Äntligen årets sista dag! Imorgon får vi börja om med ett nytt år som ska bli ett mycke bättre år. Och vad mer kan man säga än att årets två sista dagar blev riktigt, riktigt urusla dom också.

Igår låg min man däckad i kulmen av sin influensa, och orkade inte ta sig upp alls på förmiddagen. Och min bil drog sitt sista andetag och fick bärgas bort från gården, till verkstad. Dagen blev inte riktigt som tänkt alls.

Och vad kunde då bli sämre? Jo, inatt sprack då det sista av de frusna vattenrören i stallet, då det plötsligare blev varmare och vattnet tinade. Det var minst sagt ingen rolig syn att komma ner och morgonfodra med vattnet strömmande ut i hela stallet. Maya blev värst drabbad, då det var röret till hennes vattenkopp, och hennes box var dränkt i sörja. Otroligt vilken sugförmåga torvmix och halm har... lilla damen hade lagt sig i ena hörnet av boxen, ovanpå halmen som var torr upptill, då torvmix bädden under sög upp vattnet. Men hon fick ändå svans och bakben blöta och kladdiga i den andra delen som var som en swimmingpool..... Hö, kraftfoderrummet och våran sadelkammare blev också dränkt. Suck...... vi har haft så otroligt urtråkigt hitills denna dag, att man undrar om det kan bli så mycket värre. Nu ska vi snart dra fram en fastfrusen transport och åka och hämta hem spån och halm, då det naturligvis var det sista vi hade hemma. Tur att goda vänner finns, som "öppnar" för oss denna annars lediga dag i detaljhandeln.



Men här kommer en liten återblick i backspegeln över årets som gått, och allt har ju inte varit dåligt, men mycket blev annorlunda än vi från början tänkt.

Elite Elektra lämnade oss i början av året, efter hon vuxit snett, och hade förkortade muskler i bakbenen. Vi saknar Elite, hade varit en fantastiskt roligt att se henne busa tillsammans med Maya, jag tror de hade haft bra utbyte av varandra.

Tösen och Kellie gjorde en utflykt till Strömsholms djursjukhus för att synundersöka Tösen ordentligt. Efter att vetrinären konstaterat att symptomen stämde in på synsvårigheter, men ingen skada eller sjukdom kunde uppdagas, bestämde vi  att prova starta Tösen i ett lopp, där problemen visade sig övermäktiga med hennes ömma nacke. Kanske var det synnerven som kom i kläm. Eller kanske hon bara har problem med mörkret.... vem vet. Det blev hennes sista start.

Istället fick damerna åka till Lassols gård,och Tösen blev konstaterat dräktig med Aldermarin, efter många och långa funderingar, över hingst. Inte alldeles lätt det där med att välja, få det att fungera osv. Och så här i efterhand är vi ändå glada att vi inte chansade på att beställa hem från någon hingst i Norge, då vi lärt oss hur små marginalerna är, för att få det att fungera. Och många ston har dessvärre också reasorberat i år.Blir dyrt och trist för ingenting om det misslyckas.

Jag sitter ibland och suckar över att det inte blev något med vackre Lundfrigg, då jag ser bilder på hans fina avkommor. Det var det där med matchningen... tror det hade blivit något alldeles extra dem emellan.
Men Tösen är ung, och kan förhoppningsvis få många fina föl, och kanske hon så småningom blir mogen för en resa till sköna Värmland för betäckning. Jag är också nyfiken på både Odin Tabacs avkommor, och har sett riktigt häftiga föl efter Briskeby Philip, fast det kanske mest är färgen som lockar...... skulle troligast bli en fux.

Men mest av allt ser vi nu fram emot ett föl av riktig racermodell, ska bli olidligt spännande!



Aldermarin på V75 i Rättvik


Rexbo Tösen på Rättvik (till vänster i bild)

    +   = ?

Våran kära Piggelin, lämnade oss för att flytta till en ny familj i Leksand. Där har hon fått sitt drömliv, i en aktiv ponnyfamilj, med hoppning som största intresse, och är mycket älskad och uppskattad. Tyvärr har hon varit skadedrabbad sedan hon flyttat, tycks ha haft en riktig otur, men vi hoppas det snart blir bättre. Det blir ju nytt år för dem också!


