Vad var det ja sa....
Jo, att unga älgar, avskilda från sina mödrar, är fullständigt hopplösa....
http://www.dt.se/nyheter/mora/1.3916064-alg-flog-in-i-hastvagn
Men vilken häst! Det hade nog inte fungerat lika bra med Tösen skulle jag tro. Hur som helst änglavakt för hästen, den kunde ju ha stått på andra sidan i släpet. Mindre tur för älgen förstås.
Lite pirrigt var det när vi skulle lasta och åka med Maya till Lassols Gård igår, en stor älgtjur såg vi som sprang över vägen, men det märks att de har bättre koll på trafiken, än ynglingarna. (Var finns Anita och televinken när vi behöver dem? )
Resan gick bra, och Kellie fick följda med som resesällskap, åkte med oss tillbaks sedan. Maya blev lite stirrig över förändringen, första gången uppstallad borta, och det blev till att klippa av navelsträngen för oss alla.
I boxen bredvid stod den vackre Magnus, en ståtlig kallblodsfux, och Maya tyckte genast att han var dum och ful, och betedde sig riktigt dåligt mot prinsen. Men... hon har ju aldrig träffat en manlig häst förr, på riktigt nära håll, (förutom sina få veckor med fölekompisen Fabbe..)
Maya ska nu vara på Lassols Gård i fyra veckor är planen, mer än så tror jag inte plånboken tål på ett tag...
Men ni som vill följa hur det går för henne, kan gå in på www.lassolsgard.se och gå in under "Parelli NH" och underrubriken "träningsblogg."
Agneta skriver också under aktuellt, mycket läsvärt, det också.
/Mia
http://www.dt.se/nyheter/mora/1.3916064-alg-flog-in-i-hastvagn
Men vilken häst! Det hade nog inte fungerat lika bra med Tösen skulle jag tro. Hur som helst änglavakt för hästen, den kunde ju ha stått på andra sidan i släpet. Mindre tur för älgen förstås.
Lite pirrigt var det när vi skulle lasta och åka med Maya till Lassols Gård igår, en stor älgtjur såg vi som sprang över vägen, men det märks att de har bättre koll på trafiken, än ynglingarna. (Var finns Anita och televinken när vi behöver dem? )
Resan gick bra, och Kellie fick följda med som resesällskap, åkte med oss tillbaks sedan. Maya blev lite stirrig över förändringen, första gången uppstallad borta, och det blev till att klippa av navelsträngen för oss alla.
I boxen bredvid stod den vackre Magnus, en ståtlig kallblodsfux, och Maya tyckte genast att han var dum och ful, och betedde sig riktigt dåligt mot prinsen. Men... hon har ju aldrig träffat en manlig häst förr, på riktigt nära håll, (förutom sina få veckor med fölekompisen Fabbe..)
Maya ska nu vara på Lassols Gård i fyra veckor är planen, mer än så tror jag inte plånboken tål på ett tag...
Men ni som vill följa hur det går för henne, kan gå in på www.lassolsgard.se och gå in under "Parelli NH" och underrubriken "träningsblogg."
Agneta skriver också under aktuellt, mycket läsvärt, det också.
/Mia
Jaktplan och djävulskap... Varför dras alla skogens knasgökar till oss?
Jag blir så trött, trött ,trött.......
Möss är äckliga, men dem råder misse allt som oftast på. Visserligen vill hon ibland bidra till hyran, och storsint erbjuder en och annan delikat sork, som hon under pompa och ståt levererar i jamande triumf på gräsmattan, åt sina husbönder, och detta tackar vi vänligt och bestämt ( och ibland med ett tjut) nej till.
Denna sommar har vi också begåvats med tre ståtliga rävar, som använt våra hagar som lekplats, och smygit runt knuten ihop om att knipa en och annan katt eller möjligen grannens kycklingar. Kanske inte direkt någon tillfällighet att dessa banditer bildade gäng och drog in i byn som värsta vandalerna, samma vecka grannens kycklingar kläcktes.
(Finns tydligen andra som träffat på dessa lustigkurrar också....)
Så har vi kling och klang, och mamma älg med ungar.
Kling & Klang är mamma älgs fjolårskalvar, som ännu inte gett upp hoppet om att få återse sin mamma. Argsint och skrikande jagade hon bort dem i början av sommaren, när hon ville kalva ifred. (Hon har gjort denna stora händelse i livet till en tradition genom att nedkomma med två kalvar varje år på grannes mark, i kanten av hugget.)
Nu driver de runt i Kallesbacken med omnejd, och är inte direkt diskreta av sig. Hasse var ute och plockade svamp i veckan, och vilka dyker då upp? Jomenvisst. Nyfikna och klumpiga följde de knakande och brakande efter honom i skogen, och stannade på 30 meters avstånd och glodde när han plockade kantarellerna. Han viftade lite med en knalligt lila systemkasse, men det ända svar han fick tillbaka var två nollställda ynglingars totala oförstånd. Och så ringer mobilen... (Med förra veckans löpsedlar, där man fick se en blodig norska nedsparkad av en ung älgtjur, så kände sig inte Hasse så lugn längre...) Han tog upp den och svarade, och vad gör älgarna då? Jo de går ännu närmare, uppenbart för att glo på den lilla manicken...... !
