Idag har vi flyttat om hästarna. Lite ombyte förnöjer... Det har varit neråt -22 och vi vill inte att några hästar ska behöva vara ute på nätterna i den kylan. Så Pigge har flyttat in i Copys "gamla hus", uteboxen. Spännande tyckte hon och bäst är ju att ingen hotar att ta hennes mat, när man har egen "kuppe".

Så därför har vi nu också låtit Elite och Pigge gå i vinterhagen och Maya,Kellie och Tösen flyttat ner i beteshagen med lösdriften. Tösen har ju aldrig varit i lösdriften förut, och blev alldeles till sig av spänning. Hon blåste upps ig och rusade in och ut och bockade runt. Efter någon timme så lugnade hon ner sig dock. Vi såg att hon ibland nyfiket var in och nosade runt och tittade ut genom alla gluggar...

Men vad vi inte hade väntat oss var att Tösen klurat ut vad husse byggt åt henne. Ett alldeles eget utedass!!! Hon har nämligen hela dagen gått in i huset och gjort sina behov. Och som Tösen gör, gör också Maya... fanns inte en hög i snön i hagen, men en hel kärra att ta ut i huset!



Kan man annat en älska en sådan pudding?

/Mia

Bor man granne med fritidsbönder så är det ingen vilodag. Då ska helgen användas till att skörda sina egenodlade produkter, för att fylla på i skafferiet och i frysboxar. Och den här årstiden förstår ni ju att det inte är grönsakslandet som står på tur.

Tösen är inget förtjust alls i denna del av bondelivet. Skulle nog hellre bott i stan idag. Jag vet inte varför just hon reagerar som hon gör, men jag misstänker att hon hör djuren. Hon står i långa perioder och bara stirrar upp mot grannen, och ingen tillåts att gå upp utan ska vara i den andra delen av hagen idag. Duktiga tjej... Idag har hon och Maya fått sällskap av Elite, och allt har gått bra. Det är ljust ute, hårt och kallt men lite vitt. Så hon är pigg och glad men väldigt observant på vad som händer. Först när Maya själv ville hälsa på Elite tilläts hon gå nära.

Maya är nog den mest intelligenta häst jag mött. Det är ju inte så förvånande med tanke på hennes arv, men så fascinerande. Hon är trots sin ålder så vuxen. Maya bryr sig inte om pikar. Om någon insunerar något tillexempel genom att vända rumpan till eller sänka huvudet låtsas hon som om hon inte ser. För det är ju så onödigt. Är det däremot allvarligt menat så är hon inte dumdristig alls, utan inser allvaret.

Det märktes redan för några veckor sedan när hela flocken gick tillsammans. Då det var dags för ingång knuffades de andra ( även mamma) undan längst bak för att Elite och Tösen skulle stå först. Men Maya visste ju att hon skulle bli hämtad först och då borde det väl vara enklare att stå längst fram då? Hon låtsades inte om de andras insunationer alls... Precis likadant idag. Hon är inte det minsta rädd för Elite, och tycks tycka att allt är i sin ordning.
Undrar om det är för att hon har haft en mycket speciell mor, som hon är så tolerant och trygg. Copy var ju mycket speciell i sitt humör minst sagt, det var ju badkarets fel när det regnade ute tillexempel och då skulle det ju backas in där och sparkas lite och så skulle det huggas lite i luften osv. Maya måste ju ha lärt sig att hon inte menade något med det, utan att alla är vi olika. För Copy älskade henne, och vi älskade Copy ändå.

Det blev en liten löptävling i hagen nyss, full galopp försten ner till grinden... Jadå Tösen först men sedan borde ju Elite ha kommit, men inte då... Lilla fjärils lätta Maya har nog smygtränat med Piggelin i somras för hon galopperade om Elite med svansen som en arab och flög över stock och sten, tur inte Malin Baryard stod och tjuvkikade i buskarna för då skulle det väl bli en match om vad hon egentligen ska bli när hon blir stor.´, vår lilla Mystica.

Detta gillades nu inte av Elite att bli omsprungen av en liten räka, men det brydde sig inte Maya om... När Elite blev sur så vände sig bara Maya om, bet lite lekfullt i hennes täcke och så blev det lite bus och det hela var glömt. Men matte glömmer inte... Elite har väldigt långa ben, och det går inte sakta... Maya är 7 månader och springer fortare!! Tyvärr i fel gångart då men det är ju bara petitesser...