Piggelin


Kellie har varit hos tandläkaren, och det var ingen angenäm upplevelse, men alldeles nödvändigt. Tur det är ett halvår kvar till nästa besök. Det är inte så lätt att orka se på när en shettis tror att hon ska döden dö.

"Våra flickor" har också visat att de blivit större. Vår lilla Truax som flyttade till Björnlunda har gått premie och kval, och klarat det galant. Som jag ju visste... syntes ju i ögonen att hon skulle klara sig fint i livet, efter en liten tveksam övergång till vuxenlivet utan mamma.

Maya har blivit inkörd, och växer så det knakar. Blir en stor dam det, troligen några centimeter större än mamma sin.

Vi blev också med hund igen! Lilla underbara Isak, som till och med charmade en viss mormor....


Och så skulle ju "vår" kusk flytta ifrån oss här i Dalarna, för att ta över hos Jim Frick istället. Men som en extra julklapp så ångrade hon sig, och det firade vi med att köpa varsin andel i hennes Predator Lavec. Vad skulle Rättvik vara utan Kajsa Frick, och vi vill ju gärna ha henne som kusk till kommande stjärnor också.


"Vår" Predator Lavec.





GOTT NYTT ÅR ALLESAMMANS!

Mia

Min älskade man har som vanligt gjort sig förtjänt av att få åka till värmen och kurera sin onda rygg. Eftersom jag oroar mig alldeles för mycket om djuren (vadå curling-mamma?) så stannar jag helst hemma, och lämnar Teneriffa åt honom.

En skön vecka då jag hinner stressa av, städa, handla inför julen och ta långa sköna promenader och bäst av allt få ta hand om hästarna .......

Och som vanligt så fort han lämnar gården brakar det loss. Är det inte vattnet som fryser och ledningarna går sönder så är det något annat. Och om inte det, så passar djuren på att bli sjuka. Tänk när Copy väntade Maya, och fick influensan när Hasse var borta. Jag var ju helt säker på att hon fått abortvirus...... Men mot alla odds repade hon sig och resten är ju historia, även om den fick ett tungt slut för hennes del. men Maya lever ju...

Samma kväll som Hasse åkte i lördags, sparkade Maya på sig med en lång brodd på hasleden på bakbenet. Tillsynes ett litet sår, men de brukar vara värst. Någon sa att små sår och fattiga vänner ska man inte förringa, eller var det förakta? Hm... måste klura lite på det där. I allafall så är just sår över hasleder väldigt vanskliga då det kan komma in bakterier i leden. Särskilt illa på en växande häst. Och jag är inte helt sugen på att lasta henne på släpet som jag inte vill köra och allra helst inte vintertid, för att fara till kliniken för att spola ur leden. (Vart är min önskade b-korts lastbil när jag behöver den?)

Jag har gjort mitt bästa för att tvätta henens sår med sterilt vatten och hålla det fräscht, men det är inte så lätt med en dam som fäktar med benen, och som inte kan stå still.
Maya har haft lite problem med utselningen på sistone (efter att ha varit OVANLIGT klok och lätthanterad) då hon och Hasse hade en incident med ett möte när de var ute och tränade i speedcarten. Den mötande bilen tog upp hela vägen och föraren förmäktade inte backa den..... (eller så var han ovanligt trögtänkt, ska låta det vara osagt)  Så Maya tvingades ner i diket med speeden för att vända. En ganska otäck situation då skaklarna inte är böjbara. Kontentan av det hela blev att hon inte vill sitta fast. När väl vagnen är på flyter körningen. Men... då hon blev orolig senast vid selningen lyckades hon slita sönder grimman och kom loss. Då blev hon rädd för det...... så just nu måste vi börja om från början med grunderna i all hantering, där hon måste stå uppbunden. Lite opassande timing, om man ändå fick välja sina dåliga stunder...

Så igår fick då Sandra hjälpa mig att hålla henne, medan jag tvättade såret. Så långt så bra....... men sedan när jag tog fram en kompress med salva att stryka på, fick hon nog. Hon hyperventilerade, knuffade på Sandra och viftade med benet. I samma sekund som jag lade kompressen mot benet slutade hon andas och föll ihop med baken...   Två sekunder senare när jorden fortfarande inte gått under, reste hon sig (tur vi varit förutseende och ställt in henne i boxen istället för på gången, blir halt med brodden om hon slänger sig) och åsneöronen växte ut. Var det inte farligare än så?

