När tar detta slut egentligen? Vi har haft orkan här. (Jävla grannar... det tar 30år ca för skogen att växa upp igen.) Jag började träna Piggelin igen efter att min man har blåst av ridbanan med snöslungan. Ni kan ju tänka er vilket jobb det var. Den har stått orörd hela vintern hitills. Men vi måste komma igång igen. Ska vi sälja den lilla ponnyn måste hon vara igångsatt. Naturligtvis hoppas jag på att slippa. För om...... Sandra ångrar sig, eller jag går ner 10 kg i vikt, (vilket troligtvis skulle vara mer sannolikt men ändå ett mirakel) så kunde vi ju faktiskt slippa sälja, just nu. Tänk om jag kunde få en häst att rida på bara för min skull, en som faktiskt är bekvämt liten, och utbildad.. då kanske jag kommer igång igen och hittar formen, så jag törs med Maya när hon blir stor. Eller tar en ny fajt med Tösen....

Men... mer än ett träningspass hann det inte bli. Sedan har det konstant snöat och varit kallare än -10. Och jag kan inte vara ute då. Tänk er själva hur det fungerar... Bara att vara i stallet och pyssla är en hel apparat. Ut med häst på gången, pyssla, in med häst i boxen, på med ytterkläderna, upp till huset och av med kläderna, in på toa, på med kläderna och ut igen...

Att ha blåskatarr är som att vara en bebis i jätteformat. Jag vill ha sommar igen!

Tösen myser i sin hage. Och trivs med sin lilla flock. Maya tycker det är kul med Piggelin, och Pigge tycks finna sig. Eftersom Tösen inte "ser" den lilla gråa, utan hon tycks vara helt transparent, så vill inte hon utmana platsen närmast Tösen. Även om alla vet att hon har plats två i rangordningen, så kliver hon villigt åt sidan för Maya, och går bakom henne.
När det är dags för den dagliga eftermiddagsvilan, står Tösen mitt i huset, Maya bredvid med huvudet mot hennes mage, och Pigge hängandes med huvudet intill Mayas bak, och sin egen utanför.
Kellie får städa upp och dammsuga runt höborden istället. Piggelin jagar henne gärna, ger igen för allt alla andra gjort mot henne genom åren, men går det till överdrift så tar helt enkelt Tösen och hämtar Kellie, genom att gå ett varv runt henne, och fösa henne med sig. Total ignorerar Piggelin. Behövs inte bråka...

Ända gången hon biter Piggelin är när jag ska pyssla med henne. Tösen blir alldeles grön av avund. Och så fort jag vänder ryggen till, så tar hon ett rejält nafs.

Men bygger muskler gör de ändå. Pigge har verkligen trots sin lilla träning genom åren här, byggt upp sig. Titta bara på bilderna av hennes hals... Snö byggde denna kropp.. och lite mkt mat kanske, men hellre lite hull, hon var alldeles för tunn till en början, här blev nog en stor omställning för henne.

Våren -09 med kraftigare hals..

En tunn räka våren -08

Hittade också några underbara bilder från Kellies tidigare fodervärd, tänk vilket jobb hon gjorde med Kellie. Hon ser verkligen ut att ha kul, även om hon inte riktigt är byggd för några farter, den lilla.....
Får mig verkligen att längta till våren och hoppas på att vi kan få ut Tösen till start igen.

Kellie på Romme, bilderna är från Emmy, 07 eller 08 tror jag.

Borde vara skådepeng på en sådan sötnos...

Med hopp om våren, snart...... /Mia