Igår var det dag igen för Tösen att starta. Vi for till Lindesberg, i värmen. Tösen var otroligt laddad och byggde upp en nervös förväntan redan hemma på förmiddagen. Men... jag fick min vilja igenom att ta med Kellie som resesällskap och det ångrar vi inte. Vilket radarpar!
Kellie gjorde stor succé redan vid urlastningen, då hon skiljer sig markant från vad man är van vid att se på en travbana.
Hon och Tösen delade box, och mumsade kamratligt på ett hönät. Det blev en strid ström av besökare som ville titta på den lille. Tösen var så cool, stod som en staty på gången, men Kellie skulle vara bredvid hela tiden. Tösen pussade på henne, la huvudet på hennes hals och lekte med hennes man. Kellie tyckte hon kommit till himlen med så mycket uppmärksamhet och blev fröken jätte ego. När sedan Tösen skulle värma på banan med Kajsa fick inte Kellie följa med, skullle sett ut det annars... och då blev det vilda protester från den lilla som gnäggade, blåste upp sig, stegrade sig och sparkade bakut, i andra änden på grimskaftet, till publikens stora förtjusning.
Vi mötte sedan upp vid utgången till banan och de ropade till varandra. Sedan travade Kellie på tätt vid sidan om Tösen.
Sötnosar!

Tösen var suverän, trots värmen. Hon dricker ju aldrig på bortaplan... och Kajsa gav henne anfallsorder i sista kurvan och hon sköt iväg som en kanon. Hur fin som helst. Dock trampade hon fel, antingen i en grop eller bara "fel" och fick bakhoven under fram och tapppade balansen. Hon rullade över i galopp och tappade värdefulla metrar... slutade precis utanför placering. Kajsa var säker på vinst annars. Stadigare än någonsin... med de nya bootsen på framhovarna.

Men... vi har aldrig haft så kul på banan. Kellie förgyllde... Och hemresan gick strålande, Tösen brukar ju vara alldeles färdig, men det var rena partystämningen bak i släpet. Tösen var torr och lugn och tävlade med Kellie om vem som åt mest hö. Så fint har hon aldrig åkt förr... Känns bra för framtiden!
Vi får hoppas på lite tur framöver, både för Tösen och Kajsa som kan behöva en lite positivare spiral framöver. Alldeles för mycket otur på sistone stackarn. Men hon är ju bara bäst i alla fall, så det vänder nog snart.



Ska Tösen duscha så ska jag! Jag är stjärnan här idag! Sa Kellie och klämde sig in... Husse fick duscha två hästar, vägrade dock vara med på bild.


Maya har fått på sig grimma, äntligen! Matte tog i med hårdhandskarna eller kanske silkesvantarna. Hur som helst trängde jag upp henne i ett hörn och höll fast henne med ett grimskaft runt halsen, tills hon såg att inte vi var farliga alls. Då fick husse trä på grimman, duktiga tjej. Men ack så hon surar på mig. Hon är inte rädd bara grinig. Hihi...
Men... imorse var hon plötsligt mycket modigare och söker sig till Fabbe. Hon gick till och med in i huset och lade sig tätt intill Watchen och Fabbe, trots att Copy var i andra delen av hagen. Äntligen lite framåtanda!



Siesta i lösdriften, Watchen sover middag varje dag, och snarkar så taket lyfter... mystjejen..


Ha det! /Mia

Alla kan vi sörja på olika vis. Idag sörjer vi Piggelin. Inte för att hon gått vidare, utan för att hon åkt transport till klubben.
Det är nämligen veckans första dag på Sandra & Pigges ridläger vecka, på klubben.



Sandra förbereder sig för lägret, mycket grejer!
 
Pigge lastades på imorse, och får låna en box på klubben. Varje dag mellan 10-17 ska de vara där. Gissa om det blev livat i stallet.
Elite ropar och ropar, och hänger vid grinden. Var är du?
Sedan klamrar hon sig på Tösen, går bredvid, står bredvid, äter bredvid.. På, på, på...









