Oj, då tog sig livet en sväng om igen. Huvudet är alldeles proppfullt av nya intryck, bekantskaper, fakta, inlärning av mac, dataprogram, rutiner, stopptider, priser, storlekar i mm och mycket, mycket annat. Inte minst rutiner kring kaffekassa och andra nödvändigheter för att smidigt slinka in i den sociala sfären, utan allt för stora övertramp.

Jag talar förstår om min första vecka på det nya arbetet. Och svaret på er fråga är... Nej. Jag har inte ännu träffat GG. Hans ande svävar dock i hela byggnaden, man talar med stolthet och en sorts vördnad och nämner honom bara med efternamn. Fast ändå är det, det mest personliga man kan göra. Vi andra kanske använder ett smeknamn på våra nära och kära för att visa att vi  står varandra nära och som är exklusivt för just de närmast sörjande. Men här är det bara användandet av efternamnet som visar att man arbetar under samma tak, eller möjligen är en wannabe. Fast jag har svårt att tro att han överhuvud taget skiljer på den saken. Han bara är.

Nästa vecka ska min budget förhandlas och sjösättas, och då börjar allvaret. Fast det ska bli kul. Så oerhört roligt. Adrenalinet pumpar så kraftigt på kvällen att jag har haft svårt att somna och att sova över huvud taget. Min vädurskraft tar fullständigt över och alla nya kunskaper ska omedelbart användas och utnyttjas för framgång, finns ingen morgon dag. Bara nu nu nu med detsamma.

Ska be Hasse slå något hårt i huvudet på mig ikväll så jag får sova.

Men det är inte bara jag som har haft svårt att sova. Puffen har varit sjuk, riktigt otäckt magsjuk. Den lilla kraken har fått upp all mat, och stjärten är alldeles röd. Stackars pyre. Inte lätt att hålla sig en hel natt, och inte kunna meddela sig när man snabbt, snabbt behöver komma ut och göra sina snabba behov. Har blivit många varv med skurhink och sedan timmar av tröst för den lille. Skammen, genansen och plågan samtidigt, och sedan det oerhörda straffet att få fasta i ett dygn, för att sedan bara få små, små smakportioner av kokt torsk och ris.
Livet är inte rättvist.

Apropå budget. Vi måste börja budgetera här hemma. Och då menar jag inte för hästarna, barnen, kläder eller annat. Nej. Jag menar foder till fåglarna. Herregud. Ska dom aldrig sluta äta?
Vi har haft över 20 grader varmt ute och det är grönt och fint på träden. Nog finns det väl mat i skogen åt krakarna? Nehejdå..... De sitter med sina gapande munnar och pickar uppfodrande på fönstret, uppradade på spröjset. Och inte är de magra heller.

I söndags var det tydligen "happy our for men only"" för det satt bara en massa hanfåglar uppradade vid bordet och kacklade. Deras stackars fruar satt väl hemma i boet och väntade på att makarna skulle komma hem med mat till ungarna, men nejdå de satt och hängde "i puben" istället.

Och ärligt talat då sa jag till min man. "Nu får det vara nog. Solrosfröna borde vara slut för länge sen, och vi skulle inte köpa något mer?" Men jo.... jag fick till svar att en liten säck hade han nog ändå inte kunnat lyckats låta bli att handla med hem från Willys. Poängtera att han sa Willys. Ett försök till blidkande då de är SÅ billiga på solrosfrön till skillnad frän många andra. Herregud... Har ni sett kilopriset på solrosfrön i år? Är det rysk kaviar i dom eller vad?

Då försökte jag med en annan metod. "Du gör dom en björntjänst om du fortsätter mata dom. Tänk om de kommer hem med miljöovänliga solros frön till ungarna istället för maskar och insekter? De kanske kvävs av fröna eller blir sjuka eller i värsta fall svälter ihjäl?"

"Men ojdå".... sa han sorgset. "Det kanske inte är så bra. Ska jag prova talgbollar istället, de är ju mjuka?"
"Men nej" suckar jag uppgivet. "Du ska SLUTA mata dem..... det är MAJ MÅNAD!!"

Och äntligen tycks han fatta, tror jag iallafall. Nästa morgon luktar det nybakat i huset. "Åhh vad trevligt ska vi få nybakat till frukost?"
Tystnad.
"Jaaa... det räcker till dig också om du vill ha?"
Tystnad... Till mig med tänker jag?

Och då går det upp ett ljus. Jag smyger ut i vardagsrummet och kikar ut mot fågelbordet. Mycket riktigt... På spröjset sitter inte mindre än 5 st par ( herre och fru) domherrar samt oräkneliga blåmesar och nickar instämmande med sina små huvuden medans min man lägger upp det nybakta brödet i fågelbordet.

Jag bara tänker.... jag ger upp. Eller så får jag väl krypa upp i fågelboen och sitta barnvakt medans ungarnas föräldrar är på "Happy our for couples"i Kallesbacken.

Har ni också domherrar som bor med Bed and Breakfast året runt hos er? Jag bara undrar....

Ha det! /Mia