Ja, det blev ju ingen vinst. Det blev galopp och som den orättvisa sport det är så kan man heller aldrig veta vilket humör bandomaren är på, utan idag var det vi som fick "oturen" som så många andra drabbas av. Därför blev det en diskning efter en galopp  högst 70 m. I protokollet står flera galopper... och gränser brukar gå vid 100 m. Men vi gratulerar Ettingbo Dalar som vann, och varit så fin de sista gånger vi mött honom. Nu lämnade han över oturs-stafettpinnen men vi tänker dock lämna den vidare nästa gång, till någon annan.

Tösen var fantastisk bakom startbilen. Hon var fantastisk hela dagen. Någonting har hänt med vår tjej. Hon är inte längre någon liten tös, utan en tävlingsindivid. Borta var nervositeten både i transporten och innan värmningen. Borta var den ödmjuka häst som söker tröst hos de andra i stallet.
I stället fanns där en stor, högrest häst, som sprang på transporten, (med matte hängandes i grimskaftet likt en spratteldocka) och som vant backade in mot väggen i utselningsstallet för att sova en stund. Och varje gång boxgrannen slängde ett öga mot henne, fick hon onda ögat tillbaka och fick se hela Tösens vackra tandrad.Så det är så man skrämmer upp konkurrenterna(?!)

Men... loppet startade i högt tempo, och Tösen med sina långa steg fick upp farten rejält, efter ca ett varv så dämpande framförvarande kuskar tempot, genom att "ta upp" sina hästar rejält. (Där satt den...) men Tösen hinner helt enkelt inte med att bromsa med sina långa ben...
("kan du inte hålla reda på dina f-bannade slingerväxter..." ekar i mitt huvud, någon som vet vad det kommer ifrån?)

..och därför blev det galopp. Med facit och med vår "nya" häst kanske hon kunde gått mer offensivt i tredje spår, så hon får bestämma tempo själv. Men eftersom hon varit lite ur form, så valde Kajsa den lugnare taktiken.

Men... nu är hon toppfräsch tills på lördag, då hon startar på två tilägg, på Romme travbana. Då får hon jaga...

En liten rolig anekdot från stallet på Gävle: 
 Vi selar alltid inne i boxen, för att Tösen ska få lugn och ro, då det springer mkt folk på stallgången. När vi öppnar dörren så tittar en man in och säger:
"Det var en grann häst". Vilket lopp ska nI  ut i?"
Vi talar om det.
Men?!! det är ju ett kallblodslopp!
Ja?
 O, fy faan... vilken tur det inte var samma som vi då!!
Vi ler lite. Så tittar han in.
"Men fy faan vad stor han är!" Vi leder ut henne på gången. "ÄR DET ETT STO??"
Ja.
"Oj, oj, oj. Vad är det för stam i henne då?"
Vi talar om det.
Då backar han mot väggen. (?!)
Sedan står han kvar där på säkert avstånd, och bombarderar med frågor.
Han glömde nästan helt bort sin egen häst, och Tösen var så mallig... ( möjligen några fler som var..) Hon sträckte på sig så mycket att jag nästan inte nådde upp att fästa säkerhetsremmarna runt vagnen.
Var ska detta sluta? (Tur vi fick komma ner på jorden igen efter loppet.)

Igår när lilla Elina 4 år kom på besök för att rida och sköta om Kellie, så fick vi svaret.
Hon hann ta ca 2 borsttag i manen på Kellie, sedan small det i väggen. Bakom oss stod Tösen med öronen rakt ut som en åsna, och ögon som ett förorättat barn. När nu inte det hjälper på en 4 åring, som ögonen glittrar på som ett fyrverkeri var gång hon ser shetlandsponnyn Kellie, så small det igen. Och igen.

Elina är en tum hög. Hon kan passera bredvid boxdörrarna utan att märka hästarnas huvuden som hänger över där.
Så när Elina ska lämna tillbaks en borste så passar Tösen på. Hon bara måste få tala om att hon ju är mycket goare än Kellie. Så hon sträcker sig och ger Elina en rejäl puss på huvudet, och kör som en elvisp med nosen i håret på henne. Vilket kittlar rejält.
Och som hon skrattar. Äntligen, tänker Tösen!! Nu, kommer hon till mig. Till stjärnan. Ett litet missförstånd bara.

Då sätter Elina på sig hjälmen.  Och går tillbaks till Kellie!
Gissa vem som ligger illa till i hagen nu.


I dagens travrond finns en helt fascinerande ledare. Man tar upp dopingfrågan. Och slänger skit på bla. Sanna Kallur. Hur kan man göra det, på dalarnas helgonförklarade kulla nr 1. Inte snyggt...
Det mest spännande och mest irriterande är att man jämför henne med en häst!!
Man ifrågasätter helt enkelt Sannas rätt till att ta smärtstillande för sin stress fraktur. Smärtstillande är inte prestationshöjande i sig, utan dämpar smärtan för att man ska kunna prestera något så när i förhållande till vad man brukar.
Det kan tyckas väldigt dumt med tanke på att man utsätter skadan för ytterligare slitage. Men det är väl hennes val? hon springer ju inte fortare än hon brukar? Och hon känner ju sin egen smärtgräns.
Men hur jämför man det med en häst då?

Jo, det är noll tolerans mot smärtstillande för häst som ska starta. Naturligtvis!!!
För hur ska den som ger hästen smärtstillande kunna veta hur mycket det skulle ha dövat smärtan? Skulle hästen tala om det? Jo, tack herr tränare det känns helt okej! visst kan jag springa ett helt lopp.
Om vi människor tror oss veta bäst, och hästarna inte var skyddade av denna lag, skulle åtminstone  hälften av alla mindre kunniga travmänniskor, ( kanske kunniga också) ta detta för ett okej och starta med smärtstillande i sina hästars kroppar.

Jag är verkligen inte för doping, men jämför inte människor med djur och definitivt inte tvärtom!

Ha det! Mia