Så har vi åter fått en rejäl köldknäpp. Eller snarare ett slag av en slägga. Nätterna är det neråt -30 och först vid 13-tiden på förmiddagarna blir det humana -12. Bor vi i antarktis eller vad?

Vattnet i stallet fryser och enda sättet är att tina upp det är med hjälp av energislukande värmefläktar. Något man väldigt gärna sysslesätter sig med, medans nutidens inkvisatörer nöjt gnuggar sina händer när de skickar sina elfakturor. Hoho...jaja.




Vår älskade Rexbo Tösen blir allt mer irriterad för varje dag på sin hagkompis Maya, som alltid lyckas vara ivägen, vara ful och dum och troligen föremål för mattes och husses tid och energi. Hon utstrålar det vi alla just nu känner..... Tar det aldrig slut, kan det inte bli sommar, och tills dess vill jag vara ifred, mumla för mig själv och slippa höra dumma svar från någon annan. Passa upp på mig, men annars håll er ur vägen.

Så det visar hon med all tydlighet genom att bita vår lilla Maya över rygg och länd. Lillhästen är som en enda stor knöl där bak. Och inte har vi möjlighet att så här sent på vintersäsongen "gräva" fram den andra hagen, så de får helt enkelt fortsätta att gå tillsammans, och matte får  väl ta en snabbkurs i att laga täcken. Favoritsyssla förstås, särskilt då genen för handarbete tycktes ta ett stort kliv över min generation och vidarebefodras till nästa istället.

Och på jobbet går det också bra....... Att tacka ja till en ny tjänst känns ungefär lika lockande som att sälja sina älskade hundvalpar till Cruela De Ville.


Men ännu har ingen direkt anstormning av erbjudande om jobb eller miljoner till att starta något eget för, rasat in. Jag väntar med spänning. Detta skulle ju bli mitt år.

Den enda som obekymrat tycker att livet är underbart tycks vara vår puff. Han har lagt sig till med ett nytt självförtroende, så stort så att matte tror att det kan bli något riktigt intressant av honom. Stora duktiga pojken tyckte det var trevligt (!) att få vaccinationsspruta och få sina sidoklor klippta av veterinären. Kanske har kylan konserverat hans hjärna? Vetten tyckte iallafall att han var trevlig med ett stabilt psyke. Vår lilla räka......

Lite bilder från dagens utevistelse...... Maya & puffen leker tittut och jaga mig med varandra....



Var är hon nu då?

Nu måste jag sitta tyst alldeles tyst och still, då hon närmar sig..

Hm, står alldeles still och lyssnar, var gömmer sig pälsbollen?

Snart hittar jag dig, och då får du jaga mig!

/Mia