I den andra hagen har vi dock bytt bort hästarna mot två sengångare. Lustigt nog verkar de trivas bra med utelivet men inte med varandra. De äter och sover och hänger. Men inte med varandra utan i varsin ringhörna. Jag är inte så förtjust i slöa hästar utan vill att de ska busa och ha kul. Är som om kemin inte riktigt stämmer mellan dem. Men när jag då tänkte att de skulle få komma in i stallet och sova lite fick jag mer eller mindre bogsera dem. De ville vara ute!

Så jag funderar på ett litet ambulerande "uteliggarschema". Kanske två nätter ute och en inne? Turas om... så får de lite annat sällskap också. Och den som står inne kan ju gå med det andra gänget, så får Maya träffa alla.
Vi får se...

Idag står lite tömkörning på schemat med Piggelin med siktet inställt på dressyr. Elite blev lite avundsjuk igår, men hon hade inte klarat av underlaget att gå på. Grannen på 80+ hade promenerat om henne...

Nu är det dags för att göra en brasa, fick just en utskällning och sedan kommer Sandras tjejgäng på övernattningsbesök igen... Tur att vi duger till något, när ingen annan vill ha fyra tjejer att bädda åt.

Ha det/Mia

Det är så det känns när man glider fram bakom lilla fina Piggelin. Idag var vår första "egna" tur, och vi mötte både "insekten" dvs. Sandras skolbuss i backen, ( den ser ut som en jättestor vit skalbagge med "antenner") och blev sedan omkörd bakifrån också. Men hon viftade inte på ett öra. Helt koncentrerad på sin uppgift. Sedan har vi också patron II, han som tror att han äger gamla riksväg 80 nedanför oss. Han har själv städat upp längst den och avverkat buskar osv. vilket vi tackar för, men han använder den nu för att patrullera sina ägor med bil. Påminner om Misse. Nu är den ju inte riktigt menad att köra på längre, så det är lite halt och trångt. Och som den otroligt bufflige och osympatiska människa han är, så skulle han ju om oss mitt i backen där det ligger virke uppallrat. Vad besviken han blev när varken jag eller Pigge tittade på honom. Han har annars satt i system att försöka skrämma henne så mycket han kan, särskilt när Sandra ridit, troligen i syfte att slippa oss.

Men som sagt, Rolls Royce... man glider liksom fram. Det är inte farten som är viktig utan att man färdas med elegans. Lite taggad blev hon av att trava förbi grannarna, men fullt styrbar och lite mer på tårna blir hon ju så vacker. Komforten med klubbens lånade vagn är väl inte den bästa, då jag just nu inte kan sträcka på mig utan ser ut som en liten krum gumma. Men om någon undrar vad jag önskar mig i julkapp, så skulle det vara en elegant liten lagom vagn till mig och Piggelin...



Jag kan ju definitivt se oss glida fram som ett elegant ekipage här i byn, i väntan på bättre tider...




Och första dagen har fungerat otroligt bra i hagen. Elite var glad och lugn och har myst med Kellie och varit snäll mot Piggelin. Kellie verkar trivas och Pigge och jag fick en stund för oss själva.

Mia

Kellie har varit lite hängig på sistone. Jag tror att det är för varmt inne på nätterna åt henne. Så nu stod jag i valet och kvalet att klippa henne.

Därför gjorde vi en litet test här före. Elite fick stanna inne i natt, och Kellie fick vara ute med Pigge. Det där är ju lite intressant. För då blir det ombytta roller. Nu är det ju Piige som blir den dominanta istället för den kuvade. Men vis av hur det blir... så bestämde jag mig för att göra lösdriften till en "frizon". Ingen mat ska serveras där. Då blir det som med hundar eller katter, som bevakar köket, både diskbänken och bordet. Inget annat djur får komma nära. Så jag släpade istället in våra foderbord med pallkragar i hagen, på lagom avstånd från varandra. Har delat de två vi hade i fyra. Räcker ju med en krage per pall. Så de fick varsin pall ute med hö, samt en tredje hög, som alltid ska finnas. En mer än antalet hästar. Sedan fick ponnyerna sin hink med kraftfoder stående i bordet. Och inget tjafs. För Kellie hinner äta upp före Pigge, och vågar inte göra anspråk på hennes mat. Och jag hinner hämta Kellies hink innan Pigge ska ha den, för hon äter ju först upp varje smula av sin egen.