Hem kom han iallafall, och jag tänker inte plocka mer svamp innan älgjakten. Undrar om de kommer finna alla orange och grönklädda män och kvinnor med gevär lika spännande?
Inte världens mest smartaste djur om man säger så...
Mamma älg har gjort motell av vårt skogsområde bakom gödselstacken, och kommer springande med sina små tellningar i hasorna, och dunsar med en djup suck ner i det höga gräset därbakom, utan att bevärdiga oss (eller vår avsvimmade hund) med en blick, där vi står med gapande munnar. (Undrar om hon har kollat att vi saknar jaktlicenser?)
Också till vårt största problem......... De satans attackplanen...... FLADDERMUSARNA! Jag kan snart inte gå ut med hunden längre, utan att det viner om öronen, och jag känner och hör deras äckliga vingslag. Uppenbart har det uppstått en liten schism om vem som verkligen äger rätten till tomten och stallet, kvällstid, för han försöker med alla medel köra oss på porten.
Nu har den fruktansvärt osympatiske och vidriga lilla kräket, börjat attackera oss när vi tar in hästarna. Tänk er själva, när det är mörkt ute, så ser ni (och hör) han komma seglande i full fart genom skymningen,rakt emot er, så nära att jag som har långt hår känner håret fladdra till, och sedan vänder han och kommer igen. Igår attackerade han Hasse när han skulle böja sig ner och dra ur sladden till aggregatet och svepte över hans rygg.
Hur är nu detta möjligt? Enligt fladdermusföreningen ( ja, jag menar allvar det finns en sådan, som du gärna kan vända dig till om du hittare ett skadat kräk, som du gärna vill se återställd och få hem igen) så är dessa däggdjur fredliga och inte aggresiva annat än att de kan bitas om du rör dem.... De är nattdjur och håller gärna till på öppna loft. Parar sig i augusti september och föder /diar under försommaren....... Och då ska de få vara ifred?
Ursäkta, ifred? Jaha betalar länsstyrelsen (eller kan man ansöka om stipendium från förbundet) för att få en vistelse utomlands under tiden?
För de små skadedjuren är ju inte det längre. De är nämligen fridlysta. Och får inte skadas, möjligen med särskilt tillstånd FLYTTAS till lämpligare ort.
Till och med hästarna tycker det är otäckt när de kommer strykande över deras ryggar, och det har gått för långt.
Men efter att ha följt Calle Shulmans otroligt löjligt hysteriska drama med den fridlyste snoken i somras, ( vilket jag till fullo förstår, ormar får en totalt att tappa besinningen) så törs man ju knappast bära hand på den vidriga lymmeln, eller hans fruar.
Men..... eftersom vi nu talar om någon sorts dvärg variant, så har jag en plan. Visst måste man väl ändå har rätt till försvar? Jag kommer imorgon att pryda mitt huvud med störtkruka, så får vi se om han tycker det är så himla kul att attackera en äkta glasfiberhjälm....... Det kan ju ändå inte ses som ett övergrepp, att bära hjälm? Tänk om jag får en spark av någon av hästarna när de blir rädda för den flygande musen vid intagning från hagen i mörkret, det kan ju faktiskt vara livsfarligt.
Skrattar bäst som skrattar sist.
/Mia
Möss är äckliga, men dem råder misse allt som oftast på. Visserligen vill hon ibland bidra till hyran, och storsint erbjuder en och annan delikat sork, som hon under pompa och ståt levererar i jamande triumf på gräsmattan, åt sina husbönder, och detta tackar vi vänligt och bestämt ( och ibland med ett tjut) nej till.
Denna sommar har vi också begåvats med tre ståtliga rävar, som använt våra hagar som lekplats, och smygit runt knuten ihop om att knipa en och annan katt eller möjligen grannens kycklingar. Kanske inte direkt någon tillfällighet att dessa banditer bildade gäng och drog in i byn som värsta vandalerna, samma vecka grannens kycklingar kläcktes.
(Finns tydligen andra som träffat på dessa lustigkurrar också....)
Så har vi kling och klang, och mamma älg med ungar.
Kling & Klang är mamma älgs fjolårskalvar, som ännu inte gett upp hoppet om att få återse sin mamma. Argsint och skrikande jagade hon bort dem i början av sommaren, när hon ville kalva ifred. (Hon har gjort denna stora händelse i livet till en tradition genom att nedkomma med två kalvar varje år på grannes mark, i kanten av hugget.)
