Äntligen, suckade Tösen...
Idag har vi delat dem i två hagar. Något vi skulle ha gjort tidigare om vädret tillåtit. Vi har ju bara tak och varmt vatten i den ena hagen. Men nu är det neråt -20 på nätterna, och runt 0-an på dagarna. Så de har fått stå inne på box hela nätterna. Genast märker man att Maran blir rastlös, även om hon kommit igång med träningen igen, och sköter det med den äran. Tösen blir lite väl rund, då hon inte förbränner lika mycket, Kellie vantrivs då hon inte är klippt och tycker det blir för varmt i stallet, och Maya får tillbaka sina piphaser och lite ömhet i musklerna. Så kontentan blir att om hästarna själv får välja vill de vara ute så mycket som möjligt. Bäst är ju när de får komma in två gånger om dagen i 2-3 timmar, och sedan vara i rörelse.
Maran har börjat klättra på Tösen, som en ettrig fölunge, trots sitt halvår i stor flock hos Rosén. Banden till mamma har kommit tillbaka, och Tösen säger ingenting, låter henne hållas. Maya blir tokig, och har bestämt sig för att hon vill leda flocken, trots sina uppenbara brister att klara av det. Så "tanterna" har haft en del tjafs, och vi vill inte ha någon skadad häst. Kellie som är allas trygghet, behandlas ändå som en leksak emellanåt, och särskilt Maran uppvaktar henne lite väl hårt.
Så idag fick gammeltanterna gå upp till övre hagen, och sola och äta i lugn och ro. EN gång har Tösen gnäggat för att tala om vart hon är. Sen struntar hon högaktningsfullt i dem.
Och så var det det där med intelligens... När Maran och Maya upptäcker att de är ensamma i hagen, så utspelar sig följande. Maran stannar, gnäggar och lyssnar. Efter 20 sekunder har hon lokaliserat dem och springer mot rätt hörn av hagen för att komma så nära hon kan, och se dem. Efter ytterligare någon minut, så springer hon in i lösdriften, därifrån kan hon se dem ännu bättre, genom den delade dörren. Konstaterar att de är lugna, och då accepterar hon.
Maya däremot.... skenar runt hagen, varv efter varv, och ner på ängen... skriker och skriker... Det ändå hon möjligen hör är sin egen röst och sina hovar. Och först efter några svettiga varv, stannar hon , kollar vad Maran gör, och kommer på att hon kanske borde ta hand om henne, nu när hon ÄNTLIGEN kan få vara ledare. Intressant...
Så nu får Kellie och Tösen ro, och Maran får leka med Maya iställlet, och Maya får träna sig i att vara ledare. Win-.Winn situation som vi säger inom säljet.
Lite oroliga är vi över Tösen. Hon är bara 13 år, har endast gjort 42 lopp fördelat över flera säsonger, och har haft ett föl. Sedan dess har hon bara varit pensionär och levt lyxliv. Men ändå visar hon oroande tecken på åldrande. Hon blir allt gråare, ryggen sjunker och hon är stelare än innan. Vi ska ge henne en kur med nypon igen, så får vi se.
Dessvärre är ju även Järvsöfaks dålig. Han är drabbad av artros i höften, och ska nu få behandling. Men han har ju dock gjort över 200 starter och betäckt i 14 år! Så det är väl ganska berättigat att bli sliten efter den bedriften. Hoppas dock att detta inte är ärftligt, för man kan ändå dra parallerna att det är när de drar ner på jobbet, som tecknen på åldrande kommer.
Vackraste, finaste och visst syns det att det är Tösens far och Marans morfar? Likheten är slående. Vi håller tummarna att han tillfrisknar och slipper ha ont.
Själv har jag fått nya gråa hår, efter denna vecka. Hjärnan kokar över, mycket att memorera och ta in på jobbet, och nya kunder att träffa. Jag tror jag har koll på läget, men det är ju frustrerande att inte hinna allt man tänkt sig. Tur är väl dock att mina väluppfostrade arbetskamrater, åtminstone börjar med att be om ursäkt, innan de beklagar sig över sina dagar, de som bara har 1/3 eller 2/3 av den portfölj vi "norrläninngar" har fått tilldelat. Men så har de ju inte fått någon kajak heller. Men det lär knappast bli någon Thailandsresa för mig, då jag har mindre tid för ölsäljandet, men kan kanske få åka till Bologna på skönhetsmässa istället. Ska jobba på det iallafall.
Ha det! Och glöm inte titta på Tekno Odin på V75 idag... Så ska ett kallblod röra sig! /Mia
Kommentarer
Trackback
