undan en katt är inte att tänka på. Lilla Majsan kommer tillbaka som en bumerang och landar i knät, och sedan får du ägna resten av kvällen till att rolla kläder fria från katthår. Jättekul!
Heffaklumpen, egentligen döpt till Misse kan man flytta på, men blicken man får i gengäld tenderar att ge mardrömmar. Vill inte vakna upp med mardrömmar om skoningslösa kattklor eller liknande. Sedan behandlar hon en som pest i flera timmar, och det är inte kul att vara den utfrysta i familjen.




Hästarna har också kännt av hösten. Regntäcken på varje dag, och vinterpälsen är på väg. Vi ska hyra klippmaskin´så snart vi hinner och klippa pälsen så de slipper bli för varma inne om nätterna och för att underlätta vid ridning och körning. Inget roligt alls med en svettig päls som inte vill torka. Tösen har varit extra tjurig ett tag och om det beror på den uteblivna ridningen, Copys dräktighet eller för att hon är oklippt ännu, är svårt att avgöra. Kanske lite av allt..


Om Tösen fungerar imorgon så kör vi nog tre lopp till innan nerträning och vintervila. Om inte så blir det nog det sista för säsongen. Vi ska fokusera på ridning ett tag, och vila från vagnen så att både husse och häst får vila ett tag från vagn. Men då kommer vi till nästa problem. Den förbannade snön som snart kommer!

Förra säsongen var det helt vidrigt. Blöt och tung snö, som fastnade i hästarnas skor och gjorde dem ledsna och trötta på att vara ute. Svårt att rida när man hela tiden måste sitta av och kratsa hovar för att de inte ska ramla och bryta benen för de decimeterhöga styltorna under hovarna. Tack och lov fungerar snösulor okej, så det ska de få allihop i år.

Men.. vi har ett mål i år. Ridhusträning! Tösen är ju så fin i dressyr. Problemet är bara att hon inte riktigt förstår att man kan utöva detta i ett ridhus. För henne är ridhuset lite av ett mysterium ännu. Hon har helt klart klurat ut att det är en form av bana. För henne används en bana till ett syfte. Att springa fort!

Och springer man fort, fort i ridhuset så bli man helt snurrig.
 Det är skitkul!
Så kul att man gärna vill bocka lite, sparka bakut och favoritleken: kast i luften med matte.
Eventuellt kan vi ju ta betalt av åskådare som vill titta på rodeon med en häst som tjuter innan bocksprången som en indian.
Så... vi har lite att jobba med ännu, innan det blir någon träning eller tävling att tala om.

Men då kommer nästa problem. Hur ska vi ta oss till ridhuset? Vi har ju nämligen ett hyrsläp som vi hyr för Tösens skull, under tävlingssäsong. Sedan lämnar vi tillbaks det och har bara ett mindre hemma, till ponnyn.

Tösen lider av klaustrofobi, vad det gäller transporter. Det började i samband med en tävling, där hon blev trängd och påkörd att ett annat ekipage. Hon kom undan med blotta förskräckelsen, men det räckte för att sabotera hennes karriär i ett och ett halvt år. Efter loppet ville hon inte gå in i stallet, duschen eller transporten. Ren och skär panik. Vi fick börja om från början med träning. Alla dörrar på vid gavel, prata och gosa och övetyga henne om att hon kunde gå in.
Tålamod och åter tålamod... timmar med rep runt rumpan och hinkar med godsaker för att locka in henne i vagen istället för att kasta sig ut.  Repet kan låta oschysst men är ganska intressant. Man kan aldrig ha dragkamp med en häst. Däremot kan du stänga till reträttvägen bakom dem. Tösen fungerar så att hon får inte panik om hon själv valt att ta ett steg framåt. Och repet bakom lättar ju i tryck när hon gör det. Det fungerar lite som en extra knuff i självförtroende.

Numera väntar hon tills vi tagt fram repet, behöver bara se det så går hon in. Men det krävdes också lite funderingar i övrigt. Många lånnga timmar med Tösen bak i transporten ( skvallra inte för lagenslånga arm) som sällskap annars fick rädslan överhanden och hon darrade och svettades tills hon bara var en fläck... men när jag studerat henne ett tag så såg jag att hon sökte sig framåt för att andas. Mot det lilla fönstret fram.

