Då är det vår! Vi plaskar just nu runt här i snöhögarna, med ett evigt drippdropp i öronen, och försöker undvika de värsta vattensamlingarna. Hästarnas päls yr runt dem, och man ser själv ut som en halv häst efter att ha borstat dem. Allt som göms i snö, kommer fram i tö... ja, att ha så många hästar som äter hö några gånger varje dag på en yta i hagen, innebär också ett visst gödslande. Smidigt nog "försvinner" det ju när snötäcket brer ut sig. Och kommer fram igen... ser ut som om gödselstacken flyttat sig... och så blir de så där härligt illaluktande och gäggigt... Så ni som tycker att det är trist med svartsotiga snödrivor längs vägar och i tätorter, det luktar inte i alla fall!!
Bara att ta tag... lite små jobbigt bara när man ska trängas med fyra nyfikna pumor som alla ska hjälpa till att knuffa skottkärran och tala om var det finns fler högar. Eller så kan de ju bidra till den roliga leken om matte nu så gärna vill samla på högar, genom att producera en till.

Piggelin är unghäst på nytt, den annars så lugna och lite runda ponnyn har fått nytt liv. Hon leker med Maya i hagen och brottas och stegras men väldigt försiktigt. Till och med kan vara lagom försiktig med Kellie, hon är ju trots allt den nya boxgrannen och dom har ganska mysigt i stallet. Det ska busas och springas i hagen och det är en salig blandning.
Kellie: Kommer en halv minut efter de andra, tar ju lite tid med korta ben, men sen kör hon taktiken att bocka och stegra på stället, ser bara för roligt ut, men då hinner hon ju ha kul också.

Maya: Springer efter alla, och ÄLSKAR att sparka bakut och att springa. Hinner inte alltid stanna och väja för de andra så mer än en gång har hon fortsatt över eller igenom staketet... hm.

Tösen: Springer, bockar som värsta luftakrobaten och kör "skruven" med huvud och hals.
Och vildast av dem alla:
Piggelin: Springer runt , runt i cirklar och bockar, lyfter svansen i en arabpose och blåser upp sig. Långt efter de andra tröttnat håller hon fortfarande på, så ibland får hon igång dem igen. Som en duracell-kanin som går så länge batteriet är laddat.

Equiterapeten Li har varit här. Hon gick igenom Tösen och masserade, stretchade,behandlade med magnettäcke bla. Tösen tyckte det var urmysigt och visade sig från sin bästa sida, vilket hon oftast gör numera. Lugn och värdighet tycks vara hennes nya motto som 10 åring. Inte kunde Li se några ålderskrämpor heller. Lite muskler som behöver massage, och fortsatt stretching, som hon alltid får. Och mycket riktigt är hon överrörlig i leder, som jag bedömt med min lilla kunskap och erfarenhet som massör. Men eftersom hon startat så sparsamt genom åren tycks hon ha klarat sig bra från förslitningar. "Bara en liten grej... hon tycks ha förslappade ligament i nacken, har det hänt henne något eller så?"
 Jo, med ca 10-15 "skruvar" om dagen som ibland slutar med att hon slår i huvudet i oss, någon annan häst, ett träd eller annan bråte, som råkar komma ivägen för denna glada häst, så kanske man kan säga att det har hänt något, då och då. Det är farligt att vara glad!

Maya visade sig dock från en sämra sida. Det handlade ju inte om henne. Hon la öronen bakåt åt Li med en min som bara Copy kunde slå. Som om dom lipar, och säger "du är ful och dum"...
Hon slår också i väggarna precis som mamma gjorde, helt oprovocerat... Blir nog en riktig liten Copia.
Men hon är ändå smart och lätthanterad och mysig, när hon själv vill.

Sandra rider igen, korta pass på ridbanan, och sätter fart på Piggelin igen. Några tjuvnyp får hon ibland som tack, men mest kramar. Sådan är hon den lilla grå.

Ha det!/Mia