Kellie går för sig själv och är ledsen. Tösen kommer ikapp och tröstar... Tills Elite kommer igen, på, på ,på...
Var är hon? du, du du? har du gömt henne?...





Tur hon kommer hem ikväll igen!

Ha det!/Mia

Fabbe sussar...


En enstaka dag med sol har vi fått, och sedan bara regn. Pyton... hästarna får gå i leriga hagar, och fölisarna kurar. Elite blir stel av att bli blöt, så hon får gå med regntäcke. Hon ser ut som en amerikansk fotbollspelare i hagen just nu, när hon far runt och tacklar ponnyhästar. Humöret är på topp, och hon har väldigt svårt att hålla reda på sina "förbannade slingerväxter" och sparkar sig själv både här och där. Så för att förbereda henne inför kommande uppgifter så får hon nu vänja sig vid diverse benskydd, då hon troligen kommer behöva det i sin framtida karriär.. Det roliga är att hon är så mallig. Känns väl lite konstigt att ha saker på alla fyra benen, men helt plötsligt märker hon att hon har ben! Hon lyfter högre och sätter ner dem försiktigare, och så har hon fått boots, då vi märkte att hon sparkar på sig mindre med lite "vikt" fram. Tjoho.. så nu springer hon som en gummiboll mellan den lilla grå och Kellie, och flyttar på dem i hagen. Jättekul!
Vi gjorde en liten testmätning av hästarnas mankhöjd, och Elite är nu 163 cm och Tösen 157 cm. De var exakt lika höga i manken när Elite kom. Så inte undra på att hon har det jobbigt, när hon växer så fort. Kellie har en bit kvar:) då hon bara mäter 88,5 cm!! Lilla sötnos.




Ekots Kellie.

 Copy och Maya börjar bli vana "uteliggare" och gnäller inte lika mycket. Maya är dock ganska envis med hur hon tycker fördelningen av lösdriften ska vara, och surar när hon får för lite utrymme att stå på när hon ska dia. Igår kväll stod Copy för nära väggen, så Maya var tvungen att stå bredvid Fabbe när han diade, och det gick inte! Så då puffade hon Copy på bogen, och när inget hände, vände hon rumpan till och sparkade på mamma, som inte flyttade sig då heller. Tillslut fick Maya runda bakom och knuffa sig in mot väggen, skitsur. När detta inte gick buffade hon mamma
så hårt under magen så hon ramlade ett steg längre ut, och Maya kom äntligen åt den goda mjölken.




Maya sussar...

Dagens Elina: Elina kom igår för att "bara hälsa på Kellie" tillsammans med sin mamma och Albin. Hon skulle inte rida idag, det hade de inte tid med.

 Så sa Elina: "Men Kellie kanske kan skjutsa mig hem, Mia ?" (vi brukar kalla det att Kellie skjustar hem Elina, när hon får rida  barbacka hem till sin dörr)... Okej, sa jag och Elina skickade bryskt hem mamma och Albin, som inte fick vara med. Elina bor 200 meter från oss, och husen ligger tillsammans med några andra gårdar, längs en lite rund slinga på ca 1 km. då säger hon:
" Jag tror att Kelllie kommer hoppa över bäcken idag också, fast vi inte har någon sadel på henne!" 
Men vi skulle ju inte gå i skogen, vi skulle ju gå hem till dig?"
"Jo, men jag tänkte vi kunde gå förbi Johnnys hus, på vägen hem."
Johnnys hus, ligger åt andra hållet, så då blir det ca 1000 meter längre att gå...



Elina &Kellie




Hela fölisgänget på sommarbetet!
Glad sommar önskar vi, här från Kallesbacken till våra nära och kära..

