Varmt och skönt och vindstilla. Maya har fått sällskap av lilla Kellie, som arbetskamrat. Vi har fått börja om igen med Maya, eftersom hon är rädd för vagnen, efter bilolyckan. När vi skulle sela på henne den igen, reste hon sig, lyckades ta sig loss och sparkade på sig på hasleden i bak, och har därför vilat under december och Januari, och sedan fått börja om med grunderna igen. Egentligen känns det märkligt att det kan hända, då hon var helt exemplarisk hela vägen under inkörningen, och är lärd enligt skolboken, nästan lite väl mycket. Vi ville inte riskera att gå för fort fram, just för att hon gärna inbjuder till det, när hon var så lättlärd. Hon hann ju också börja träna bra, joggade fint några veckor i veckan, och några kilometer åt gången.

Hon har tömkört på ridbanan, och provat lite olika huvudlag, såsom helstängt och nu bländare, som hon trivs bra med. Hon har fått nosa på vagnen, gått med vagnen bakom och framför sig, vänt runt den i trånga situationer, men ännu inte spännt för. Hon har protesterat med att resa sig för allt som skrämmer henne, en hare, en tappad hjulsida som någon hängt upp vid vägkanten, hus och människor som kommer i hennes väg. Tack och lov har hon inte slagit. Så nu har Kellie fått ta över rodret som sällskap och trygghet, och för att visa hur det ska gå till. Målet är att hon ska "lyckas" och få beröm med små steg, för att hitta arbetsglädjen igen.












Det har varit lite knackigt, men så äntligen lossnade det, efter att hon haft en rejäl vårbrunst, och lite känns det som "tonårshormoner" som spökat under en tid, men att hon nu passerat en mer mogen gräns.

Kellie har fått en "ny" begegnad sele, för att steg två kommer vi nu att spänna för en lös skakel, och sedan två stycken, sammankopplade med en bräda bak, för att de ska få öva att dra. Kellie är ju inkörd, men lite knepig, så hon kan lika gärna få "gå om skolan" hon också, som sällskap åt Maya.
Och så länge man får morot efter arbetat pass, så protesteras det inte.


Vi har också fått en "friare" runt gården. Det är lilla Vind-Tyre" som är tillbaka, och smyger på oss. Lyckades zooma in honom också....

Tösen börjar nu bli rejält stor, och till påskhelgen ska det snikras och rustas för en egen hage, till henne utanför fölboxen. Så får vi se var hon vill bo när det är dags. För känner jag henne ( och oss) rätt så ska det velas in i sista stund.







Som ni ser har vi mkt arbete framför oss nu, inte minst med att städa i hagarna och göra fint.

Det som göms i snö, kommer fram i tö!

/Mia

Och plötsligt känns livet lättare igen, även om man först måste vada sig igenom slasket och smutsen för att ta sig till den vackra sommarsidan.

Lånar en dikt från dagens DD, som får ge ord till den senaste tidens händelser i mitt liv.

Humlan kan inte flyga
För vingarna är för små
Den struntar i allt man säger
Och flyger ändå.
-Säg mig du lilla humla
Hur går den där flykten till?

Men humlan bara mumlar,
Man kan allt man vill.

(-Okänd.)

Och ibland är det svårt att veta vad man vill med livet, och vilken väg man ska välja i ett vägskäl, om man alls kommer till ett, eller om vägen bara fortsätter framåt, framåt utan hållplats eller utan rastplats.
 Men då får man vända på steken. Vad vill man inte? Och varför vill man inte?

Jag blev erbjuden den nya tjänsten på mitt arbete som jag i februari blev varslad från. Och satt här vid skrivbordet med pennan i handen och skulle skriva på det nya arbetsavtalet. Men pennan gick inte att lyfta från bordet. Handen lydde inte.
Två dagar senare hade jag varit på intervju från ett arbete jag inte ens visste existerade, inte mindre att jag skulle kunna vara den rätte för jobbet.
Och en vecka senare fick jag beskedet att jag börjar på min nya arbetsplats, i månadsskiftet, som säljare inom marknadsföring och media.
Vårtrött, med fölis på väg, och en kropp som bara skriker " Mia, jag vill inte dundra Dalarna och Gävleborg runt längre, mil efter mil, månad efter månad" .
Då kan man plötsligt allt man vill. Och när chansen kom så var det bara att ta den. Inte se sig om i backspegeln, ignorera tröttheten, längtan efter semester. Autopilot på, och sälj in dig själv. Använd den sista kraften innan den försvinner till att lära om, ladda om och kanske allt blir som förr igen.
Glädje, inspiration och framgångar.

/ Humlan Mia

Om man ska tro min kära man....

Bättre nyheter än big brother kanske?

/Mia