Och det där är lite kul.. för Elite skulle ju springa emellan, och tappade på så vis ut en massa mat. Det skulle aldrig Pigge göra. Inget går till spillo. Där märks skillnaden på unghäst och erfaren häst. Likaså har ju aldrig Elite vågat ligga ner ute. Och Pigge törs inte ligga om inte Elite ligger ner, eftersom hon hela tiden måste kunna flytta sig.
Men inatt sov Pigge i huset och Kellie stod vakt i dörren. Redan nu till frukost var Kellie mer kavat och talade om för Pigge att du behöver inte bråka! Har du ätit upp din mat kan du gå till den tredje högen. Trots attacker flyttade sig Kellie inte från sitt bord. Bra!

Kellie rullar sig också direkt efter maten, och gärna inne i huset. Ett bra tecken på att hon trivs, trots att Pigge ignorerar henne. Blir spännande att se hur det går då jag släpper ut Elite om en stund till dem. Hon får gå där på dagarna så länge. Kanske kan de turas om. Klart är dock att inte Elite ska stå bredvid lilla Maya i allafall.
 Maya och Tösen har det så skönt, och det syns att Tösen uppskattar Mayas blåblodiga sätt att föra sig. Hon rör sig med grace,tuggar lugnt, slår aldrig i väggen och tuggar ur munnen först, sedan dricker, sedan tuggar. Det är så kul att studera!
 Tösen själv slafsar och spiller men hon hatar verkligen när andra gör det. Elite som kommer från ett stort stall hets äter, slår i väggarna och krafsar och far runt. Påverkad av "flocken" som kan vilja ha hennes mat. Maya har aldrig upplevt det, men tittar förvånat på Elite. Så tittar hon på Tösen och ser ut att skaka på huvudet. Där ser man verkligen skillnaden på en unghäst och en äldre. Så det är ju helt klart vad vi inte vill att Maya ska ta efter. Hoppas bara att Elite kan lugna sig lite genom att ha en egen hörna i stallet, så hon minskar hetsen.

Apropå hästars beteende och människors. Imorse när jag hade hämtat Kellies hink var allt lugnt. Sedan när jag hämtade Pigges kom Kellie i full fart med öronen bakåt och gjorde ett rejält försök att preja upp mig i väggen för att komma åt Pigges hink innan jag hann ta ut den. Var har jag varit med om det förut? Men som sagt då man inte ens tappar balansen och istället kan ta den lilla varelsen i luggen utan att flytta sig, och fråga om hon är alldeles galen så blir det hela på ett annat sätt. Hennes uppförande är inte bättre än Elites, men eftersom hon inte kan skada mig, så är jag inte heller rädd. Då accepterar hon genast min ställning, min ville ändå göra ett försök.

Likadant med Piggelin. Men där räckte det med en blick, så var det hela avstyrt. Så problemet ligger egentligen inte hos hästen, utan hos människan. Men lite självbevarelsedrift har man ju, som sagt.

Somliga har det tydligen lite för bra, 28 grader och sol, och 5 timmar på stranden. Måste ha varit en väldigt tuff tennismatch, för jag kan inte minnas att min man klarat mer än en timme på stranden. Undrar vem som vann?


Men, jag klagar inte! För nu är det dags för dagens mysstund i stallet... Och igår fick jag äntligen kläm på den krånglande kranen och kunde fylla på hästarnas vattenkar, så idag slipper jag bära hinkar!

Ha det! / Mia
 Ps. kan någon komma och hämta katten? Hon klagar på allt jag gör!! Katter ska jama, inte BRÖLA!

 

