Idag är inte vilken dag som helst...
Utan Maya Mystica´s födelsedag!
Tänk att det redan gått ett helt år, sedan denna lilla mirakeltjej såg dagens ljus...
Hela veckan har bestått av födelsedagar faktiskt. Först ut var Tösen 10 år, och sedan Johnny 17 år!
Tösen fick en extra morot på sin födelsedag och Johnny en slant att spara till bilköp.
Maya har önskat sig ett blått pannband med fina glittrande stenar på, får vi väl fixa också.
Det mesta går framåt, hon tömkör några dagar i veckan, och går numera fram över stock och sten, i vatten och runt bommar, koner osv. i styrövningsbanorna. Vi tog lite ett-års bilder, dock var både fotograf och handler helt kassa, så Maya får ursäkta oss för att vi inte riktigt kan göra hennes skönhet rättvisa. Men, men..
Tösen har fått träna ner lite lätt, och äter nu upp sig för att kunna bli dräktig. Matte har lovat att hon ska få en bebis i magen, bara hon brunstar så att vi kan räkna ut nästa brunst, och planera resan till stuteriet. Och vips så stod hon där en morgon, och när matte frågade hur det var, vickade hon lite på rumpan, breddade bakbenen, lyfte på svansen och klämde ur sig en skvätt. Och så tittade hon på matte och på Maya, och på matte igen. Som för att säga: Nu brunstar jag, ska vi fixa bebisen då?
Nu har det gått några dagar och Tösen blänger ilsket på mig, vart är bebisen? Du lovade... Tösen är inte särskilt utrustad med tålamod, och jag har varsamt fått berätta att först ska hon ju träffa en pojke. Fast det stämmer ju inte riktigt det heller... För hon får ju bara en date via posten, med en liten låda innehållande dyra droppar...
Och sedan i bästa fall börjar det växa därinne, och sedan får hon vänta i hela 11 månader innan det är dags. Suck... varför ska allt ta sån tid?
Tösen i förtroligt samtal tillsammans med lill-matte, om livets stora gåta.
Ponnyerna är redan smälfeta, trots att det bara sticker fram några gröna strån på ängarna. Vi har lagt på gödning i en ena hagen, så den får vila några veckor. Men med Kellie i spetsen kan man snabbt gräva fram lite goda späda blad, rötter och gräsfrön. Det har nu vräkt ner i två dagar, och imorgon väntar vi sol och värme, så då borde det väl ta fart på riktigt därute.
Vackra fina Kellie, med den slitna vinterpälsen kvar...
Grön-letar specialisten i spetsen.
Vackra fina lilla och klotrunda Piggelin.
Trevlig helg! /Mia
Tänk att det redan gått ett helt år, sedan denna lilla mirakeltjej såg dagens ljus...
Hela veckan har bestått av födelsedagar faktiskt. Först ut var Tösen 10 år, och sedan Johnny 17 år!
Tösen fick en extra morot på sin födelsedag och Johnny en slant att spara till bilköp.
Maya har önskat sig ett blått pannband med fina glittrande stenar på, får vi väl fixa också.
Det mesta går framåt, hon tömkör några dagar i veckan, och går numera fram över stock och sten, i vatten och runt bommar, koner osv. i styrövningsbanorna. Vi tog lite ett-års bilder, dock var både fotograf och handler helt kassa, så Maya får ursäkta oss för att vi inte riktigt kan göra hennes skönhet rättvisa. Men, men..
Tösen har fått träna ner lite lätt, och äter nu upp sig för att kunna bli dräktig. Matte har lovat att hon ska få en bebis i magen, bara hon brunstar så att vi kan räkna ut nästa brunst, och planera resan till stuteriet. Och vips så stod hon där en morgon, och när matte frågade hur det var, vickade hon lite på rumpan, breddade bakbenen, lyfte på svansen och klämde ur sig en skvätt. Och så tittade hon på matte och på Maya, och på matte igen. Som för att säga: Nu brunstar jag, ska vi fixa bebisen då?
Nu har det gått några dagar och Tösen blänger ilsket på mig, vart är bebisen? Du lovade... Tösen är inte särskilt utrustad med tålamod, och jag har varsamt fått berätta att först ska hon ju träffa en pojke. Fast det stämmer ju inte riktigt det heller... För hon får ju bara en date via posten, med en liten låda innehållande dyra droppar...
Och sedan i bästa fall börjar det växa därinne, och sedan får hon vänta i hela 11 månader innan det är dags. Suck... varför ska allt ta sån tid?
Tösen i förtroligt samtal tillsammans med lill-matte, om livets stora gåta.
Ponnyerna är redan smälfeta, trots att det bara sticker fram några gröna strån på ängarna. Vi har lagt på gödning i en ena hagen, så den får vila några veckor. Men med Kellie i spetsen kan man snabbt gräva fram lite goda späda blad, rötter och gräsfrön. Det har nu vräkt ner i två dagar, och imorgon väntar vi sol och värme, så då borde det väl ta fart på riktigt därute.
Vackra fina Kellie, med den slitna vinterpälsen kvar...
Grön-letar specialisten i spetsen.
Vackra fina lilla och klotrunda Piggelin.
Trevlig helg! /Mia
Kommentarer
Trackback