Jo, minsann... den avsatta regeringen hann bara verka i ett dygn ca, sedan lessnade opositionen och genomförde en maktkupp. Helt stilla och lugnt utan onödigt våld. Men Örona bakåt och 650 kg fux som inte gav vika för "Copy sparkarna" de där vi alla  här hemma har tagit efter när vi är missnöjda.
Regeringsskiftet är dock inte godtaget ännu, lilla räkan Maya sätter sig på tvären med öronen strukna bakåt, och hugger och sparkar efter 650 kg:s bruden Watchen. Som en liten myra mot en jätteelefant! Modigt eller dumdristigt? hmm...

Idag har det iallafall stormat och halva atlanten tycks ha sugits upp i moln och sedan dumpats över Bjurs. Det har regnat konstant i två dygn snart och på eftermiddagen övergått i storm... Alla fyra i fölhagen klämde dock in sig under tak, men Watchen ville stå nära Copy för att värma sig, och därför blev det för trångt för  prinsessan Maya, som fick stå inklämd. Då gick hon resolut runt och försökte flytta på klumpen genom diverse agressiva utfall, men si det gick inte. (Bara synen gör att man häpnar, tänk er själva den tunna lilla damen mot denna bjässe! Vårt sovrumsfönster fungerar just nu som "live-tv", då min snälla man på order har huggit ner buskarna utanför, för att jag ska kunna hålla koll.)
Då lurade hon ut sina mamma istället i regnet, och sprang själv in igen och stannade i dörröppningen. Så mamma fick stå med huvudet innanför hos sin dotter och rumpan utanför då hon inte tordes flytta på den sura dottern. Alla ni som verkligen följt Copy surfia, förstår ju vilken uppoffring det är från en som annars enbart är sig själv närmast.

Fortsättning följer, bilder kommer så snart vi kan ta ut en kamera...

På travstartssidan ser det mörkt ut... Tösen skulle startanmälas till Bollnäs på tisdag, men vi hittade ingen "av oss godkänd kusk" som hade möjlighet. Kajsa ska till Stig H på någon årlig stipendiesammankomst eller något sånt. Men... det hade inte spelat någon roll då det var 45 hästar anmälda till samma lopp, och bara 15 platser!! Tösen stod poängmässigt på plats 19... Och så fortsätter det. Finns inga lopp i närområdet för henne klass. I övre Norrland eller i Värmland finns det gott om dom, med bara 8 hästar anmälda till start, men inte här... Suck. Vi har inte den orken och de resurserna att sitta och åka långt, med en häst som inte dricker på "bortaplan". Då torkar hon ut och kommer inte orka springa alls. Vi får vänta på bättre tider.

Ha det! /Mia

När denna sommar är avklarad, kommer jag att kunna kvittera ut en professorstitel i beteendevetenskap om hästflockar. Igår kom nämligen våra gäster, Watch Me och hennes hingstföl Fabian alias "fabbe", och inte "Gabbe" som jag skrev innan. Angelica var lite orolig innan om Copy var hög i rang, för Watchen är dominant och ger sig aldrig. Hemma styr och ställer hon och lille Fabbe leker gärna med de andra istället för att följa henne. Rätt självständiga individer alltså. "Så tänkt om det blir bråk, Watchen kanske skadar någon."
"Inga problem alls" sa jag, då vi vet att Copy bara är bitchig med ponnyerna, och var lägst i rang på stuteriet.
Blir bra med en häst som kan styra henne lite så vi slipper hennes olater etc.



