Så vi kan jobba med hästarna igen. Den här helgen har Sandra varit med i stallet, och hästarna är så glada. Kameran fick följa med också. Både Tösen och Pigge har fått jobba i snön på ridbanan, i longerlinan, och  entusiasmen har varit lika från båda håll, men vissa har lite lättare att ta det försiktigt än andra...
Klicka på bilderna, för förstoring..

Lugnt och fint..


Svårt att titta på fotografen samtidigt som man jobbar..

Nu går det bättre.. 

Efter några varv galopp i djupsnön, konstaterade vi att balansen blivit mycket bättre under vintern..

Piggelin var så glad men tog det försiktigt... som om hon ville visa vad snäll hon kan vara.


Lättare att fota en häst som inte bara blir ett sträck på bilden, utan rör sig med en sömnaktig försiktighet..

Och en annan liten glad nyhet är att vår lilla Kellie inte längre måste stå och stirra i en boxdörr, utan har fått ett litet fönster så hon kan hänga med i vad som händer i stallet...

Lite blyg först..

Men sen gick det bättre, titut!

Maya är våran lilla Powder Puff Pingla, som gärna vill ha allas uppmärksamhet. Och sin husse har hon verkligen lyckats vira runt sitt finger.. titta bara på den här bilden, en viss Tösen tycker det har gått LÅÅNGT över gränsen och ställer till med lite bus för att avbryta det hela.



"Det räcker med gullande där borta nu, hallå kan man få lite hjälp med grimman här?!

Imorgon kommer Ullis & Oscar på besök, ska bli så roligt!

När tar detta slut egentligen? Vi har haft orkan här. (Jävla grannar... det tar 30år ca för skogen att växa upp igen.) Jag började träna Piggelin igen efter att min man har blåst av ridbanan med snöslungan. Ni kan ju tänka er vilket jobb det var. Den har stått orörd hela vintern hitills. Men vi måste komma igång igen. Ska vi sälja den lilla ponnyn måste hon vara igångsatt. Naturligtvis hoppas jag på att slippa. För om...... Sandra ångrar sig, eller jag går ner 10 kg i vikt, (vilket troligtvis skulle vara mer sannolikt men ändå ett mirakel) så kunde vi ju faktiskt slippa sälja, just nu. Tänk om jag kunde få en häst att rida på bara för min skull, en som faktiskt är bekvämt liten, och utbildad.. då kanske jag kommer igång igen och hittar formen, så jag törs med Maya när hon blir stor. Eller tar en ny fajt med Tösen....

Men... mer än ett träningspass hann det inte bli. Sedan har det konstant snöat och varit kallare än -10. Och jag kan inte vara ute då. Tänk er själva hur det fungerar... Bara att vara i stallet och pyssla är en hel apparat. Ut med häst på gången, pyssla, in med häst i boxen, på med ytterkläderna, upp till huset och av med kläderna, in på toa, på med kläderna och ut igen...

Att ha blåskatarr är som att vara en bebis i jätteformat. Jag vill ha sommar igen!

Tösen myser i sin hage. Och trivs med sin lilla flock. Maya tycker det är kul med Piggelin, och Pigge tycks finna sig. Eftersom Tösen inte "ser" den lilla gråa, utan hon tycks vara helt transparent, så vill inte hon utmana platsen närmast Tösen. Även om alla vet att hon har plats två i rangordningen, så kliver hon villigt åt sidan för Maya, och går bakom henne.
När det är dags för den dagliga eftermiddagsvilan, står Tösen mitt i huset, Maya bredvid med huvudet mot hennes mage, och Pigge hängandes med huvudet intill Mayas bak, och sin egen utanför.
Kellie får städa upp och dammsuga runt höborden istället. Piggelin jagar henne gärna, ger igen för allt alla andra gjort mot henne genom åren, men går det till överdrift så tar helt enkelt Tösen och hämtar Kellie, genom att gå ett varv runt henne, och fösa henne med sig. Total ignorerar Piggelin. Behövs inte bråka...