Mina små älsklingar. Eftersom det är lite annorlunda för hästarna att jag är hemma på dagtid, och inte Hasse så blir det ju på ett annat sätt. Även om vi är väldigt strikta med rutiner. Men hästar är ju som barn. De respekterar inte alla, hur som helst. Elite har ju som sagt haft sina funderingar på den där tvåbente med långt hår, om hon verkligen håller måttet. Så vi har haft det lite tufft, med respekten och tilliten till varandra. Men när man måste, så får man kämpa. För ingen annan finns ju där. Så när hon tar över har jag fått vara smartare än hon, då hon annars vänder rumpan mot mig och sparkar, om jag rättar henne. Så därför har hon helt enkelt inte fått något kraftfoder ute, utan får komma in i boxen där jag kan hantera henne på ett helt annat sätt. På så vis blir hon i beroende ställning till mig.
Gick ju jätte bra i några dagar. Nu har hon kommit på att hon kan ge igen, genom att straffa Piggelin. Får hon inget krafftfoder ute, ska hon ha allt hö. Hon har lyckats skrämma upp Piggelin så pass, att Pigge inte törs gå bakom henne, eller bli instängd. Därför har hon nu lärt sig att ta Pigges högar som ligger utanför vid väggen, stå med sin gigantiska stora,långa kropp så att hon bevakar båda ingångarna till lösdriften. Pigge blir då utan mat. Så jag fick lägga in en hög till, lite längre bort. Då tog hon den också... Men Pigge fick då en stund chansen att smita in och äta i huset, men på helspänn.
Dessa hästar... när Hasse var hemma behövdes det inte så mycket mer än en blick från honom, så gick hon till "sin" hög.
Då är Tösen desto bättre. Hon har kommit på att allt hon gör , ska också Maya göra. Maya ser allt. Missar ingenting. Så igår när vi väntade på vetrinären så tyckte Tösen det blev lite långtråkigt. Så då tog hon en tugga på  väggen. Och då gör Maya samma sak. Inte så bra, men det kom Tösen på själv, och skämdes.... Idag däremot skulle hon visa hur tillgiven hon är,så då skulle matte tvättas rent bakom öronen och i håret. Medan jag bostar henne så  tar hon sin långa tunga och pussar där hon kommer åt. Bäst är det ju då när matte sitter på huk för att borsta benen. Då kan man sticka ner hela tungan under mattes fleecetröja i nacken....
Vilken annan häst gör så? Kan ju tro att det är en hund man har...
Men Maya har sett... så när det är hennes tur så ska hon också pussa på matte. Fast det är bra krångligt att få styrsel på den där lilla tungan... så det fick sluta med en stor överläpp istället och lite massage i mattes hårbotten istället. Dock gick det ju lättare att pussa på handen, för det såg hon ju också hur Tösen gjorde. Med stor koncentration och glittrande ögon slickade hon på min hand. Lilla pyret...

Sedan samma procedur varje dag. Först borsta, sedan på med täcken och sedan gå ut i tur och ordning. Och på samma vis som Tösen möter Maya vid grinden ska Maya möta Kellie. Fast det är inte lika uppskattat. Kellie tycker fortfarande att Maya är minst, och ska behandla henne med respekt. Så hon är tuff men inte elak mot henne. Och hon hittar i hagen själv! Minsann.

Vetrinären var på besök och vaccinerade lilla prinsessan som inte sa ett ljud. Inte heller reagerar hon det minsta på vaccinet. Skönt!

Tösen är vetrinären lite orolig för, så hon vill att vi bokar en tid på djursjukhuset Strömsholm, för en grundligare syntest. Hon är ju alldeles för ung för att drabbas av ålder relaterad nedsatthet. Och hon tror mycket väl att det kan förklara hennes osäkerhet på banan. Så det får bli nästa fundering när vi ska ta oss till Strömsholm. Men en sån fin häst måste vi vara rädda om, och göra vad vi kan för att hon ska kunna fungera både till tävling eller avel.. det är ju skönt att höra ibland.

Ha det! /Mia

Och det är becksvart ute. Ingen sol, noll-gradigt och snorhalt. Jag har idag rensat upp i hagen, och städat bort lite grenar och hästarnas löshoppningshinder för att göra det lite lättare för Tösen. Hon verkar ha det jobbigare än någonsin med höstmörkret och sitt mörkerseende. Vill ogärna lämna den släta gräsytan för att gå in i skogen med risk för att snubbla.

Idag gjorde Tösen och jag upp att hon skulle få komma in tidigare och att jag skulle tända utebelysningen när det blev mörkt, en stund före ingång. Den lyser inte så långt men en bit in vid ingången. Det spöregnade hela eftermiddagen men hon envisades med att stå kvar på ängen utan skydd medan Kellie gjorde små tappra försök att leda "truppen" i lä. Jag tände när jag gick ut vid fyratiden på eftermiddagen och "väckte" Pigge och Elite som sovit gott i nyspånade boxar, för att gå ut i sin lösdrift. De har blivit mästare på att hålla sig torra, visserligen med bra regntäta täcken, men också att gå in i huset och i skogen. Men Elite har behov av att komma in och ligga ner, troligen för att hon fortfarande växer! Idag konstaterade jag att hennes manke är högre än jag är lång... alltså bör hon vara runt 166-167 cm just nu... De fick några timmar med lamporna släckta och snarkade båda två när jag kom ner för middag!