Nu driver de runt i Kallesbacken med omnejd, och är inte direkt diskreta av sig. Hasse var ute och plockade svamp i veckan, och vilka dyker då upp? Jomenvisst. Nyfikna och klumpiga följde de knakande och brakande efter honom i skogen, och stannade på 30 meters avstånd och glodde när han plockade kantarellerna. Han viftade lite med en knalligt lila systemkasse, men det ända svar han fick tillbaka var två nollställda ynglingars totala oförstånd. Och så ringer mobilen... (Med förra veckans löpsedlar, där man fick se en blodig norska nedsparkad av en ung älgtjur, så kände sig inte Hasse så lugn längre...) Han tog upp den och svarade, och vad gör älgarna då? Jo de går ännu närmare, uppenbart för att glo på den lilla manicken...... !
Hem kom han iallafall, och jag tänker inte plocka mer svamp innan älgjakten. Undrar om de kommer finna alla orange och grönklädda män och kvinnor med gevär lika spännande?
Inte världens mest smartaste djur om man säger så...
Mamma älg har gjort motell av vårt skogsområde bakom gödselstacken, och kommer springande med sina små tellningar i hasorna, och dunsar med en djup suck ner i det höga gräset därbakom, utan att bevärdiga oss (eller vår avsvimmade hund) med en blick, där vi står med gapande munnar. (Undrar om hon har kollat att vi saknar jaktlicenser?)
Också till vårt största problem......... De satans attackplanen...... FLADDERMUSARNA! Jag kan snart inte gå ut med hunden längre, utan att det viner om öronen, och jag känner och hör deras äckliga vingslag. Uppenbart har det uppstått en liten schism om vem som verkligen äger rätten till tomten och stallet, kvällstid, för han försöker med alla medel köra oss på porten.
Nu har den fruktansvärt osympatiske och vidriga lilla kräket, börjat attackera oss när vi tar in hästarna. Tänk er själva, när det är mörkt ute, så ser ni (och hör) han komma seglande i full fart genom skymningen,rakt emot er, så nära att jag som har långt hår känner håret fladdra till, och sedan vänder han och kommer igen. Igår attackerade han Hasse när han skulle böja sig ner och dra ur sladden till aggregatet och svepte över hans rygg.
Hur är nu detta möjligt? Enligt fladdermusföreningen ( ja, jag menar allvar det finns en sådan, som du gärna kan vända dig till om du hittare ett skadat kräk, som du gärna vill se återställd och få hem igen) så är dessa däggdjur fredliga och inte aggresiva annat än att de kan bitas om du rör dem.... De är nattdjur och håller gärna till på öppna loft. Parar sig i augusti september och föder /diar under försommaren....... Och då ska de få vara ifred?
Ursäkta, ifred? Jaha betalar länsstyrelsen (eller kan man ansöka om stipendium från förbundet) för att få en vistelse utomlands under tiden?
För de små skadedjuren är ju inte det längre. De är nämligen fridlysta. Och får inte skadas, möjligen med särskilt tillstånd FLYTTAS till lämpligare ort.
Till och med hästarna tycker det är otäckt när de kommer strykande över deras ryggar, och det har gått för långt.
Men efter att ha följt Calle Shulmans otroligt löjligt hysteriska drama med den fridlyste snoken i somras, ( vilket jag till fullo förstår, ormar får en totalt att tappa besinningen) så törs man ju knappast bära hand på den vidriga lymmeln, eller hans fruar.
Men..... eftersom vi nu talar om någon sorts dvärg variant, så har jag en plan. Visst måste man väl ändå har rätt till försvar? Jag kommer imorgon att pryda mitt huvud med störtkruka, så får vi se om han tycker det är så himla kul att attackera en äkta glasfiberhjälm....... Det kan ju ändå inte ses som ett övergrepp, att bära hjälm? Tänk om jag får en spark av någon av hästarna när de blir rädda för den flygande musen vid intagning från hagen i mörkret, det kan ju faktiskt vara livsfarligt.
Skrattar bäst som skrattar sist.
/Mia
Hösten är här...
Och idag promenerade Bjorka och Folke hem till Rexbo igen. Skönt tyckte Tösen, som inte längre ville dela hage med Bjorka, men desto mer tårfyllt för fölen, som hafte ett helt underbart sommarlov.
Busande, tävlande, brottande och snusande ihop.... Under de regniga dagarna har de legat tätt ihop under granen, där vi bäddat med halm.
Tösen och Marilyn fick flytta ner till Maya & Kellie igen, ett lyckligt men skrikigt och pipigt återseende.
Marilyn spanar efter kompisarna och den "nya" hagen...
Som ni ser börjar hon bli en långbent och högrest ung dam....
Som gärna vill bestämma över maten....
Kärt återseende
Maya Mystica...... 
På tryggt avstånd...
Nästa par ut...
Och så stärker mor och dotter banden lite, i det pågående kaoset...
I mitten på månaden åker Maya till Lassols Gård, för några veckors träning i Parelli NH. Vi tror att det kommer göra henne gott med lite miljöombyte och få leka och lära på ett bra sätt.
/Mia
