Regn, regn regn...

Men som en planta i trädgården växer hon, Lilla Marilyn.
Hon är nu 16 dygn gammal, och är mittpunkten i flocken. Tösen har aldrig mått bättre i hela sitt liv, och Mayas liv har fått en mening igen. Kellie ser numera ut som en tunna, fast en stående... hon har en mage som hänger och släpar i marken, och är inte så lätt att springa med.
Och springa vill Marilyn... Och då kommer Tösen, och Maya. Kellie flyttar sig sakta runt. Hon har räknat ut att de snart är ikapp henne igen om hon står still, bara varvad runt hagen.
Marilyns flock består av hästarna, Puffen, Hasse, Sandra och mig. Hon gnäggar åt oss alla, men har konstaterat att det är bara fyrbenta som kan springa fort.
Under alla mina år med hästar, kan jag bara säga att jag inte tidigare har stött på en så unghäst med ett psyke gjort av pansar. Hon är nyfiken, med vänligt sinnelag men stentuff. Finns inget som skrämmer henne, och hon tar alla för givna. Vi har ett stort jobb framför oss att fostra henne, vänligt men bestämt. Hon har vuxit rejält och är mer än lovande. Fortfarande lite rak i sina kotor, men de tycks inte störa henne alls.
Det är oerhört glädjande att Tösen visat sig lämna så bra efter sig, och att hennes nervösa sida inte gått i arv, vilket troligen förklaras bäst med att det är hennes upplevelser som format henne så, inte generna.
Därmed har vi beslutat att Marilyn kommer vara till salu, för vi har en framtid i Tösen som avelssto. Vi kommer bara att sälja henne till seriöst och bra folk, som vill satsa på travet, och kan utveckla henne till en tävlingshäst.
Efter år av funderingar vad som egentligen var gåtan med Copy, har vi nu kommit fram till sanningens minut. Maya har ärvt hennes väderkänslighet, muskelbesvär och överkänslighet mot beröring. Och den troliga anledningen till att hon inte vill bli förspänd är helt enkelt att hon har haft ont.
Vackra Copy L.J.

Efter mycket efterforskningar har vi funnit att hon inte kan äta kraftfoder med stärkelse, socker eller kolhydrater. De påverkar hennes muskler och överkänslighet mot beröring.
Dessa symptom stämmer väl överens med den typ av sjukdomen PSSM (Polysaccharide Storage Myopathy, or EPSM or PSSM, in horses is a disease that is caused by.) som drabbar varmblod.
Kallblod drabbas av EPSM och framförallt Quarter rasen drabbas mest, också av PSSM men med en svårare typ av korsförlamning.
I vårt fall har vi helt kommit fram till detta genom att förklaringen till vad sjukdomen innebär, kort förklarat att musklerna blir lidande av hästens matsmältningsbesvär, de kan inte ta upp elektrolyter på rätt sätt, och hästen får ont, är precis vad vi själva kommit fram till. Det finns inget botemedel, sjukdomen är ärftlig men genom att hålla hästen på strikt diet, kan den bli intill närmast symptomfri, och faktiskt prestera någorlunda. Varmbloden får mer spridda och väldigt difusa och ganska otydliga symptom, med stelhet efter boxvila, väderkänslighet, annorlunda bakaktion etc, samt ett kraftigt humör av kraftfodret.
Sjukdomen upptäcks först vanligen i 2-4 års ålder, i samband med att de börjar arbeta, och det är oftast draghästar som drabbas. De är vanligen positiva att hantera och köra in som ettåringar, för att plötsligt bli totalt oarbetsvilliga, tittiga och lättskrämda.
Maya Mystica
Kallblod och Quarter har svårare symptom, kan dra bakbenen efter sig, har svårt att resa sig, drabbas av muskelförtvining och korsförlamningar.
Sjukdomen kan fastställas genom en muskelbiopsi eller ett man- prov som skickas till universitetet i Minnesota.
Det finns en forskare vid SLU som har arbetat med sjukdomen, men jag var helt ovetandes om den, till för ett par dagar sen. Inget som verkar vara speciellt omtalat inom travet.
Sjukdomen är genetisk, och nedärvs, och hästar kan bära på anlaget som beskrivs som en mutation, utan att själv vara drabbade. Hästar som bär på anlaget ska direkt tas ur avel.
Det är en lättnad att få en förklaring till varför en så fantastisk häst som Copy, som visat prov på en enastående talang, inte kunde prestera alls på banan. Likaså till Mayas beteende. Men det är ändå en enorm sorg att tro att hon inte är frisk, och att inte kunna avla vidare på ett så vackert och intelligent sto.
Nu får hon "växa" mentalt under sommaren samtidigt som hon går in på sin nya diet, så får vi se hur långt det bär. Troligen vill vi väl genomföra en biopsi för att vara säkra, och för att detta är viktigt att det kommer fram.
Kanske blir hon symptomfri och vi kan träna, eller så får hon stanna som blivande ridhäst på gården.
Vi kan inte avla på sjuka hästar, med risk att dessa utsätts för hård träning, som de inte klarar av. Det leder bara till smärta och besvikelse för alla inblandade.
Nya bilder kommer snart, bara solen tittar fram.
/Mia

Kommentarer




Kommentera inlgget hr!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihg mig?

Trackback