Eftersom vädret var soligt, men med ytterst blandat underlag, snömodd, lera, ojämnt och klafsigt men det ska bli sämre några dagar, så resonerade vi som så att han måste få ett ordentligt jobb, så fick bli vagn. 

 

Glädjande är det som en ny häst att lyfta hans bakben, och att sätta på utrustningen är inga bekymmer. 

Vi provade idag att tejpa spännena på sidorna, och utan ilägg. Han fick också för säkerhetens skull ett par boots i storlek XL fram för att skydda spännena och ett par storlek M bak ( hade behövt L) . Det påverkar ju såklart vikten, men vi vill så gärna att han ska få gå ett jobb utan utrustningshaveri. 

 

Han skrittade på bra och joggade halva backen upp. Väldigt osäker på underlaget och ogillar när det är ojämnt. 

Skorna satt kvar, kollade halvvägs, och tejpen höll. Han hade gärna sprungit mer, men han kändes fortfarande stel och kantig sa Hasse, och när han måste ta i så blir han sned. 

Jag tyckte ändå han såg lyhörd och avslappnad ut, och konditionsmässigt drog han inte en pust. Stannade snällt för koll av skorna och joggade sedan vidare. 

På hemvägen hade dock skorna vridit sig en bit bak, och en pytte på höger fram.  Han har ju gått upp en storlek, men han hade inte trampat ur dem, och allt var helt och välbehållet. Lera och snö hade trängt in, och ett litet skavsår blev det. 

 

Nästa gång är planen att lägga ilägg fram, och använda en tunn raggsocka bak, därför att den fyller ut lite, samtidigt som den minskar det glatta, att skon kan glida om den blir våt. 

Hästen skiner som solen och jag tror att pälslossningen äntligen är på gång. 

 

Jag klantade mig med filmningen där han joggar, så tyvärr blir det en snutt i skritt bara: 

avvakta tills skippa annonsen kommer upp, tryck sedan på skippa annonsen, så kommer snutten . 

 

Gjorde en liten jämförelse från i höstas till nu, hur han har sina bakben placerade: 

 

Tyvärr, det hade varit viktigt för oss att få ett svar på hur han tagit åt sig behandlingen, och fått prova sina skor igen. Men vädrets makter styr vi inte över, och ytterligare 1,5 dm blötsnö vräkte ner. Vägen är helt sönderkörd pga timmerbilarna, och Hasse klarar ju inte av att sitta och bli blöt och kall i en timmes skritt, återstod då att jag skulle gett mig ut, men är nedbruten av ledvärk och feber.
Fy vad ynkliga vi känner oss. Men vi får göra ett nytt försök imorgon, och hoppas att nu inte minusgraderna sjunker för lågt under natten, för då har vi skridskobana imorgon.
Predda behöver gå minst två jobb hemma, innan vi kan fara till banan. Dels behöver han få göra av med lite energi, men också framförallt trava in sig ordentligt.
Hasses första uppgift på banan blir att få Predda att acceptera att vara tillbaka i sin gamla miljö, men på våra villkor. Han ska inte få rusa iväg, slänga upp huvudet, och fälla rumpan åt sidan. Utan han ska skritta, jogga och gå rakt i vagnen. Därför har vi bestämt att första gången blir det uppvärmning och jogging på rakbanan, och sedan om allt känns bra, skritt på innerplan. Därefter åker vi hem. Lydnad och lyhördhet och tid för eftertanke. Predda har lärt sig så mycket, men han glömmer bort det ibland.

Denna vecka går förövrigt till historien som bråkig. Först får grannen för sig att han ska öva med sonen att skjuta gevär. Under en timmes tid avlossar de uppåt 40 skott, alldeles intill vår gård. Både våra och grannens hästar blev livrädda och Tösen satte av i sken, med Greta bakom sig. Tösen hann stanna när hon kom in under lösdriften, men inte Greta som sprang rakt in i väggen. Hasse hade att välja på att gå iväg och be grannen sluta, eller stanna och lugna hästarna, och få Maran att inte spränga staketet då han var ensam hemma. Han valde det sista.
Uppjagade och skärrade har de först idag vågat lämna stallet ur synhåll och gå upp i hagen igen.

