Har nått en ny milstolpe igår!

Ibland är det obegripligt hur fort tiden går. Och hur lätt man glömmer bort sina drömmar och mål för att vardagen skymmer sikten. Men igår äntligen fick Maya spännas för vagn för första gången!

Maya "kysse" Fabbe med huggtänder...

Våran lilla, lilla vassa myra. Drömmar och målsättningar börjar ju redan vid planeringen att få dräktigt. Copy var ju riktigt, riktigt dålig i perioder och vi var ju även oroliga för hennes mentala hälsa, efter hon kommit tillbaka från seminstationen och "brudarna" där. När sedan hösten kom och hon insjuknade i influensa trodde vi ju att det var abortvirus, och inte ens vetrinären ville komma ut. Det fick ha sin gilla gång... Men hon tog fajten vår fina Copy, och fick krafterna tillbaka och 23 dygn för tidigt föddes lilla myran på sina rejält vingliga och böjda ben.

"Det här går aldrig"sa Hasse när han såg henne försöka resa sig och dia, "jodå "sa jag... En dag i taget, en timme i sänder". Och nu är det jag som står här och säger "hur ska det här gå?" och Hasse säger "det går så bra så".

Och visst gjorde de det! Maya har blivit tömkörd länge, över stock och sten, på vägar, i paddock och med remmar hängande och slängande. Hon har luktat, smakat och klivit över skalmarna på vagnen och tittat och tittat.
Och igår selade vi på inne och ledde sedan ut henne på gården, där hon stod blickstilla ( förutom att hon tog en tugga på matte arm, precis som sin mamma alltid gjorde när jag skulle kliva i vagnen eller sitta upp!)medans Hasse selade på. Ganska många remmar som ska hålla vagnen och det tar sin lilla stund. Av någon anledning väntar vi med att spänna för i stallet då det är trångt och bökigt för en ovan att ta sig ur stallet med vagn.... Ni som hängt med här länge förstår nog varför tränaren ändrat taktik i frågan.... Eller kanske det bara var för att inte stressa upp matten?...  Hur som helst har den duktiga tränarens arbete gjort underverk och finare häst får man leta efter!
Vi gick ner till stora vägen och vände, matte med grimma och grimskaft över huvudlaget, och husse gick bak och höll i tömmarna. Maya strålade! Öronen spetsade, glänste som en världsstjärna givetvis med nygjord fläta i pannluggen, som stora flickor har...... Och drog som hon aldrig gjort annat..... med ryggen, och klarade både små nerförsbackar där vagnen trycker på framåt, och även uppför, svänga och vända.


Lilla räkan Maya Mystica...

Någon som INTE TYCKER DETTA ÄR ROLIGT är ju förstås Tösen. Hon har fått börjat gå med vagn en gång i veckan för att få göra någonting och få lite kondition igen. Men hon märker tydligt att Maya får mer och mer tid, och att Maya behöver ha täcke regniga dagar ( precis lika korthårig och känslig som sin mor)tycker hon är trams! Hon är ju  världsstjärnan, inte den lilla plutten. Hon hugger Maya så fort hon får chansen och biter tag i hennes täcke.
Igår fick vi också en liten försmak på vad som kan hända när Tösen inte vill. Hon skrek och slog i luften när Hasse lätt daskade till henne på rumpan då hon vägrade gå ur boxen och ut på gången för att jag tagit fram klippmaskinen. Fel tid på dagen, fel maskin och ingen bomull i öronen. Då tänker jag inte gå ut!!
Till saken hör att vi skulle inte klippa henne, bara testa maskinen på en fläck då den inte fungerat på Isak som den är tänkt på. Hur som helst så blev Hasse ganska paff, då Tösen alltid varit arbetsvillig och aldrig aggressiv. Jag har ju dock fått känna på humöret i ridningen emellanåt, då hon blir skitsur om hon inte får bestämma. Och mer lär det komma....... "Gravida fruntimmer kan ju bli lite märkliga" var det någon som muttrade...

Här hemma har det förövrigt varit lite spännande. Matte var iväg med jobbet på konferans, ett dygn på ålandsfärja och det gungar fortfarande. Och ja.. av vågorna och inget annat. (Är alltid exemplariskt skötsam i arbetssammanhang.)Och med det så fick ju lillmatte och husse sköta allt själva från promenader till utfodring osv. Men det har gått bra! Någon av killarna har sovit i mattes del av sängen, och den andra på golvet nedanför. Låter vara osagt vem som gjorde vad men de snarkade båda två när Sandra kom ner för morgonpromenad kvart över sex på morgonen...
Trots att husse inte får koppla Isak så kan de gå ut på tomten och gå en sväng. Med lagom avstånd emellan. Men däremot mat får han gärna ge honom. Tydligen var det jätte kul... när matte ger äter han endast när magen kurrar rejält. Men när husse slänger ner något i skålen så rusar han fram och äter som om maten skulle försvinna annars? Inte en färsk fodret behövs går lika bra med torrisar.
Ja, det är väl inte så konstigt att vi valde en knäppgök till, för här bor bara märkliga individer...



Nu ska vi åka och göra våra röster hörda.../Trevlig helg!