Hur som helst är det nu försent, imorse hade såret läkt utifrån, så nu håller vi tummarna. Jag tror att kylan vägt tungt, bakterierna frodas inte lika lätt och snö är renare än lera. Ingen feber eller svullnad heller...

Men då till nästa häst, som hållit mig sällskap hela natten. Eller rättare sagt i tanken. Igår fick Tösen en obehaglig flytning, som mest liknade torkad avmaskningspasta i utseende (!) och hon hade öppnat sig något. Hon var bleklila/vit/gul i slemhinnorna både i slidan och i ögonen och allmänt stirrig. (Ser bättre ut nu på morgonen men fortfarande öppen.)
Jag har tvättat rent, och vakat... ringt vetrinär som vill avvakta och låta det ha sin gång, så länge inte allmäntillståndet blir sämre. Lugnade mig med att hon varit med om värre, som klarat sig bra. Hon äter, dricker, och har ännu så länge ingen feber. Det är ju inte helt otänkbart att hon fått en inflammation som nått livmodern, med tanke på att hon tar in luft, och vi till vår fasa upptäckt att hon faktiskt kissar när hon ligger ner...... Helt enkelt för bekväm för att resa sig nattetid. Sånt medför ökad risk för bakterier... sen har vi ju hela historien med ormbettet som kan ha påverkat henne.

Nu kanske jag överreagerar, men det kan ju också vara så att om man är noggrann som jag är med henne, faktiskt upptäcker saker väldigt tidigt. Men nu kan jag bara vänta...

Någon med erfarenhet får gärna höra av sig med råd och glada tillrop....

Jag har faktiskt varit med om det mesta i otäcka historier när det gäller kastningar och fölningar under min tid på Östertorps stuteri. Men då var jag medhjälpare och inte ansvarig... och då var det inte min käresta...

Varför är det alltid svårt med egna barn och lättare med andras?

Mia

Idag var det  drägliga -7 grader ute och lite snöfall. Så Maya fick äntligen sela på vagnen igen, efter några veckors tömkörning. Maya blev lite stressad för ett tag sedan, när hon och Hasse möte en mycket dålig bilförare. Han tog upp hela grusvägen med sin stora bil... och vägrade backa när de möttes. Försök att vända med speedcart och häst på en smal väg? Så Hasse och Maya fick backa ( !!) istället till närmsta mötesplats och sedan tvingas möta den stota bullriga bilen. Det bev lite för mycket och hon slog några gånger i vagnen sedan.

Så vi tog ett steg tillbaka, vilket också var bra för hennes fysiska tillväxt. Som ni ser har damen fått en präktig kälkbacke där bak. 
Utrustad med slagjord för att om hon mot förmodan skulle slå igen, så kommer hon inte upp med benen över vagnen och riskerar att sparkas eller fastna själv. Hon känns inte som någon osäker eller opålitlig häst, utan bara ung och oerfaren. Men eftersom vi efter den tragiska olyckan i Rättvik ändå tänker använda slaggjord och långvagn i snabbjobb framöver på banan, så kan hon lika gärna vänja sig. Så himla dumt att låta bli. Den är inte i vägen, känns inte om den inte behövs så varför låta bli? Kanske dags att göra dem lite snyggare och modernare för att det ska passa in i den så modemedvetna hästsporten...



Men travet är verkligen trögt! Det finns så otroligt litet utbud med utrustning om man jämför med ridsporten. Dessutom är allt som bär "travstämpel" (Wahlsten, Finntack etc) bra mycket dyrare än annat. Jämför täcken till exempel... Ett täcke från Finntack är ju knappast gjort i guld om man jämför med andra?

Nä, kanske dags att utveckla det lite..... Jag är iallafall dödstrött på jobbet och skulle mer än gärna hitta på något annat mer inspirerande. Får väl hitta en investerare först...... Eller vinna storvinsten på Lotto, skulle inte sitta så dumt, tack så mycket. (Jag kan utan problem sitta och dagdrömma 6-7mil i bilen om vad jag skulle kunna hitta på med säg 103 miljoner, den senaste storvinsten som gick till ett gäng damer i Vikmanshyttan.)

