Som vanligt så är jag mer förtjust i att fira nyår än jul. Jag tror det beror på att julen inte riktigt enbart har varit ett tillfälle för gemenskap, utan handlar lite om att visa upp vad man får, och kan ge. Jag är nog lite känslig som lägger vikt vid det, då det egentligen alltid varit härligt att umgås och ha trevligt, men en viss ovilja känner jag alltid för julhelgen sen jag blivit vuxen. 
Visst är det härligt med julklappar och att få se barns glädje, men var går den sunda gränsen för att de fortfarande ska glädjas? När några syskon som fått julklappar för över 20 000 var, och trots det hamnar i bråk för att det skiljde 500 kr? Var är glädjen och värdet i att få en gåva då? Eller de barn som väldigt gärna önskat sig någonting särskilt, men föräldrarnas begränsning hindrar det. 
Vem drömmer inte om att någon gång få ge precis det var och en önskat sig? Att inte ha någon limit alls. Men om det händer om och om igen... är det lika uppskattat då, och är det verkligen en önskan om att verkligen få ge som ligger bakom då. 
Som sagt var går den där gränsen för rätt och fel? 
Jag kan bara konstatera på siffrorna i handeln som ökar för varje år, att konsumerandet av prylar och mat inte tycks ha någon botten. 

Jag lider med de barn, som ska träffa sina kamrater efter jullovet, med en klump i magen. Bara de inte frågar vad jag fick. ...
Eller med de vuxna som inte kan ge, fast de gärna vill. Där värmer det att se att så många engagerar sig för att samla in matkassar och klappar och dela ut. För alla de som engagerat sig för de som verkligen annars skulle stå utanför, hoppas jag att maten smakade extra bra i år. Det måste vara en tillfredsställelse i världsklass.

Nyåret tycker jag är betydligt roligare, man kan glömma allt som inte gick som tänkt, och glädjas åt det som gick bra. Man lägger allt gammalt bakom sig och ser fram emot ett nytt år där allt kan hända.

Jag kan väl krasst konstatera att hälsan inte varit den bästa i familjen. Hoppas nu att alla är på bättringsvägen, och att 2014 får bli ett bra år. Ett milt sagt turbulent år på jobbfronten, där arbetsgivaren trodde sig kunna smickra sig till att det är egentligen inte rimligt att du ska utföra 3 personers uppgifter, men eftersom det är just DU så är vi inte oroliga, du fixar det. 
Vi har haft ovanligt höga veterinärräkningar också, och vi fick ta farväl av vår vackra Maya. 


Till de mer glädjande ämnena hör att Johhny fick fast tjänst på KS och Robin hittade jobb som yrkesförare och bärgare. Min fantastiska äldsta son friade till sin älskade sambo. Kan inte tänka mig två mer passande människor för varandra, än just de två.

 

Tösen blev efter omständigheterna dräktig tillslut...