Kärlek vid första ögonkastet...
Ja, så var det. Man ska ALDRIG åka för att "bara" titta på hundvalpar, var det någon klok person som sa. Det gäller fölungar också.
Nu ska vi plötsligt bli en ännu större familj!
Ja, det är inte jag då som ska föla, det är fortfarande Copy, även om vi är lite oroliga för hur det ska sluta. Men... vi har nu kommit till den fasen i livet att Tösens framgångar i somras gav blodad tand. Vi lär oss om foder och hur vi ska kunna toppa henne rätt. Men ändå känns det som om en start-häst (ja, i ridsport heter det mycket riktigt som du tänkte tävlingshäst) är för lite. Så vi har tittat på annonser och hummat fram och tillbaka. Ska vi ha en start-klar? eller vill vi träna upp själva? eller rent av ett helt "oförstört" föl att börja med? Så... 2-åringar har stått i fokus. Men så hittade vi en intressant åring, som fyller 2 år -09 till ett förmånligt pris pga avveckling av verksamheten hos hennes uppfödare.
Och visst var hon fin! VÅRAN Elite Elektra!! Det ska bli så kul att få hem henne och börja jobba. Men huh vad vi har funderat på var hon ska bo. Det nya förrådet går ju att bygga om till 2 boxar eller en... men det blir ju lite ensamt. Och ingen av de andra kan vi flytta på? Men vilken tur att det bara hände så där, som en uppenbarelse...
I stallet på stuteriet stod en alldeles bedårande (eller flera bedårande) föl och sken som en sol när hon fick syn på just mig. Det var KÄRLEK!!!
Denna lilla underbara krabat lade huvudet i min famn och ville bli kliad. Jag har tydligt poängterat både för min älskling och för uppfödaren att det är mkt opraktiskt för oss med en större häst. Pga bekymmer med vagnar, selar transporter etc. så bör vi ha en häst som inte blir allt för hög i manken.Och uppfödaren påpekade just att denna underbara lilla darling skulle nog bli den allra största...
Men just då passerade en gammal reklamsnutt i skallen :" Bingo-Lingo" jag hör inget!!!!
FÖR HON ÄR JU SÅ BEDÅRANDE... MIN LILLA TRUAXTEER!!! (vadå stor? det kan väl ingen veta redan nu? äsch...)
Just det, ni läste rätt! Hon får också följa med hem, på så vis har Elektra sällskap i uteboxen och resten får lösa sig. Kanske får vi börja leta efter ett mindre hus och ett större stall, någonstans. Jag höll nästan på att köpa gården också, när vi ändå var i farten, men kom på i en hast att i Bollnäs vill jag ju inte bo. Men längtan efter Östertorp började gnaga i bröstet igen. Tänk om jag fick ta med mig barnen, älskling och våra hästar dit.
Så nu ska det snickras, och pusslas innan sötnosarna ska lämna sina mammor och komma hit i januari.
Det hela blev ju inte sämre av att uppfödaren håller den "rena "linje som jag ständigt tjatar om, ingen inavel eller sk. linjeavel. Jag vill ha helt vita sidor i fem generationer. Punkt. Och min älskade lilla plutt är fallen i 4:e generation undan den legendariska Frances Bullwark, på mammans sida.
Den relativt okände pappan Racketeer är inte sämre han då han är efter Fast Photo som är efter SJ´S Photo. Och Racketeers morfars- far är en den fina Super Bowl. Så DARLING är troligen det första "barn-barnet" som Fast Photo lämnar. Det är så spännande!
Vad månde det bliva? Det återstår att se. Men en massa arbete, det kan vi räkna med!
Så om du undrar vad vi håller på med, så är vi inte uttråkade i alla fall!
Kram..
Nu ska vi plötsligt bli en ännu större familj!
Ja, det är inte jag då som ska föla, det är fortfarande Copy, även om vi är lite oroliga för hur det ska sluta. Men... vi har nu kommit till den fasen i livet att Tösens framgångar i somras gav blodad tand. Vi lär oss om foder och hur vi ska kunna toppa henne rätt. Men ändå känns det som om en start-häst (ja, i ridsport heter det mycket riktigt som du tänkte tävlingshäst) är för lite. Så vi har tittat på annonser och hummat fram och tillbaka. Ska vi ha en start-klar? eller vill vi träna upp själva? eller rent av ett helt "oförstört" föl att börja med? Så... 2-åringar har stått i fokus. Men så hittade vi en intressant åring, som fyller 2 år -09 till ett förmånligt pris pga avveckling av verksamheten hos hennes uppfödare.
