Inte trodde jag att jag var den progressiva typen

Men tydligen så tar åren ut sin rätt, även för mig som blir yngre för varje år. Jag har så många hål jag tänkt stoppa bonuslönen i, men tänk att det alltid är någon som är i behov av någonting, antingen 2 benta eller fyrbenta.
Denna gång var det två tvåbenta som tvistar om vem som ser sämst, ( självklart inte jag )och optikern har lovat att inte förtälja oss det, utan beklagade sorgen över att vi bägge fallit offer för strecket där inte vanliga läsglasögon räcker längre, även om det är mer än läsningen som har blivit besvärlig, och det är mitt vänsteröga, som jag eventuellt kan lasta den förbannade fästingen för, även där. 

Vi fick ta 3 glasögon för priset av ett par, och det var ju lätt och snabbt gjort för Hasse. Jag behövde 2 besök och 3 expediter för smakråd.  
 
Men nu så.... kan Svennis slänga sig i väggen, för jag har också fått snygga ögon utan ramar, även om det egentligen var praktiskt omöjligt, då jag har fel form och storlek för dem, men med lite expertis så gick det bra också.
Tänk att det spelar roll vem man pratar med hela tiden. 

 
 
 
I övrigt har vi här hemma blivit influerade av Grekland, och dess matkultur. Nya uppdraget Fontana, retar slag på smaklökarna, och för olivälskaren kan jag rekommendera Halkidiki fyllda med feta, även Meze med olika kryddor är fantastiska.
 
 
Och alla dessa fantastiska ostar, gårdshalloumi, Saganaki och favoriträtten Bougiourdi. 
Man kan köpa den färdig första gången, värmer 8 minuter i ugn, och sen spar man den fina ugnsformen, alldeles lagom att gratinera rätter i för en person.  Så kan man göra sin egen Bougiourdi sen. 
 
 
Så nu vet ni vad som väntar nästa gång ni kommer! 

Min älskade Predator är så duktig, och tränar riktigt bra. Vi har stora förhoppningar om honom, bara kiropraktorn fått göra sitt. Maran växer just nu, och jag tror det gör ordentligt ont, så hon tränar väldigt lätt, och vi turas om att ta hand om henne, då det inte är helt riskfritt utan hon är ganska besvärlig. Så den som är piggast för dagen för sköta om henne.
Nu blir det Uppsala några dagar för min del, så får vi se om de överlever här hemma utan mig. Men Putte brukar inta min plats, och min kudde så jag tror knappast det märks alls att jag är borta. 
 

Kommentarer




Kommentera inlgget hr!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihg mig?

Trackback