och inte heller har löven fått sin gyllene färg, som brukar pigga upp den allra tristaste årstiden. Och efter att precis ha läst färdigt Mons Kallentofts senaste bok "Höstoffer" så är man ju färdig att gå i ide. Kanske supa ner sig som Malin Fors, eller bara gå ut i den ösgötska skogen och dränka sig ett vattenfyllt dike eller varför inte i vallgraven på Skogså slott. Karln är ett författargeni och ingen film eller tv-film med bilder kan få en att känna så sådana träffande känslor om hösten, som just Kallentoft så bildskönt beskriver, så man fryser, ryser och totalt deppar ihop. Undra om han är sponsrad av systembolaget?

Och precis lika deprimerande är just nu mitt arbete. Och just därför sprang jag genast in på närmaste spelkiosk och köpte en super-triss lott, med vinstchans på 100.000 kr i månaden i 25 år. Om jag vann... hade jag varit så deppig då? får prova igen... för på jobbat går det sämre. Eller det är just det som är så deppigt. Det gör ju inte det. Jag har ju faktiskt gjort "fantastiska" resultat, ständigt i topp, blaha, blaha. Men si det räcker inte. För vi är ju så små och ocentrala så att vi måste ju slås ihop med en annan region och bilda nytt område. Och då är företaget inte i behov av två chefer och eftersom just jag bor i en avkrok, och just jag har flyttplaner och just jag inte har några ambitioner att fara till huvudstaden titt som tätt, och lämna man och barn ensam med 6 hästar... så blir jag tillbaka placerad på min gamla tjänst. Så förbannat surt.. när man som jag alltid vill vara bäst och stå i centrum när det gäller att prestera. Visst förstår jag också att det är bäst för företaget bla,bla.bla men inte för min situation och min plånbok. Här har man byggt upp en perfekt personlig lösning som ingen klagat över, och fortfarande inte gör, men helt plötsligt tror man att vi ska smitta av oss, med allt som vi gör bra, till en större grupp. Jag tror att direktören får läsa på lite om skillnaden i virus och i arbetsinsatser. Det är ju trots allt slit och arbetsglädje som fört oss dit vi är, inte svininfluensan... Surt sa räven. Men bara jag kommit över mitt lilla nederlag så ska jag nog smida på en ny plan. Kanske det trots allt blir läge att flytta.

Men så mitt i all skit och pannkaka så lyser en sol. Maya Mystica. Älskade hjärta. På mindre än en vecka är hon helt hanterad och tam. Går i grimma, kommer i hagen, lyfter på hovarna så husse kan verka, avmaskad, älskar att gosa, och står som ett ljus på gången när vi sköter om henne. Smart, nyfiken, cool och helt helt underbar!!!



Maya spanar in vad matte gör... Mamma mumsar i bakgrunden.

Och så har vi jobbat hårt hela helgen på att få ihop hästarna till en enda flock. Har gått hur bra som helst. Bara man är varsam och tar några åt gången. Tösen har ledningen och har god hjälp av ponnyerna som hjälper till att hålla koll på Copy och skydda Elite när Copy blir för aggressiv mot "nykomlingen". De har ju aldrig gått ihop tidigare. Så när det brakar loss och Elites nyfikenhet leder henne ut på minerat fält, kommer Tösen och Kellie och ställer sig emellan damerna som en skyddsbarriär, för att avstyra ett angrepp. De är helt otroliga. Pigge vakar över Maya och leder buset. Mycket arabgalopp och bocksprång blir det.

Lyckades inte få ihop alla 6 på bild men dock de stora. Men först nu när man ser dem ihop, begriper man hur många hästar vi faktiskt har...


Stora hästarna samlade..

Dags igen för Tösen på söndag i Bollnäs. Men som med allt annat så har vi den jävla oturen att det är ett kvallopp inför en final med 100 000 kr i första pris, så gissa vem som anmält till detta "lilla lopp". Jo minsann Lundås Emelie kommer tillbaks igen. Faan vad ska hon hit och samla småslantar för?!!!
Jag en dålig förlorare?? nä förstår inte vad du talar om.

Ha det! / Mia