Oj, så fel vi fick. Watchen och Copy blev kompisar efter en timme och sprang lyckligt omkring i hagen och ömsom pussades ovh kliades. Naturligtvis som alla ston gör, omedelbar brunst. Så efter en liten stund skulle det testas lite, och Copy satte direkt Watchen på plats! Inga skador, behövdes inte. Vartefter dagen gick så blev det pípigare och pipigare i hagen, och en massa skvättande. Lilla prinsessan Maya, blev trött och ville in under taket. Copy började hänga vid staketet och ville in i boxen. Så när regnet öste ner klämde de in sig alla fyra under taket, och det såg riktigt mysigt ut, tills Watchen ville nosa på lilla prinsessan. Då tar denna puttelilla häst och stryker sina långa öron bakåt, och kastar sig fram och biter den ca 650 kg tunga och 170 cm i mankhöjd stora Watchen i nosen!!
??? Watchen blev så paff att hon kastade sig ut. Efter några minuter kom hon fram till att det kan ju inte stämma. Jag försöker igen. Jodå, Maya stryker öronen bakåt igen och just som hon ska göra ett utfall så skriker Watchen till, ( tack och lov, hon kunde ju flugit på den lilla mini Me, och krossat henne) för att varna henne. Maya blev så rädd, så hon sprang bakom mamma Me myself and I, som resolut kastar ut Watchen och Fabbe, ur lösdriften. "Ingen skriker åt min dotter inte!" Vilket Maya direkt lärde sig utnyttja, när Copy sedan blev lite klisugen och Watchen benådades tillträde under taket igen. När Maya tyckte hennes mamma ägnade för lite tid till henne, så såg hon till att köra ut Watchen. För mamma skulle ju ta henne i försvar. Kära jesus, vad ska det bli av den? I en annons för Mayas pappa, Express Lavec, så stod att han var den mest intelligenta häst tränaren Svante Båth har haft, någonsin. "Han hade blivit president om han vore människa, antingen i vita huset eller i någon motorcykelklubb,  beroende på vilken sida om lagen han skulle välja." ungefär så...



Maya och Fabian är som Yin & Yang. Varandras motsvarigheter, men antagligen väldigt nyttiga för varandra.
 Fabian är fuxfärgad, fast räknas som brun då han har svarta inslag i man och svans, samt ett svart ben. De andra är vita. Tecken i pannan, kraftig, bra hull och pyttesmå öron och tycker människor är toppen! Skriker så fort man kommer av ren lycka och går fint med grimma och att leda redan.
Maya är mörkbrun, helt utan tecken,liten och tunn, med långa öron. Hon följer helst mamma och vänder sig bort direkt hon ser en grimma! Helt onödiga grejor, har hon listat ut. Kan aldrig vara bra att bli infångad.

Förhoppningsvis kommer dessa små börja leka om några dygn, och ha glädje av varandra, och lära sig av varann.

Häromveckan sade vår granne Sonja en sådan gullig sak. Jag blev riktigt rörd. I hennes nästa liv, vill hon bli häst hemma hos oss. Det säger ganska mycket. Tyvärr är det väl kanske inte lika kul att tillhöra familjen och inte vara häst, förstås. Ber om ursäkt för det, man kan ju inte vara alla till lags och ni skulle nog tröttna ganska snart om vi envisades med att bortsa er jämt och ständigt. Dessa djur är ju så beroende om ständigt omhändertagande, och vill ni någon gång förolämpa mig, eller såra mig djupt så skulle det väl möjligen vara att jag inte skötte om mina hästar. Basta.
Men som sagt vad Sonja menar, är ju att de är så väl omhuldade att inte ens kungafamiljen skulle klaga på servicen. Det har tyvärr en baksida också. De blir så ohyggligt bortskämda. Det är inte många hästar som har både tillgång till grönbete dagtid, och en perfekt bäddad varm och go box på natten på sommarhalvåret. Gott och näringsrikt foder i krubban två gånger dagligen året runt.
Så igår blev det ett litet break i fölhagen. Copy och Maya skulle ju gå in. De får ju alltid gå in när myggen härjar som värst, regnet kommer och få nattas i den varma mysiga, halmade gigantiska boxen. Watchen och Fabbe har däremot fått gå ute en månad redan, dygnet runt. Så när kvällen kom gick Maya helt enkelt och lade sig under taket, näst bästa alternativ, och Copy vakade. Watchen och Fabbe fick sova utanför, med regnet strilande ner för ryggarna. Fast jag tror inte det bekom dem det minsta. Däremot tyckte de nog att betet lockade nere i hagen, och varför kunde vi inte gå till det gröna istället för att hänga i den här lergropen?
Svar... Copy ville ha sitt hö. Okej då lite då... Det är ju ändå första natten. Men si det var dumt. Då fick ju nämligen inte Fabbe komma in i huset. Copy tyckte inte platsen räckte. Så där stod den lilla krabaten ända till matte fly förbannad knuffade ut Copy i morse och bannade på Watchen att hon inte tog sin lilla i försvar. Men hon hade inte heller fått hö på länge så det var mer intressant. Nu blir det några dygn ute, utan mer hö, basta! ( Hasse får antagligen låsa ytterdörren och kasta bort nyckeln, om jag ska klara av att se dem "lida" där ute.)

