Äntligen årets sista dag! Imorgon får vi börja om med ett nytt år som ska bli ett mycke bättre år. Och vad mer kan man säga än att årets två sista dagar blev riktigt, riktigt urusla dom också.

Igår låg min man däckad i kulmen av sin influensa, och orkade inte ta sig upp alls på förmiddagen. Och min bil drog sitt sista andetag och fick bärgas bort från gården, till verkstad. Dagen blev inte riktigt som tänkt alls.

Och vad kunde då bli sämre? Jo, inatt sprack då det sista av de frusna vattenrören i stallet, då det plötsligare blev varmare och vattnet tinade. Det var minst sagt ingen rolig syn att komma ner och morgonfodra med vattnet strömmande ut i hela stallet. Maya blev värst drabbad, då det var röret till hennes vattenkopp, och hennes box var dränkt i sörja. Otroligt vilken sugförmåga torvmix och halm har... lilla damen hade lagt sig i ena hörnet av boxen, ovanpå halmen som var torr upptill, då torvmix bädden under sög upp vattnet. Men hon fick ändå svans och bakben blöta och kladdiga i den andra delen som var som en swimmingpool..... Hö, kraftfoderrummet och våran sadelkammare blev också dränkt. Suck...... vi har haft så otroligt urtråkigt hitills denna dag, att man undrar om det kan bli så mycket värre. Nu ska vi snart dra fram en fastfrusen transport och åka och hämta hem spån och halm, då det naturligvis var det sista vi hade hemma. Tur att goda vänner finns, som "öppnar" för oss denna annars lediga dag i detaljhandeln.



Men här kommer en liten återblick i backspegeln över årets som gått, och allt har ju inte varit dåligt, men mycket blev annorlunda än vi från början tänkt.

Elite Elektra lämnade oss i början av året, efter hon vuxit snett, och hade förkortade muskler i bakbenen. Vi saknar Elite, hade varit en fantastiskt roligt att se henne busa tillsammans med Maya, jag tror de hade haft bra utbyte av varandra.

Tösen och Kellie gjorde en utflykt till Strömsholms djursjukhus för att synundersöka Tösen ordentligt. Efter att vetrinären konstaterat att symptomen stämde in på synsvårigheter, men ingen skada eller sjukdom kunde uppdagas, bestämde vi  att prova starta Tösen i ett lopp, där problemen visade sig övermäktiga med hennes ömma nacke. Kanske var det synnerven som kom i kläm. Eller kanske hon bara har problem med mörkret.... vem vet. Det blev hennes sista start.

Istället fick damerna åka till Lassols gård,och Tösen blev konstaterat dräktig med Aldermarin, efter många och långa funderingar, över hingst. Inte alldeles lätt det där med att välja, få det att fungera osv. Och så här i efterhand är vi ändå glada att vi inte chansade på att beställa hem från någon hingst i Norge, då vi lärt oss hur små marginalerna är, för att få det att fungera. Och många ston har dessvärre också reasorberat i år.Blir dyrt och trist för ingenting om det misslyckas.

Jag sitter ibland och suckar över att det inte blev något med vackre Lundfrigg, då jag ser bilder på hans fina avkommor. Det var det där med matchningen... tror det hade blivit något alldeles extra dem emellan.
Men Tösen är ung, och kan förhoppningsvis få många fina föl, och kanske hon så småningom blir mogen för en resa till sköna Värmland för betäckning. Jag är också nyfiken på både Odin Tabacs avkommor, och har sett riktigt häftiga föl efter Briskeby Philip, fast det kanske mest är färgen som lockar...... skulle troligast bli en fux.

Men mest av allt ser vi nu fram emot ett föl av riktig racermodell, ska bli olidligt spännande!



Aldermarin på V75 i Rättvik


Rexbo Tösen på Rättvik (till vänster i bild)

    +   = ?

Våran kära Piggelin, lämnade oss för att flytta till en ny familj i Leksand. Där har hon fått sitt drömliv, i en aktiv ponnyfamilj, med hoppning som största intresse, och är mycket älskad och uppskattad. Tyvärr har hon varit skadedrabbad sedan hon flyttat, tycks ha haft en riktig otur, men vi hoppas det snart blir bättre. Det blir ju nytt år för dem också!


Piggelin


Kellie har varit hos tandläkaren, och det var ingen angenäm upplevelse, men alldeles nödvändigt. Tur det är ett halvår kvar till nästa besök. Det är inte så lätt att orka se på när en shettis tror att hon ska döden dö.

"Våra flickor" har också visat att de blivit större. Vår lilla Truax som flyttade till Björnlunda har gått premie och kval, och klarat det galant. Som jag ju visste... syntes ju i ögonen att hon skulle klara sig fint i livet, efter en liten tveksam övergång till vuxenlivet utan mamma.

Maya har blivit inkörd, och växer så det knakar. Blir en stor dam det, troligen några centimeter större än mamma sin.

Vi blev också med hund igen! Lilla underbara Isak, som till och med charmade en viss mormor....


Och så skulle ju "vår" kusk flytta ifrån oss här i Dalarna, för att ta över hos Jim Frick istället. Men som en extra julklapp så ångrade hon sig, och det firade vi med att köpa varsin andel i hennes Predator Lavec. Vad skulle Rättvik vara utan Kajsa Frick, och vi vill ju gärna ha henne som kusk till kommande stjärnor också.


"Vår" Predator Lavec.





GOTT NYTT ÅR ALLESAMMANS!

Mia