Men oj nej tänker ni... hur ska de orka. Men jo, vi har hittat en perfekt form av ägande, nu när vi inte har någon starthäst för närvarande. Vi saknar spänningen att följa "våra" hästar och det lär nog dröja ett tag till.

Så vi har köpt oss var sin andel i Predator Lavec! Han var ju förra året Dalarnas RIX-FM häst, och såldes nyligen på auktion. Förra året hann vi inte med, men nu...... säljs han i ca 65 andelar under ett år. Kanske har vi inte direkt räknat med att få pengarna tillbaks efter årets slut, men likväl som vi spelar bort oss på V75 och V64 varje vecka, kan vi få lite spänning genom att följa EN häst istället.
Predator Lavec fortsätter tränas av Kajsa Frick, så nu hoppas vi på ett spännande år  tillsammans med ett gäng andra glada delägare!



Det finns några få andelar kvar, så är det fler som vill "prova på" att äga häst, gå in för mer info på www.kajsafrick.se

Årets julklapp kanske?

/Mia

Maya tycker att sällskapet i hagen kunde vara roligare. En gammal surmupp som parkerat inne i lösdriften, och hennes lilla dvärg vakt som spatserar fram och tillbaka utanför och anfaller Maya om hon vill komma in.

Så vad gör man?...... Jo man skaffar en annan kompis! En liten lurvig sak som kan springa fort....
Isak och Maya tävlar och mäter sina muskler på var sin sida om staketet i hagen. Ibland tar Isak mod till sig och springer in och gör en U-sväng ut igen... Och som han skrattar när Maya måste bromsa för staketet medans han springer under........ ca 300 kg(?) häst mot 7 kg hund.......



Först Isak...

Och sedan Maya...... (Fotografen fick kasta sig i buskarna...)

Hur gick det? fick du med mig på bild då?

Oj, vad jobbigt..... puh vilken rusch det blev!

Har du ngt godis då??

 

Undrar var surtanterna tog vägen då?

Min hage jag bestämmer om vi ska ha roligt eller inte!

Matpaus....

Isak håller vakt från sin sten...

Tjena, ska vi springa igen då?

Isak i sin favoritstol med utsikt över fågelbordet. Där kan han ligga i timmar och titta på fåglarna mellan tupplurarna.


Om han inte leker med råttan förstås. Bara mjuka leksaker till en mjuk kille!

Maya växer så det knakar och har på bara en vecka vuxit ur sitt täcke. Hon har också fått nya guldskor med brodd och med snösula i gummi under, och hon verkar trivas bra med den balanseringen. Rör sig luftigt och lätt med bra fäste och hitills inte trampat på sig alls. 
Hästarna är nu helt invanda på det nya höet och foderstaten verkar fungera perfekt. Maya är blank och fin igen, och i bra hull, ingen hängig buk mera. Däremot har hon blivit övervuxen bak, vilket troligen rättar till sig igen. Men det är så typiskt ojämn tillväxt pga foderbytet. Tänk om man slapp byta hö varje år och istället kunde ha en jämn analys från år till år...
Tösen har varit trött och tjurig och haft en liten brunst. Verkar inte vara någon fara på taket, vi har inte hittat något tecken på att hon kastat fölet, men har ändå fått stå och ta igen sig på box igår. Idag verkar hon lite piggare igen....... och bara äter och äter och äter.


Väntar på att få utetäcke på....

Tog ett kort på den urtjusiga svansen, den har hon inte ärvt efter mamma, som bara hade några tunna testar...

Fler som väntar på sin tur att pysslas om...

Tittut.......

 

Trevlig söndag! /Mia

 

En vecka full av eftertanke, medkänsla och sedan insikten av att livet rullar vidare. Att vakna på morgonen innebär att en ny dag är född. Gårdagen är passerad och bara minnen blir kvar......

Förra helgen hände en tragisk olycka på Rättvikstravet. En av våra amatörtränare här i Bjursås sparkades så illa efter ett avslutat jobb, att han avled av träffarna från sin hästs bakben.

Alla vi som håller på med hästar i olika sporter vet att risker finns. Men det händer ju inte oss.... Det helt osannolika blev just sannolikt, för det första vi känner direkt efter chocken släppt är:
 Det kunde varit vi.
 Precis som oss ägde, födde upp och tränade sina egna hästar här i Bjursås. En B-tränare och hans fru. Det vi också vet efter som vi är bekanta och ibland möttes på travet är att han var en mkt duktig hästmänniska, och hållit på länge, med en hel rad fina hästar bakom sig. 
Men hur gör man för att gå vidare? Just sådana tankar har snurrat i huvudet hela veckan..... Hur klarar man av det som anhörig? Vem tog hand om hästen? Vad händer med de andra hästarna? Är man kapabel till att ens orka bry sig? Och hur klarar man av att bearbeta sorgen när man helt utan förvarning berövats sin livspartner, den man just ska dela livets svåra stunder med?


