Övning ger färdighet...

När Predda kom kunde han springa fort. Men nu kan han också jobba rätt. Han klarade mördarbacken neråt med vagn på idag, och fick som belöning springa hela vändan uppåt. Vilken lycka, äntligen efter all skritt. 
Och som han gjorde det....... Vilken häst. Det ser ut att gå i slowmotion, men tvärtom gick det snabbt. Backen är så brant att vinkeln luras.  
 
 
Putte väntar tålmodigt.


 
 
 
 
 
 
 
Nu är vi på gång, håll tummarna! 

Underbara sköna påsk

Älskade fina Marilyn, står med sitt ben i skena och vilar. Hon är trots allt vid gott mod, och det är nog tack vare att hon trivs så bra hos Caroline, och att det är mycket aktivitet runt henne hela tiden, att titta på.
Vi har beslutat att Maran får stå kvar där de närmaste veckorna, tills vi får en ny prognos på skadan. Ingen idé att gå vidare med vad vi eventuellt ska göra, innan vi vet hur hon läker.

 
Hasse var och hälsade på henne i måndags, och hämtade också hem Carolines fölsto Marolina, från Jan-olov Perssons stall. Där har hon gått med sitt fjolårsföl, Marelda och är nu dräktig med B.W Modde. Caroline har fullt hos sig, så Marolina behöver någonstans att vara i lugn och ro och i sällskap med annat dräktigt sto. Då passade det bra att hon kom hit, så hon och Tösen kan kampera ihop. De ska föla med ungefär en veckas mellanrum, så det blir bra för alla. Tanterna har nu gått ihop i två dagar, och Tösen är lite snorkig, och Marolina väldigt trött, med all rätt. Hon har haft föl vid sidan hela tiden, och är dräktig, samt en flytt på det. Hon strosade nyfiket runt igår, men idag står hon mest i huset och sover. Gnäggar när hon ser oss, och jag tror att det är mat hon tänker på. Hon har fått foder inne, morgon och kväll och det var populärt med lucern. 
 

Samma dag som Hasse åkte till Hudiksvall, jobbade jag i Uppsala, och Sandra var ensam hemma. Både hon och en granne som ringde oss, blev vittne till en helikopter som på låg höjd flög in över vår gård, och "ställde" sig i luften över stallplanen. Hästarna blev naturligtvis skrämda av detta tilltag, och vi får hoppas att det inte slutar illa. Tösen har inte varit som hon brukar, och är riktigt hängig. Men å andra sidan har säkerligen Marolina med sig lite baciller, precis som med dagisbarn, från sin tidigare flock. Predda har fått ont i halsen och är hängig han också. Inget konstigt, men lite för mycket som händer samtidigt. Vi trodde Helikoptern möjligen skulle inspektera kraftledningarna, men kommit ur kurs.

En granne hävdar dock att det är länsstyrelsen som flyger för att leta efter den vargflock som siktats runt trakterna i Björsberg. Hoppas trots allt att inte länsstyrelsen är så okunniga att de lågflyger över en hästgård. 
Sandra blev mest chockad och förvånad och undrade vilket hollywoodfilm hon var med i, då avståndet mellan fönstret på övervåningen där hon satt, och helikoptern var kort. 



 
Vi hoppas Predda snart känner sig bättre, då vi så smått börjat planera eventuell comeback på travbanan. Men med all tydlighet ville han inte jobba idag, och Hasse körde hemåt stallet. Vi kunde konstatera något förhöjd temp, och jag som inte var med och selade ut, kunde konstatera illaluktande mun då jag selade av, är ju lite känslig för doft i min nos. Predda är aldrig sur annars, men när han inte mår bra så uttrycker han verkligen det. Blir några dagars vila, och hoppas viruset går över, annars för vi ringa vår husveterinär. 

Underbar och älskad av alla. Och på jobbet går det också bra.

Det blev inget nytt jobb, oklart med Electrolux, som inte haft vett att höra av sig ens, och Löfbergs valde en Gävle-bo.
Vi är allmänt lite vårdeppiga och kämpar på här hemma, muttrandes i varsitt hörn alla tre. (Fyra... Putte muttrar också.) 
Kellie har fått nya problem med pollen, och Tösen är måttligt förtjust över sin dräktighet. Men Predda lyser upp vår tillvaro, och jag tror jag ägnar fler timmar med honom än någon annan just nu. 

Och så det värsta av allt. Marilyn är allvarligt skadad. Hon blev sparkad i hagen i måndags, och blev halt. Eftersom det inte blivit bättre, röntgades hon på kliniken i Hudiksvall idag, och det visade en spricka i benet.
Så nu väntar 6 veckor på strikt boxvila, hon får alltså inte gå ut alls, och använda benet. Detta är svårt för vilken häst som helst, men extra svårt för en häst som hon, med mycket energi. Vi avvaktar lite för ett beslut, om vi ska försöka transportera hem henne igen, då kostnaderna drar iväg, och intäkterna uteblir. Hon hinner nu inte göra sitt kval i sommar, vilket innebär att hon missar sin kvalbonus, och också kval till kriteriet. 
Om hon lyckas hålla sig stilla under dessa veckor, finns det goda chanser att hon läker ihop. Men då återstår en lång konvalescensträning, för att bygga upp kroppen igen. 
 
Efter regn kommer solsken. Visst?