Predda har nu vilat från vagn sen hans sista start på Romme. Ridit lite försiktigt och senaste passet kändes han fräsch i kroppen, även om han var motvillig att gå hemifrån. 

Och när man kan läsa sin häst, kan man också få lite facit kring det som snurrar i våra huvuden. 

Predda har gått i vagn sen han var liten kolt, och när han inte mått bra har han haft en hetsig attityd. 

Här har han lärt sig genom att bli skolkörd, vad vi förväntar oss av honom, och även om en travhäst ska vilja framåt, så är det inte samma sak som att rusa planlöst. Utan två saker är en grundregel här, alla hästar ska kunna stå still i vagn, och vi rusar inte iväg mot handen när vi vänder upp, utan nosen ska vara framåt och varje steg ska vara kontrollerat, gärna med framåtbjudning. Detta för att undvika olyckor och onödiga felsteg som leder till skador. Det är ingen skitsak att dra en vagn i våra backar, och hästarna behöver balans, styrka och vara rejält uppvärmda, inte svettiga av stress 😉 

 

Predda signalerade redan före att han var lite oroad och framförallt obekväm. Hästar tänker bakåt, vilket gör att hans senaste minne i vagn, inte var positivt. Han behövde gå in och kissa en extra gång, misstog benskydden för transportskydd (?) och lyfte på benen rejält, så där som de gör när man lindar skyddsbandage, inte träningsbandage. Redan där förstod man att han inte var i nuet. Hästar är skärpta vanedjur och kan våra minsta rörelser, det går liksom inte att lura dem, men här lurade han sig själv. 

Efter en extra kiss, vägrade han sonika att kliva ur boxen.... Kändes tryggast att stanna där. 

Efter lite bestämd övertalning, så kunde vi sela. Då började han vagga när gjorden skulle spännas och blåste upp sig som en ballong. Efter att ha stått med lös gjord ett tag, gick det bättre. Självförtroendet och kanske förtroendet för oss (?) har fått sig en törn. 

Mycket riktigt var alla innötta kunskaper som bortblåsta, och istället för ett motionspass, blev det ett skolpass för att upprepa de två reglerna. Om och om igen.... 

Efteråt var han trots allt nöjd, kände sig nog betydligt bekvämare och tryggare med ramarna, och att gjorden inte snördes åt. 

Avmaskad efteråt och nu hoppas vi snart att magen ska bli balanserad igen, tills dess kör vi ett jobb i veckan med vagn, och två ridpass. Sen får vi se om formen kommer tillbaka. 

Vi kan iallafall konstatera att allt det jobb som lagts ner av Marina & Birgitta har hjälpt enormt. Han har nu haft samma skor på sen i månadsskiftet, vilket måste vara nytt rekord. Och det handlar om benställningen och att han är frisk i sin rygg. Vi kommer inte köra några fler lopp barfota, men väldigt gärna låta honom gå skolös hemma, när förutsättningarna tillåter. KG Holgersson "Holger" som vi gärna lyssnar på, har beskrivit det som vi upplevt efter 5 starter barfota, i en artikel i Travronden. Det ska inte förväxlas med att hästen lever barfota, utan just tävla. 

 

 

 
Han  är iallafall grymt nöjd med sin box.... Vilar gärna i Kellies hörna, och går mellan sina fönster för att spana. 

 

❤️❤️❤️