 

Som om inte det vore nog, så dånade det i torsdags förmiddag rejält över oss, och som tur var hade vi hunnit få in Maran och stänga dörrarna efter en träningsrunda med vagn. Falu energi var ute och inspekterade elledningar, och gjorde som förra året; tog en sväng över gården på låg höjd. Återigen skenade Tösen och hela stallet skakade.
Denna gång fick jag svar och bekräftat att det var elbolaget, och har idag haft en bra dialog med dem, om riskerna de utsatt oss för, och lidandet för Tösen. De har utbildad personal som ska undvika just detta, och det kommer utredas och även har de haft möte om hur de ska kunna undgå detta och ta fram en form av bättre kommunikation i förväg om när besiktningen ska ske. Vi finns nu med på deras besiktningskartor där det framgår vilka som är särskilt störningsbenägna. Hoppas nu vi slipper detta i fortsättningen. Tösens hjärta orkar nog inte så mycket mer av det. Får ofta höra att vi ska miljöträna våra hästar, men det har ingen effekt på henne, det sitter så djupt rotat och hon präglar sina avkommor och resten av flocken.

 

Nu ska vi försöka samla krafter, hästarna nyss nattade, och allt verkar bra. Sov gott! 

Jag kommer här att lägga upp träningsrapport och status för Predatorn som minnesanteckningar för att kunna följa utvecklingen.

Måndag 23/3
Behandling med massage och elektroterapi. Elektroterapin består av dynamiska strömmar som tränger igenom och når de muskler som sitter innanför skelettet och annars inte går att komma åt. Utfördes av fysioterapeut Marina Nylund.
Han fick också sina hovar verkade av Birgitta Färnstrand-Svensk som är utbildad hovslagare och barfotaverkare.
Anledningen till detta är den muskelsträckning och den svaga utvecklade muskulaturen som han har i bakdelen på höger sida, som överbelastar den vänstra.
Eftersom det i sin tur gett smärta och obehag att lyfta bakbenen och i synnerhet vara skodd, så sökte vi en lösning för att kunna träna. Skor behöver han ha för att kunna träna på hårda underlag, men i hagen behöver han endast hjälp med grepp under hala perioder, då han annars rör sig på mjuk snö och mjukt gräs.
Så lösningen blev att testa ett par träningsskor i gummi som man fäster som en jympa doja, men också att få en bättre kvalité på hoven och bättre vinkel så att han klarar av att tävla barfota, utan skor.
Han tog åt sig behandlingen bra, och första skrittpasset på onsdagen gick han bra på hovarna men kantig i kroppen och vek åt vänster. Föll tillbaka i gamla synder, troligen därför att just den skadade muskeln är behandlad, något som alla som varit hos massör känner igen, man känner sig öm och blåslagen efteråt.
Däremot så kunde han stretcha ut hela sina bakben för första gången på 10 månader!
Dag 3: vila i hagen, men med pyssel på kvällen, och lyfter nu villigt sina bakhovar och tar stöd, tungt, i min hand. Tidigare har han stått och dragit i dem, hållt dem själv i luften beredd att rycka åt sig dem.

Den största skillnaden blir nu att han också går barfota fram, precis som i somras. Jag har varit lite tveksam till detta, men det blir svårt med så olika balans fram och bak annars, och dessutom är ju vinkeln katastrof så vi hoppas nu på BIrgittas kompetens.

Igår var vi till Rättvik och gjorde ett jobb med Marilyn. Hon skötte sig bra, och saker och ting faller på plats. Saknas ännu lite fart, men avslutade snyggt sista 200 m på 1,40 tid. 

Men några jobb med sällskap behövs, så ska vi nog snart kunna kvala igen. Skynda långsamt är det som gäller, och att hästen har roligt. Vi var en nöjd trio som kom hem från banan. 

 

Greta är lite hängig fortfarande men saknar nog mest en kamrat i samma ålder att leka med. men lika gosig & mysig som vanligt. 

 

Predatorn har gått tre jobb på fem dagar, och håller ihop bra. Fortfarande är vi begränsade av underlaget ute, och kan bara skritta i de gamla bootsen, då de nya är trasiga. Men.... Ingen hov, ingen häst. Bara att anpassa träningen därefter och vi är mycket glada åt den hjälp som vi kommer få framöver, genom det samarbetet vi kommer inleda med Marina på Shings. Hon är en mycket kompetent fysioterapeut som också såg vilken kapacitet Predatorn besitter, och hon är så säker på sin sak att genom att behandla de djupa bäckenmusklerna och bogmusklerna med elektroterapi och bättre verkade hovar för en bra balans, kommer han att kunna leverera på banan framöver. 

Så hon har lovat att hjälpa oss, och det innebär att Predda får bli ambassadör för barfotaskorna. Så snart får vi nya och hoppas att hon med hjälp av Predda kan jobba fram ett par som håller även för kärnis och besvärligt underlag. 

 

Vi tog en skön tur idag, och alla nöjda och glada.