Och visst var hon fin! VÅRAN Elite Elektra!! Det ska bli så kul att få hem henne och börja jobba. Men huh vad vi har funderat på var hon ska bo. Det nya förrådet går ju att bygga om till 2 boxar eller en... men det blir ju lite ensamt. Och ingen av de andra kan vi flytta på? Men vilken tur att det bara hände så där, som en uppenbarelse...
I stallet på stuteriet stod en alldeles bedårande (eller flera bedårande) föl och sken som en sol när hon fick syn på just mig. Det var KÄRLEK!!!
Denna lilla underbara krabat lade huvudet i min famn och ville bli kliad. Jag har tydligt poängterat både för min älskling och för uppfödaren att det är mkt opraktiskt för oss med en större häst. Pga bekymmer med vagnar, selar transporter etc. så bör vi ha en häst som inte blir allt för hög i manken.Och uppfödaren påpekade just att denna underbara lilla darling skulle nog bli den allra största...
Men just då passerade en gammal reklamsnutt i skallen :" Bingo-Lingo" jag hör inget!!!!
FÖR HON ÄR JU SÅ BEDÅRANDE... MIN LILLA TRUAXTEER!!! (vadå stor? det kan väl ingen veta redan nu? äsch...)
Just det, ni läste rätt! Hon får också följa med hem, på så vis har Elektra sällskap i uteboxen och resten får lösa sig. Kanske får vi börja leta efter ett mindre hus och ett större stall, någonstans. Jag höll nästan på att köpa gården också, när vi ändå var i farten, men kom på i en hast att i Bollnäs vill jag ju inte bo. Men längtan efter Östertorp började gnaga i bröstet igen. Tänk om jag fick ta med mig barnen, älskling och våra hästar dit.
Så nu ska det snickras, och pusslas innan sötnosarna ska lämna sina mammor och komma hit i januari.
Det hela blev ju inte sämre av att uppfödaren håller den "rena "linje som jag ständigt tjatar om, ingen inavel eller sk. linjeavel. Jag vill ha helt vita sidor i fem generationer. Punkt. Och min älskade lilla plutt är fallen i 4:e generation undan den legendariska Frances Bullwark, på mammans sida.
Den relativt okände pappan Racketeer är inte sämre han då han är efter Fast Photo som är efter SJ´S Photo. Och Racketeers morfars- far är en den fina Super Bowl. Så DARLING är troligen det första "barn-barnet" som Fast Photo lämnar. Det är så spännande!
Vad månde det bliva? Det återstår att se. Men en massa arbete, det kan vi räkna med!
Så om du undrar vad vi håller på med, så är vi inte uttråkade i alla fall!
Kram..
Regn,rusk,snö,sol,tö och is...
Har det hunnits med i Kallesbacken. Hästarna mår nu bra igen efter en veckas förkylning med vila som följd. Vi håller tummarna för att det blivande fölet i Copys mage också mår bra.
Och så äntligen har vi fått tag på nya sadlar... efter oändliga turer med olika modeller, leverantörer, provning av begagnade m.m så har vi nu köpt en alldeles ny fin dressyr sadel till Tösen, och en begagnad lyxmodell till Piggelin.
Tösen tycker inte att det var nödvändigt att byta till Pigge, utan visar sitt missnöje tydligt genom att försöka bita i Pigges sadel så fort hon får chansen. Sin egen däremot luktar hon nöjt på.
Så nu rider vi igen! Eller... Tösen springer och jag klamrar mig krampaktigt fast. Det är som om några veckors vila måste tas igen genom att rida passen snabbare. Till på råga på allt så ska de toppas med några saltomortaler där jag förväntas hänga med upp i luften och sitta kvar medan bakbenen lyfter resten av kroppen i framstupa läge och så ska det kickas. Gärna ett liten indian tjut också innan hon sätter fart framåt igen.
Både jag Tösen höll andan medan jag lade på den nya sadeln. När jag spände gjorden väntade vi båda på att den där olustkänslan skulle komma, men ingenting hände. Bara att släppa ut luften igen och vara nöjd. Den ligger som den ska och klämmer inte! Puh...
