Vilken underbar morgon....
Fåglarna kvittar, solen lyser över fuktgröna gräsmattor och hagar och det är redan 12 gr varmt i skuggan. Lovar gott! Vi har badat i hav av blå och vit-sippor och nu är det lijekonvaljernas tur.
Det är säkert alltid skönt på morgonen. Men jag ser den så sällan. Går jag upp tidigt så ser jag bara "jobb-bilen" på parkeringen och dagens måsten. Annars sover jag gott minst en timme längre än min gubbe. Nu blev jag ganska avundsjuk när jag inser vad jag missar ibland...
Men apropå fåglar och fågelsång. Imorse vaknade jag med ett ryck. Någon står utanför vardagsrummet och knackar en morsekod, högre och högre på rutan! Men? Ni vet så där tamm, tamm, trallallalla damm, damm.. och så igen. Vettskrämd sätter jag på mig morgonrocken och tassar upp, men ändå med en känsla av att det är någon vi känner, låter ju inte hotfullt bara uppfodrande...
Och mycket riktigt! Vi och alla våra djur. För två veckor tyckte jag att det var dags att sluta mata fåglarna för sommaren, men min rara man sa: " Men dom kan väl iallafall få äta upp säcken med solrosfrön? och en bedjande blick... Och alla fåglarna nickade instämmande med sina klotrunda små huvuden och tittade uppfodrande på mig. Vem matar klotrunda domherrar i maj månad?? Jo, vi... ni läste rätt. Vi har näst intill tama domherrar utanför fönstret fortfarande. Och så än morgon kommer jag upp och hör att mannen tinar bröd i mikron. Lite ovant, för vi brukar inte äta bröd till frukost längre. Så jag frågar... Lite generad skruvar han på sig: " Jo, solrosfröna är slut..."
Så imorse smyger jag då upp... Och vem sitter där och hackar med näbben på rutan om inte våran hackspett!!
Det finns fåglar och det finns fåglar, så finns det hackspettar......
Om man har hört två han-hackspettar slåss om en hona någon gång, så tycker man att det är en mycket osympatisk och ful fågel. De låter som misslurar när de skriker och låter sig inte skrämmas av att en människa står och kastar kottar på dem för att de ska sluta.
Vi har också en annan gäst. En liten smygande birma i färgen brunmask. Denna lilla underbara katt, ganska stram, tassar runt gården och tittar på oss. Han ser ganska välskött och välmående ut, men vi vet inte vems den är. Grannen tror att den rymt ur någon föbipasserande turist-bil, men som sagt den verkar klara sig bra. Kanske för att fler än vi försöker mata den. Vi behöver faktiskt en musfångare till, dessa små glin har förökat sig i en förödande takt, och mumsar på det mesta i förråd osv. Och en sådan här katt kan man inte låta bli en vildis... Han är så vacker! Till och med hästarna stannar upp när han skrider förbi deras hage, och bara tittar......
Vi kallar honom Vind Tyre. Han har nämligen de absolut mest bedårande royalblå ögon, ( Mayas favoritfärg, bara det) som gör dig alldeles konfys, för du vet inte vart han tittar. Han är så vindtyrig, plutten!
Ska försöka fånga honom på bild, någon dag... men så här ser rasen ut:
Och så lite på hästfronten då.... Maya jobbar på, vi tömkör några dagar i veckan och hon växer. Nu när det gröna kommer i hagarna så ratar de höet, och letar grönt istället. Så hon är lite tunn i hullet tyvärr, då det inte ännu finns några mängder färskt ännu. Men hon lär sig snart att ta för sig av både och.
Vi skulle behöva sko henne för första gången ganska snart, då det sliter på hovarna att gå på grusvägarna. I övrigt är det nästan skrämmande vad gener kan medföra. Hon är så lik Copy. Lägger svansen över tömmen, lyfter hovarna innan man själv bett om det, ska bli kliad på samma ställe, blir myggbiten på samma ställe osv.
Copy L.J.
Maya Mystica
Tösen väntar och väntar....... Efter lite strul med brunsten är det nu sagt att vi åker till Lassols Gård den sista maj. Och det ska bli så spännande. Hoppas jag får bli mamma igen....
Nu blir det frukost! /Mia
Idag är inte vilken dag som helst...
Tänk att det redan gått ett helt år, sedan denna lilla mirakeltjej såg dagens ljus...
Hela veckan har bestått av födelsedagar faktiskt. Först ut var Tösen 10 år, och sedan Johnny 17 år!
Tösen fick en extra morot på sin födelsedag och Johnny en slant att spara till bilköp.
Maya har önskat sig ett blått pannband med fina glittrande stenar på, får vi väl fixa också.
Det mesta går framåt, hon tömkör några dagar i veckan, och går numera fram över stock och sten, i vatten och runt bommar, koner osv. i styrövningsbanorna. Vi tog lite ett-års bilder, dock var både fotograf och handler helt kassa, så Maya får ursäkta oss för att vi inte riktigt kan göra hennes skönhet rättvisa. Men, men..
Tösen har fått träna ner lite lätt, och äter nu upp sig för att kunna bli dräktig. Matte har lovat att hon ska få en bebis i magen, bara hon brunstar så att vi kan räkna ut nästa brunst, och planera resan till stuteriet. Och vips så stod hon där en morgon, och när matte frågade hur det var, vickade hon lite på rumpan, breddade bakbenen, lyfte på svansen och klämde ur sig en skvätt. Och så tittade hon på matte och på Maya, och på matte igen. Som för att säga: Nu brunstar jag, ska vi fixa bebisen då?
Nu har det gått några dagar och Tösen blänger ilsket på mig, vart är bebisen? Du lovade... Tösen är inte särskilt utrustad med tålamod, och jag har varsamt fått berätta att först ska hon ju träffa en pojke. Fast det stämmer ju inte riktigt det heller... För hon får ju bara en date via posten, med en liten låda innehållande dyra droppar...
Och sedan i bästa fall börjar det växa därinne, och sedan får hon vänta i hela 11 månader innan det är dags. Suck... varför ska allt ta sån tid?
Tösen i förtroligt samtal tillsammans med lill-matte, om livets stora gåta.
Ponnyerna är redan smälfeta, trots att det bara sticker fram några gröna strån på ängarna. Vi har lagt på gödning i en ena hagen, så den får vila några veckor. Men med Kellie i spetsen kan man snabbt gräva fram lite goda späda blad, rötter och gräsfrön. Det har nu vräkt ner i två dagar, och imorgon väntar vi sol och värme, så då borde det väl ta fart på riktigt därute.
Vackra fina Kellie, med den slitna vinterpälsen kvar...
Grön-letar specialisten i spetsen.
Vackra fina lilla och klotrunda Piggelin.
Trevlig helg! /Mia
Oh herregud!!!
Skrek jag så min stackars dotter hoppade rakt upp i luften av förskräckelse...
Det kom ett mejl.
Jag hade tidigare det här året skickat in ett bidrag till en fototävling, för chansen att vinna en Thermobar... Ni vet den där FANTASTISKA uppfinningen som hästarna dricker ljummet vatten ur, året om!
Och glömt bort det.... Men så fick jag mejl om att tävlingen var avgjord och resultatet fanns på hemsidan deras.
Och ni kan ju se hur det gick! www.thermobar.se och varför jag skrek....
God natt!
Berg och dalbana...
Tösen är på topp, kände av vår besvikelse efter floppen i loppet senast, och är så go som bara hon kan vara. Vill inte att vi ska sura. Och så står hon och stirrar och lyssnar efter att transporten ska köras fram...
Det går inte att förstå sig på den damen riktigt.
Så nu ska hon tränas ner igen, lite lugnare pass, och så ska hon gödas upp ordentligt!
