Inte trodde jag att jag var den progressiva typen

Men tydligen så tar åren ut sin rätt, även för mig som blir yngre för varje år. Jag har så många hål jag tänkt stoppa bonuslönen i, men tänk att det alltid är någon som är i behov av någonting, antingen 2 benta eller fyrbenta.
Denna gång var det två tvåbenta som tvistar om vem som ser sämst, ( självklart inte jag )och optikern har lovat att inte förtälja oss det, utan beklagade sorgen över att vi bägge fallit offer för strecket där inte vanliga läsglasögon räcker längre, även om det är mer än läsningen som har blivit besvärlig, och det är mitt vänsteröga, som jag eventuellt kan lasta den förbannade fästingen för, även där. 

Vi fick ta 3 glasögon för priset av ett par, och det var ju lätt och snabbt gjort för Hasse. Jag behövde 2 besök och 3 expediter för smakråd.  
 
Men nu så.... kan Svennis slänga sig i väggen, för jag har också fått snygga ögon utan ramar, även om det egentligen var praktiskt omöjligt, då jag har fel form och storlek för dem, men med lite expertis så gick det bra också.
Tänk att det spelar roll vem man pratar med hela tiden. 

 
 
 
I övrigt har vi här hemma blivit influerade av Grekland, och dess matkultur. Nya uppdraget Fontana, retar slag på smaklökarna, och för olivälskaren kan jag rekommendera Halkidiki fyllda med feta, även Meze med olika kryddor är fantastiska.
 
 
Och alla dessa fantastiska ostar, gårdshalloumi, Saganaki och favoriträtten Bougiourdi. 
Man kan köpa den färdig första gången, värmer 8 minuter i ugn, och sen spar man den fina ugnsformen, alldeles lagom att gratinera rätter i för en person.  Så kan man göra sin egen Bougiourdi sen. 
 
 
Så nu vet ni vad som väntar nästa gång ni kommer! 

Min älskade Predator är så duktig, och tränar riktigt bra. Vi har stora förhoppningar om honom, bara kiropraktorn fått göra sitt. Maran växer just nu, och jag tror det gör ordentligt ont, så hon tränar väldigt lätt, och vi turas om att ta hand om henne, då det inte är helt riskfritt utan hon är ganska besvärlig. Så den som är piggast för dagen för sköta om henne.
Nu blir det Uppsala några dagar för min del, så får vi se om de överlever här hemma utan mig. Men Putte brukar inta min plats, och min kudde så jag tror knappast det märks alls att jag är borta. 
 

Hipp hurra är puttes födelsedag idag....

 
 Fyra år ung! 
 
 

Äntligen snö

Och ljus. Så tröttande med det eviga mörkret, men nu äntligen! 
Blev ett bra slut på året med lite framgångar på jobbet som betalat sig, men lätt fånget lätt förgånget.
Jag har ju under längre tid beklagat mig gällande mörkerkörningen med bilen. Och det hade sina orsaker...
Delvis tar väl åldern ut sin rätt, men en del förändringar på ögonen som inte borde vara där hittades trots allt. 
Så proggressiva glas blir det för bilkörningen, och de var ju inte gratis hos den optiker vi valde. 
 
Tösen har varit lite dålig igen, då vi har haft svårt att få tag på hö med låga värden i, och det är inte helt enkelt att begränsa hennes matranson, utan att hon rycker upp stolpar eller hittar på något annat destruktivt hyss.
 
Preddan har fått ett litet bakslag med sitt sår, då benskydden ger en viss friktion och såret har spruckit lite. Så nya tag, men i övrigt blir det bara bättre. Nästa steg blir att ta ut en equiterapeut för att hjälpa honom med ryggen som behöver rakriktas, precis som ramen på en bil. Han bygger muskler snett och ryggraden svänger ner åt vänster. 
 
Men det glada humöret är det inget fel på... 
 
 
 
 
 
 
 

Sista dagen på jullovet..

Så snöar det till sist. Men ska töa bort imorgon, för att bli minusgrader till helgen.
Maran är på bättringsvägen, hon har vuxit rejält och vart yr i mössan på alla vis. Nu känns det äntligen som om  hon börjar närma sig 3 år. Gosig och mysig, och så otroligt vacker. 
 
 
 


Tösen är lite grinig eftersom det är halt ute, och har fått massage. Tungt att vara överviktig, och snart måste vi nog ta och konsultera veterinären igen, för att ta reda på om det verkligen är någon bebis i magen.

Preddan fortsätter att plocka av sig skorna, men är mycket bättre i benen och i magen. Han har lagt på sig lite hull, inget att oroa sig för, tvärtom. Han har börjat skritta var tredje dag i vagn, och fixar nu hela backen uppåt, utan att takta eller vilja springa och bli het. Nerför är fortfarande jobbigt, och jag tog en pall och ställde mig på för att se ryggen ovanifrån.
Och det syns tydligt att han är sned. Även lite skolios skulle jag tro.
Har kontaktat Håkan Lundell i Eskilstuna, får se om jag kan få hit honom, annars blir det nog en tur till Ingebjörn.

Predatorn känns helt klart värd att satsa på, han har en sån härlig inställning, och så underbart att se honom busa som en yster unghäst i hagen. Men det kommer krävas mycket träning, och muskelbyggande.

Rättvik 2010. 

Dags för konferans igen, så imorgon bitti bär det av mot Bålsta.