Ja, den här veckan rullar vi igen...

Efter en härlig sommarvila så är vi åter till verkligheten igen. Hästarna är installade på nätterna, men än finns det gott om bete, då vi skiftat hagar, och det hinner växa upp igen. Nu är dom bara tre!

Piggelin är såld till familjen Tucker-Korsgren i Leksand, och lever Bullerby-liv. Sex flickor med egen ponny, och det är uteritter,träningar och även Yttermo-Cup. Det sist nämnda en egen liten bytävling bland stallgänget, och Piggelin som ännu inte riktigt är i form, fick vara med en runda på låg höjd. Och då fick Klara för första gången känna på extra växeln, om man säger så. Redan när hon klädde på sig kavaj och vita ridbyxor hade Piggelin spetsat öronen och fått något drömskt i blicken. Och den ganska loja ponnyn hade gasat runt, men efter ett par hinder hade Klara hittat handbromsen och kunde styra runt henne felfritt.
Och visst har de funnit varann! Vi var dit och hälsade på, och det strålade om ponnyn. Lite kommentarer givetvis från andra om att hon kan se sur ut, men inget som bekommer familjen det minsta. De är så nöjda med sin Piggelin. Hon tyckte om att vi kom, men blev inte ledsen när vi åkte utan henne. Lugn, harmonisk och omtyckt av de andra hästarna. Känns så härligt!

Tösen var iväg till Lassols Gård igår på dräktighetskontroll, 60 dagars. Och allt såg så bra ut! Glada är vi också att den stolta fadern Aldermarin (även om han inte vet ett skvatt om det) gör sin bästa säsong på tävlingsbanan någonsin. Han vann på V75 ett storlopp på Bollnäs, och slog självaste Hallsta Lotus, som nu tagit över kronan från Järvsö Faks. H L är överlägsen i den högsta klassen, och stod på 20 meters tillägg i kortlopp, som är Aldermarins bästa distans, då han är startsnabb och speedig, men H L hann alltså inte dit.

I lördags så var han 2:a på SM efter just Hallsta Lotus som visade sig outstanding, men Aldermarin tog en snabb ledning, och kämpade ända till mål och gjorde ett kanonlopp. Med Tösens råstyrka och smidighet kan det nog bli en riktigt intressant avkomma, hoppas vi.


Idag var vi iväg med vår kära lilla Kellie, till vetrinärkliniken för tandkontroll och slipning. Stackars Kellie!
Hon hatar verkligen detta. Hon har sprutskräck, låg smärttröskel och tror att hon ska dö om hon har feber. Eftersom lilla kråkan har en benägenhet att strida till sista sekunden, och slänger sig handlöst pladask baklänges i cementgolvet, om hon lyckas, så var planen att droga ner henne med både smärtstillande och lugnande. Och se det gick! Hasse fick sitta på en "bar-pall" med hennes huvud i knäet och hålla henne, medan jag fick hålla rumpan för att hon inte skulle drutta omkull. Vetrinär Axelsson satt på knä med huvudlampa, slipar och rasp, för att fixa till tänderna. Det finns hästar som får något större kindtänder, och några få som får på tok för stora. Och så finns Kellie som hade fått sina gigantiskt stora. Hon kunde helt enkelt inte bita ihop. Jag låg ju på knä med en ficklampa i somras och kikade och såg monstren. Men det går helt enkelt inte att komma åt och känna, och inte helller rengöra de fickor hon har i tandköttet. Så nu blev det ordentligt gjort, och vi lär få åka dit minst en gång varje år. Suck!
Kellie släpade sig stödd på mig, till uppvakningsboxen och blev där stående vinglande med en alldeles kall, lila tunga hängandes utanför. Efter en och en halv timme var hon fortfarande inte kontaktbar, så vi ledde ut henne. När huvudet nådde gräsmattan, greppade hon reflexmässigt efter grässtrån, men bet sig själv löst i tungan. Men piggade på sig så att vi i sakta mak kunde lotsa hem henne i transporten. Hon klarade resan, men det var på håret utan att ramla.