För om ca tre veckor bär det av för henne till Lassols gård ( www.lassolsgard.se) för betäckning. Vi har bokat ett underbart litet ställe, se gärna deras hemsida, dit ston får komma med eller utan föl vid sidan för att insemineras med sperma från hingstar i Sverige. Nu har ju inte Tösen något föl vid sidan, men hon får ta med sig Kellie! De kommer få en egen hage så att Tösen ska känna sig trygg, och förhoppningsvis släppa till ett ägg för befruktning.
Vi vet ju ännu inte om hon kommer ta denna lilla utflykt på bra sätt, så därför känns det bra att vi har nära dit, om vi behöver trösta henne lite, eller i värsta fall hämta hem henne, om hon inte klarar av det.
Planen är dock att vi ska hämta hem henne direkt efter inseminationen och sedan åka tillbaka för dräktighetsundersökning. Copy lämnade vi ju bort tills allt var klart, och det tog ju mer än 7 veckor... Och hur hon mådde efter dessa veckor med alla griniga ston och elaka bitchar, vet ni ju...
Det utsätter vi ingen för igen. Visserligen skulle väl Tösen meja ner dem allihop, men det vill vi ju inte heller. Bättre med Kellie på plats, och lite resande istället. Dessutom är Stuteriansvarige Agneta utbildad i Horsemanship och verkar vara en väldigt trevlig och mjuk varelse, med mycket kunskaper om hästars beteende.
Vi var där på besök igår, och lustigt nog fann vi där en c-ponny skimmel som heter Lassols Piggelin. Och som om det inte var nog, fanns där även en Solero, och det väntades en Cornetto! Det hade även funnits en Vienetta.
Och vi som funderade på nästa varmblodsavkomma att anta namnet Carte ´Dor, då det blir dags för Maya Mystica om några år. Världen är bra lite, och kanske glass sugen så här på våren...
Den vackra hingsten som får äran att förhoppningsvis bli far till Tösens förstfödde heter Lundfrigg. ( www.lundfrigg.se) Jag har haft god mejlkontakt med hans "mamma" och han verkar ha ett helt fantastiskt psyke, och vara så lugn och harmonisk som vi önskar för att komplettera Tösens mindre bra sidor.
Hon berättade att hon hade haft sitt femåriga barn med i rockarden när hon körde honom, och mötte en stor skogsmaskin..... vägen var så smal att hon inte kunde vända. Hästen stod alldeles stilla och väntade, under tiden de flyttade undan maskinen. Inget konstigt alls...... Skulle varit Tösen det.
Hon som förövrigt varje dag pussar matte lite extra, och väldigt försiktigt, efter hon lyckats med att få in en dansk skalle, rätt i plytet på densamma. För cirka tre veckor sedan skulle jag ta in henne från hagen, och Hasse gick bakom med Maya. Lill stumpan hade konstrat lite och de kom på efterkälken. Så när jag skulle ta av Tösen grimman i boxen, och som vanligt böjde hon ner huvudet mot min mage för att jag ska nå, så tog Maya på utsidan ett skutt och sprang på en liten aluminium skottkärra utanför dörren. Tösen reagerade omedelbart med att helt utan att tänka slå upp huvudet med full kraft. Och där var min näsa.....
Jag har nu efter tre veckor bara lite smärre ömhet över näsbenet och ögonbrynen kvar... men det har inte varit kul. Lätt blå, svullnad som flyttat runt mellan näsan och ögonen och en otrolig huvudvärk.
Det är Tösen det. Undra hur många frakturer och svullnader hon lyckats med genom åren? Och ändå är hon världens snällaste häst. Bara lite nervig.
Våren har kommit med både blå och vitsippor på samma gång, och det börjar bli grönt i hagarna. Fåglarna dock har inte flytt fågelbordet ännu, och igår var det helt omöjligt att slita blicken därifrån. Vi hade förutom domherrar, gulsparv i mängder, bergfinkar, grönsiska,hämpling, bofink och rödstjärt... och så lite "vanliga" gråsparvar....
Men färggrannt var det!
Ha det!
Men luvan var i allafall bra...
Huvan med näten var okej, hon accepterade den, men den sköna varma fleccehuvan med öron, var helt underbar! Hon sträcker ner huvudet när jag kommer med den, för att det ska gå lättare att få på den. MMMmm..
Kellie fick sig också ett rejält vårbad igår på banan, skönt att passa på där det finns varmvatten dusch. Och sedan hem och rulla sig i leran. Vilka pållar.
Maya tittar intresserat på all utrustning, och även hon är mycket förtjust i den "fina blåa luvan med öron" men hon får inte ens nosa på den för Tösen. Vi hade en liten pratstund igårkväll vid nattningen, och jag sa till Tösen att det kanske är dags att lämna över och låta Maya bli stjärnan som får åka till banan istället, och fy vilken blick jag fick! Snacka om att både vilja äta upp kakan och ha den kvar...
Tösen var rejält muskelstel i höger bak, på insidan av låret men annars relativt oberörd. Däremot spökar verkligen nacken, och jag tror att de slappa ligamenten kan vara orsak till smärta och spänningar, då huvudlaget sitter på. Det är farligt att vara glad, och skruva på huvudet med andra ord. Så det lutar åt betäckning iallafall. Men med siktet inställt på att sälja fölet, till tävlingsintreserade. Vi har ju inte plats för fler...
Uj, uj vad svårt det blir. Kollade iallafall upp att Odin Tabac ska stå till tjänst i aveln i Söderala området, har inte ännu sett någon annons, och kanske blir han väldigt dyr? Men det vore ju kul att få vara med i första kullen, alltid spännande när någon hingst är oprövad.
Ja, nu har vi ett val att göra. Och vi kan inte vänta för länge, då blir det för sent om vi ska ha föl till nästa år.
/Mia
Nej, nej, nej...
Vi får helt enkelt sova på saken, och kanske åker vi och betäcker istället, under våren. Vi får jobba på med Maya och hoppas att vi får ut henne till premielopp som tvååring, och sedan start som treåring... Det kommer nya chanser, bara lite trist med ett längre uppehåll.
Nu springer hon och busar med de andra i hagen, och tycker livet är underbart. Men hon har fått nog av lopp. Springer gärna, men inte med andra. Vi älskar henne ändå, och man kan inte annat än skratta när hon delar ut pussar till höger och vänster i stallet, för att be om ursäkt. Hon var verkligen riktigt dålig, och det gjorde hon med flit... så hennes "människor" ska begripa lite mera.
Ha det/ Mia
Jaha, så var det dags för start då...
Hagmyren är ju inte heller den ultimata banan att göra årsdebut på, då det är ganska lång resväg. Men nu vill vi gärna komma igång för året...
Veckan som gått har varit rena snurren. Tösen vart lite trött efter alla eskapader, vetrinär och lugnande medel två dagar i rad, plus lång resa. Hon har faktiskt aldrig varit behandlad tidigare eller fått något lugnande eller smärtstillande annat än vanliga receptfria salvor etc.
Hur som helst har hon varit taggad i stallet och extremt avundsjuk på Maya som numer tömkör eller promenerar varannan dag. Maya tyckte redan efter tredje gången på ridbanan att det var "plättlätt" och kan både stanna, gå framåt på kommando, samt svänga och byta varv, efter tömtagen. Hon får någon dag att smälta det hela på, så det inte går för fort fram. Imorse tog Hasse och körde "stora rundan" och hon gick framåt som hon inte gjort annat, framför tömmarna.
Men som sagt Tösen har ju varit så lugn och harmonisk, och nu är det som bortbåst... Hon far i luften och hetsar upp sig vid körning, skyggar och är allmänt urjobbig... Vad som fått henne att vända igen, är vi lite oense om...
