Mardrömsveckan har startat.
Upp och ner som en berg och dal bana. Idel hopp och tro om framgång, eller nervositet och magont, för att det ska gå helt fel.
Vad jag talar om? Det är dags för start igen!!
Våran älskade Rexbo Tösen är i form igen. Efter förra starten på Gävle travet, då hon joggade sig måttligt intresserad i mål som trea (!) kände vi direkt att något var fel. Visserligen är det en mycket bra placering, då motståndet var en klass högre än tidigare. Det här året har gått så otroligt bra, att hon klättrar snabbt i klasserna. Men.. hon hade inte klippet i steget. Hon visade inte sin show för publiken som hon annars alltid bjuder på i värmning och defilering. Värmen brukar hon inte ha problem med, och hon var ovanligt sammanbiten i stallet före, trots svettningar som tyder på nervositet.

Väl tillbaks i stallet var hon som ett benrangel. Hon hade svettats bort ca 25 kg. Ett normalt kallblod har lite hull att ta av. Men våran tjej är av det sportigare slaget, samt en stress-häst. Hon kan helt enklet inte bli tjock. Men denna gång hade hon inga reserver i kroppen, och hade uppenbart druckit dåligt. Hon är ju lite kinkig med vatten, och vill aldrig dricka när hon är borta. därför tog hon inte i. Men hon skötte sig så bra, gick felfritt och rundade klungan av hästar som tjänat in långt över hundratusen kronor, mot hennes då 71 000 ca. Vilken häst!
Med facit i hand skulle hon inte startat. (Påminn mig inte igen, om ni inte vill slita ut mitt hjärta. Detta förlåter jag mig aldrig för.)  Men hon visade ju inga symtom innan. Och hon avr så glad när vi körde fram transporten.Men så ärligt att göra sitt bästa ändå.

Men... bara att ta tjuren vid hornen, och rannsaka sig själv. Vad har vi gjort för fel? Steg ett. Mer mat. Steg två. Hur? förmycket mat stiger henne rakt upp i huvudet och hon blir ohanterbar. Totalt lost. Vad är det som brukar tända "heta" hästar. Jo havre.  Då så. Havrefri kost fick det bli. I massor. Vi vet att hon är känslig för "färdigfoder" så det gäller att hitta ett bra.
Steg tre. Vatten. Hur? Jo vi måste ersätta svettförlusten och binda vätskan i kroppen. Och gärna väcka lusten till att dricka mer.  alltså fick det bli  saltlösning.

Det har fungerat så bra! Nu efter två veckor är hon bättre än någonsin. Stark, kraftig och fräsch. Och harmonisk, som en helt annan häst. Det kanske inte låter så märkvärdigt för er, men för oss är det ett under. Att vår tjej skulle mogna till detta år är inget oväntat, för vi har planerat, väntat och väntat.. slutat när det gått som bäst och lagt ner enormt med arbete på mental övning, miljöanpassning och transportträning. Men att det skulle leda till två segrar hitills i år, är över förväntan. Och att vi skulle få en "ny" häst kroppsligt var inte väntat.

Varför detta är så unikt ska jag berätta så småningom. Vi har ju kämpat i flera år med denna smått unika häst. Men hon har bara felat... stress, galopper, klastrofobi, och massor av otur... som en förbannelse. Men aldrig att vi gett upp! Bara ändrat i tidsschemat något. Med hästar får man aldrig ha bråttom. Då kan man lägga ner och köpa en cykel istället.

Grunden till vår lilla hobbyverksamhet är glädje. Vår glädje och hästarnas. En häst som inte trivs med att springa eller jobba, är det ingen idé att gå vidare med. Men att stå bredvid ovalen och se sin häst showa upp sig, skrida fram i ett passage liknande steg, med böjd nacke och totalt bära upp sig själv, är helt fantastiskt. Ingen trött omusklad kropp här inte. Att sedan se henne slänga med huvudet av förväntan, det är total lycka!

Första segern på Rättviks travet i år, bröt jag ihop helt. Hon tog spets i andra kurvan och höll den. Halv varvet kvar var jag svimfärdig. Ärligt talat, jag skiter i pengarna. Visst är det skönt att ha till mat och övrigt. Men det var inte det... Det var för hästen. Äntligen fick hon visa vad hon kunde! Att se henne lyckas, precis som när ens barn tar sina första steg, eller läser sina första ord själv...
Jag höll andan så hårt, ville följ henne fram till målet varje steg. Kändes som om jag inte våndades med henne ända fram, så skulle det gå åt skogen igen. Men inte... sista kurvan bara drog hon. Och drog. Och drog...  hon bara lämnade de andra kvar. När speakern refererar så säger han en fras som jag aldrig i mitt liv glömmer. : " Men i ensamt majestät kommer Rexbo Tösen mot mål..."
Jag fullständigt bröt ihop. Jag grät och skrek samtidigt och slog med knytnävarna mot Hasse och kramades samtidigt. Hon lämnade de andra med ca 60 m. På målfotot står det vunnet med många, många längder...
Och ingen ända gång har hon fått pisk. Kajsa (Ja, Frick förstås- Sveriges bästa tjej) bara visar den,kan knappt driva. Bara länga lite på tömmarna. Så känslig är hon fortfarande.

Äntligen rättvisa!  äntligen är vi med i matchen. Varenda dags arbete, glädje, svett, blod ( vårat) och tårar var helt plötsligt betalt. Resten är bara plus på kontot.
En hel vecka behövde vi vänta på nästa seger. Då fick hon också tur för första gången.

Önska oss lycka till!

Mia