Predda var fantastiskt fin igår. Han startade med nummer 7, dock struken nummer 6 så han kom ner ett spår bakom bilen. Tre hästar snabba ut, däribland Predda. Det är i princip riktigt svårt på Rättvik att ha spår 6-8. 

Tyvärr släppte inte 3:an fram Predda i dödens, utan han blev hängande i tredje spår, som är riktigt löst underlag och i övrigt hård undertill. Kladdig i stallkurvan och det blir tungt. Han fick senare backa sist, då tempot var högt först 500. Han gick sen en riktigt, riktigt fin långsida men tappade tempo på sista kortsidan pga framförvarande häst och tog sen inte i efter det. Det tog väl i och kändes lönlöst för honom. Men han var långt ifrån trött efteråt. Men väldigt nöjd med sig själv? Hm. Dock tror jag att vi får inse att hans svaghet är brist på speed. Och naturligtvis så ledsnar en rutinerad häst om han måste växla tempo en tredje gång i ytterspår. 

 

Hasse värmde själv och han säger att han aldrig känts smidigare, och den nya balansen med tre Holgersson skor, och en tjockare travsko på vänster bak gjorde susen. Även kusken tyckte han var rak och fin och tror han skulle behöva ett invändigt lopp i rygg eller spets för att bli lite kaxigare. Och det stämmer nog väldigt bra; för i Eskilstuna gick han rygg ledaren hela vägen i mål och var riktigt framåt, dock tröttnade ju ledaren sista 20 m. 

 

Så lite tur hade inte suttit ivägen. Och vi får väl också konstatera att hästen har nog ingen riktig vinnarskalle, utan gått med på ren talang tidigare, för fart har han. Och glad är han. 

 

Jag är nog den gladaste förloraren, men jag skäms inte för min häst. Jag är inte ens besviken. Bara ledsen för de som inte ser hur fin han är, utan bara läser raden. Men sånt är ju spelet. 

Och att sela ut en häst med vanligt tredelat ridbett, inget tungband, ingen check, inga krusiduller. Det känns rent och fräscht och ärligt. Och han är absolut toppenfin i munnen och har inget trix för sig.