Puh, trodde inte man kunde bli så slut. Började dagen med ett uppiggande ryggskott, trodde inte jag skulle komma så långt som till Rättvik idag. Men några ipren senare och lite Tallibanolja, så gick jag upprätt. 

Maran gick på så fint idag och stod fint hela vägen. När vi lastade ut, for hon ut som en kanon, och cirkusen var igång. Kan man ärva "jag tål inte högtalare" från sin mamma? Två man att hålla hästen och få in henne i en box. Iväg till identifieringen, och hon bara snurrade runt. 
Eftersom istort sett ingenting förutom frysmärkningen stämde med uppgifterna ville hon "titta lite mer". 
In i provtagningsstallet och vräka sig mot dörrarna för att komma ut igen. Sparkade och slog och hängde i kedjorna. 

Det kanske ser ut som om hon är snyggt uppställd, men i verkligheten diskuterar de hurvida husse leder och Maran följer...

Fullständigt vansinnigt hoppig och uppe ivarv på gången, trots dubbel bomull och luva. Vi var beredda att stryka henne för oregerlighet, men Kajsa ville ändå prova, och hon är ju välhanterad och körbar, men som sagt denna missriktade energi. Har ju sett ett sto efter Aldermarin med samma stökprocedur vid utselningen, och i kombination med Tösens damp, så kan man ju kanske inte förvänta sig något annat. Däremot är det en stor skillnad mot Tösen... Maran har bra nerver och blir laddad och stökig. Men inte nervig, och det sista jag skulle kalla henne är klen. Hon är en tuffing. 

Hur som värmde hon riktigt storstilat i långvagn, även om det var lite tittigt, men inga dumheter för sig. Hon både kissar och dricker i boxen. 
Men som sagt det blev en väldigt stökig dag, och innan start lossnade nummerbrickan, och hon fick ingen ordentlig provstart, och blev väl lite irriterad på det hela. 
Resultatet blev 3 galopper= diskad, men tidmässigt hade hon klarat sig. Totaltiden på vår klocka visade 2,07 och Kajsa klockade sista varvet som hon gick felfritt på 2,03. Och då hade hon som sagt haft en laddad dag, och borde vara helt slut, men det var hon inte. Balansen stämde denna gång också, med de tyngre järnskorna. 

Hon fick stå kvar i stallet och ta vara på tillfället, och det gick bra. Däremot blev det cirkus när vi skulle lasta hemåt, och hon grinade till rejält.Lika roligt varje gång att stå där på planen och skämmas, som om man inte uppfostrat sin häst. Fick några värmande och kloka råd från Susanne Richter, om hur det är att vara nybörjare. Och det stämmer ju väl in på mig inom travet, men vet inte om tränaren blev så smickrad. Men det är ju 3 år sedan vi selade ut en starthäst trots allt. 

Faktum är nog att hon behöver mer miljöträning, och det innebär mer arbete. Hasse gör ett kanonjobb hemma och hästarna är väl  grundtränade. Men ska man hålla på med unga starthästar krävs mycket banjobb och det är ju inte så lätt när tid och ork är begränsad, och att åka själv med Maran är ännu inte aktuellt. 
Vi hade ett intressant samtal idag där en lösning eventuellt öppnade sig, och kanske skulle det passa oss att ha mer rutinerade hästar som kan just den delen, och istället behöver en lugnare hemmiljö med backträning, och lite färre banjobb.

Hursom gick hemresan kaotiskt, och när vi lastade av stod hästen på tre ben. Tack och lov var det inget värre än att hon på något vis gjort något med hoven och lyckats få tåkappan på skon in under sulan. Jag vet inte hur hon bär sig åt... Hasse lyckades få handen ikläm mellan henne och något annat, och den är allt annat än fin. Men det var bara att ta fram skodonen och byta den felaktiga skon. Just nu är hästarna billiga....... 
Nästa måndag är Kajsa och kör Dam-SM så då passar det inte, och nästa Rättviks dag blir i augusti först.