Äntligen känner man sig som hemma igen...
Och jag känner mig alldeles hemma igen, då jag efter 28 år äntligen får återförenas med min barndoms favoritfåtölj.... Den fick vi med oss hem från morfar och Gunilla, och jag hoppas den får vara med länge till.
Putte hade en intensiv dag igår, tur och retur Stockholm, och det är inte lätt att hålla reda på familjen när den försvinner åt olika håll hela tiden. Husse tex... Han klev ur bilen på E18, efter att en konstig buss med blå snurrande ljus på taket och en ilsken farbror knackat på rutan.... Husse tyckte ju bara att den sniglade sig fram och körde om och lade sig framför.... Det gillade inte konstapeln alls. Och typiskt nog hittade han den trasiga bromsvajern, och det kostade 500 kr i böter och en besiktning.
Så allt Putte orkade idag var att få en skön frisering av nosen, vildvuxen puff uppskattades inte av frisörlärlingen.
En till som behöver vila och återhämtning är Marilyn. Hon är sig inte riktigt lik. Pälsbyte, grovfoderbyte med tillägg av kraftfoder, avmaskning och troligen på gång in i en växtperiod blir lite mycket. Hon blev trött idag och känns inte lika spänstig som innan. Så nu blir det 2 veckor i hagen, med massage och pyssel så får vi se om hon piggnar på sig lite igen.
/Mia
Flygmaskin...
Maran tränar och tränar, och visst märks det att hon nu går in i en växtfas. Men träningsmässigt är hon redan nu i form både tidsmässigt och konditionsmässigt, för att klara sitt premielopp. Men planen blir till början av sommaren, då hon också måste få banträning. Det kommer ske under våren. Klarar hon sin premie felfritt, så får hon ett sommarlov sedan på bete. Med tanke på att hon bör växa en hel del till, så lär det behövas.
Hon är nu mer lätthanterlig igen, men kommit i spökåldern istället. Så lite skyggande och studsande blir det.
Fina Marilyn... Väldigt lika Aldermarin på denna bild tycker jag. Till färg och tecken är hon ju Tösen upp i dagen.
Lite lätt jogging idag.... Var lite trött i hagen igår, och har nog börjat växa. Foderbyte och avmaskning denna vecka, på verkar såklart också.
Vadå sakta in... rakbanan är lååång........
Jag är mycket nöjd med hennes utveckling av bog och manke. Bakpartiet och kotor har hon redan stort plus för... Snart har vi en komplett häst!
Tack och lov för höanalyser...
Vi har fått åka ända till Furudal för att köpa hem hö ( med vi menar jag givetvis min bättre hälft) och det har vi aldrig gjort förr... Tur att vi bestämde oss för att analysera. Vi hade väl inte räknat med att få några vidare värden på det, för den rimliga penga vi betalar. Men döm om vår förvåning när det faktiskt var helt okej, med en betydande skillnad från vad vi är vana vid. Det innehöll en hög halt av Kalcium... något vi har brist på i våra egna marker, och därför behöver tilläggsfodra med. Nu sänker det istället balansen på fosforn rejält. Runt Furudal finns ju flera kalkbrott, kanske inte så konstigt. Så nu blir det nya foderstater. Förödande om vi inte analyserat...
Det har väl även Findus lärt sig numera.
En helt vanlig fredag, förutom att På spåret fick kommenteras via SMS... Vi klarar oss inte utan Sandra, tänk vilket team vi är här hemma på fredagarna.
Några andra som har full sysselsättning på fredagen är Texas och Fredrik........ Underbart!!!
Ännu mera snö...
Har vi fått denna veckan, och kallt, neråt -11 under hela helgen. Maya började brunsta igen, så hon har vilat i 5 dagar, då hon varit ytterst svår att nå. Oro i hagen och det märks tydligt att vi bara har ston så här års. Ingela veterinären kommer till veckan och sätter i en ny kula i livmodern igen.
Men i fredags fick hon äntligen komma igång igen, och jösses vad hon plötsligt kunde springa! Inte vet jag om det beror på att hon just gått ur brunst och är avslappnad, eller om det har att göra med det nya kraftfodret Derby, från kvarbyfoder som hon prövar. Äter ytterst lite men det ska vara väldigt lite stärkelse i, och energin kommer inte från havre eller korn. Positivt!
Hunden och katten är särdeles ledsna över förlusten av dottern, som tillfälligt befinner sig på praktik på Ekerö, och bor hos morfar och Gunilla. Då får man trösta sig med varann...
Misse på bönemattan, och Putte så nära han vågar...