Jag tror det blev lite mycket på en gång för hennes huvud, och att hon möjligen blev lite negativt påverkad av så mycket lugnande. Tre sprutor på tisdagen, samt något ämne som skulle öppna upp ögat, och sedan två doser dagen efter vid tandryckingen. Hon fick vila på torsdagen och på fredagen var hon som sagt förändrad. På söndagen var det dags för jobb igen, och hon for runt som en rodeohäst på ridbanan. Nacken vart rejält spänd och öm, men känns bättre efter lätt fingertoppsmassage och aloe vera.
Hon har också ätit upp vinterns mineraler och nu köpte vi hem B-vitamin istället, för att underlätta pälslossning, verka avstressande vid resor och för grovtarmen. Hasse är misstänksam och tror att det kan vara orsaken. Vi får se... han kan ju ha rätt. Tösen är ju så extremt känslig. Hon har ju också börjat ladda med SPC Groov, för att bygga upp vätskebalansen i kroppen inför start. Kan vara den också...
I övrigt fungerar det "nya" stretchprogrammet mycket bra. Hasse har lagt till några nya moment som Li lärde oss, och hon tycker jätte mycket om svans-stretchingen... Sidledes stretchingen av benen tycker hon är jätte svår och konstig, då husse står på "fel" sida och lyfter hennes ben inunder henne. Men den har hjälpt enormt... eller om det är massagen av musklerna runt höft och bäckenmusklerna... Eller att vi smörjt bakknäet med liniment varannan dag. Hon är smidigare och mjukare på alla vis.
Har också beställt en huva med ögon-nät att börja prova med, lite ljusare nät än på hennes heltäckande. Helst hade jag ju velat prova en längre huva med skydd över nosryggen, ( se nedan) men dessa finns inte med nät att beställa. Då måste det special-sys troligen.... Så vi provar det första alternativet till en början.
Han har ju en del annat på huvudet, som norskt huvudlag, dvs nedfällbara skygglappar men det är inte aktuellt, tror dock att det är skönt att kunna skydda ansiktet. ( Vi har provat med murphybländare och även halvstängt, men då blir hon tokig, eftersom hon inte kan se bakåt.)
Vi har studerat Tösens vinnar-dvd:s ( kändes inte direkt arbetsamt) och vi har kunnat se att hon faktiskt springer alldeles rakt med huvudet då hon har fritt framför, men går hon i rygg vänder hon bort huvudet en aning. Likaså reagerar hon när någon närmar sig henne på höger sida.
Hon ska också få en alldeles underbar fleecehuva till täcket, att hålla värmen med och inte stå och bli kall i nacken mellan värmning och lopp. Om hon vill ha den på sig, blir en annan sak... och kanske kommer hon skrämma livet ur Kellie...
Men jag har ju också lovat Kellie att OM Tösen vinner något mer lopp i år, ska de få varsitt alldeles bedårande fint fleecetäcke i royalblå färg, med guldgula kantband och deras namn broderat på sidan. Så att alla ser att de är "tvillingar", Kellie tycker ju det är en självklarhet men kanske inte riktigt alla ser likheten....
Ska krypa ner i sängen igen, är alldeles på tok för förkyld för att sitta vid datorn och snora någon längre tid...
Ha det/Mia
Fina, duktiga tjejerna...
Vi träffade övervetrinär och synspecialist Maria Källström, en mycket trevlig och intresserad vetrinär. Tjejerna var så duktiga! Vi har ju inte rest på hela vintern, men Kellie var heltänd och sprang på transporten, och Tösen hack i häl. Numera behöver Hasse bara leda fram henne till rampen, så går hon in själv och jag tar emot därinne. Det har blivit en rolig rutin, och när Hasse stängt luckan ska de ha morötter, vilket de är snabba att påpeka.
Resan tog ca 3 timmar, och Tösen var visserligen svettig när vi kom fram, men hon skakade inte, varken när vi lastade, åkte eller kom fram. Hon hade inte heller någon diarré ( har inte hänt de senaste 5 åren!) Så visst mår hon bättre, och har mognat.
Kellie tog spets in i gäststallet med Tösen hack i häl. Det blev som vanligt lite uppståndelse då alla ska titta på den gulliga shettisen med det stora kallblodet i hasorna. Kellie njuter verkligen av denna uppmärksamhet, och denna gång till den grad så att hon inte reagerade på lukten av sjukhus. Hon är ju annars livrädd för vetrinärer.
Vi fick utan problem in dem i ett undersökningsrum, vilka vissa andra hade stora problem med, men våra brudar glänste. Stor guldstjärna i kanten till dem!
Tösen fick lugnande och när Kellie såg sprutan, sänkte hon huvudet och tittade skakande under lugg, ända till hon förstod att hon slapp undan själv. När Tösen blev hängig, och la huvudet i Hasses famn, så blev Kellie lite orolig och som den empatiska varelse hon är buffade hon mjukt på Tösens bog, som för att säga: "Hallå där kompis, varför är du så konstig? jag finns ju här hos dig.."
Och jag är så glad!!! Vetrinären undersökte båda ögonen och det finns inga tecken på vare sig skador eller sjukdomar! De "fläckar" vi sett utanpå ögat ibland är helt enkelt avvikande pigment, hon bär på anlag för fux! Så kanske vi får en liten sådan om vi betäcker... Men det är inget som påverkar hennes syn.
Om hon hade haft skador på syn-nervern efter någon olycka eller liknande, så brukar det alltid framträda som ärrbildningar efter ett par månader, och eftersom vi väntat hela vintern med undersökningen så borde det synts i såfall. Mycket intressant att veta är att en hel del hästar kan leva sina liv nästa halvblinda utan att deras människor upptäcker detta. En del klarar sig utmärkt, och andra kasseras som tävlingshästar för att de "inte kan uppföra sig" och såvidare. Synnedsättning är mycket vanligare än man tror.
Eftersom man inte kan göra ett "vanligt" syntest för att hitta eventuella brytningsfel, därför att hästar inte kan titta på en tavla med bokstäver och läsa upp dem, så är detta test väldigt komplicerat. Det kräver många upprepade tester i hemmiljö att klara ut om hästen behöver "glasögon" eller inte kan bedöma avstånd. Men vetrinären tyckte vi skulle avstå den dyra möjligheten och istället försöka hjälpa Tösen att hitta en utrustning som skyddar hennes ögon från grusstänk men inte "stör" hennes synfält. Vi fick en del bra förslag på vart vi kan vända oss. Hon var själv aktiv inom galoppen och där tar man detta på största allvar.
Hon tycker att vi ska ta Tösens beteende på allvar och det kan mycket möjligt vara så att hon får besvär med synen pga stress, eller något som utlöser ett obehagligt minne som tex mörker osv. Eftersom hon fick klaustrofobiska besvär efter trängningsolyckan på Bollnäs -05 så visar det tydligt på att hon är oerhört känslig.
Vi har ju inte fött upp henne själva, så vi kan inte heller veta om hon haft något trauma även tidigare i livet. Hon påpekade också att det till viss del kan vara ett ärftligt beteende, och vi har ju läst om andra "mörkrädda" kallblod efter Järvsö Faks, så vem vet?
Och jag förstår precis vad hon menar! Själv var jag ju på väg att få mina trumhinnor opererade för att mina ärrbildningar orsakade min tillfälliga hörselnedsättning, enligt en specialist. Varpå en annan flög i taket vid en "second opinion" och sa att det absolut inte hade något samband, utan att hörselnedsättningen berodde på utlösande stress av höga ljud, efter min tid som elevassistent i en barngrupp på 80 ungar och 11 skrikande vuxna. (Dagen skolasituation i Stockholm.) Vilket också stämde... när jag bytte jobb blev jag av med problemet, och om jag tex åker tunnelbana eller pendeltåg som kommer det tillbaks som ett brev på posten. Firmafester och annat ståhej brukar också vara kul... man får låtsas att man hör, och om man nickar och folk stirrar oförstående, så skakar man på huvudet istället... Men en operation hade varit en mycket stor risk föratt problemen istället blev bestående.
