Vi förstod nog inte hur passande hennes namnval var, när vi döpte henne.

Aldrig har jag under mina år med hästar (tror jag började i slutet 70-talet att följa med dottern till min eftermiddagsdagmamma på ridning, fick då sitta barbacka bakom henne och hålla runt midjan på en sävlig och snäll fjordvalack vid namn Linus eller på en new forest kallad Rasmus) träffat en häst med mer urinstinkter från tider då hästar var flyktdjur undan rovdjuren och människan, än Maya....

Redan när hon föddes var instinkten så stark, trots att vi fick hjälpa henne med flaskmatning första dygnen. Vi var två stycken (efter många veckors träning på ett mildare sätt) som fick hålla henne för att få på henne en grimma första gången. Hon förstod instinktivt att det skulle inkränka på hennes frihet. 

Och detta har följt henne i allt hon gör, denna instinkt att fly. Hästar har olika personligheter, kan man lätt avläsa om de tex fastnar i något. Kellie hon stannar, och fryser fast rör sig inte tills hon får hjälp. Marilyn hon försöker lösa problemet. Och Tösen blir orolig söker sig till närmsta person, söker stöd och hjälp och tröst. Men Maya, hon får ren och skär panik och sliter och sliter tills något går sönder, hon eller utrustningen, och sen skenar hon i blindo, helt okontaktbar.

 

Detta har gjort att hon har haft behov av rutiner och att träna och träna. Göra samma sak varje dag, inte ändra på någonting, och utsätta henne för något hon inte gjort tidigare.

Men när man dessutom är dominant och har svåra hormonella rubbningar, som gör att man inte riktigt vet vem man är, hingst eller sto, så har saker och ting utvecklats till något som inte längre är hanterbart.

Marilyn fick svåra skador i somras av att Mayas dominans och skenande hormoner tog över, och tack och lov är Marilyn stabil och trygg i sig, hon fick bara fysiska skador som läkt.
Men när vi skickade Marilyn till Rättvik så rasade Mayas värld. Hon fick gå med de andra stona, men blev aggressiv mot Kellie och försökte med sin påverkan få Tösen i brunst för någon sorts underkastelse. Men Tösen är ju dräktig och blev en farlig situation som utlöste stress hos bägge parter. Kellie tog på sig underkastelsen och brunstade och brunstade, men det hjälpte föga.

Så när vi då fick hem Predatorn gick det bra till en början, även om hon var på sin vakt och inte ville släppa in honom nära. Men när hon och Kellie gick in i brunst så bröt helvetet ut. Då såg hon honom som en rival. Hon ställde inte upp sig för honom, vilket man kunde tro att ett brunstigt sto skulle göra, utan hon skulle till stohagen.

När sen Maran kom hem, blev det ännu värre. Hon skrek och skvätte och bara jagade runt staketen. 
Vi kan helt enkelt inte rå på vad det är som reglerar de uppenbara testesteroner som hon har. Kulan i livmodern vill ju inte sitta, den krystar hon ut efter några dagar, något veterinären aldrig varit med om innan. Och munkpeppar eller stroppy mare har bara en mycket lindrig verkan numera.

Så det är med djup sorg, men med en känsla av lättnad för att slippa känna sig otillräcklig och orolig, som jag berättar att Maya fick somna in i onsdags, då vi inte kan finna en lösning som ger henne ro.

Men jag är ganska säker på att Copy väntade på henne, och är det någon som kan förstå det vi inte gör, så är det hon... Vila i frid kära Maya.

 

 

 

 

-8 grader ute, och min nya Volvo fick tuppjuck. Larmet satte igång att tjuta, om och om igen. 
Bilelektronik är inte riktigt vad det borde vara. Undra tro om det har någor att göra med att Volvo numera är Kinesiskt?

Är bra att ha. Vi har nu fått lite sprutt på Predatorns pälssättning, något som vi prioriterat eftersom han så lätt får skav av benskydd etc. Han behöver en fin och tät päls för att skydda sig helt enkelt. Vet att han får en lång vinterpäls men tunn och sträv (som en strävhårig tax ungefär)som han har svårt att göra av med på våren, och likaså fäller han sommarpälsen och blir nästan naken innan vinterpälsen kommer.

Men med hjälp av en blandning från Ylva Welén vår foderrådgivare, så fick vi tag på bryggerijäst med lysin och vitaminer för att understödja en bättre päls. Och det har efter en vecka gett resultat!

Har också skickat filmerna till Homeopathuset i Söderhamn, och de tror inte att han är ojämn i bakbenen, utan att att han har tarmproblem och därför viker sig åt vänster och att problemet sitter på den högra sidan.

Och har han gått så länge så musklar sig ju kroppen så, precis som med Sandra som pga smärta och tinnitus blir sned i bäckenet, då hon lutar huvudet åt ett håll när hon ska sova, och efter den fraktur som gjort hennes ena arm längre, så hänger hon åt det hållet av två skäl.

 

Så härligt att få släppa ut dem utan täcken igen, att njuta av solen.

