Det blev inget nytt jobb, oklart med Electrolux, som inte haft vett att höra av sig ens, och Löfbergs valde en Gävle-bo.

Vi är allmänt lite vårdeppiga och kämpar på här hemma, muttrandes i varsitt hörn alla tre. (Fyra... Putte muttrar också.) 
Kellie har fått nya problem med pollen, och Tösen är måttligt förtjust över sin dräktighet. Men Predda lyser upp vår tillvaro, och jag tror jag ägnar fler timmar med honom än någon annan just nu. 

Och så det värsta av allt. Marilyn är allvarligt skadad. Hon blev sparkad i hagen i måndags, och blev halt. Eftersom det inte blivit bättre, röntgades hon på kliniken i Hudiksvall idag, och det visade en spricka i benet.
Så nu väntar 6 veckor på strikt boxvila, hon får alltså inte gå ut alls, och använda benet. Detta är svårt för vilken häst som helst, men extra svårt för en häst som hon, med mycket energi. Vi avvaktar lite för ett beslut, om vi ska försöka transportera hem henne igen, då kostnaderna drar iväg, och intäkterna uteblir. Hon hinner nu inte göra sitt kval i sommar, vilket innebär att hon missar sin kvalbonus, och också kval till kriteriet. 
Om hon lyckas hålla sig stilla under dessa veckor, finns det goda chanser att hon läker ihop. Men då återstår en lång konvalescensträning, för att bygga upp kroppen igen. 

 

Efter regn kommer solsken. Visst?