Tyvärr, det hade varit viktigt för oss att få ett svar på hur han tagit åt sig behandlingen, och fått prova sina skor igen. Men vädrets makter styr vi inte över, och ytterligare 1,5 dm blötsnö vräkte ner. Vägen är helt sönderkörd pga timmerbilarna, och Hasse klarar ju inte av att sitta och bli blöt och kall i en timmes skritt, återstod då att jag skulle gett mig ut, men är nedbruten av ledvärk och feber.
Fy vad ynkliga vi känner oss. Men vi får göra ett nytt försök imorgon, och hoppas att nu inte minusgraderna sjunker för lågt under natten, för då har vi skridskobana imorgon.
Predda behöver gå minst två jobb hemma, innan vi kan fara till banan. Dels behöver han få göra av med lite energi, men också framförallt trava in sig ordentligt.
Hasses första uppgift på banan blir att få Predda att acceptera att vara tillbaka i sin gamla miljö, men på våra villkor. Han ska inte få rusa iväg, slänga upp huvudet, och fälla rumpan åt sidan. Utan han ska skritta, jogga och gå rakt i vagnen. Därför har vi bestämt att första gången blir det uppvärmning och jogging på rakbanan, och sedan om allt känns bra, skritt på innerplan. Därefter åker vi hem. Lydnad och lyhördhet och tid för eftertanke. Predda har lärt sig så mycket, men han glömmer bort det ibland.

Denna vecka går förövrigt till historien som bråkig. Först får grannen för sig att han ska öva med sonen att skjuta gevär. Under en timmes tid avlossar de uppåt 40 skott, alldeles intill vår gård. Både våra och grannens hästar blev livrädda och Tösen satte av i sken, med Greta bakom sig. Tösen hann stanna när hon kom in under lösdriften, men inte Greta som sprang rakt in i väggen. Hasse hade att välja på att gå iväg och be grannen sluta, eller stanna och lugna hästarna, och få Maran att inte spränga staketet då han var ensam hemma. Han valde det sista.
Uppjagade och skärrade har de först idag vågat lämna stallet ur synhåll och gå upp i hagen igen.

 

Som om inte det vore nog, så dånade det i torsdags förmiddag rejält över oss, och som tur var hade vi hunnit få in Maran och stänga dörrarna efter en träningsrunda med vagn. Falu energi var ute och inspekterade elledningar, och gjorde som förra året; tog en sväng över gården på låg höjd. Återigen skenade Tösen och hela stallet skakade.
Denna gång fick jag svar och bekräftat att det var elbolaget, och har idag haft en bra dialog med dem, om riskerna de utsatt oss för, och lidandet för Tösen. De har utbildad personal som ska undvika just detta, och det kommer utredas och även har de haft möte om hur de ska kunna undgå detta och ta fram en form av bättre kommunikation i förväg om när besiktningen ska ske. Vi finns nu med på deras besiktningskartor där det framgår vilka som är särskilt störningsbenägna. Hoppas nu vi slipper detta i fortsättningen. Tösens hjärta orkar nog inte så mycket mer av det. Får ofta höra att vi ska miljöträna våra hästar, men det har ingen effekt på henne, det sitter så djupt rotat och hon präglar sina avkommor och resten av flocken.

 

Nu ska vi försöka samla krafter, hästarna nyss nattade, och allt verkar bra. Sov gott!