Hemresan gick också som en dans, Tösen piggnade till och de hade riktigt "fredagsmys" därbak. Som vanligt hjälpte Tösen Kellie att käka upp hennes hö nät först. Det hörs ganska väl när det är klart.
Idag var också vår husvetrinär Marie hit, för att vaccinera Piggelin, som ligger lite före de andra på året. Vi passade också på att be henne redan nu titta på Tösens tänder, eftersom "vår" equiterapeut ( låter lite lyxigt va?) påpekade att Tösen var ganska vass i munnen. Egentligen brukar vi ta dem en gång om året men det kändes vettigt att lyssna på Li. Och mycket riktigt! Vilken tur att vi har så mycket kompetent folk omkring oss. Det var en riktig "mess" därinne. Förutom vassa tänder hade hon också fått en sk. "vargtand" som satt mycket illa till, och som dessutom växte åt fel håll. Så bedövning idag ( snacka om stora drog-veckan) och sedan utdragning med rot och allt. Usch!!
Tösen vart rätt hängig på eftermiddagen, vilket är helt förståligt, men det känns ändå som början på något nytt. Vi fick mycket beröm för att hon är så fräsch, så det känns inte långt borta att försöka hitta lopp åt henne.
Vi ska försöka fixa den där huvan först och pröva, och så ska vi naturligtvis till Romme på lördag ( vi tvåbenta) och heja fram Bjurshästen Björsbergs Glitter till seger på hans första V75- start. 200 000 kr i första pris! Vi håller tummarna för hela familjen Gustafsson!
Ha det/Mia
Maya Mystica vilken tjej...
Maya myser och tycker det är hur kul som helst. Lite sur är hon för att hon ännu inte får ha någon brösta, men hon måste växa på sig lite till. Hon är så avundsjuk på Piggelin som får bära martingal ( hjälptygel runt halsen som tyglarna löper igenom) men hon har ju fått ärva ett fint pannband med strass på, riktigt bling-bling, som vi satt på huvudlaget.
Idag ska vi få besök i Bjursås av en journalist som skriver om travet, och tyckte det vore roligt att göra reportage om lilla Bjursås, och alla glada amatörer som kämpar på. Vi får väl se vad han kan knåpa ihop. Gjorde tidigare ett trevligt reportage, som verkligen behövs för att lyfta fram sporten i fokus. Innan den helt försvinner...
Jag har kommit på idén ( kanske skulle låtit bli) att räkna ut vad en häst i amatörträning i egen regi kostar per år i foder, och det är ju säkert lite olika, men i det här stallet med en väldigt speciell Tös, så blev det följande:
Rexbo Tösens mat per år:
Färdigfoder från krafft: 13 000 kr
mineraler/vitaminer: 2000 kr
Hö: 7300 kr
Betfor: 700 kr
A-fil: 1000 kr
Halm: 3600 kr (till utfodring, står på spånbädd)
Summa ( i avrundade hundratal) : 27 600 kr
Maya kommer troligen hamna runt där också, och ponnyerna är ju lite billigare då de inte äter färdigfoder längre, utan ren havre tillsammans med betfor och mineraler och morötter och hö.
Så utöver inköpskostnad för hästen eller alternativt språngavgifter, fölavgifter mm vid egen uppfödning, så kan man konstatera att det är en dyr hobby, och väldigt få hästar springer in sin egen kostnad. Nu har vi ju eget stall, som visserligen en gång i tiden kostat att bygga, men i övriga ganska låga driftskostnader. Men det finns ju även de som hyr sina boxplatser och då pratar vi om några tusenlappar till.......
Sedan är det ju som sagt utrustning, vagnar, selar,transport,skor,täcken etc. och vetrinärkostnader vid skador, sjukdomar och de obligatoriska vaccinationerna förstås och stallströ. (Och tack vare det nu så populära eldandet med pellets, så har spånpriset gått upp för oss hästägare rejält.)
Kanske man ska skaffa akvarium istället med guldfiskar? Fast kanske inte så spännande att titta på, och kanske inte så keliga och kärleksfulla individer att hålla på med.
Nej, som sagt det här är nog en livsstil och inget annat, kosta vad det kosta vill... men visst får man offra mycket annat om man ska kunna hålla på.
Trevlig helg! /Mia
Ibland blir jag mer än imponerad...
Och så har man ju ÄNTLIGEN efter ett visst tjatande fått bilder från sonens nya arbete. Jag är ju så stolt... Fast jobb och allt. Hur fasiken törs man köra omkring med en sådan här i Stockholms tätorter när det är oplogat i en rondell? Jag som smällde ihop med en liten Wolksvagen i Gävle, som envist skulle tränga sig emellan mig och ett räcke...
Eller hänga ut här och backa?
Fast det kan bero på att vissa har det där och vissa inte...
/Stolt mamma....
Det klarnade upp framåt eftermiddagen..
Och det blev en stunds arbete. Pigge och Sandra jobbade med longering på ridbanan, och vem som longerade vem var till en början lite oklart, men sedan fick Sandra riktigt bra kläm på det hela.
Vi har skaffat ett nytt hjälpmedel till longeringen, som innebär att man fäster en rem bakom rumpan som är kopplat till inspänningstyglar. På så vis får de med sig bakbenen och jobbar med dem under sig.
Detta fick Tösen pröva häromdagen och det var riktigt spännande. Mest kanske för att luddet som sitter runt bakremmen är i en jättesnygg kornblå färg... Maya som älskar bling-bling var helt salig. Och det var Tösen som fick ha den på sig...
Så när Pigge stod på gången, och Sandra klädde på henne grejerna, så hämtade jag inspänningmojängen... Och då hände en massa saker samtidigt. Tösen blir helt galen av svartsjuka nämligen. Okej att Sandra håller på med Pigge, men när matte hämtar min nya fina blåa inspänningsmojäng, så BARA MÅSTE HON JU KOMMA IN TILL MIG MED DEN! (Och inte till den lilla gråa fisen.)
Därför ger hon upp ett skrik samtidigt som hon försöker bita Pigge och pussa på mig... kanske kommer matte på bättre tankar då. Det var väldigt konstigt att få en blöt puss med bakåtstrukna öron,samtidigt som hästen skriker i mitt öra av ren ångest eller ilska.... Hm.
Här pussas det för jämnan...
Hallå här, hur är läget?
Här går det som en vals..
Lägg märkte till dom grymma moon-bootsen... Hur kan de ha hamnat i stallet?
Fina lilla tjejen...
Ha det/Mia
Och idag var det vinter igen...
Täcken på igen...
Men ingenting, inte ens tråkigt väder tycks störa vår Rexbo Tösen just nu. Tidigare har hon ju varit omöjlig när det blåser, och hoppat runt, stressat upp de andra och bara velat komma in i stallet. Men vi har fått en ny häst.. Till och med synen verkar bättre igen. (Vi ska ändå undersöka det för säkerhets skull.) Men jag börjar misstänka att allt hänger ihop. Dåligt mörkerseende, stressad, hetsig, smal= dåligt fungerande mage.
Bättre syn,harmonisk, lugn,rund och go= fungerande mage.
På sätt och vis är jag och Tösen väldigt lika. Fast varandras motsatser. Tösen har varit mager,upp i varv,svårt att fokusera,extrem hög fettförbränning och ämnesomsättning, men smidig och stark.