Nu tror Kellie att den dumma vetrinären försökt ta livet av henne, och vi gjorde ett försök att släppa ut henne för att få henne lite piggare i friska luften, men hon rullade under tråden och ut på ängen "för att lägga sig och dö". Jag fick hämta hem henne in igen, på med filtar och täcken och radio som sällskap, och sova ut i boxen istället. Det har gått över 8 timmar nu!! Men det är så typiskt Kellie. Hon deppar och surar en hel vecka efter vaccination, och ibland tuppar hon nästan av när sprutsticket kommer. Det här var ett mkt större "ingrepp" och Tösen och Maya är nu i upplösningstillstånd över sin lilla kompis beteende.







Vi får verkligen hoppas att hon inte blir sjuk på riktigt, för då kommer hon aldrig krya på sig med den inställningen, stackars liten.
Hon har även ett bettfel, (eller tre faktiskt!)så vetrinären tyckte vi skulle köra bettlöst igen, eller med Hackamore som hon tidigare haft. Det sitter på nosryggen istället, för i munnen och det blir ett tryck som istället gör att hon blir styrbar.

Dax att kolla till henne igen!

Ha det! /Sjuksyster Mia



Äntligen är Misse hemma igen...

Jodå, jag såg henne gående i hästhagen, på väg till grannen. Först kände jag knappt igen henne alls, då pälsen blivit så mörk. Sandra säger att det är hennes "överlevnadspäls" för att klara alla väder, och kunna gömma sig bättre. Inte så dumt alls. Hon ville inte komma hem, men var väldigt tacksam när Hasse sprang ut till henne. Han bar hem henne, och hon satt i trappan och tittade på Isak en stund.
Hon får bo "tvångsomhändertagen" några dagar på övervåningen, och Isak på bottenvåningen, med grind för trappan. Då kan hon själv välja om hon vill ta kontakt eller inte. Men vi släpper inte ut henne, förens vi ser att hon vant sig vid honom.
Allt och alla som kommer i hennes närhet, ska hon stryka sig mot, för att doftmarkera. Hon jamar och kramas, buffas, och svansen pendlar hela tiden. Hon går och morrar emellanåt och är väldigt spänd och stressad. Och jättesur..... Och jätteglad. Stackars liten. Måste tyckt vi kastade ut henne för en "ny" kärlek, så nu gäller det att smöra på det bredaste man har.


 Ungefär som när Fredrik 2,5 år sa till mig på Löwenströmska sjukhusets BB, då han hälsade på mig och nyfödde Johnny, tillsammans med Jimmy: "Ja, ja mamma, men lämna tillbaks honom till doktorn nu, så kan vi åka hem."
Inte poppis alls, att dela sina föräldrar med någon liten plutt. Men då ryckte ju farfar ut, och köpte honom en trampbil (för 4-åringar)som tröst för att han skulle stå ut med den lilla. Det var i allafall kul med ratten, men inte lika kul som att åka med farfar till B & W och handla, och provsitta åk-gräsklipparna. Förövrigt lovade farfar att Fredde skulle få en sån om han lyckades klappa en giraff på huvudet. Och när vi var till kolmården sommaren efter, så gick vi förbi savannen, och då kom en giraff fram mot oss, där vi stod på en höjd, och sträckte fram sin långa tunga mot Fredrik och slickade på honom. Blev väldigt jobbigt när farfar skulle trassla sig ur det löftet, särskilt eftersom vi bodde i lägenhet med balkong, tre trappor upp utan hiss. Annars hade han bergis köpt en.

Resan tillbaks med Cherree gick bra, om än väldigt tårfyllt. Hon blev ganska ledsen, och vi också. Men hon blev också glad att träffa sin riktiga matte igen. Vi fick med oss en "special-korv" då vi berättat för Agnes om Isaks matvägran. Hon såg lite lurig ut, och jag förstår nu att hon har sina knep, efter alla års erfarenhet.

