Härlig helg...

Predda har tagit allt bra,och jag  är lika förvånad varje gång efter lopp, då benen, ryggen och bakdelen känns fina.
man går liksom och väntar på bakslaget....
Det vi dock märker är att han sliter mer ojämt på vänster bak, dvs sliter ner en liten bit av hovväggen på utsidan när han går utan framskor, medan har han dem på i lopp så håller sig bakhovarna finare. 
Det är inget som går hål på eller så, utan man kan sen raspa till det jämt och fint men i slutändan vill man ju att ha ska använda hoven på ett korrekt sätt för att undvika slitage. 
Anledningen till detta fnular jag lite på, och fick väl en liten knuff av att läsa Anders Hesselgrens inlägg i i vår travtränargrupp på FB. Han låter också sina hästar vara barfota så mycket det går, och det är ju själva verkningen med kort tå och en låg trakt som han jobbar med,  ( hästar med gaffel och senskadeproblematik)  och specialskor om det behövs. Men det gör han i syftet att hästen ska använda sin stråle mer, som trampdyna. Inget konstigt där heller... Men när han kom med förslaget att istället plasta strålen för hoven, och med vilka resultat det gett för hans hästar, så fick jag ihop det. ( Förslaget var allmänt, inte riktat till oss, utan ett svar på en artikel om hur Jimmy Takter och Razer provat att använda Propad sulan direkt på hoven utan sko. ) 
 
Bak har ju Predda en fin stark stråle, om än platt. Men fram har de inte kommit lika långt alls. Och det jag då tänker är att han inte kan lägga lika mkt vikt i steget fram, för strålen bär inte fullt ut,  och då fördelar om det bakåt. 
Det stämmer väl med loppfilmerna, vi har tittat om och om igen. Steget är kortare fram utan skor. 
Han går så mycket barfota han kan fram, men behöver skor i ridningen, då underlaget kräver det, och bootsen inte sitter kvar.
Intervallträningen i vagn kan han gå barfota då underlaget i den backen är tillåtande. 
 
Just nu blir det mest ridning, målet är att kunna jogga utan att bli het, samma långa inlärning där som vi fick göra med honom i vagnen när han kom hit. Nöta, nöta, nöta.... 
 
 
Och den här stigen är ju inga problem från stallet, men efter
 jogg och vända hemåt, så är det minsann träning som heter duga, svårt att hetsa bland stock och sten... 
 

Kommentarer




Kommentera inlgget hr!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihg mig?

Trackback