Den lilla skimmeln har fått nytt liv, då vi flyttat undan den svarta bitchen till egen hage. Vi förväntade oss att hon skulle bli ledsen och kanske komma tilll sans och sluta mobba Piggelin. Men inte då... Hon njuter av lyxen att ha egen "Kuppe" och slippa dela maten med någon annan. Vad säger man? Men Piggelin har nu nöjd och något förvånad blivit upphöjd till att ingå i flocken, inte gå ett steg bakom. Hon och Tösen delar nu hö och myser ihop.
Sedan har hon börjat växa. På två veckor har hon breddat ryggen, då musklerna under sadeln sväller. De har inte fått plats tidigare. Så vår något bekväma ökenkärra har plötsligt blivit speedig. Inte för att hon blir svettig, där går gränsen men hon vill gärna springa och känna hur skönt det är med en sadel som passar.
Efter tre veckors "karantän" från ridklubben och möte med andra hästar så njuter hon av varje sekund hon får vara där och träna. Fast även om träningen är rolig så tror jag att det är gruppen hon längtar efter. Hon har fått sin plats i gänget, och ställer lydigt upp med de andra och väntar på sin tur eller tar en tupplur medans Sandra får instruktioner.
Så idag var det dags för revansch. Sist Sandra och Piggelin skulle vara med på US hopptävling, slutade det på lasarettet i Falun för Sandra, och ingen rosett med hem. Men nu så...
Det började med att vi körde fram transporten. Då gnäggade Tösen högt och travde fram och tillbaka längs staketet. När hon fick syn på Robin som var ute, gnäggade hon gång på gång. Hallååå... jag står ju här! Vart ska vi åka? Glöm inte mig. När det var dags och ta in Piggelin tog det stopp. Tösen klurade raskt ut att det var något lurt (eller surt) på gång. Hon föste Pigge framför sig och parerade listigt emellan oss för att vi inte skulle komma åt henne. Efter en oändlighet av krånglande fick vi ta in alla hästarna, för att sedan kunna lasta Piggelin. Om blickar kunde döda vore jag död, begraven eller mumifierad. Jag ligger riktigt dåligt till just nu hos Tösen... Copy däremot skiter fullständigt i om den lilla gråa försvinner för stunden eller för gott. Mer mat att slippa dela.
Det var en sk. Pay ´n Jump, träningstävling i lite lugnare tempo. I deras grupp var det fyra ekipage som red fram tillsammans och stannade sedan kvar i ridhuset och hoppade banan en i taget. Pigge spanade in de första två, och när det sedan var hennes tur taxade hon in vägen rätt över alla sex hinder och passerade coolt mållinjen. Därefter blev det tvärstopp...
innan Sandra hann reagera tvärnitade hon och svängde vant in bredvid puddingen Ringo, och ställde upp. Klar!
Pustade ut och somnade på en sekund.
Den lilla ponnyn hade spanat in banan och kollade att Sandra styrde rätt, sedan visste hon exakt var mållinjen var och att hon gjort vad hon skulle.
Kan man ha en bättre ponny?
Vem som sken mest när det var dags för att ta emot rosetten, får ni lista ut själva. Den ena strålade som solen, den andra mallade upp sig och kråmade sig så jag nästan fick skämmas. (Möjligen lite extra för att den lilla stilige Rocket såg på. )Globen nästa.
Själv var jag bara glad att vi kom helskinnade hem, utan älgkrock, uppför sliriga vägar och lyckades backa in någorlunda rätt på den mörka gårdsplanen. Kostade bara en sömnlös natt och en tömd mage samt ångest som räcker för en vecka.
Snälla Tösen kan du inte springa in en liten B-kortsbuss till oss?
Och så äntligen har vi fått tag på nya sadlar... efter oändliga turer med olika modeller, leverantörer, provning av begagnade m.m så har vi nu köpt en alldeles ny fin dressyr sadel till Tösen, och en begagnad lyxmodell till Piggelin.
Tösen tycker inte att det var nödvändigt att byta till Pigge, utan visar sitt missnöje tydligt genom att försöka bita i Pigges sadel så fort hon får chansen. Sin egen däremot luktar hon nöjt på.
