Kan man springa ifrån de hotfulla molnen? 

 

 

 

Men nu har jag väl äntligen något positivt att rapportera. Preddas sår är på god väg att läka, så pass att jag har börjat rida efter 10 veckors konvalescens, och vi räknar med att han ska kunna med lite tur vara startklar om 2 månader. Förutsatt att vi slipper fler bakslag. 

Det som hände var att såret var av sådan art att det behövdes vara lindat dygnet runt, för att hålla svullnaden nere och smuts borta. Annars skapade svullnanden ett tryck som fick såret att gå upp. Likaså behövdes det skyddas mot eventuella nya broddsparkar. 

Men hans gamla sårskador på benet, både under det nya samt på baksidan av benet, mäktade inte med friktionen som blir av ständiga bandage, och huden sprack upp och blev öm. 

Fler inflammationsdämpande och smärtstillande kurer, samt salva. Så när äntligen skorna kunde tas av helt så kunde han få gå utan bandage och bara med plåster i hagen dagtid. 

 

Greta har endast blivit tömkörd då Hasse haft en besvärlig vinter, och förhoppningsvis kan hon komma i vagn nu, så hon hinner med att gå premielopp före Oktober.