Intressant är ju också att Fabbe är mer van vid människor och att pysslas om, men följer inte sin mamma och hon hämtar honom inte, Maya är mer skygg men följer sin mamma perfekt och Copy skulle aldrig lämna henne för någon lång stund. Sedan om det beror på deras kön, eller på att vi hanterat dem olika låter jag vara osagt. Kul ska det bli i alla fall!  Men lite sol tack!

Ha det / professorn!

Först av allt vill jag verkligen beklaga förlusten av en kär vän. En person som har på många vis varit en förebild, och som delvis gett mig det bästa året i mitt liv, i slutet av 80-talet.
Just detta år 2009, när jag för första gången kan titulera mig "uppfödare" i Mayas registeringsbevis, så går en riktigt stor och mycket duktig uppfödare ur tiden. Yvonne Lindström. fd Östertorps stuteri, och även ägare till Vällinby Ridhus AB, och Solna Ridskola, har lämnat oss.
Alldeles på tok för tidigt.
Yvonne som under så många år framgångsrikt födde upp både ponnyer och hästar på Östertorps stuteri, Färentuna och som sedemera avvecklade stuteriet och satsade på ett aktivt ägande av travhästar. Hon levde verkligen för sin riktigt duktiga Triton Sund, och strax efter hans framgångar på Elitloppet, gav hennes kropp upp, enligt tidningen Travronden.
Känns helt overkligt och orättvist. Varför? Livet är ett mysterium. Men jag kommer alltid att minnas henne som den personen som gav mig drömjobbet, såg mig som vuxen och ansvarsfull och lärde mig så mycket om hästar. Utan den kunskap jag hann suga i mig under året på Östertorp, hade jag aldrig vågat ha Copy hemma under fölningsperioden.
Yvonne hade redan på den tiden en krasslig hälsa, men hon tog det med ro. Det jag med all säkerhet vet och känner en värme för, är att hon verkligen har levt ett värdefullt  och rikt liv, och hunnit och vågat satsa så mycket på sitt stora intresse.

Tack för allt Yvonne!



Triton Sund. Yvonnes stora kärlek.
****************************************************************************************************************************************

Som hon kämpar. Livslusten är det inget fel på. Det ska vallas ponnyhästar, sällskapas med Tösen och springas i hagen. Hon äter och äter... Allt för att växa i sina älgliknande ben. Just nu är korset högsta punkten på ryggen, dvs högre än manken. Och jag når knappt upp för att borsta. Så efter mkt konsulterande har vi nu bestämt att Elite ska ha massage av stora korsmuskeln, på bägge sidor, varannan dag. Och varannan dag en rejäl rykt, för att mjukgöra och töja ut den ihopdragna och ngt förkortade muskeln. Och som hon njuter... Ibörjan "satte" hon sig nästan på gången, för att det kändes ordentligt. Men nu njuter hon. Och det går lättare och lättare att lyfta bakbenen. Idag var hon så duktig så att hon ( 2 år gammal!) hann före mig och lyfte upp bakbenet själv när jag kom med hovkratsen. Det är min tjej det!
För övrigt så njuter hon av uppmärksamhet och av att bli ompysslad. Så vi har lite "SPA"dagar hemma just nu. Bäst tycker hon om att bli borstad i ansiktet och att få pannluggen omskött. Då drar hon en djup suck och andas ut så långt att det pustar ut på andra sidan stallväggen. Är just nu den häst som glänser allra mest. Tog tid att bli av med den långa ch raggiga vinterpälsen, men nu är hon som ny.