Det enda jag kan svara mig själv är.... Livet går vidare. Varje morgon vaknar man upp till en ny dag...... Och världen ser likadan ut, grannen skottar snö, posten kommer, trafiken rullar på och butikerna säljer varor som vanligt. Men är det någon tröst?

Den här gången var det inte vi. Det drabbade några andra. Och när jag tänker så känner jag sådana fruktansvärda skuldkänslor, och vill bara göra bot. Men jag tror knappast min medkänsla skulle hjälpa eller stötta, för ingenting jag gör kan få det att bli ogjort.... eller minska smärtan hos de anhöriga. Sorgen måste nog få ta sin plats, och med tiden komma att läka såren så sakteliga.


                                   
                                                          





Med kärlek från oss! /Mia

Idag hände det som inte får hända. En god hästvän i byn omkom tragiskt vid ett träningspass på banan.
Våra tankar går till familjen........

http://www.dt.se/nyheter/article807147.ece

Känns lite skönt att få se varma, vackra hästar njuta av sommaren...... och för att jag håller på att krypa ur skinnet av längtan efter fölet....

Får hålla till godo med lilla Maya (Maya Mystica- född 2009  e: Express Lavec u: Copy L.J.)












Och en från förra sommaren........

/Mia

Vi har ju de senaste åren fått snö tidigt, innan marken frusit till. Det borgar ju för störningar i naturen och får även fästingar och andra onödiga kryp att överleva, då de kryper ner i marken under snön.

I år hade vi JÄTTE kallt i några veckor, och sedan kom sol och värme tillbaks. Nu är det varannandags väder, varmt och soligt, kallt och soligt hårt =och knöligt i hagen, kallt och regnigt = miljoner avåkningar på riksvägen, och varmt och regnigt= gegga mojja i hagen.

Och så till årets fel i naturen..... Ormar!! Huggormen har vaknat till liv igen. Detta fick vi erfara förra helgen då vår älskade RexboTösen svullnade upp från hov till ljumske på höger bakben. Som en telefonstolpe... Först trodde vi hon rullat fast eller vrickat sig i hagen, men hon hade ingen hälta bara väldigt stel av svullnaden. Det började så småningom rinna vätska ur ett pyttelitet sticksår/bett så vi fick ringa vetrinären. Tack och lov att hon är vettig. Vi vill ju för allt i världen inte utsätta Tösen för stress i ett sådant här läge, så vi fick hjälp att behandla henne hemma. Och nu är hon nästan återställd efter några dagar i boxvila. Hon har passat på att vila sig ordentligt, ingen feber dock men väldigt trött. Och självklart väldigt synd om henne, så Konsum har nu slut på sitt lager av morötter, då vi dammsugit vartenda hörn efter fler. Stavas tröst.

Men hur kan man bli biten högt upp på låret? Det troliga är väl att hon rullat sig, kanske i lösdriften där det är varmt och gott i halmen. Mumma för en orm...

Förra helgen fick vi hämta hem det sista av det fina höet vi fick tag på, känns skönt att bunkra upp för vintern. Hästarna är mycket finare i pälsen igen, och hängbukarna är borta. Vi har dock ett ton hö hemma med riktigt urusla värden, proteinfattigt ( 11 g smrp / kg foder, ni som är insatta) samt otroligt kalkfattigt... Rena förödelsen för en växande eller dräktig häst.  Kanske vi kan elda med det? Då andra eldar med spån numera och vilket gör oss stackars hästägare drabbade då spånbristen trissar upp priserna alldeles förfärligt.

Vi kommer aldrig mer igen köpa hem hö INNAN vi analyserat det. Det går inte att med blotta ögat se vad det innehåller eller inte. Även om det luktar gott och har bra struktur, och var godkänt förra året från samma vall, kan det som sagt gå fel, om man inte bevärdigar sig med att meddela att man ändrat ( eller kanske slarvat) lite med insådden....  Känner hur hornen i pannan växer ut, och kan se framför mig en liten bonde springa för livet, med mig efter sig med en högrep i ena handen och analysen i den andra!

Ett bra hö är A och O för växande hästar och ska vara grunden till deras foderstat. Maya är riktigt fin nu, men dock ärvt något av sin mors känslighet. Det hårda underlaget gillas inte, och därför blir det bara skritturer tills snön kommer. Vid nästa omskoning blir det också gummisulor under skorna. Det är väl på sin plats att göra en friröntgen till våren, för att undersöka om hon har några lösa benbitar. Nu vill vi inte åka iväg till klinik eller andra stallar om det absolut inte är nödvändigt, då risken för smitta av influensa, kvarka etc är större. Inget vi vill utsätta Tösen och bebisen för........ Åhh vad jag längtar efter att bli mamma igen!

Isak är ju snart redan tonåring, och idag fick vi också en fjortis i familjen, grattis Sandra!



Nybliven shettisägare 2003-2004, det var många år sen!

 

Sandra och Kellie tränar på uppställning,


Storfiskaren på Hasselö......



 2004