Helt värdigt och lugnt somnade hon in i husses knä, med lite hjälp från vetrinär Marie.
I söndags talade hon tydligt om att hon inte orkade mer. Efter en tids sjukdom, med symptom som svullen mage och avmagring, var det dags för vårt lilla hjärta att lämna oss, och återförenas med Nikki.
Lugn och fin låg hon i kattburen och kurrade under hela bilfärden, och alldeles säkert visste hon precis vad som väntade. Men inte med rädsla eller obehag, utan med ett lugn och en lättnad. Hon somnade kurrandes in klockan 13.17 och vilar nu bredvid Nikki under den stora granen.

Hela 16 år fick hon vara huskatt här i huset, och det kommer ta tid innan vi slutar titta efter henne på kontoret, i vardagsrummet och sluta lyfta på fötterna för att inte trampa henne på tassarna i köket.

Tänk ändå vad djuren är kloka. Den sista månaden har Majsan helt värdigt flyttat ut i vardagsrummet, då klivet upp på skrivbordet blivit för högt. Och inte heller har hon sovit mellan mina sparkande ben, för troligen ömmade den lilla kroppen. Och inte en enda gång har Misse så mycket som suckat om att inte Majsan kan ligga bredvid henne i fåtöljen i vardagrummet. De till och med åt bredvid varandra i matskålen förra veckan.

Efter flera års fräsande och trätande kom så den dag, då ungdom fick flytta sig undan för ålder. Tänk om alla fick åldras på samma vis, med respekt, värdighet och själva få bestämma när livet är färdig levt. Majsan och jag tog ett allvarligt samtal på söndagen, då hennes lilla kropp inte längre bar henne mer än några meter åt gången. Hon satte sig framför mig på herde mattan och gjorde en stor pöl, precis som om hon ville säga, "se här.. jag orkar inte gå ut längre!" och när hon väl kom upp i min famn vände hon huvudet och såg på mig med sina blanka ögon, och kved som en liten kattunge.

Okej, sa jag... Jag förstår.

Men när det ena lilla livet lämnar jorden, föds ett nytt. Ikväll har Copys juver vuxit till sig och hon har bildat vaxproppar i spenarna. Hon har inte legat ner på några nätter, så nu drar det ihop sig. Visserligen är det tre veckor tidigt, men det känns som om hon fått nog nu av den tunga magen. Så nu har vi gjort iordning bädden, badat henne och kan bara vänta och vänta. Piggelin har tillfälligt tagit över kontrollen i hagen, och vakar över Copy och magen.

Dessvärre är inte fölbeteshagen klar, och Hasse snickrar för brinnande livet på lösdriftsboxen...  Snälla ge oss några dagar till!

Ha det/Mia