Tösen har fått ett nytt nöje. Hoppning! Jepp. Hon flyger fram i hagen och hoppar över alla naturhinder hon kan komma på. Bara fantasin sätter stopp. Jag kan säga att jag höll andan häromdagen då hon bestämde sig för att i full galopp och i nerförsbacke ta det ena stenröset. En buske ganska hög och bakom ett ca 2 meter långt stenrös. Hon bara seglade över "lätt som en plätt" och sedan lite bocksprång på det hela. De andra försöker hänga på men tycker det är lite höga och långa hinder. Så nu har vi byggt lite naturliga blockerare på stigarna, några lite högre stockar och några lite lägre. Roligast är dock krysset mellan två björkstammar med ett gammalt bildäck runt. Tjohoo vad det går!
Elite tar de små och är överlycklig över sin förmåga att kunna styra de långa benen rätt. Kellie hänger på. Pigge springer runt. Trams! Är man riktig hoppponny vill man ju ha målade hinder på stöd. Basta!

Och igår kom Blixten på besök igen. Jajamensann... De trodde de var smarta. Efter att ha tröttnat på hans utflykter, och på att han lyfte upp stolparna, så virade de en ståltråd runt toppen på stolparna. Så när han satte tänderna runt dem för att lyfta upp, så fick han ström i munnen. Så var det slut med den leken. Men hämnden är ljuv, Och Blixten är klurig. Så när husse hans skulle ta in honom igår kväll från hagen till stallet, så passade han på. Följde villigt med in i stallet och just som husse tog av grimman backade han raskt ut ur boxen och satte av. Tji fick ni!
Fullgalopp till brudarna, som dessvärre hunnit in redan. Drog en snabb koll i deras hage, men hann snabba sig ut igen när han såg mig komma. Sist så stängde jag nämligen grinden när han var där inne. Det kom han ihåg. Men när han inte hittade några tjejer så dög det med mig. Stannade på gräsmattan, (efter att ha gjort kratrar i den delen VI INTE HAR NÅGRA HÄSTAR PÅ) så stoppade han huvudet i famnen på mig, som för att slippa se på sin husse som kom efter med grimman i högsta hugg. Muttrandes något om ICKHOLMEN (lokalt slakteri i Rättvik) så jag höll diskret för öronen på Blixten men bannade honom lite för att han busar så.

Stackars liten... Men kanske lagen om att hästar faktiskt inte får bo utan annat hästsällskap snart når även dem. Blixten har i varje fall verkligen annammat den idén.

Ha det! /Mia

Som väntat är det ju inte alla som vet att jag har semester, men det har förvånansvärt nog bara  ringt två gånger på telefonen, och det har bara kommit två kartonger med varor, som skulle kommit först vecka 26. Verkar ju lovande, annars brukar det ju dimpa ner två pall. Vädret vet dock att jag är ledig, för härliga 26 plus har vi haft hela dagen i Bjurs. Copy och lilla Maya myser i solen, och är lite sällskapssjuka. Maya är ju lite reserverad just nu, men gör som mamma gör. Så om nu mamma vill klia sig lite mot min rygg, där jag satt på kullen i hagen, så var ju Maya tvungen att göra likadant. Fast hon testar först om jag håller, och biter mig i armen. Aj! Vilket tjuvnyp, fick direkt ett litet lila minne.