När jag var klar med fodring, utsläpp och mockning det sk. eftermiddagspasset så gick jag upp för att hämta Maya, Kellie och Tösen. Till min stora lycka stod de vid grinden! Maya sovandes med huvudet i Tösens mage, och Kellie som en förpatrull längst fram. Hur kan en så liten häst se ut som hon vore en jätte stor staty? Som om hon ville säga: "Titta matte jag fixade ner oss i mörkret!" Sedan fick jag mig en knuff av mulen i magen, i sedvanlig ordning så man nästan ramlar omkull.

Bättre kompis kan man inte ha än henne. Hon tar verkligen ansvar för alla som behöver, och Tösen litar på henne. På så vis kan hon ändå leda flocken och vara en trygghet för Maya, för Kellie bara hjälper till, utmanar aldrig hennes auktoritet. Det var så tydligt att Elite gjorde det innan vi delade dem, och Tösen som normalt skulle tagit en fajt om det behövdes, drog sig undan. Hon litar inte riktigt på sin förmåga längre, och det tror vi har med den hastigt försämrade synen att göra. Hon har ju alltid varit närsynt men inte så att det varit någon risk tidigare. Nu verkar det hastigt ha försämrats. Vetrinären kommer på onsdag, så vi hoppas kunna få något svar.

Maya ska också ha sin andra vaccinationsspruta och jag skäms när jag tänker på hur tapper hon var sist, och hur jag fegat för att ta min svininfluensa vaccination! Usch, vill inte!!! gör ont!!!

Vi hade en riktig mysstund i stallet och Tösen är lite av en supervisor som noggrannt bevakar varje steg jag tar, och varje borsttag på Maya. Inte kanske bara för att hon numera är hennes "mamma" utan också för att det inte ska bli för mycket gullande. Det är liksom lite lätt att gulla med Maya, för hon är en sådan kelgris med sina tindrande ögon som kommer och lägger huvudet i famnen och ska bli kliad och borstad. Men Tösen påminner där lite om en grannpojke som var eftermiddagsbarn hos oss ibland. Daniel har jag för mig. När han och hans syster Katarina var hem till oss efter skolan och vi skulle äta glass så krävde han att mamma skulle dela med linjal! Ändå kunde han inte slappna av och njuta för någon annans portion såg ju ändå större ut. Precis så är det med Tösen. Ett borsttag för mycket och jag får onda ögat eller så börjar hon tixa. Spela med läpparna,väva eller dra med mulen mot gallret så det sjunger i spjälorna. Ändå är det viktigt att vi tar hand om Maya, hon ser helt nöjd ut med det.
Vi får också komma ihåg varje dag att sätta på säkerhetsremmen, då hon annars öppnar sin dörr eller Mayas. Imorse hade jag tagit av den men inte öppnat ännu, men det gjorde Tösen så glatt när jag kom med maten. Jag hann inte ens sätta ner hinkarna förens hon hade öppnat genom att trycka ner handdtaget och putta upp dörren. Vad ska man säga?

Men det är så skönt att få vara hemma och ta hand om dem i lugn och ro, och veta att min älskade man har det varmt och skönt på Teneriffa. Det är han värd, och även om jag gärna gjort honom sällskap så hade jag antagligen blivit rastlös och räknat timmarna till jag fick komma hem till hästarna igen!

Kram/Mia.

Även om det alltid är tungt att förlora en vän. Märkligt är att man vaknar på morgonen och just då för en sekund känns allt som vanligt, tills insikten om vad som hänt i veckan slår till. Då kommer ångesten, saknaden och känslan av att livet är ohyggligt orättvist.

Men jag har ju blivit proffs på att efter sexton års träning att sluta känna efter då det gör för ont. Andas, förträng och fokusera på något annat. Det är något man som "skillsmässo" förälder blir duktig på om man vill överleva saknaden av att få vara nära sina barn. Jag är ju av den uppfattningen att barnen inte ska slitas eller dras i, eller ska behöva känna skuld för att en förälder alltid är ensam. Det är ju inte deras val! Jag tror inte heller på den teori som många barnpsykologer uttalar, att det näst bästa alternativet för barnen är växelvis boende, varannan vecka. Hur skulle vi vuxna kunna vara normala på jobbet och med vår omgivning, om vi alltid levde i en kappsäck? varannan vecka leva efter andra regler och normer, och den yttre påverkan vi får genom våra närmaste?