Så vi började kika på olika släp... och numera hyr vi ett med flera fönster i huvudhöjd, samt att det är stort, högt i tak med extra utrymme fram för att hon inte ska känna sig instängd utan luft. Fönstret "andas" hon i varannan minut och det fungerar faktisk okej. Lite nervös kan hon bli, och vill inte åka fortare än 70, inte ha några tungre fordon nära sig bakåt, och inte åka för långt. Det är också boggie för att bli stadigt de enaxlade är gärna högre och lite vingligare.

Så... vi ska nog inte klämma in henne i det lilla igen..  Får fundera på saken tilsvidare!


Önska oss lucka, menar lycka till imorgon med loppet!

inte de trötta ryggarna framför!
Tyvärr vart hon fast på innespår, då hon inte ville ända fram till bilen idag, och kom iväg trögt..
Sedan höll de fast henne där till sista sväng då Kajsa fick backa ut Tösen och runda utvändigt.
Men det var för sent. Men... hon gick helt felfritt! Inte ett galopp steg. Så nu är vi tillbaks på rätt spår igen..
Fast kanske vill vi slippa inne spåret på måndag, då hon möter betydligt enklare motstånd och borde med felfri runda faktiskt vara bäst....
Nu fick hon gå i mål med sparade krafter, spurtade suveränt  200 meter före mål, och det har hon med sig på måndag.

GOD NATT!

Hej igen!
Får be om ursäkt om ni saknat mig... jag har varit så upptagen. Jaha, nu kanske ni tror att jag försöker låta viktig men jag har haft ett sådant huvudbry.. Stavas sadel.

Just det, och inte bara en! Här har vi fullt med sadlar hängandes men ingen passar. Det är en liten intressant sak det här med sadlar och med sadelinpassning. Det finns folk som tycker si och det finns folk som tycker så. Det finns raka ryggar, det finns svängda ryggar, det finns smala ryggar, det finns vida ryggar, det finns långa ryggar, det finns korta ryggar osv.
Och rönen det svänger, huruvida sadeln ska ligga på det ena viset eller på det andra. ungefär som när man har spädbarn. Ena året ska bebisarna absolut ligga på mage i vaggan, och nästa år är det absolut galet. Då bara måste barnet ligga på rygg! Kära nån... vilken barnplågare man måste varit... kanske skulle jag låtit dem inte sova alls.


Men, men... sadlar. Det är oerhört viktigt vem man än frågar, att sadeln ligger anatomiskt riktigt på ryggen. Får ej klämma åt, får inte glappa, måste ligga an mot hela ryggen för att det inte ska bli ojämt tryck osv. Sedan ska de ej heller ligga för nära bogbladen, får då får inte hästen tillräckligt mycket rörelsefrihet. Glöm inte att det ska vara en tunnel mellan ryggraden och sadeln. Mycket viktigt!

Sedan går åsikterna isär... Vissa säger att sadeln absolut inte får ligga bakom sista revbenet, medans andra säger att det har mindre betydelse. En del säger att alla hästar borde ha svanskappa, andra att de gör skada.

För våran del är det här lite spännande. Min älskade Tösen har jag ridit i snart 3 år. Hon har en riktigt smal och lång rygg. (Eller för att citera senaste sadelutprovaren här hos oss tillika sadelmakare:
" Vilken rygg? det är bara en enda lång ryggrad!" )
Alltid något för sådana finns det många som saknar har jag märkt. Men åter till Tösen...

Jag har haft en skön sadel som suttit bra och inte hasat runt. Men i sommar har hon ju blivit större, både mer mat och fått mer utvecklade muskler både tack vare träning för vagn och ridning.
Så damen har lite diskret påtalat för mig när jag kommit med sadeln att den där vill jag inte ha längre. Förstår jag det... när den nu blivit för liten så klämmer den åt hennes exeptionella ryggrad som med en klädnypa.

