Jaha, så blev vi lurade då, av ett riktigt proffs. Hasse vakade varje halvtimme mellan 22.00 till 01.30 och därefter jag. Marolina var precis som vanligt, lugn och sansad, åt lite och drack vatten. Vilade. 
Tösen däremot stökade runt, och vi höll ögonen på kameran. 
03.30 kollar jag Marolina, som lugnt står och äter hö. Klockan 04.00 så tittar jag ut igen, och Marolina går runt i lösdriften. Då reagerar jag och bestämmer mig för att klä mig och ta in henne i stallet, då regnet strilar ner och endast 5 grader ute, och jag känner igen det där snurrandet. Även om det är torrt och skönt i lösdriften så är den ju öppen, och fölen reser sig ju ganska fort, så det känns inte bra om de förvirrar sig ut i leran. 

Men när jag tittar ut igenom, efter jag fått på mig kläderna, så får jag syn på ett fölhuvud i halmen!!! 
En liten en som är på väg att resa sig. 
Full rulle ut och Marolina har lyckats lura oss, och riktigt snabbt lagt sig och fölat. Ett underbart stoföl, som snabbt var uppe på benen, och själv fick gå in med lite hjälp av Hasse, för att komma in i värmen och få hjälp med diandet.
Hon fixade maten själv, och vägrade flaskan. (Flaskan ger vi alltid för att de ska få i sig stärkande tårar av råmjölk och orka resa sig och balansera upp sig. En del föl diar inte riktigt rätt från början heller, och då rinner det mesta ur munnen på sidan om. Råmjölken finns bara ca 10 timmar, och går inte att ersätta, om man inte har frusit in från tidigare fölningar.) 
Marolina är en riktig mönstermamma, som gör allt rätt, och njuter av sitt lilla föl. Fölet äter glupskt och reser sig utan problem själv. Marolina har lite ont i magen, och vi ska undersöka henne närmare framåt eftermiddagen, nu får hon knyta an till sitt föl, och det blev tillräckligt stressiga minuter att få in dem, och få ut de andra ur stallet.
Det tar ca 4 dygn för ett föl att knyta an till sin mamma ordentligt, så så lite störande moment som möjligt är önskvärt. 
Nu får de vara inne tills det torkat upp, och eventuellt får vi ta ut Marolina för att röra sig lite, så livmodern kan dra ihop sig.
De första dygnen är alltid nervösa, då fölen föds utan antikroppar som skyddar immunförsvaret. Det får de i sig genom råmjölken, och om något inte är tillfredsställande brukar man märka det först på 2-3 dygnet, och då går det inte att vrida klockan tillbaka, och det kan vara försent. Fölen insjuknar snabbt, och måste till klinik.                                                                                                                                                                                                                                                             
Carro tror att fölet ska heta Moddelina! Stort grattis från oss! 
Nu har vi "bara" ett kvar...... 

 

 

 

 

 

Jaha, så blev vi lurade då, av ett riktigt proffs. Hasse vakade varje halvtimme mellan 22.00 till 01.30 och därefter jag. Marolina var precis som vanligt, lugn och sansad, åt lite och drack vatten. Vilade. 
Tösen däremot stökade runt, och vi höll ögonen på kameran. 
03.30 kollar jag Marolina, som lugnt står och äter hö. Klockan 04.00 så tittar jag ut igen, och Marolina går runt i lösdriften. Då reagerar jag och bestämmer mig för att klä mig och ta in henne i stallet, då regnet strilar ner och endast 5 grader ute, och jag känner igen det där snurrandet. Även om det är torrt och skönt i lösdriften så är den ju öppen, och fölen reser sig ju ganska fort, så det känns inte bra om de förvirrar sig ut i leran. 

Men när jag tittar ut igenom, efter jag fått på mig kläderna, så får jag syn på ett fölhuvud i halmen!!! 
En liten en som är på väg att resa sig. 
Full rulle ut och Marolina har lyckats lura oss, och riktigt snabbt lagt sig och fölat. Ett underbart stoföl, som snabbt var uppe på benen, och själv fick gå in med lite hjälp av Hasse, för att komma in i värmen och få hjälp med diandet.
Hon fixade maten själv, och vägrade flaskan. (Flaskan ger vi alltid för att de ska få i sig stärkande tårar av råmjölk och orka resa sig och balansera upp sig. En del föl diar inte riktigt rätt från början heller, och då rinner det mesta ur munnen på sidan om. Råmjölken finns bara ca 10 timmar, och går inte att ersätta, om man inte har frusit in från tidigare fölningar.) 
Marolina är en riktig mönstermamma, som gör allt rätt, och njuter av sitt lilla föl. Fölet äter glupskt och reser sig utan problem själv. Marolina har lite ont i magen, och vi ska undersöka henne närmare framåt eftermiddagen, nu får hon knyta an till sitt föl, och det blev tillräckligt stressiga minuter att få in dem, och få ut de andra ur stallet.
Det tar ca 4 dygn för ett föl att knyta an till sin mamma ordentligt, så så lite störande moment som möjligt är önskvärt. 
Nu får de vara inne tills det torkat upp, och eventuellt får vi ta ut Marolina för att röra sig lite, så livmodern kan dra ihop sig.
De första dygnen är alltid nervösa, då fölen föds utan antikroppar som skyddar immunförsvaret. Det får de i sig genom råmjölken, och om något inte är tillfredsställande brukar man märka det först på 2-3 dygnet, och då går det inte att vrida klockan tillbaka, och det kan vara försent. Fölen insjuknar snabbt, och måste till klinik.                                                                                                                                                                                                                                                             
Carro tror att fölet ska heta Moddelina! Stort grattis från oss! 
Nu har vi "bara" ett kvar...... 

 

 

 

 

 

18 dygn till planerad fölning för Tösen, och 24 till Marolina. Fast jag tror bägge kommer föla tidigare. Fölbox och lösdrift iordning ställd, och Niklas kämpar med att installera vår nyinförskaffade övervakningskamera, så vi kan ligga i sängen och vaka, istället för att springa ut varje kvart, då det drar ihop sig. 

Marilyn är igång med träningen och tillbaka med kompisarna i hagen igen. Och nu hoppas vi att hon snart kan börja träna ordentliga tider igen, då hon är glad och pigg. 

Predda har blivit delvis bättre i sin muskelsträckning, men har under vilan blivit stel. Det kan tänkas att han faktiskt gått omkull i hagen, då equiterapeuten tyckte han var stel i bogen och halsen. 
Men några bakskor vill han inte ha på sig, så det får bli en runda till veterinären till, och kanske lugnande medel inför skoning. Då de tror att han möjligen tror att det ska göra ont att hålla upp benet, fast han blivit bättre av medicinen. 

Han fick massage, strechtning, kiropraktik och lite nålar i kroppen.....