Så nu rider vi igen! Eller... Tösen springer och jag klamrar mig krampaktigt fast. Det är som om några veckors vila måste tas igen genom att rida passen snabbare. Till på råga på allt så ska de toppas med några saltomortaler där jag förväntas hänga med upp i luften och sitta kvar medan bakbenen lyfter resten av kroppen i framstupa läge och så ska det kickas. Gärna ett liten indian tjut också innan hon sätter fart framåt igen.
Både jag Tösen höll andan medan jag lade på den nya sadeln. När jag spände gjorden väntade vi båda på att den där olustkänslan skulle komma, men ingenting hände. Bara att släppa ut luften igen och vara nöjd. Den ligger som den ska och klämmer inte! Puh...
Den lilla skimmeln har fått nytt liv, då vi flyttat undan den svarta bitchen till egen hage. Vi förväntade oss att hon skulle bli ledsen och kanske komma tilll sans och sluta mobba Piggelin. Men inte då... Hon njuter av lyxen att ha egen "Kuppe" och slippa dela maten med någon annan. Vad säger man? Men Piggelin har nu nöjd och något förvånad blivit upphöjd till att ingå i flocken, inte gå ett steg bakom. Hon och Tösen delar nu hö och myser ihop.
Sedan har hon börjat växa. På två veckor har hon breddat ryggen, då musklerna under sadeln sväller. De har inte fått plats tidigare. Så vår något bekväma ökenkärra har plötsligt blivit speedig. Inte för att hon blir svettig, där går gränsen men hon vill gärna springa och känna hur skönt det är med en sadel som passar.
Efter tre veckors "karantän" från ridklubben och möte med andra hästar så njuter hon av varje sekund hon får vara där och träna. Fast även om träningen är rolig så tror jag att det är gruppen hon längtar efter. Hon har fått sin plats i gänget, och ställer lydigt upp med de andra och väntar på sin tur eller tar en tupplur medans Sandra får instruktioner.
Så idag var det dags för revansch. Sist Sandra och Piggelin skulle vara med på US hopptävling, slutade det på lasarettet i Falun för Sandra, och ingen rosett med hem. Men nu så...
Det började med att vi körde fram transporten. Då gnäggade Tösen högt och travde fram och tillbaka längs staketet. När hon fick syn på Robin som var ute, gnäggade hon gång på gång. Hallååå... jag står ju här! Vart ska vi åka? Glöm inte mig. När det var dags och ta in Piggelin tog det stopp. Tösen klurade raskt ut att det var något lurt (eller surt) på gång. Hon föste Pigge framför sig och parerade listigt emellan oss för att vi inte skulle komma åt henne. Efter en oändlighet av krånglande fick vi ta in alla hästarna, för att sedan kunna lasta Piggelin. Om blickar kunde döda vore jag död, begraven eller mumifierad. Jag ligger riktigt dåligt till just nu hos Tösen... Copy däremot skiter fullständigt i om den lilla gråa försvinner för stunden eller för gott. Mer mat att slippa dela.
Det var en sk. Pay ´n Jump, träningstävling i lite lugnare tempo. I deras grupp var det fyra ekipage som red fram tillsammans och stannade sedan kvar i ridhuset och hoppade banan en i taget. Pigge spanade in de första två, och när det sedan var hennes tur taxade hon in vägen rätt över alla sex hinder och passerade coolt mållinjen. Därefter blev det tvärstopp...
innan Sandra hann reagera tvärnitade hon och svängde vant in bredvid puddingen Ringo, och ställde upp. Klar!
Pustade ut och somnade på en sekund.
Den lilla ponnyn hade spanat in banan och kollade att Sandra styrde rätt, sedan visste hon exakt var mållinjen var och att hon gjort vad hon skulle.
Kan man ha en bättre ponny?
Vem som sken mest när det var dags för att ta emot rosetten, får ni lista ut själva. Den ena strålade som solen, den andra mallade upp sig och kråmade sig så jag nästan fick skämmas. (Möjligen lite extra för att den lilla stilige Rocket såg på. )Globen nästa.
Själv var jag bara glad att vi kom helskinnade hem, utan älgkrock, uppför sliriga vägar och lyckades backa in någorlunda rätt på den mörka gårdsplanen. Kostade bara en sömnlös natt och en tömd mage samt ångest som räcker för en vecka.
Snälla Tösen kan du inte springa in en liten B-kortsbuss till oss?