Så då var det väl bara att skaffa en likadan då, fast större?... tjolahoppsan... den tillverkas inte längre. Jo, märket finns kvar men modellen är ny. "För det något större svenska och danska halvblodet" för att citera reklamen. Jamen vad f-n jag har ju ett kallblod!!!!! 
Fast det får jag ju inte heller säga för då kommer de dragandes med alla sadlar som passar till kallblod med breda, runda ryggar utan manke. "För så ska ett kallblod se ut!" Sorry Tösen... du passar inte in med de andra. Så jag måste ju ljuga och säga att hon är ett varmblod. För då tar de fram de sadlar som möjligen kan passa hennes manke och vidd. Men nej... då är de alldeles för svängda. Tösen är ju rak i ryggen...

Och när jag beskriver henne så tror de att det är något fel på henne. Med en sådan rygg kan hon väl inte köras eller ridas?
???? Jodå, det gör vi...
Så, när vi då var tvungna att återigen ta till hjälp för att hitta en passande sadel till ponnyn, som bara växer och växer (på bredden, kunde tro att hon har samma gener som jag) så lovade hon att titta på Tösen också. nemas problemas! Finns inga svåra hästar...

Men nu har hon lite att bita i!  Helst har jag förstått att man ska helst inte rida alls, om man verkligen inte är helt centrerad i kroppen, med en perfekt balans som inte stör hästen. Sedan får man inte dra åt gjorden för hårt, för då blir det tryck. Men jag tycker det är lite obehagligt att trava och galoppera på en sadel som ligger löst. Visst är det ju en sport i sig att hålla balansen på en glidande sadel, den som satt kvar längst PÅ ryggen och inte hängandes under magen, vann..
He, he.. 

 Sedan ska sadlarna vara vida med trevliga bossor.
Älskar det uttrycket.  "Den här modellen har så trevliga bossor!". Jaha... men passar den då?
Nja... egentligen är ju inte den här ryggen till för att ha någon sadel alls.
???
Hur ska jag då rida?
Sedan var det ponnyn. Hon har sitt sadelläge väldigt långt bak. Men det finns ingen rygg långt bak. För den är väldigt kort.
Så egentligen så skulle hon ha en sadel på ca 10-12 cm lång, men var ska då Sandra sitta? Hm..
Mycket spännande. Vi provar och provar... efter den förra som orsakade henne fraktur då den helt sonika släppte från ryggen och gled fram på halsen, så är vi lite kräsna.
 Men i de vanliga hästutrustningsbutiker som finns, så får man inte prova sadlarna. Bara lägga dem på. Och absolut inte ta hem dem. Så helst ska man last in hästen i sitt släp, ta ut den utanför butiken ,lägga på sadeln på ryggen utan att spänna åt eller sitta i den. Då pratar vi en vara mellan 7-25 000 kr. Utan bytesrätt. Tjena... inte konstigt det finns så många skadade hästar, människor samt väldigt många sadlar beg. på Blocket...
Men då finns det auktoriserade sadelutprovare att ringa till. Och sådana som gått en helgkurs. Som alla tycker olika, och som har olika märken och modeller de säljer.
Och garantin för att sadeln passar efter en sadelutprovning gäller bara någon månad då hästar väldigt lätt ändrar form.
Barbackaridning som indianerna- kan det vara något att fundera över?

Fortsättning följer...  Vi letar på...

Men tanken med sadlar fick mig osökt att kontrollera även selen. Naturligtivs hittade vi otrevliga bossor där också. Så bli inte förvånade om nu Tösen skippar galoppen nästa gång, och kommer iväg bra bakom bilen.

På onsdag är det dags igen, Romme travbana och autostart. Hon har inga ridpass i kroppen men har gått bra bakom vagn. Så vi hoppas på en bra placering, med peng ... För sadelutprovaren kunde ju tänka sig att möjligen kunde jag prova en dressyr sadel av märket Albion K2 (K2 är väl ett  passande namn på en sadel till en rygg som liknar en fjälltopp; nä en hel fjällkedja menar jag)  eller en Morris And Nolan, okej... kostar bara ca 12 000 begagnade... rena fyndet...


Så keep on running Tösen, så vi har råd med att rida!