Och jag tvärtom... kan ju inte direkt kalla mig smidig, har ingen hög fettförbränning eller ämnesomsättning,hetsar inte upp mig och är ganska harmonisk, och sover gärna länge på morgonen...
Bägge två har vi haft problem med felaktig kost som på ett eller annat sätt påverkar oss. Jag har ju som ni vet inlett mitt gigantiska arbete med att förändra mig till en friskare människa genom att ändra på vad jag stoppar i mig. Och nu har vi också ändrat på vad och hur vi stoppar i Tösen. Under de senaste åren har ju det arbetet pågått med små steg framåt, och nu tycks ännu en pusselbit ha fallit på plats.
Vi vet ju att hon får ont i magen då hon äter stärkelserik mat, och då magen blir tom. Och att hon därför måste äta ofta... Och under vintervilan nu och igångsättningsarbetet har vi testat fyra nya saker.
* Krafft groov 125, ett fiberrikt kraftfoder med högre proteinvärde. Egentligen rekommenderat för dräktiga och växande hästar. Men hon tycks må strålande av detta. Om en vuxen häst får mer protein än de behöver, använder de energi för att bryta ner detta. Vårt problem med foder är just att hon får i sig för mycket energi, som sätter sig på huvudet. Ändå är den så viktig för hennes hull. Och hon är ju en häst i extremarbete under tävlingssäsong. Så det tycks vara en bra lösning att använda en del av energin till att stanna i kroppen och bryta ner proteinet? Tidigare fick hon ju musli för "heta hästar" som är havrefri.. Inte att rekommendera.
Vi tyckte ju att hon blev lugnare, men också magrare och mer spänd.
*Mineralfoder, har vi tidigare gett genom ett muslifodertillskott, men det innehöll för mycket tillsatser, som kallblod verkar vara extremt känsliga för. Nu får hon det i ett mer koncentrerat pelleterat fodertillskott. Egentligen trodde vi att vår foderstat innehåller tillräckligt mycket mineraler och vitaminer men hon tycks ha svårt att ta upp dessa.
*Morötter i massor... vi har köpt fodermorötter i säckar, som vi skär upp och har i tillsammans med kraftfodret.
*Och halm... Tösen äter ju enligt nya rutiner hö klockan 6.45 och sedan krafftfoder strax efter klockan 7.00 och mumsar sedan vidare på höet fram till ca 9.00. Lunch hö i hagen mellan 10-12.30 ca mumsar dom, och sedan eftermiddagshö igen vid fyratiden..... Och sedan kvällshö vid 19,30 tiden och krafftfoder vid 20,00 ca.
Och sedan blev magen tom igen vid gissningsvis 23-tiden, när höet var uppätet, fram till 6.45. Då bildas magsaft eftersom magen får jobba tom. Så nu har hon fått halm... Vi lägger in ett rejält lass, som hon själv sorterar. Bäddar med en del och pillar först av alla godsaker och sedan pillar hon i sig lite strån. Så när hon inte sover är både hennes mage och huvud fullt sysselsatta och vi har en perfekt harmonisk häst i stallet på morgonen som är helt avslappnad och nästan lite morgontrött.....
Hon tittar och skyggar inte lika mycket när Hasse kör. Igår rasade snö från vårt hustak när jag longerade och hon studsade till, och lugnade sig direkt. I vanliga fall hade hon skenat med mig till stallet.Och hon studsar inte bakåt och snurrar runt i boxen längre när vi släcker lamporna i stallet för kvällen.... utan är helt "vanlig".
Kan det vara så enkelt att hon trots "bra" foderstat inte tagit upp de livsviktiga mineraler och vitaminer som behövs, och varit så fylld med energi pga att ämnesomsättningen inte fungerat som den ska? Ska bli mycket intressant att se om hon får behålla man och svans i år också. Tidigare kliade hon ju av sig dem på sommaren. Förra året var vi dock en bit på väg.
Och så tog matte fram måttbandet igen... Under förra året gick hon ju upp från 426 kg, till 464 kg ca. Naturligtvis är inte viktbandet helt korrekt, men det är ju skillnaden som är intressant. Jag har också tagit för vana att mäta på två ställen, direkt bakom frambenet över manken, där det är mycket muskelmassa, och över främre delen av buken där det är mer fett.
Och? Hästen väger numera ( i full träning men inte ännu tävling) 484 kg i bukmåttet, och hela 498 kg i mankmåttet! En rejäl dam måste man ju säga..... Vilket jag misstänkte då hon börjat växa ur sina täcken, som sitter tajt runt bogen.
Själv har jag gått från 78 kg, till 75.5 kg ännu så länge, men upptäckte att jag troligen faktiskt vägde hela 82 kg när jag startade, för badrumsgolvet är så ojämnt och "väger fel" så nu står vågen i sovrummet istället, och då hade jag vips gått upp ett par kg.?? Ja, ja... bara det går åt rätt håll någon gång...
Vi hörs snart igen/Mia
Snö blir till vatten,flygande päls över allt..
Bara att ta tag... lite små jobbigt bara när man ska trängas med fyra nyfikna pumor som alla ska hjälpa till att knuffa skottkärran och tala om var det finns fler högar. Eller så kan de ju bidra till den roliga leken om matte nu så gärna vill samla på högar, genom att producera en till.
Piggelin är unghäst på nytt, den annars så lugna och lite runda ponnyn har fått nytt liv. Hon leker med Maya i hagen och brottas och stegras men väldigt försiktigt. Till och med kan vara lagom försiktig med Kellie, hon är ju trots allt den nya boxgrannen och dom har ganska mysigt i stallet. Det ska busas och springas i hagen och det är en salig blandning.
Kellie: Kommer en halv minut efter de andra, tar ju lite tid med korta ben, men sen kör hon taktiken att bocka och stegra på stället, ser bara för roligt ut, men då hinner hon ju ha kul också.
Maya: Springer efter alla, och ÄLSKAR att sparka bakut och att springa. Hinner inte alltid stanna och väja för de andra så mer än en gång har hon fortsatt över eller igenom staketet... hm.
Tösen: Springer, bockar som värsta luftakrobaten och kör "skruven" med huvud och hals.
Och vildast av dem alla:
Piggelin: Springer runt , runt i cirklar och bockar, lyfter svansen i en arabpose och blåser upp sig. Långt efter de andra tröttnat håller hon fortfarande på, så ibland får hon igång dem igen. Som en duracell-kanin som går så länge batteriet är laddat.
Equiterapeten Li har varit här. Hon gick igenom Tösen och masserade, stretchade,behandlade med magnettäcke bla. Tösen tyckte det var urmysigt och visade sig från sin bästa sida, vilket hon oftast gör numera. Lugn och värdighet tycks vara hennes nya motto som 10 åring. Inte kunde Li se några ålderskrämpor heller. Lite muskler som behöver massage, och fortsatt stretching, som hon alltid får. Och mycket riktigt är hon överrörlig i leder, som jag bedömt med min lilla kunskap och erfarenhet som massör. Men eftersom hon startat så sparsamt genom åren tycks hon ha klarat sig bra från förslitningar. "Bara en liten grej... hon tycks ha förslappade ligament i nacken, har det hänt henne något eller så?"
Jo, med ca 10-15 "skruvar" om dagen som ibland slutar med att hon slår i huvudet i oss, någon annan häst, ett träd eller annan bråte, som råkar komma ivägen för denna glada häst, så kanske man kan säga att det har hänt något, då och då. Det är farligt att vara glad!
Maya visade sig dock från en sämra sida. Det handlade ju inte om henne. Hon la öronen bakåt åt Li med en min som bara Copy kunde slå. Som om dom lipar, och säger "du är ful och dum"...
Hon slår också i väggarna precis som mamma gjorde, helt oprovocerat... Blir nog en riktig liten Copia.