Ända gången hon biter Piggelin är när jag ska pyssla med henne. Tösen blir alldeles grön av avund. Och så fort jag vänder ryggen till, så tar hon ett rejält nafs.

Men bygger muskler gör de ändå. Pigge har verkligen trots sin lilla träning genom åren här, byggt upp sig. Titta bara på bilderna av hennes hals... Snö byggde denna kropp.. och lite mkt mat kanske, men hellre lite hull, hon var alldeles för tunn till en början, här blev nog en stor omställning för henne.

Våren -09 med kraftigare hals..

En tunn räka våren -08

Hittade också några underbara bilder från Kellies tidigare fodervärd, tänk vilket jobb hon gjorde med Kellie. Hon ser verkligen ut att ha kul, även om hon inte riktigt är byggd för några farter, den lilla.....
Får mig verkligen att längta till våren och hoppas på att vi kan få ut Tösen till start igen.

Kellie på Romme, bilderna är från Emmy, 07 eller 08 tror jag.

Borde vara skådepeng på en sådan sötnos...

Med hopp om våren, snart...... /Mia

Vår vackra älskade fina ELITE ELEKTRA har lämnat oss.
 Det var ett tungt beslut, men känns ändå rätt. Hon hade ingen framtid som trav eller ridhäst. Hon växte sig allt mer sned för varje vecka som gick, och gjorde inga framsteg med balans eller rörlighet i sina bakben. Hon kunde fortfarande inte lyfta sina ben uppåt och bakåt, utan drog in dem framåt och nedåt under buken, och var därför inte heller motaglig för behandling, då vetrinären inte kunde lyfta upp dem.Troligaste anledningen var att musklerna baktill var förkortade, men vetrinären trodde inte att det var enda anledningen. I hagen kunde hon springa kortare sträckor i snabbt tempo, men alltid i väldigt låg form och utan ordentligt svanslyft. Vad eller varför hon hade sådan brist i muskulaturen och varför hon växte så sent i livet tänker vi lämna bakom oss. Vetrinären ville inte heller spekulera hurvida det var en genetiskt medfött eller av brister i miljön under den egentliga tillväxt perioden. Här har hon iallafall fått det bästa grovfodret, kraftfodret, tillskott och utevistelse. Och för en utomstående kan det verka märkligt att en sådan glänsande vacker häst kan vara rörelsehindrad.

Att arbeta var inte att tänka på då hon inte ens i skritt orkade dra i snön, utan ville bli av med motståndet genom försöka att sparka. Inte ens det gick bra, då hon inte kunde lyfta ordentligt. Så med verkligheten i ögat och inte önsketänkande så förstod vi att vetrinären hade rätt redan i somras. Vi ville bara inte ge upp, och det var vi nog inte redo för. Som Hasse sa så är det den första häst i träning han inte fått ut till start, och jag ville så gärna få se henne lyckas, då jag alltid kommer vara besviken på att inte Truaxteer Elektra blev accepterad av flocken här, och inte kunde stanna hos oss. Det var verkligen kärlek från första ögonkastet och Elite fick bli ett substitut.

Men hon var Hasses ögonsten och fick kärlek och stöd ända till sista andetaget. Vi lastade på Elite utan problem, och hon stod så fint i trailern hela vägen. Däremot krävdes två starka män för att få henne att backa ut, och jag fick "styra". Att backa ut ur en trailer kräver muskler i bakben och balans, vilket visade sig vara nästan omöjligt. Stumpan...  Hon satte sig på rampen en stund, men kom sedan ut i allafall. Husse och matte klädde av täcke och tröstade det lilla missödet med morötter, och hon blev avslappnad och gick sedan nyfiken med in i stallet.

Sedan var hon på en sekund återförenad med Copy, och vi hoppas att de har kul där uppe på livets evigt gröna ängar........

Vi saknar henne så, och Piggelin är sig inte riktigt lik, men livet går vidare steg för steg.....

Lite bilder vi tagit... Tycker dessvärre inte att de ger henne rättvisa, då hon är så mycket vackrare är fotografen är skicklig.

