Och det märks att hästarna snart fyller år. Maya har gjort sådana framsteg att man inte tror sina ögon. Travar så fint och idag blev hon lite rädd, och istället för att slå ihop och galoppera satte hon av i trav i högt tempo. Vet inte vem som blev mest förvånad, hon eller tränaren...

Hon fyller 4 och det märks... hon har mognat och jag tror att hon kommer fortsätta utvecklas. Trivs med livet och njuter av träning och uppmärksamhet.Och som hon bygger sig. Nu tror jag vi får betalt för allt jobb vi lagt ner med foder av högsta kvalité, foderstater, thermobaren och våra fina hagar som ger grunden för en frisk ung häst.

 

En annan som blir äldre är Maran...... eller kanske jag ska säga SATMARA. Har ju aldrig varit förtjust i 2-åringar och snacka om tonårstrots. Träningen går utmärkt och hon visar enorma krafter och en mycket säker och markläggande trav.Så det är ju tur...men med formen kommer ÄNNU starkare självförtroende och vi pratar om tonvis här.

 

  Små horn växer ur pannan, och både jag och Tösen tvingas gång på gång på gång på gång markera och bekräfta vår ställning gentemot henne. Annars vräker hon omkull mig, och klättar upp på ryggen på sin mor. Lek, lek, lek och trots. Hon är full av energi och det verkar aldrig ta slut. Testa, testa, testa. Hon är ju dessutom mycket välhanterad och fostrad, men det tycks bara rinna av henne. En sådan enkel grej som att backa undan när man kommer in i boxen. Nä då tar man ett steg framåt istället, och knuffar gärna samtidigt i magen. Sen kan man också ställa en broddad hov på foten, ger extra effekt samtidigt som man knuffar. Gaah!!!

 

 Nu verkar dessutom effekten klinga av från flocklivet i somras, men jag kan inte sluta tänka på hur odräglig hon kunde ha varit om hon inte åkt. Jag tror också att om Tösen varit dräktig hade hon inte accepterat Marans klängande på henne.