Men hon är ändå smart och lätthanterad och mysig, när hon själv vill.
Sandra rider igen, korta pass på ridbanan, och sätter fart på Piggelin igen. Några tjuvnyp får hon ibland som tack, men mest kramar. Sådan är hon den lilla grå.
Ha det!/Mia
Vårväder i sikte...
Hästarna har fått gå utan täcken, efter en extrem kall vinter och äntligen få rulla sig ordentligt, då det verkar klia i pälsarna. Det roligaste var nästan Maya. Föl har ju liksom små barn ganska kort minne. Och Maya har därför lärt sig att hästar oftast är mörka. Brunrutiga, lila,gröna, marinblå osv. Dvs. vinter och regntäcken-klädda. Så när Piggelin kom ut i hagen iklädd endast sin skimmelpäls, blev Maya livrädd, och trodde det var en "ny" häst. Hon sprang nyfiket fram och tuggade frenetiskt mot Pigges mungipa, för att tala om att hon är snäll och undergiven. Pigge fattade ingenting...
Kellie är i storform efter all snöträning, och är superpigg. Hon har tömkört och håller en fart som knappt går att känna igen. Elina har varit här och ridit på ridbanan, och Kellie är rena drömmen. Går så fint "på tygeln" klipper med öronen, och trampar under sig. Elina behöver bara styra. Som ett litet dressyrekipage i miniatyr.
Sandra har också ridit! I torsdags var hon med kompisen Amanda till hennes häst och fick prova en riktig western-sadel. "Som att sitta i en soffa". Och sedan var hon ute med Pigge igår, gick riktigt bra på ridbanan, och sedan tog vi en sväng ner i backen, Kellie fick gå med. Tjejerna surade lite om vem som skulle få gå först, men Pigge vann tillslut, då inte Kellies tömförare riktigt orkade trava i uppförsbacken... Hm, trots 2,5 kg lättare och fullproppad med nyttigheter..... Återkommer till det.
Tösen tränar bättre än någonsin och hon verkar ha mognat rejält. Går för vagn 3 ggr i veckan och longeras två ggr i veckan. Hon har lärt sig fatta galopp på kommando, och jobbar rejält på volten, utan att explodera som tidigare... Fast man får viska ordet "gaalloopp" annars piper hon, dvs ett litet glädjetjut, och vill gärna springa in i fattningen. Men viskar man så provar hon lite försiktigt, för hon är inte alldeles säker på att jag sa det hon tyckte hon hörde!
På tisdag kommer dock Equiterapeuten Li hit, och ska göra en genomgång av Tösens hälsa. Hon är lite stel i bogen, men springer ändå bra. Och den sista mars far vi till Strömsholm för synundersökning hos en ögonspecialist. Sen får vi ta beslut om det blir fler starter eller inte..... Men jag är ändå inte förvånad, för jag har alltid trott att hennes bästa säsong skulle komma vid 10 års ålder, se bara på hopp och dressyrhästar av världsklass, dem kan man inte pressa så hårt och inte lära in de svåraste momenten tidigare i livet. Utan steg för steg..
Varför skulle det inte kunna vara likadant med en travhäst? En häst som "bara springer "klarar sig nog väldigt bra bara fysiken är tillräcklig, men än en häst som springer med hjärta och själ och som är om sig och kring sig och som måste fungera i huvudet, behöver mogna först. Tösen har ju också haft så korta tävlingssäsonger att rutinerna inte riktigt hinner sätta sig.
Mattes hälsa tar sig i lite olika riktningar. Håller fortfarande strikt på att äta nyttigt och lagom. Inget godis, fika eller annat onyttigt. Till helgen kanske Sandra bakar något eller också köper vi lite glass. Jag har också förundrat mig över alla olika dieter och metoder som finns, och försöker hitta något som passar mig. När man inte äter kött,och har ett klent imunförsvar så får man tänka två gånger. Att jag varit sockerförgiftad med ett kraftigt beroende, går inte att förneka längre. Efter svåra abstinens och ett blodsocker som skenat har det nu äntligen lugnat sig. Fast om jag äter lunch uten någon dag skenar det igen... varför har de socker i maten?
Alla light-produkter är strängt förbjudna i detta hem numera samt också margariner. Riktigt fett ska det vara, som smör, becel eller olivolja.
Men som sagt får bli en kombination av olika läror.. vill inte utesluta allt för mycket av kolhydrater då jag är sjukt rädd om mina hjärnceller (det ända jag fortfarande beundrar hos mig själv:) och jag vill inte heller avstå frukt, bär, frön och nötter då det är en otroligt viktig vitaminkälla. Så det blir vanlig mat till middag. I lagom proportioner, och en frukost bestående av ekologiska ägg, grannens de är så goda och vackra, oftast bruna. Sedan Arlas ( viskar detta vi är ju i Milko-land nu)yoghurt med honung där jag blandar i frysta björnbär och hallon, tinar några matskedar samt en helt otrolig blandning jag själv gjort ( efter vitamin-boken min bibel) med sesamfrön, pumpakärnor,linfrön,solrosfrön och cashewnötter. Ca två matskedar av detta. Sedan är jag proppmätt fram till lunch.
Tidigare åt jag matlåda, men eftersom jag rör mig lite så hinner jag inte förbränna tillräckligt. Dvs jag har slutat gå upp i vikt och mår bättre, men jag går inte ner i vikt. Så nu tar jag hjälp av en kalori-kontroll bar istället till lunch med massor av vatten och en banan till. Frukt till mellanmål. Så nu börjar kilona äntligen försvinna så sakteliga. Om bara min nacke vill slappna av igen, så jag kan röra mig ordentligt så ska det nog kunna promeneras lite mera.
Tre veckor med denna nya frukost har gjort mitt flås bättre. Orkar promenera mycket fortare och jag är inte småhungrig längre. Läste en så intressant grej... jag är inte tokig eller har överdrivet dålig karaktär. Om blodsockret och insulinet blir för högt, blir man snabbt hungrig igen. Kolhydrater är en stor bov, men störst vill jag tro att sockret är. Och det falska fettet... kroppen vill bli mätt, men lurar vi den med margariner och sockerersättningar, så skriker den snart efter mer. Om vi fyller begäret med protein och fett istället så måste vi inte fylla magsäcken till bristningsgränsen.
Mycket av det här kommer från en kontroversiell läkare som skapat metoden LCHF. Men påminner till viss del om GI-metoden. Men inga av dessa passar mig... men det är bra att läsa och jämföra.
Att vara diabetiker är att lära sig äta rätt, och det är nog ett under att jag inte utvecklat det. Men det är inte för sent att lära om. All snabbmat och framför allt alla hel och halvfabrikat innehåller väldigt mycket tillsatser. Dessa är också rena giftet. Därför började ju Hasse baka. Men det är ju inte helt lämpligt att vräka i sig hembakat heller, då bröd faktiskt är något man kan leva utan. Så mindre bröd, men frön, nötter, frukt,bär och grönsaker i massor. Rotfrukter och potatis får också passera. Där tror jag det goda ändå överväger kolhydraternas och fruktsockrets dåliga inverkan. Men pasta och ris ska det minskas på en del. Älskar ju pasta, och som vegetarian är det ju nästan oumbärligt. Räkor däremot och ägg som jag sa tidigare, är mycket nyttiga då de är rika på bland annat zink, som jag har brist på. Och för att uppta zink krävs även ett bra intag av c-vitamin. Det ena leder till det andra. Fisk äter vi ofta, inte minst tack vare min bror som fyllt vår frys, den bästa av alla presenter.
Nu ska ni inte tro att jag har blivit fanatisk, bara lite klokare möjligen. Tycker fortfarande inte att man måste lukta illa av överintag av råkostiga produkter, eller gå runt i egentillverkade batikfärgade kläder, eller vägra det mesta som är komersiellt. Men man ska må bra, och iallafall inte äta sig själv sjukare.