Det andra gänget har fått flytta över till lilla hagen, där gräset växt upp lite. De ser ut som tunnor som kommer vaggande när dagen lider mot sitt slut. Det är mest bara Elite som har bus i benen, trots att hon borde vila. Det ser ut just nu som om hon knappast (enligt planen )kommer få någon vagn på sig inom de närmaste veckorna. Hon är alldeles för hovöm, och stel i bakdelen. Hon behöver skor bak, för att komma upp lite, kanske även en liten sula, för att räta ut bakdelsmuskulaturen och inte bli kort i "låren"och krypa med benen under sig. Men eftersom hon är så stel så orkar hon inte lyfta upp bakbenen tillräckligt länge, för att hovslagaren ska kunna arbeta. Snacka om moment 22. Men vi övar varje dag, och hon försöker verkligen. Vi gosar och borstar och hon njuter verkligen, men saknar nog att komma ut på sina små promenader. Men tömkörningen får också vänta, på nya skor. Vi måste först se att hon verkligen är okej, även efter skorna kommit på. Eventuellt kanske det blir röntgen på ATG kliniken, eller genomgång av equiterapeut. Ingen idé att påbörja något om hon inte är frisk. Då blir vi bara så besvikna och ingen häst ska behöva "jobba" om det gör ont i kroppen. Men som sagt hon växer och växer... snart 1,60 passerat... Vi får hoppas att det är skälet, så vi inte köpt grisen i säcken igen. Hon var ju fräsch när hon kom, men hade då stått inne en del pga vädret. Annars har hon ju bara sprungit i hagen, och det ska brukar bara vara utvecklande för unghästar att röra på sig. Vårat lilla hjärta.


Tösen ska inte ut förens den 16 juni, då det är ont om bra lopp för henne, så vi får försöka hålla henne i trim. Gräset sätter sig ju inte bara på magen, utan i huvudet också. Blir lite stirrig och bufflig att hantera, och det gör ganska så ont när hennes 460 kg landar på tårna.

Och så nya EU lagar igen. Alla hästar ska ju enligt lag ha hästpass. Inte endast för att kunna ut och resa, utan för att få finnas till, och naturligtvis för att det har med lagen om slaktkött att göra. Mysigt. Kellie har endast haft sina registreringspapper med en mil lång stamtavla i hundra tusen generationer tillbaka, men det duger nu inte. Jordbruksverket kommer att göra en genomgång och inventera hästar i stallen i Sverige, och du måste inom tre timmar efter anmodan från dem, kunna visa upp ett giltigt pass. Annars väntar böter. Och inte bara det... för att kunna få ett pass, så måste hon även bli identifierad, av en utbildad person med behörighet för att se att hon är hon, samt chipmärkas med ett litet mikrochip. Gissa vad detta kostar.... Passregistrering hos shetlandsföreningen, betalning till kontrollanten samt  övriga kostnader för chipet, milersättning för resa till oss etc. Alldeles gratis!! Så företagsam som jag är funderar jag på om inte Hasse & Jag skulle gå kursen i slutmätning av ponny, chipmärkning och identifikation... värkar bli en lukrativ bransch med väldigt få utbildade här i dalarna. Vi blev ju skinnade tidigare i år också, då vi behövde ett slumätintyg på Piggelin, för att hon ska få tävla, och kunna visa upp att hon är C-ponny. Lite maffiametoder har det skrivit om också, då det är många som köpt dyra ponnyer åt sina tävlingssugna barn, främst på Irland. Sedan visar det sig lustigt nog att dessa fantastiska snabba, långbenta ponnies inte är ponnies, utan runt 1,50 i mankhöjd. Kul. Då blir det helt plötsligt inte värda en krona och har alltså kostat de alldeles för snälla föräldrarna som så gärna vill se sina skyddslingar vinna, 250 000 kr eller så.Så en del mutskandaler förväntas nog dyka upp inom kort.


Jag har idag planterat lite fina blommor i lådorna på stallväggen och i hängamplarna på förstubron. Hoppas det tar sig i värmen nu. Ville ha lite fint för vi blir invarderade av gäster på fredag, som vill uppvakta Robin som tar studenten. Hasse får dock klara sig själv när Stockholm och Borlänge fixat utspring samma dagar, och öven vår Tedde bus går ut, och Sandra och jag reser självklart ner för att fira honom!

Ha det!/Mia