Efter en härlig sommarvila så är vi åter till verkligheten igen. Hästarna är installade på nätterna, men än finns det gott om bete, då vi skiftat hagar, och det hinner växa upp igen. Nu är dom bara tre!

Piggelin är såld till familjen Tucker-Korsgren i Leksand, och lever Bullerby-liv. Sex flickor med egen ponny, och det är uteritter,träningar och även Yttermo-Cup. Det sist nämnda en egen liten bytävling bland stallgänget, och Piggelin som ännu inte riktigt är i form, fick vara med en runda på låg höjd. Och då fick Klara för första gången känna på extra växeln, om man säger så. Redan när hon klädde på sig kavaj och vita ridbyxor hade Piggelin spetsat öronen och fått något drömskt i blicken. Och den ganska loja ponnyn hade gasat runt, men efter ett par hinder hade Klara hittat handbromsen och kunde styra runt henne felfritt.
Och visst har de funnit varann! Vi var dit och hälsade på, och det strålade om ponnyn. Lite kommentarer givetvis från andra om att hon kan se sur ut, men inget som bekommer familjen det minsta. De är så nöjda med sin Piggelin. Hon tyckte om att vi kom, men blev inte ledsen när vi åkte utan henne. Lugn, harmonisk och omtyckt av de andra hästarna. Känns så härligt!

Tösen var iväg till Lassols Gård igår på dräktighetskontroll, 60 dagars. Och allt såg så bra ut! Glada är vi också att den stolta fadern Aldermarin (även om han inte vet ett skvatt om det) gör sin bästa säsong på tävlingsbanan någonsin. Han vann på V75 ett storlopp på Bollnäs, och slog självaste Hallsta Lotus, som nu tagit över kronan från Järvsö Faks. H L är överlägsen i den högsta klassen, och stod på 20 meters tillägg i kortlopp, som är Aldermarins bästa distans, då han är startsnabb och speedig, men H L hann alltså inte dit.

I lördags så var han 2:a på SM efter just Hallsta Lotus som visade sig outstanding, men Aldermarin tog en snabb ledning, och kämpade ända till mål och gjorde ett kanonlopp. Med Tösens råstyrka och smidighet kan det nog bli en riktigt intressant avkomma, hoppas vi.


Idag var vi iväg med vår kära lilla Kellie, till vetrinärkliniken för tandkontroll och slipning. Stackars Kellie!
Hon hatar verkligen detta. Hon har sprutskräck, låg smärttröskel och tror att hon ska dö om hon har feber. Eftersom lilla kråkan har en benägenhet att strida till sista sekunden, och slänger sig handlöst pladask baklänges i cementgolvet, om hon lyckas, så var planen att droga ner henne med både smärtstillande och lugnande. Och se det gick! Hasse fick sitta på en "bar-pall" med hennes huvud i knäet och hålla henne, medan jag fick hålla rumpan för att hon inte skulle drutta omkull. Vetrinär Axelsson satt på knä med huvudlampa, slipar och rasp, för att fixa till tänderna. Det finns hästar som får något större kindtänder, och några få som får på tok för stora. Och så finns Kellie som hade fått sina gigantiskt stora. Hon kunde helt enkelt inte bita ihop. Jag låg ju på knä med en ficklampa i somras och kikade och såg monstren. Men det går helt enkelt inte att komma åt och känna, och inte helller rengöra de fickor hon har i tandköttet. Så nu blev det ordentligt gjort, och vi lär få åka dit minst en gång varje år. Suck!
Kellie släpade sig stödd på mig, till uppvakningsboxen och blev där stående vinglande med en alldeles kall, lila tunga hängandes utanför. Efter en och en halv timme var hon fortfarande inte kontaktbar, så vi ledde ut henne. När huvudet nådde gräsmattan, greppade hon reflexmässigt efter grässtrån, men bet sig själv löst i tungan. Men piggade på sig så att vi i sakta mak kunde lotsa hem henne i transporten. Hon klarade resan, men det var på håret utan att ramla.

Nu tror Kellie att den dumma vetrinären försökt ta livet av henne, och vi gjorde ett försök att släppa ut henne för att få henne lite piggare i friska luften, men hon rullade under tråden och ut på ängen "för att lägga sig och dö". Jag fick hämta hem henne in igen, på med filtar och täcken och radio som sällskap, och sova ut i boxen istället. Det har gått över 8 timmar nu!! Men det är så typiskt Kellie. Hon deppar och surar en hel vecka efter vaccination, och ibland tuppar hon nästan av när sprutsticket kommer. Det här var ett mkt större "ingrepp" och Tösen och Maya är nu i upplösningstillstånd över sin lilla kompis beteende.

Vi får verkligen hoppas att hon inte blir sjuk på riktigt, för då kommer hon aldrig krya på sig med den inställningen, stackars liten.
Hon har även ett bettfel, (eller tre faktiskt!)så vetrinären tyckte vi skulle köra bettlöst igen, eller med Hackamore som hon tidigare haft. Det sitter på nosryggen istället, för i munnen och det blir ett tryck som istället gör att hon blir styrbar.

Dax att kolla till henne igen!

Ha det! /Sjuksyster Mia