Isak blev som tokig när vi tinade en bit i micron, och doften spred sig i köket. NU äter han minsann...
Jag gissar på att köttet innehåller en massa saker som jag nog inte nämner vid namn. Hon måste skrattat gott, då hon vet att vi inte äter kött själva. Men vad gör man inte för sina djur, så säg.
Nu går vi i skift här hemma, för att hålla Misse och Isak sällskap, på respektive plan i huset. Upptäckte också ikväll att han är mörkrädd!! Först en mörkrädd häst, och nu en hund. Tur att elektrikern varit här och installerat el och skymningsrelä till de nya utelyktorna. Hasse har också beställt glas, och nu väntar vi bara på att smeden ska göra "hattarna" färdiga, så kan vi plugga i kontakten. Vi har köpt LED-lampor för att vara mer energisnåla, så nu hoppas vi på ett bra resultat.

Vi ska också installera rörelsesensor på stallet, i hopp om att hålla oönskade besökare borta därifrån. Kan bli lite stressat bara, om ninisarna tänker stanna på gården under höst och vinter. Kanske kan de få dela på Piggelins box, om hon inte kommer hem igen. Vi får  väl göra en "kanin-lucka" på stalldörren. "HARAR" säger Hasse strängt, när jag säger kaniner eller rabbisar. Men de påminner mig om de man ser på Gotland, och nu även i Stockholms City, på väg till tåg-centralen.

God natt! Fler bilder kommer snart.....

Hästar, hundar och harar....

Men ingen katt. Ja denna vecka har minst sagt varit omtumlande. Misse gick ut i onsdagskväll och vägrar komma hem. Men vi vet att hon är där ute i närheten, för på nätterna har hon sovit i "sin" stol på bron, och ätit av maten. Men eftersom det varit ett sånt herrans hundliv här, klandrar jag henne inte.
Isak som har varit läraktig och lite tillbakadragen har slängt sig rakt ut i puberteten......
Från att ha ätit bra, suttit kissande och svassat efter Cherree har han nu påbörjat sin resa till man.
Han lyfter på benet på alla tuvor och dungar, och vägrar plötsligt att äta. Han har börjat vakta reviret och både morrar och skäller när han hör ljud.
Husse och Johnny som kom i fredags får sig en utskällning så fort de reser på sig, och han bevakar dem noga. Detta är inget ovanligt bland unga hanhundar, men väldigt överraskande med just Isak. Och eftersom han bums måste fostras vänligt men bestämt så innebär detta MASSOR av jobb just  nu, och att han inte får vara lös. Vi är ju inte helt hundra på att han heller har träffat män förr.

Och ny chef i hushållet är jag! Cherree övergav Hasse nästan omedelbart och även om hon gärna kelar med både honom och Sandra, är det marken jag går på hon dyrkar. Som en skugga. Hon följer mig troget, och lyssnar. Om jag lämnar dem och går ut, men de andra är kvar inne, går hon in och lägger sig i sovrummet tills jag är tillbaka. Och om de går ut med henne, får de antingen bära henne, då hon "spårar" mig lös, men vägrar gå kopplad. Jag kan göra bägge delarna. Jag är ju Schäfern som sagt, voff, voff!

Men.... hon har en anledning till allt detta. Hon är inte trygg utan sin "flock". Det verkar som om hon ser väldigt dåligt. Uppfödaren var ju inne på det, pga hennes benrörelser, nästan som om hon sätter upp dem som skydd framför sig. Hemma där hon är van, så följer hon ju de andra hundarna och Agnes som ledare.
Och hon tar för sig 99 % av uppmärksamheten och Isak kommer bakom. Därför har vi bestämt att vi kommer lämna tillbaks henne igen. Det troliga är att hon kommer få ännu sämre syn, och då klarar hon sig inte här något vidare, och vi vill att alla ska trivas, annars är det meningslöst.
Det smärtar med en sådan härlig tjej, men vi vill få ordning på Isak, och även Sandra måste få tid till att lära känna honom. Svårt när man ropar och hon kommer först, när man ska lyfta honom och hon redan har hoppat upp i knäet. Och vad händer när jag börjar jobba igen, och Isak och Hasse kommer vara ute på gården?