Åter till Maya. Hon bjöd verkligen på en liten show idag. Maya älskar ju bling bling...... Och vem kom inte till stallet idag om inte Elina, med en alldeles splitter ny skötlåda i rosa! Med rosa borstar och guldglitter...  När Elina tog fram den flippade Maya ur. Hon fick en tapir nos ( ni vet en sådan där lång som brukar komma fram när man kliar hästen alldeles extra skönt) och sedan satte hon upp nosen i vädret och flemade med hela överläppen. Sedan gav hon upp ett litet "hingst-gnägg" som om hon försökte få den lilla rosa plastlådan med guldglittret att lockas till henne. Hm..... märklig dam det där.



Kellie fick bli ompysslad och tycks inte ha något emot det alls...



Hur gick det för Maya då? Jodå..... hon skötte sig exemplariskt och har idag joggat några km. Bra tempo, lättreglerad och med fina steg i balans och takt. Och som hon strålade!





Och en liten ridtur för andra.......

En trevlig andra advent önskar vi er!

Kallt,kallt...... så satans kallt. Men snö? Tja vi har ca 2 dm, medans i Skåne ca en halv meter..... Det där med flytt planer pga vädret får nog vänta....
Puffen har lite bekymmer med sina tassar, får  köldkramp emellanåt. Men hästarna trivs med kylan, bara de slipper nederbörd. I lösdriften är det "kö" på Thermobaren som serverar ljummen dricka, och sedan slickas det en hel del på den nya Himalaya saltstenen. Maya blir bara piggare och piggare och ska snart få börja jogga lite med vagn. Hon växer så det knakar och är nu en bra bit högre än Tösen över korset.

Vi har också fått en ny granne. Inte så poppis...... Hon är gul med svarta fläckar och har otäcka huggtänder. Katter och hundar får således inte gå ut lösa efter mörkrets inbrott.
Visst har vi haft Lodjur här förr, men den här kattan envisas med att vara oerhört närgången. Syns inte minst på spåren runt gårdarna i snön.

Så det får bli lite mer mys inomhus istället.......
Kattefina Eulalia Misse Mysdotter Långstrump har bevärdigat oss min sin närvaro på sistone. Hon kliver ner som en drottning från övervåningen och sitter en stund i trappan och kollar läget. När hon sedan ser att Isak sover gott, smyger hon in till braskaminen och återerövrar sin böne-matta. Blir dock några minuter åt gången, sen sviker modet... och då trippar hon raskt tillbaka till tryggheten.









Ni som är lite observanta ser att Isak har fått en gullig liten krans runt nosen. Nu ska jag göra mig mycket osams med "Chinese crested" folket. Det blossar upp en disskution just nu, där djurskyddet vill förbjuda klippning av morrhåren på samtliga raser utom pudel. Det för att inte utsätta hunden för obehag. Pudeln däremot blir "blind" av för mkt hårväxt i ansiktet, och måste således klippas. Det gör inte ont på hundarna att klippas, men det låter ganska otrevligt när man rakar av dem. De har heller ingen ( proffsens utsago) egentligt behov av dem som katter. Men när det gäller kineserna är det deras exotiska utseende som berövas dem. Dvs det som sitter i betraktarens öga, om man inte klipper dem som standarden säger. Men även kineser får kraftig hårväxt som besvärar ögon,mun och nos, det måste tilläggas.

Efter att ha funderat lite på detta med morrhår, och framförallt på användningen hos exempelvis katt och häst så började jag lägga ihop ett och ett. Vet ni att trubbnosade hundar är överrepresenterade hos vetrinären med ögonskador? För den känsliga nosen hinner inte varna för vassa och skadliga faror innan ögonen kommer ivägen.

Och nu kommer det...... Just Isak har haft problem med rinnande ögon, sedan vi började klippa honom. Han har ju varit klippt tidigare utan problem, man kanske inte levde ett lika aktivt uteliv då där morrhåren inte spelade någon roll?

Så nu gör vi ett test ( som jag misstänker att de flesta utställningsmänniskor kommer fara i taket över) vi klipper runt morrisarna och ser om det blir bättre, ju längre håren blir...... Kan de skydda honom från att få saker i ögonen?
Och tänk vad o rastypisk han kommer att bli!

Men nog ser han lite manligare ut?

/Mia