Fåglarna kvittar, solen lyser över fuktgröna gräsmattor och hagar och det är redan 12 gr varmt i skuggan. Lovar gott! Vi har badat i hav av blå och vit-sippor och nu är det lijekonvaljernas tur.
Det är säkert alltid skönt på morgonen. Men jag ser den så sällan. Går jag upp tidigt så ser jag bara "jobb-bilen" på parkeringen och dagens måsten. Annars sover jag gott minst en timme längre än min gubbe. Nu blev jag ganska avundsjuk när jag inser vad jag missar ibland...

Men apropå fåglar och fågelsång. Imorse vaknade jag med ett ryck. Någon står utanför vardagsrummet och knackar en morsekod, högre och högre på rutan! Men? Ni vet så där tamm, tamm, trallallalla damm, damm.. och så igen. Vettskrämd sätter jag på mig morgonrocken och tassar upp,  men ändå med en känsla av att det är någon vi känner, låter ju inte hotfullt bara uppfodrande...

Och mycket riktigt! Vi och alla våra djur. För två veckor tyckte jag att det var dags att sluta mata fåglarna för sommaren, men min rara man sa: " Men dom kan väl iallafall få äta upp säcken med solrosfrön? och en bedjande blick... Och alla fåglarna nickade instämmande med sina klotrunda små huvuden och tittade uppfodrande på mig. Vem matar klotrunda domherrar i maj månad?? Jo, vi... ni läste rätt. Vi har näst intill tama domherrar utanför fönstret fortfarande. Och så än morgon kommer jag upp och hör att mannen tinar bröd i mikron. Lite ovant, för vi brukar inte äta bröd till frukost längre. Så jag frågar... Lite generad skruvar han på sig: " Jo, solrosfröna är slut..."

Så imorse smyger jag då upp... Och vem sitter där och hackar med näbben på rutan om inte våran hackspett!!
Det finns fåglar och det finns fåglar, så finns det hackspettar......

Om man har hört två han-hackspettar slåss om en hona någon gång, så tycker man att det är en mycket osympatisk och ful fågel. De låter som misslurar när de skriker och låter sig inte skrämmas av att en människa står och kastar kottar på dem för att de ska sluta.

Vi har också en annan gäst. En liten smygande birma i färgen brunmask. Denna lilla underbara katt, ganska stram, tassar runt gården och tittar på oss. Han ser ganska välskött och välmående ut, men vi vet inte vems den är. Grannen tror att den rymt ur någon föbipasserande turist-bil, men som sagt den verkar klara sig bra. Kanske för att fler än vi försöker mata den. Vi behöver faktiskt en musfångare till, dessa små glin har förökat sig i en förödande takt, och mumsar på det mesta i förråd osv. Och en sådan här katt kan man inte låta bli en vildis... Han är så vacker! Till och med hästarna stannar upp när han skrider förbi deras hage, och bara tittar......

Vi kallar honom Vind Tyre. Han har nämligen de absolut mest bedårande royalblå ögon, ( Mayas favoritfärg, bara det) som gör dig alldeles konfys, för du vet inte vart han tittar. Han är så vindtyrig, plutten!

Ska försöka fånga honom på bild, någon dag... men så här ser rasen ut:



Och så lite på hästfronten då.... Maya jobbar på, vi tömkör några dagar i veckan och hon växer. Nu när det gröna kommer i hagarna så ratar de höet, och letar grönt istället. Så  hon är lite tunn i hullet tyvärr, då det inte ännu finns några mängder färskt ännu. Men hon lär sig snart att ta för sig av både och.
Vi skulle behöva sko henne för första gången ganska snart, då det sliter på hovarna att gå på grusvägarna. I övrigt är det nästan skrämmande vad gener kan medföra. Hon är så lik Copy. Lägger svansen över tömmen, lyfter hovarna innan man själv bett om det, ska bli kliad på samma ställe, blir myggbiten på samma ställe osv.

Copy L.J.

Maya Mystica

Tösen väntar och väntar....... Efter lite strul med brunsten är det nu sagt att vi åker till Lassols Gård den sista maj. Och det ska bli så spännande. Hoppas jag får bli mamma igen....


Nu blir det frukost! /Mia