Så mycket visdom som finns i världen. Så mycket kloka ord. Ändå är det oftast kaos. Varför är det så svårt att leva som man lär? Kanske för att det är just det som mänskligheten handlar om... Att hitta och hålla balansen.

En person sa till mig häromdagen: "Livet är ett enda stort drama. Och vi är bara personer i dramat. När man lärt sig att man inte kan dela ut någon skuld, då behöver man inte heller förlåta."

På en tavla som hänger i vårt kök, har en annan klok person broderat:

 " Livets stora gåta, älska, glömma och förlåta."

En annan vis person har berättat att en människa som utsätts för ett trauma, som på ett eller annat vis har hotat dennes eller annans existens... kommer att bearbeta detta i resten av sitt liv. Men det är inget som går att styra över. Det kan vara mer, eller mindre...det kan komma närsomhelst och helt ologiskt. Men det kommer...
Den enda skillnad som finns är om vi tillåts eller tillåter att bearbeta det. Alla trauman innebär sorgarbete. Oavsett om man förlorat någon, något  eller inte.

Och det är nog så nära ett mänskligt öde man kan komma.

Men hästar dom glömmer aldrig. Dom drar lärdom av sina upplevelser. Men kan ändå älska och förlåta....
Och jag tror det är just därför jag finner ro hos dessa varelser.


Mia