 

Preddans sår har läkt så pass att vi bestämt oss för att han ska få börja se sig om i omgivningarna´och börja skrittas i vagn. Tyvärr höll inte Maya Piraya med, och har utdelat en av sina speciellt elaka tekniker på honom, genom att hugga honom över ryggraden och hålla sina käftar kvar där tills han lyckas slita sig loss.

Detta har resulterat i han givetvis har ont över ryggen och ömmar. Han har klarat sig utan sår, då han haft täcke på sig, men svullen och lite fula märken i pälsen blev det. Har nu behandlats med arnika några dagar, men någon sele kan vi givetvis inte lägga på ännu.

Så det fick skrittas för hand istället, och det var uppskattat. Intressant är nu också att vi kan börja koncentrera oss på hans övriga skavanker och genom att följa utvecklingen tidigare på hans blogg och nu gå igenom honom del för del börjar vissa idéer ta form. Det var mycket intressant att gå bakom honom idag och studera hans rörelsemönster på plant underlag och både uppför och nerför. 

    

 

Fortsatt behandling med silvervatten/ kärleksört... 
Sista bilden efter ytterligare en vecka.....

     

Vi hade 17 grader ute idag, och hästarna slapp ha täcken på sig.. Gissa vilka som passade på att rulla sig? 

Igår hade vi gäster och på menyn stod det nyplockade trattkantareller och fläskfilé /qornfilé med klyftpotatis, och det passade bra med en innedag då regnet strilade ner.

Hästarna klarar sig bra i sina täcken, men nu behövs frost och åter frost för att få slut på årets kläckning av älglöss och styngflugelarver. Det senare har vi för först gången i år blivit drabbade av, har aldrig sett på hästarnas ben tidigare.
Skulle tro att det kan vara Marilyn som tog med sig hem från sitt unghästbete möjligen. 

Älglössen har eskalerat och finns numera i hagen, förr var det bara vid ridning/körning i skogen vi kunde stöta på dem, varför vi brukar försöka undvika det strax före älgjakten.

Predatorn har varit värst utsatt, de klättrar upp i hans långa svans ( har nu kapat den en bit då den släpade i gräset) och bitit fula sår i svansroten. Vi smörjer och tvättar och kladdar på tjärsalva i förebyggande åtgärd, men det hjälper föga.

Så förutom borstning och skötsel av hans skador så blir det lite extra jobb med dessa odjurs framfart. Jag är lite rädd för att det tar på immunförsvaret att bli angripen av insekter och han behöver sina krafter till att läka.

Igår blev det race i hagen, och Maya tog till fusk och galopperade då hon blev omsprungen, men det hjälpte föga när Preddan visade hur snabbt han kan trava... Hon blev lite snopen när han flög förbi. 

Tyvärr straffade det sig direkt och hon stod på 3 svullna ben igår kväll. Svårt att vila när man är glad och sprallig. 
Så det kunde inte hjälpas, gästerna fick vänta lite längre på sin dessert och matte var i stallet och la om vårvarma arnika-omslag istället. Det hjälpte och benen såg bra ut imorse igen, bortsett från de vanliga skavankerna vi jobbar med.

Vi har nu införskaffat både kallpressad linfröolja och en tillskott som förhoppningsvis ska underlätta pälssättningen inför vintern. Han får skavsår av det mesta då pälsen är tunn och nästan obefintlig på sina håll, och jag vet att han precis som vår tidigare Copy får extremt lång men tunn päls på vintern. 

Mayas huvudskada läker sakta men hennes humör börjar bli en fars. Hon skriker och sparkar och jagar undan de andra , Preddan klarar sig faktiskt bäst då han är klok nog att ligga lågt som nyinflyttad. Kunde hon gå själv skulle hon få göra det, men då får hon panik och spränger sig in till de andra. 

Marilyn klarade av sitt premielopp, med godkänt beröm. I samma lopp gick två kallblod till för premie, samt några som redan premat och skulle kvala. 2011 blir en fin årskull, med många tidiga och talangfulla kallblod.

Hon bryter fortfarande i rätvarv i kurvorna, och var lite krånglig i vämningen, men går så otroligt fint på långsidorna där travet flyter på. 

I loppet började det lite tokigt, då Kajsa kört provstart före, och kom för sent ut med Maran till defileringen. Hon fick gå ensam och fick ont om tid till provstart, och kom lite sent till voltningen också. Blev en omstart, och det klarade hon av bra. Gick helt felfritt i loppet och Kajsa valde en rygg att gå i och då gick hon rakt i kurvorna. Sista halvvarvet tog hon det lugnt och kom lite efter, men känns bra att hon tar det så lugnt med henne, då kotorna är lite raka igen. Hon är skör och ska inte gå några snabbare i nuläget.  Hon blir så extremt påverkad av foderbyten och ska givetvis växa, så vi måste ta det väldigt långsamt. 

Nu får hon stå kvar en vecka och vara med om en tävlingsdag till, uppfostra, styra och ställa med ettåringarna hon går med, och sen komma hem igen.