Vad tänkte hon på igår? Inte på oss eller alla de spelare som satsat sina slantar på henne, i allafall.
Hon var så fin i värmningen, bjöd hela V75 publiken på sin allra snyggaste trav, skred fram med böjd nacke förbi publiken. Om någon nu undrar varför hon alltid får gå  nära förbi publiksidan i trav så är det för att hon ska få chans att titta på allt runt ikring, för att minimera risken att skrämmas av någonting under loppet. En liten åtgärd vi lärt oss under åren med Tösen. Men, men...
Hon var som sagt på topp. Blev direkt spelad, och favorit, trots att hon inte var riktigt betrodd av tidningar och program. (Med all rätt.) För det är just charmen med Tösen. Man vet aldrig... hon var som sagt i toppform, och med facit i hand så  var det riktigt, hon gick en tid med 40 m tillägg på  33,6 med två galopper på ca 70 m vardera. Efter loppet tog hon inte en pust... helt oberörd. Varför hon galopperade? Efter provstarten som var alldeles perfekt, så hade hon inte en tanke på att vara en del av loppet. Totalt okoncentrerad och sprang och tittade på allt annat. Hon bara lekte...

Men jag vet vad hon tittade på. Killar... för när vi kom in i stallet så visade det sig mycket riktigt att hon börjat brunsta. Vi hade inte märkt någonting, förutom att hon  var lite mer stressad igen, och var sällskaplig. Borta var den tuffa Tösen... hon med de vassa tänderna. Ingen cooling där alltså...

Förra gången stämde allt men de andra ekipagen tog upp så kraftigt att Tösen stördes... men nu... som klappat och klart. Suck... bara att ta nya tag. Tur bara att man inte har likadant humör som proffstränaren i stallet bredvid... gisses vad arg han var... skällde och rev av saker så det hördes över halva Borlänge. Det är trav det. 

Kellie åkte tillbaks till sin fodervärd i fredags, och då hade hon börjat brunsta innan. Tösen har säkert också undrat var Kellie är, och flocken är inte intakt längre. Så vi får ta nya tag, gäller bara att hitta nya lopp....

Ibland undrar man varför vi bara har ston, när de är så krångliga?! jo, då har man något att skylla på! Sedan kan man se saker på olika vis. Om man har en häst som alltid gör sitt bästa, men ändå inte räcker till... då kan man inte bli arg över det, bara lite diskret besviken. Sedan kan man ha en häst som skulle kunna runda det mesta utan en pust, men bara gör det när allt för dagen stämmer i humöret... då har man en häst som inte gör sitt bästa, men har kapacitet och talang långt över det  vanliga.Är det då man smyger ut i skogen och vrålar när ingen ser... ?


Apropå Brunst...
Förra sommaren hände en ganska olustig sak. Sandra och jag var ute och red. Och Sandra satt på Copy. Hon är ju en dam av världsklass som ni kanske vet vid det här laget, och j-igt snygg. Vilket hon naturligtvis vet. Paris Hilton släng dig i väggen.( Du är bara en mycket liten diva jämfört med henne.) Men, hur som helst hon var tokbrunstig. Copy alltså.
Vi passerade en liten hage i skogen där det ibland står en ardennerhingst som tillhör en av våra grannar.
Ojdå, tänkte jag nu blir det besvärligt. Vi får hoppas att Copy inte är intresserad av en sådan stor herre. En ardenner väger runt ett ton uppskattningsvis och det var inte riktigt vad jag tänkt mig att min dotter skulle sluta sina dagar klämd mellan en diva och ett ton ardenner.
Men mycket riktigt... Copy tvärstannar.... och börjar backa!! rakt mot staketet. "Mamma!" ropar Sandra. Skänkla säger jag, ordentligt och lägg på spöet på rumpan. "Skänkla på Copy?" det går ju inte... hon är ju travhäst och förstår inte, utan blir väldigt förorättad av denna okänsliga handling. "Skänkla på du, har du tur sparkar hon bakut och det passar ju bra"
 I sakta mak kommer ardennern gående klart intresserad av vad som försigår. Herregud, tänker jag... nu vädrar han snart brunsten. Vad gör jag nu? jag vänder Tösen och tar tag i tygeln på Copy och försöker bogsera med mig henne. Mellan denna tjuriga märr (eller väldigt sugna märr) och ett ton ardenner finns min dotter. Det ända som nu hindrar honom att hoppa på är ett patetiskt litet nylonband på 50 cm höjd. Utan el. Tjoho.

Ardennern nosar lite försiktigt i luften och Copy backar ännu närmare, då kommer skriket jag väntar på. Det är jag som skriker. Copy!!!!!! Sedan är jag på väg för att slita av Sandra från ryggen och över på Tösen.

Då vänder ardennerhingsten sig om och går. För mycket liv här, tycktes den tänka. Kvar står vi, med en kissande Copy. Ett ton ardennerhingst föll från mina axlar, och Sandra kunde sitta kvar. Men minen när Copy blir "ratad" av en ardenner, är oslagbar. Lika kul som när korna i grannens hage busvisslar efter henne, och hon låtsas inte se eller höra. De älskar henne....


Men denna lilla alldeles sanna historia är inte slut än. För jag berättade den nämligen för min granne. Vars föräldrar också har en ardenner i samma område. Men vilken hingst menar du då? säger hon. Lennarts hingst, den som går i skogen där uppe... 
"Menar du Ramona?"
"Ramona?"
"Ja, Lennarts ardenner... "
Ja?
"Så länge jag känner till att Lennart har haft Ramona har hon alltid varit ett sto."

Hasse!!!!!!!!!!  Jaha, men jag har för mig att det var en hingst. Men det kanske var den han hade innan.......

Nu tar vi nya tag! /Mia