Som sagt de läkare som tycker att ett glas rödvin om dagen gör gott, kommer jag fortfarande lyssna på. Och de som tycker att frukt och grönt är bra, kommer jag lyssna på. De som vill att tillsatser i maten ska förbjudas även inom EU, kommer jag heja på. Och varje gång det blir reklam om lightprodukter, lätta reklamer osv. kommer jag att byta kanal. Blir ett jävla zappande framöver.
Trevlig helg! /Mia
Äntligen lite mildväder...
Så vi kan jobba med hästarna igen. Den här helgen har Sandra varit med i stallet, och hästarna är så glada. Kameran fick följa med också. Både Tösen och Pigge har fått jobba i snön på ridbanan, i longerlinan, och entusiasmen har varit lika från båda håll, men vissa har lite lättare att ta det försiktigt än andra...
Klicka på bilderna, för förstoring..
Lugnt och fint..
Svårt att titta på fotografen samtidigt som man jobbar..
Nu går det bättre..
Efter några varv galopp i djupsnön, konstaterade vi att balansen blivit mycket bättre under vintern..
Piggelin var så glad men tog det försiktigt... som om hon ville visa vad snäll hon kan vara.
Lättare att fota en häst som inte bara blir ett sträck på bilden, utan rör sig med en sömnaktig försiktighet..
Och en annan liten glad nyhet är att vår lilla Kellie inte längre måste stå och stirra i en boxdörr, utan har fått ett litet fönster så hon kan hänga med i vad som händer i stallet...
Lite blyg först..
Maya är våran lilla Powder Puff Pingla, som gärna vill ha allas uppmärksamhet. Och sin husse har hon verkligen lyckats vira runt sitt finger.. titta bara på den här bilden, en viss Tösen tycker det har gått LÅÅNGT över gränsen och ställer till med lite bus för att avbryta det hela.
"Det räcker med gullande där borta nu, hallå kan man få lite hjälp med grimman här?!
Imorgon kommer Ullis & Oscar på besök, ska bli så roligt!
Jag längtar så efter sommaren...
När tar detta slut egentligen? Vi har haft orkan här. (Jävla grannar... det tar 30år ca för skogen att växa upp igen.) Jag började träna Piggelin igen efter att min man har blåst av ridbanan med snöslungan. Ni kan ju tänka er vilket jobb det var. Den har stått orörd hela vintern hitills. Men vi måste komma igång igen. Ska vi sälja den lilla ponnyn måste hon vara igångsatt. Naturligtvis hoppas jag på att slippa. För om...... Sandra ångrar sig, eller jag går ner 10 kg i vikt, (vilket troligtvis skulle vara mer sannolikt men ändå ett mirakel) så kunde vi ju faktiskt slippa sälja, just nu. Tänk om jag kunde få en häst att rida på bara för min skull, en som faktiskt är bekvämt liten, och utbildad.. då kanske jag kommer igång igen och hittar formen, så jag törs med Maya när hon blir stor. Eller tar en ny fajt med Tösen....
Men... mer än ett träningspass hann det inte bli. Sedan har det konstant snöat och varit kallare än -10. Och jag kan inte vara ute då. Tänk er själva hur det fungerar... Bara att vara i stallet och pyssla är en hel apparat. Ut med häst på gången, pyssla, in med häst i boxen, på med ytterkläderna, upp till huset och av med kläderna, in på toa, på med kläderna och ut igen...
Att ha blåskatarr är som att vara en bebis i jätteformat. Jag vill ha sommar igen!
Tösen myser i sin hage. Och trivs med sin lilla flock. Maya tycker det är kul med Piggelin, och Pigge tycks finna sig. Eftersom Tösen inte "ser" den lilla gråa, utan hon tycks vara helt transparent, så vill inte hon utmana platsen närmast Tösen. Även om alla vet att hon har plats två i rangordningen, så kliver hon villigt åt sidan för Maya, och går bakom henne.
När det är dags för den dagliga eftermiddagsvilan, står Tösen mitt i huset, Maya bredvid med huvudet mot hennes mage, och Pigge hängandes med huvudet intill Mayas bak, och sin egen utanför.
Kellie får städa upp och dammsuga runt höborden istället. Piggelin jagar henne gärna, ger igen för allt alla andra gjort mot henne genom åren, men går det till överdrift så tar helt enkelt Tösen och hämtar Kellie, genom att gå ett varv runt henne, och fösa henne med sig. Total ignorerar Piggelin. Behövs inte bråka...
Ända gången hon biter Piggelin är när jag ska pyssla med henne. Tösen blir alldeles grön av avund. Och så fort jag vänder ryggen till, så tar hon ett rejält nafs.
Men bygger muskler gör de ändå. Pigge har verkligen trots sin lilla träning genom åren här, byggt upp sig. Titta bara på bilderna av hennes hals... Snö byggde denna kropp.. och lite mkt mat kanske, men hellre lite hull, hon var alldeles för tunn till en början, här blev nog en stor omställning för henne.
Våren -09 med kraftigare hals..
En tunn räka våren -08
Hittade också några underbara bilder från Kellies tidigare fodervärd, tänk vilket jobb hon gjorde med Kellie. Hon ser verkligen ut att ha kul, även om hon inte riktigt är byggd för några farter, den lilla.....
Får mig verkligen att längta till våren och hoppas på att vi kan få ut Tösen till start igen.
Kellie på Romme, bilderna är från Emmy, 07 eller 08 tror jag.
Borde vara skådepeng på en sådan sötnos...
Med hopp om våren, snart...... /Mia
En mörk och dyster vecka..
Vår vackra älskade fina ELITE ELEKTRA har lämnat oss.
Det var ett tungt beslut, men känns ändå rätt. Hon hade ingen framtid som trav eller ridhäst. Hon växte sig allt mer sned för varje vecka som gick, och gjorde inga framsteg med balans eller rörlighet i sina bakben. Hon kunde fortfarande inte lyfta sina ben uppåt och bakåt, utan drog in dem framåt och nedåt under buken, och var därför inte heller motaglig för behandling, då vetrinären inte kunde lyfta upp dem.Troligaste anledningen var att musklerna baktill var förkortade, men vetrinären trodde inte att det var enda anledningen. I hagen kunde hon springa kortare sträckor i snabbt tempo, men alltid i väldigt låg form och utan ordentligt svanslyft. Vad eller varför hon hade sådan brist i muskulaturen och varför hon växte så sent i livet tänker vi lämna bakom oss. Vetrinären ville inte heller spekulera hurvida det var en genetiskt medfött eller av brister i miljön under den egentliga tillväxt perioden. Här har hon iallafall fått det bästa grovfodret, kraftfodret, tillskott och utevistelse. Och för en utomstående kan det verka märkligt att en sådan glänsande vacker häst kan vara rörelsehindrad.
Att arbeta var inte att tänka på då hon inte ens i skritt orkade dra i snön, utan ville bli av med motståndet genom försöka att sparka. Inte ens det gick bra, då hon inte kunde lyfta ordentligt. Så med verkligheten i ögat och inte önsketänkande så förstod vi att vetrinären hade rätt redan i somras. Vi ville bara inte ge upp, och det var vi nog inte redo för. Som Hasse sa så är det den första häst i träning han inte fått ut till start, och jag ville så gärna få se henne lyckas, då jag alltid kommer vara besviken på att inte Truaxteer Elektra blev accepterad av flocken här, och inte kunde stanna hos oss. Det var verkligen kärlek från första ögonkastet och Elite fick bli ett substitut.