Roligt är att han är så aktiv! Älskar att promenera och busa. Kommer bli en härlig kompis i skogen framöver.

Sen har ju vår härliga flock med hästar fått nya kompisar! Det troliga är att en harhona fått sina ungar i deras beteshage, och sedan lämnat dem. Vi har två små harpaltar som sällskapar med hästarna. De springer och busar runt benen på dem, jagar varann och är helt orädda även för oss. De leker på ridbanan, och när vi sitter och fikar kommer de närmare för att titta på oss.
Häromdagen tog den ena ett väldigt dåligt beslut. Isak, Cherree och jag lekte på gräsmattan och då kommer den lille och ska vara med! Isak och han stannade tre meter från varandra och bara stirrade på varandra, tills harens instinkt tillslut vaknade och den flydde hals över huvud in mellan benen på Tösen. Hon fortsatte beta men tittade på den lilla lurven som kom hack i häl. Tack och lov ville han inte utmana ödet att springa fram till Tösen, så den lilla kom undan. Cherree då? Jo, hon skällde tittade, rakt upp i luften och sprang åt motsatt håll, tills hon hittade doftspåret och kunde följa Isak i hälarna. Säger än hel del, pluttan.

Men kan ni förstå?? Hur kan de bli så sällskapssjuka när både människor och hundar är farliga för dem?
Inte nog med det.... Igår när jag skulle ner och borsta och pyssla med hästarna som vi tar in varje eftermiddag för kraftfoder och sovstund, så möttes jag av den ene i stalldörren! Då hade han letat upp dem.
Han hoppade ut och satte sig några meter från dörren och kikade på mig. Ska verkligen försöka få dem på bild, men de är snabba de rackarna. Men herrejesus vilken show de håller, krumsprång, kullerbyttor, rullar sig och jagar varann. Vem behöver tv?

Maya har fått framskor, och nu övar Hasse verkning av bakhovar. Hon är så förbaskat kittlig så det är inte det lättaste att hålla hennes ben. Med framhovarna reste hon sig på bakbenen och för att slippa undan. Hon är inte rädd, bara väldigt bestämd. Tyvärr drog hon runt  Hasse som tappade balansen pga sin dåliga rygg, och hon trampade ner rakt på hans baksida ben. Det blev en ganska otäck skada.
Men sen satt de där minsann.

Ja, så ikväll blir de en resa tillbaka till Enköping, och sedan ska Isak bada.
Ha det/Mia

Då är vi hemma med kineserna då...

Jodå ni läste rätt! Vår lilla Yrar I Am What I Am, puffhane på 6 månader och så har vi lånat hem lilla Yrar Chim Chim Cherree, nakentik 4 år på prov. Lilla Cherree har tydligen inte knutit an till någon så mycket tidigare som till Hasse, och eftersom hon har en ögonsjukdom som ger torra tårkanaler och lite sämre syn, så ska hon inte ställas ut eller avlas på.

 Och Isak den efterlängtade lilla pigga, nystiga krabaten blir nog en rolig liten herre. Fullt ös, och så nyfiken och positiv och väluppfostrad, men ack så blyg och försynt.



Cherree får vi räkna som sällskap framför brasan, och lite kortare turer med. Men vilken personlighet. Dock är hon van att på "kennel" i flock, och där finns hundlucka och trädgård, så det här med att göra ifrån sig kopplad, är inte riktigt henens melodi. Men vi får öva, och se om hon kan acklimatisera sig här. Annars får hon åka tillbaks hem igen. Hon ska också ha hjälp med ögonbad och ögondroppar varje dag, för att inte torka ut. Blir pysslande det.


Men att en sådan liten krabat kan utge så mycket värme är en gåva. Någonting säger mig också att värmen är helande för kropp och själ.