Elite Elektra blev 3 år och hann mäta 1,70 i mankhöjd. Med en alldeles enastående vacker man och svans....

Det har kommit mer snö. Kallaste vintern på år och dagar, men vi har haft lite snö, i förhållande till förra året. Men så kom allt som på beställning. Med lite ränta...

Solens strålar räcker inte riktigt till för att värma upp oss..

Och med tidningarnas hjälp har vi förstått att det rasar stall, ridhustak och ladugårdar lite här och där. Pga av snötyngden. Och vi är inget undantag från den risken. Så Hasse har fått skotta både lösdriftstak och uppepå utestallet, för att inte riskera hästarnas liv. Vi har inte heller varit förskonade från risken med kylan. Förutom en trasig bil, fastfrusna hjul på transporten så har också vattenröret till Tösens vattenkopp frusit sönder. Gjorde ju inget då vattnet frusit, och det gick att laga. Men när det blev varmare så lossnade vattnet med ett så kraftigt tryck att det sprängde kopplingen. Är lite avundsjuk trots allt på Hasse som fick se Tösens min där hon stod och betraktade den sprutande fontänen i hennes box.

Den frusna transporten..

Kellie är inte heller så glad, då hon har fullt sjå att få Maya att förstå att bara för att hon är en mycket liten ponny, så är hon inte lägre i rang. Ålder före storlek! Eller skönhet kanske om man ska tro Kellie...

Hon jagar energiskt bort den mycket större tjejen från foderbordet. Och undviker Tösen så mycket hon kan. För Tösen vill inte springa i nedre hagen utan Kellie som är modigast, men Kellie tycker det är lite jobbigt att forcera 40-50 cm snö när hon själv är under 90 cm. Och inte heller i den fart som Tösen tycker är självklar...

Som sagt en vinst blev det ju i Rättvik i somras, och nu ligger hon återigen med på topp 4 för att kunna vara med i STC:S guldtäcke. Förra året var hon ju nummer 1.

Lagen är förunderlig ibland... Vi blir inte skyldiga för de repade bilarna, som Piggelin lyckades skada under sin lilla utflykt. En häst kan nämligen inte betraktas som skyldig i trafiken... Och inte heller jag, då det var en olyckshändelse...

Oskyldig häst...

Och STC har svarat oss om Maya. Kan bli en kul grej av det hela. Den norska hästen Mayan Mystica (no) är bara här på besök, för att träna och tävla. Således får hon det med sitt "norska" namn. Men om hon ska bli importerad "för gott" kommer hon att få heta Mayan Mystic n.o
Kan knappt vänta till en eventuell sammandrabbning på banan. Stackars speaker..vilket jobb.

Kul va? Fast ännu bättre hade det ju varit med en norsk speaker förstås. Kanske får vi resa över gränsen och "ge igen" vid tillfälle.....

Blivande stjärna?

Hasse tittade in på Kajsa Frick/ Leif Witasp hemsida för att se om det hänt något nytt på hästfronten. Planen vi har är ju att Maya Mystica ska få åka dit på träning minst två månader, under tvåårs säsongen, för att bli kör-klar inför tvåårs premien.

Men vad hittar vi då??? Jo, en nyregistrerad tvååring från Norge, som heter MAYAN MYSTICA!
Det finns inte på denna jord att två hästar hemmahörande på samma travbana och kanske så småningom kommer med i samma lopp, heter Maya Mystica & Mayan Mystica.

Egentligen kommer ju vårt namn från GB glassen som heter just Magnum Mayan Mystica. Men eftersom vi inte ville plagiera rakt av och tyckte "Maya" var lite mer feminint så blev det så... Men vi hade Mayan Mystica som andra namn, då man lämnar in minst tre namnförslag till STC. Då fanns ingen travhäst med det namnet...

Herregud vilket kaos det kommer bli! Undra tro om min väninna Veronica med rötter på Solvalla känner någon på STC, som man kan muta till att inte godkänna Norge-bruttans namn här i Sverige? Hm...

HJÄLP!!!