Men hon var Hasses ögonsten och fick kärlek och stöd ända till sista andetaget. Vi lastade på Elite utan problem, och hon stod så fint i trailern hela vägen. Däremot krävdes två starka män för att få henne att backa ut, och jag fick "styra". Att backa ut ur en trailer kräver muskler i bakben och balans, vilket visade sig vara nästan omöjligt. Stumpan... Hon satte sig på rampen en stund, men kom sedan ut i allafall. Husse och matte klädde av täcke och tröstade det lilla missödet med morötter, och hon blev avslappnad och gick sedan nyfiken med in i stallet.
Sedan var hon på en sekund återförenad med Copy, och vi hoppas att de har kul där uppe på livets evigt gröna ängar........
Vi saknar henne så, och Piggelin är sig inte riktigt lik, men livet går vidare steg för steg.....
Lite bilder vi tagit... Tycker dessvärre inte att de ger henne rättvisa, då hon är så mycket vackrare är fotografen är skicklig.
Elite Elektra blev 3 år och hann mäta 1,70 i mankhöjd. Med en alldeles enastående vacker man och svans....
Vintern är inte över...
Det har kommit mer snö. Kallaste vintern på år och dagar, men vi har haft lite snö, i förhållande till förra året. Men så kom allt som på beställning. Med lite ränta...
Solens strålar räcker inte riktigt till för att värma upp oss..
Och med tidningarnas hjälp har vi förstått att det rasar stall, ridhustak och ladugårdar lite här och där. Pga av snötyngden. Och vi är inget undantag från den risken. Så Hasse har fått skotta både lösdriftstak och uppepå utestallet, för att inte riskera hästarnas liv. Vi har inte heller varit förskonade från risken med kylan. Förutom en trasig bil, fastfrusna hjul på transporten så har också vattenröret till Tösens vattenkopp frusit sönder. Gjorde ju inget då vattnet frusit, och det gick att laga. Men när det blev varmare så lossnade vattnet med ett så kraftigt tryck att det sprängde kopplingen. Är lite avundsjuk trots allt på Hasse som fick se Tösens min där hon stod och betraktade den sprutande fontänen i hennes box.
Den frusna transporten..
Kellie är inte heller så glad, då hon har fullt sjå att få Maya att förstå att bara för att hon är en mycket liten ponny, så är hon inte lägre i rang. Ålder före storlek! Eller skönhet kanske om man ska tro Kellie...
Hon jagar energiskt bort den mycket större tjejen från foderbordet. Och undviker Tösen så mycket hon kan. För Tösen vill inte springa i nedre hagen utan Kellie som är modigast, men Kellie tycker det är lite jobbigt att forcera 40-50 cm snö när hon själv är under 90 cm. Och inte heller i den fart som Tösen tycker är självklar...
Som sagt en vinst blev det ju i Rättvik i somras, och nu ligger hon återigen med på topp 4 för att kunna vara med i STC:S guldtäcke. Förra året var hon ju nummer 1.
Lagen är förunderlig ibland... Vi blir inte skyldiga för de repade bilarna, som Piggelin lyckades skada under sin lilla utflykt. En häst kan nämligen inte betraktas som skyldig i trafiken... Och inte heller jag, då det var en olyckshändelse...
Oskyldig häst...
Och STC har svarat oss om Maya. Kan bli en kul grej av det hela. Den norska hästen Mayan Mystica (no) är bara här på besök, för att träna och tävla. Således får hon det med sitt "norska" namn. Men om hon ska bli importerad "för gott" kommer hon att få heta Mayan Mystic n.o
Kan knappt vänta till en eventuell sammandrabbning på banan. Stackars speaker..vilket jobb.
Kul va? Fast ännu bättre hade det ju varit med en norsk speaker förstås. Kanske får vi resa över gränsen och "ge igen" vid tillfälle.....
Blivande stjärna?
Men nu blir det jobbigt....
Men vad hittar vi då??? Jo, en nyregistrerad tvååring från Norge, som heter MAYAN MYSTICA!
Det finns inte på denna jord att två hästar hemmahörande på samma travbana och kanske så småningom kommer med i samma lopp, heter Maya Mystica & Mayan Mystica.
Egentligen kommer ju vårt namn från GB glassen som heter just Magnum Mayan Mystica. Men eftersom vi inte ville plagiera rakt av och tyckte "Maya" var lite mer feminint så blev det så... Men vi hade Mayan Mystica som andra namn, då man lämnar in minst tre namnförslag till STC. Då fanns ingen travhäst med det namnet...
Herregud vilket kaos det kommer bli! Undra tro om min väninna Veronica med rötter på Solvalla känner någon på STC, som man kan muta till att inte godkänna Norge-bruttans namn här i Sverige? Hm...
HJÄLP!!!
Ponny till salu...
Vintern är INTE högtid för hästförsäljning. Vi har haft 829 besökande på Bukefalos, 129 på hästfynd, och jag vet inte hur många på Blocket och Hästnet, som är de största sajterna. Men inte ett svar......
Förens idag. Men det var bara för att jag ändrade lite grann och la till att vi eventuellt kan tänkas lämna ut henne på "foder", när fodervärden står för hästens omkostnader, mot att få låna den gratis. Men det förutsatte att ryttaren var mycket duktig, och således kunde utbilda hästen vidare. Och vips dök det upp intresse från alla Sveriges mest fantastiska ryttare... Som kunde det mesta. Eller hur... Just det där med vem som är duktig eller inte är ju lite svårdefinierat... iinte om man pratar med ryttaren själv, MEN om man frågar en referens så kan nog vissa meningsskiljaktigheter uppstå. Hohåjaja..... Men vi får väl hålla tummarna och hoppas att vi hittar rätt person, som kan älska denna lilla varelse med klapprande tänder, energiskt och irriterande viftande svans men ack så i behov av kärlek......
Och hon kan ju kramas...
Dottern verkar ganska lättad, så det känns som rätt beslut. Hon har istället lagt lite kärlek på Kellie, som mer är som en hund...
Vi kommer nog således få lite tomma platser i stallet eftersom också Elite snart troligt kommer lämna oss. Ett tungt beslut men om inte vi kan få rätsida på hennes ben trots vård, kärlek,tålamod och tid så kan nog ingen annan det heller. Hon har också visat en tråkig inställning till arbete, och har definitivt ingen samarbetsvilja när det gäller körningen. Minsta motståndets lag och hon sparkar efter vagnen. Det enda som fortfarande har hållit hoppet vid liv är hennes otroliga steg i hagen. Hon lägger så mycket mark under sig utan att anstränga sig det minsta. Så just nu diskuterar vi vad som är mest humant för hästen. Oerhört tungt att tvingas ta bort en så ung häst, men risken med att försöka sälja henne, är att hon kan hamna i fel händer och det vill vi inte tvingas vara med om. Men så är det väl tyvärr inom travet, många hästar föds, få kommer till start. Och andra handsvärdet på en "travhäst" är lika med noll, om den inte har en fantastisk stamtavla. Men med hennes sneda rygg är det inte aktuellt. Och vi kan inte hålla ännu en sällskapshäst i 20 år framöver... den rollen uppfyller vår älskade Kellie galant, och har ensamrätt på ännu så länge...
Tösen ska få en chans till att förbättra synen om det är möjligt och Maya är ett projekt som vi får hoppas på. Vi ska inuläget inte heller betäcka, utan det får bli den dagen vi vill "fylla på istallet" igen... Det tar hårt när det händer otrevliga saker som djurägare, och man blir djupt nedstämd när man får motgångar av den här kalibern.. krafterna räcker inte riktigt till.
Men vi ångrar ingenting. Vi sörjer djupt att vi inte lyckades med varken Elite eller Truax, men vet också att vi gjort vårt bästa, och att för att vinna måste man våga satsa.
Vackra Elite Elektra......