Sandra är så duktig och pluggar på om hundträning, vi har tömt Bjurs-biblioteket på hundböcker.

Misse är chockad, milt uttryckt.... men också nyfiken och eftersom de är vana vid katt, bryr de sig inte om henne alls.




Jamen så var vi med kines då!

I ett litet gulligt torp ett stenkast från Enköpings station, bor Agnes med sina f.n 18 hundar, och en katt. Där finns både Chinese Crested, nakna och powder puff samt Irländsk setter.
Och varför glömde vi kameran hemma?
Vilken syn med alla dessa kineser, i glada färger och teckningar som alla ska hälsa, sitta i knät, och klias. De är så kärvänliga och goa, roliga och charmiga.

Jag uppvaktades av flera som turades om att ligga i knäet, och Hasse fullkomligt occuperades av den 4-åriga tiken Cherrie. Det var både Sandras och Hasses första möte med denna ras, och det var så rätt! Tänk er när Hasse gosar med den lilla feminina, varma kärvänliga tiken och hon fullkomligt lyser när han pratar med henne. Plötsligt utbrister han om en annan tik som smyger upp  i knät, men den ser ju ut som hon ni vet... människan.... kändisen... som vann melodifestivalen förra året, MALENA ERNMAN!
Och ja, det gjorde hon! Samma kritvita hår, och självklara stjärnstatus. Oj, oj...
Och uppfödaren erbjöd oss genast att ta tiken också, därför att hon skulle inte ställas ut mer, eller avlas på, och hon hade "torra ögon" då tårkanalerna torkar ut, och behöver hjälp med droppar.

Men vi ska bara ha EN hund, sa Hasse bestämt, och det var ju en puff. Men och andra sidan hade hon lika gärna kunnat följa med och kurat i soffan, för de är som gjorda för varann hon och Hasse. Sandra och jag såg framför oss Hasse gå med henne på Bjurs... Snacka om att gubbarna skulle sätta kaffet i strupen...


Däremot ringde han genast till sonen och hans sambo, för att tala om att han hittat den perfekta hunden till dem, så kan ju han passa den ibland när de jobbar. "Kinesisk nakenhund???!!!" skrek Niklas i luren... Ja, ja vi får väl se om de törs följa med och hälsa på när vi hämtar hem vår lilla kille på onsdag:

Yrar I Am What I Am. Jodå det heter han men kallas för Isak.
Isak är en liten reserverad kille som inte sticker ut, och han är precis lagom liten och lagom aktiv för Sandra att hantera. Vänlig, stillsam och uppfostrad för att bara vara 6 månader. Hann smög mest och gömde sig, tills hann med en mild knuff landade i Sandras knä, då upfödaren lämpade av honom. Fast bestämd att han skulle sälja in sig. Medans 17 andra hundar gärna hade tagit hans plats, lade han sig förnöjsamt i hennes knä, och blev kvar där i timmar, och spanade på oss under lugg.
Sandra och Isak fann varann, och de kommer säkerligen bli bästisar. Möjligen kan en viss Misse bli lite putt, men vi får väl ge henne lite extra Pussi med laxforellsmak.
Som grädde på moset kom huskatten hem med en rejäl åkersork, som han gärna bjöd på. Mysigt!

Så nu har vi mycket att stå i, besöka banken, ordna sovplats, köpa mat, borstar, schampo mm.

Hästarna går på bete och har det bra. Sedan Piggelin flyttade har de blivit lugnt i flocken och de tre som är kvar makar in sig i lösdriften på nätterna eller vid regn, och lägger sig alla tre till ro i halmen, och snarkar så taket nästan lyfter. Och vi har självklart klippt ner hela häcken utanför fönstret, för att kunna smyga upp på natten och titta på dem.

Nu måste vi sova och drömma drömmar om vår lilla kille. Ps. mamma..... det finns mallar för att sy hundpyjamaser  och overaller för små kineser på Chinese Crested klubbens sida om du är sugen, såg dock inte till några MAO-kläder......

God natt!/Mia