Jag önskar så att man kunde leva dörr i dörr med varandra trots skilsmässor och nya partners... att vi alla på jorden kunde vara en enda stor lycklig familj. Men så är inte livet i verkligheten. Men min största kärlek jag har kunnat ge mina barn, är deras frihet. Att inte behöva känna skuld. Kanske undrar de istället om jag inte tycker de är viktiga, men jag hoppas och tror att de vet att de är det. Det allra finaste jag har. Mina tre underbara men så helt olika individer... och det är just de som gör de så unika. Ingen är den andra lik, alla törs vara sig själva. Och kanske är det just det som trots allt gör dem lika.

Därför blir jag lite förrvirrad när alla ni underbara vänner och släktingar frågar hur jag mår med tanke på förlusten av Copy. Tack! Tack för att ni bryr er om... Jag saknar mitt hjärta så jag håller på att kvävas. Men bara när jag tillåter mig tänka..

Copy drabbades för några år sedan av ett elakt virus, som inte gick att behandla, trots upprepade försök. Viruset gav henne en förkylning med hög feber och rinnsnuva och hosta. Den retade upp slemhinnorna i halsen och hennes andningsvägar. Repade och förstörde sk. kronisk bronkit. Copy utvecklade dessutom dammallergi och behövde vistas ute, men tålde inte att bli blöt eller kall. Vi har kämpat så gott vi kunnat, med specialbyggt utestall, täcken för tusenlappar, tak i hagen och mycket mera. Special foder, alger , vitlök, aloe vera och mycket, mycket mer. Det går till en viss gräns, men det slår tillbaka kraftigare med åren. Förra året trodde vi vi skulle mista henne under dräktigheten men hon klarade sig som ett under och repade sig. Kanske det var just dräktighetens hormoner som hjälpte henne. Vi bestämde oss redan då att Copy aldrig mer skulle behöva kämpa så hårt eller lida i onödan.
Vi var därför så beredda man kan bli, då det slog till igen... Men lik förbaskat gör det så ont!

Men vis av erfarenheter kan man bli. Vi har föreberett Maya så väl vi kan, att leva utan sin mamma. Vi köpte ju ett underbart föl förra året, som vi inte kunde behålla. Detta för att hon inte var avvänjd från sin mamma på rätt sätt. Naiva som vi var trodde vi att en erfaren uppfödare verkligen skulle göra det på rätt sätt. Hade vi vetat vad vi nu vet så hade vi lånat med oss stoet hem, för att göra avvänjningen här, så att fölet redan var trygg på den plats hon skulle vistas, direkt efter separationen. Eller krävt att hon skulle varit helt avskild oh fått hämta henne senare under våren. Men så var inte fallet... något som slutade i katastrof då hon sprang runt och försökte "tutta" på de andra stona, fick panik och ville fly ur hagen. Och våra änglar gick inte att känna igen. Hästar kan bli otroligt elaka när någon avviker i sitt beteende.

Tack och lov har nu Tösen visat sig från den allra bästa sidan. Vi har delat hästarna i två. Elite som blivit lite väl utmanande om ledarrollen går nu med Piggelin, och Pigge har fått en större status då hon slipper bli femte hjulet under vagnen.
Och Tösen har tagit på sig uppfostrar rollen av lilla Maya. Hon står i boxen bredvid, där Mayas mamma stod veckorna innan separationen. Hon kommer ner till grinden och hämtar Maya när vi släpper ut henne i hagen, och finns vid hennes sida.... vakar och fostrar och tröstar.

Underbara Tösen! Lilla Kellie finns med förstås vid sidan och hjälper till.

Och så har vi Misse förstås.... Hon är också nere i stallet och tittar till om hon inte ligger och myser på sin nya matta. Tack Gunilla! Jag hann knappt lägga ner den framför braskaminen då katten slänger sig med en duns på den... och där ligger hon. På rygg med tassarna i vädret, på mage, som en boll eller bara tvättar sig.

För somliga går livet vidare i allafall... bara brasan är tänd, hallå kan man få lite service här?




Tänd ett ljus i mörkret för vår Copy!

Betar nu på de evigt gröna ängarna, långt bort från sin elaka sjukdom.
Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan, den vackraste och mest egensinniga häst världen någonsin skådat.
Det kommer aldrig finnas någon mer drottning som du... men den vackraste kronprinsessa har du lämnat efter dig till oss att älska och ta hand om.

Vila i frid!

Matte & husse